Dagens solros

Ikväll ska vi till Berns. För att se Winnerbäck.

Narnia goes lunie

Känns som jag blivit överkörd av ett tunnelbanetåg. Ont i hela kroppen. Och min IQ känns dividerad med en miljard. Men igår var tentadag och idag är.....

..fucking NARNIA!!

Helt otroligt. Snö var inte det jag beställt.

Expressen

Expressen måste nog anses slå någon form av inofficiellt rekord i osmaklighet med dagens löp. Tack vare tidigare publiceringar, bland annat för någon vecka sedan, foton tagna in i rättegångssalen tillsammans med smaklösa rubriker, så tävlar Expressen enbart med sig själv.

Var varsam med bilder.
Respektera den personliga integriteten.
Var försiktig med namn - överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.*

Men Expressen håller fanan högt när de sjunker i dyngan och passar samtidigt på att pissa på de pressetiska reglerna.

Idag publiceras på löpet en bild och namn på den som misstänks vara Hagamannen. Expressen slår nytt hyenarekord.

Hänsyn ska inte bara tas till personen som pekas ut, som ju faktiskt inte är dömd ännu, utan även till hans FAMILJ. Hans BARN. Men lite schyssta stålar är ju mer värt, att man exploaterar människors olycka är ju bara jadajada.

Tryckfriheten ska inte inskränkas, för det vore förödande för samhället. Absolut, men tanken med tryckfriheten var inte att ni skulle kunna tjäna stålar på asgam-beteende med ett grundlagsskydd i ryggen.

Jag blir kräkig och jag svär härmed på att jag aldrig mer ska köpa er jävla skittidning.


*urval av de pressetiska reglerna

Nu jävlar

Kunde inte somna igår. Helt omöjligt. Allt bara snurrade i en enda röra.

Men nu. Som en sån där rysk docka som man plockar av ett lager på. Vaknar av pepp-sms och känner fröet av nu jävlar som måste börjat växa under natten. Jag har faktiskt läst skiten, så om inte frågorna är helt störda borde det finnas en chans.

Bring it on, Murphy.

Kråkslott

Mr Pilot säger:
Du behöver galnas till lite.

Galet är synonym med Mr Pilot.

Ifrågasatte seriöst vad jag sysslade med i lördags när:

Fem killar försvinner ut på balkongen och återvänder in efter knappt 30 sekunder skrikande som brudar med byxorna runt knäna.
-Vem tappade ölen?!!
Med ölskvätt på kläderna skrattar de nöjt när Mr Pilot tvättar håret under kökskranen.

Två killar står och råsjunger:
"Quuuuinna, lätt att lura, svår att bli av med." Och sen försvinner in i ett annat rum och förintar Winnerbäcklåtar med en ostämd gitarr.

Jag står med tjejen som har festen på balkongen och hon trycker ansiktet mot fönstret och:
-Vet du vem det där är?
-Vem?
-Eh..ja, han som står vid stereon. Det är ingen jag känner.

En snubbe kommer fram till mig i hallen och sätter sig bredvid mig på bänken och:
-Jahapp, jag har flirtat med dig ett tag nu, men det verkar inte gå så bra?
- .....

Jag sitter med Mr Pilot och Gevalia i en taxi i drive in-kön till Max i Solna och klockan är fem och Mr Pilot försvinner skuttande över snöhögarna till Statoil och kommer tillbaka med en hel påse med redbull samtidigt som Gevalia beställer mat och tjejen säger att veggiemålet dröjer 4 minuter, vill ni ha det iaf eller? och Gevalia till sist säger att ja, nu har vi ju redan väntat på det två minuter medan vi har tjafsat om vilken tid det tar, så vi vill ha det..

Klockan är sex på morgonen och vi sitter vid ett köksbord i Västra Skogen i Kråkslottlägenheten och äter Max-mat och Mr Pilot gör redbullgroggar.

Men det var trevligt, Mr Pilot. Du hade rätt.

Den sista måltiden

Riktigt så illa är det inte. Men det är dagen före. Tentor är som idrottsprestationer. Som 400 meter häck.

1.Man planerar sitt lopp långt i förväg. [Tänker åhfyfan, vilken läskig jävla tenta, och URL är så jävla kluddig och drabbas så smått av panik]

2.Tränar. [I mitt fall, iaf ha läst all litteratur, iaf en gång som bäst]

3.Äter rätt.[ Konsumerar kaffe så man har en hjärtfrekvens som en näbbmus och skuttar som en duracellkanin]

4.Sover rätt [Vrider, vänder vrider vänder innan man somnar och sover sen som en klubbad gnu och vaknar inte av väckarklockan och inser att man precis bränt 2 timmar plugg på att snoooza]

5.Peppar sig själv. [Tänker att det är ingen katastrof längre. Den här kursen kan du byta ut i examen, jävligt onödigt att sumpa den och om du bara pluggat i lite god tid så, men det är ett VACKERT skyddsnät du har under dig]

6. Sen går man ut på banan. [Det är där jag är nu, när man inte minns något alls och helst vill ta ett flyg till Albanien, men istället kommer sitta med bokhögen och kolla på måfå och anteckna det jag totalt glömt]

7. Tar av sig långbyxor [Tar på sig favoritkläder och bra skor och sjal, eftersom det är fucking freezing alltid i skolan]

8. Sträcker händerna mot publiken och klappar igång dem [Tänker helvete jag är fetrökt och vill smita]

9. Kliver fram till mållinjen. [Ställer ner den gigantiska XXXL-kaffen på bänken]

10. Klara, färdiga... [Tänker Åh herregud, varför blev jag inte bonde istället]

11. Gååå..! [Vänder på tentaarket och ser första frågan och tänker antingen Jodå, det här ska fan gå eller Åh, hjälp..fem poäng om TV-direktivet...vad var det om nu igen?! ]

Det intressanta är att jag alltid skrivit mina tentor och det har gått hyfsat, för på något sätt har alltid Den Där Envisheten kickat in. Och det måste den göra imorgon också, för då kan det funka.

Inbrottet uppföljaren

Ska ut och gå för att rensa hjärnan lite och bestämmer mig för att ta skinnjackan. Så jag sträcker mig in i garderoben för att plocka fram den från hyllan. Den är inte där. Det är bara tomt. Letar igenom hela garderoben och klädhängaren i hallen, trots att jag vet att den alltid ligger på samma plats. Polisen hade rätt, du kommer troligen upptäcka att de tagit mer än datorn.

Jag har tagit inbrottet med en klackspark. Ta sönder mitt fönster, rota i min lägenhet, ta datorn, ta halsbandet jag fick när jag tog studenten, ta fågelhalsbandet jag fått av mamma. Fine.

Men inte min jacka. Den ska jag ha. Att ta den är som att ta alla gånger jag haft den på mig, som jag tänker på när jag använder den. Vårkänslan, med solen i ögonen och första kaffen utomhus.

Så nu är jag till slut lite ledsen över inbrottet i alla fall. Han hade rätt i det också, polisen, men att det skulle ta två månader var ju lite oväntat.

Och du som har min jacka, hoppas den passar dig för jävla illa. Att du ser ut som en boll.

Tisdagsregn

Tappa hakan nu. Men jag saknar ibland.

Just idag att ligga i en soffa under en filt med huvudet på någons arm och få kolla på film hela eftermiddagen och bara gå upp för att hämta kaffe.

Surkart

Vaknade (försent - varför bryta en ovana?), slängde på mig kläderna och åkte till uni för att fixa betyg, frimärken och skriva ut lite skit. Väldigt osmidigt att åka genom halva stan för att skriva ut lite papper, men så är det.

Hade ipod-tur idag. Shufflade fint. Timbuktu. Och det går inte att vara surkart när man lyssnar på det här.

besame mucho - jag kan inte vara utan
strö lite socker på mig som bara du kan
besame mucho - ge mig inget än det bästa
strö lite socker på mig och det vill växa
besame mucho - det får mig att vilja leva
strö lite socker på mig, jag vill ha mera
besame mucho - jämt och ständigt
strö lite socker på mig är du vänlig*

Men nu är det inte så mycket sockerfeeling längre. Nu är det rävgiftkaffe och läsa klart toapapperboken. 40 sidor. Som att åka loopen på jordens bakfylla.


*Strö lite socker på mig - Timbuktu (The botten is nådd)

The silverlining

Tydligen är det fler än jag som saknar någon relevant gen när det gäller kökssysslor. Fick precis ett mms från Ch med en bild på något svart och odefinierbart som M lagat.

En kaka.

Och plötsligt är jag nästan glad att jag har 100 sidor kvar att läsa och inte är på Östermalm redo att äta kaka.

Fröken Ternheim

Ever since I was eight or nine
I´ve been standing
On the shoreline*


Blev ingen Baywatch. Det blev Anna Ternheim. Så vackert att till och med kräkas-artikeln blev uthärdlig. Läste texten som jag trodde skulle ta hela kvällen på 1.5 timme.

Nu ska jag göra pannkakor.


* Anna Ternheim - Shoreline (Somebody Outside)

Lobotomi

Den här gången skulle jag behöva alla Baywatch-livräddare och en flytväst i storleksordningen hoppborg. Av någon anledning har jag väldigt mycket kvar att läsa. Så mycket att dygnet runt fram till klockan 14 på torsdag när det är dags inte kommer räcka.

Och för att förvärra situationen ytterligare så är böckerna så fula att man spontangrinar när man tittar på dem.

Hur kunde jag tycka att den här kursen lät bra? Just nu är det lika stor sannolikhet att skriva bra på den här tentan som att vintern är slut imorgon.

Satan i gatan.

Pluggmusik

If I could put you in a frame I'd draw you smiling
With a cigarette in your mouth and your hands reaching out for something
If I could, if I could wear all your clothes I'd still be different
And if I had your speaking voice I'd never whisper
I'd talk and talk and talk*



*K´s Choice - Winners (Cocoon Crash)

Lillebror

Sitter och läser om exklusivitetsprincipen när RATAAAAATAAAAAA! Håller på att skvätta ut kaffet, men lyckas vispa kvar det. Sen hör jag det. Stridsvagnsljudet. Det där brummandet mot asfalten.

Och plötsligt är jag ute i Kungsängen i tankarna. Där han visade upp sin vagn innan han åkte ner till Kosovo för första gången, måste varit 2000. Att jag tänkte att han såg så liten ut, trots militärkläder och kängor. De visade kravallsituationer och jag ville helst av allt springa ner på planen och säga att nej, det ser inte säkert nog ut, du får inte åka. Men stod kvar och tittade och kunde sen inte hålla tillbaka tårarna på bussen in till stan och S försöker trösta och säga att han kommer snart tillbaka. Men för mig var det en evighet och omöjligt.

Och när han kom hem var han vuxna ögon och vi hade som genom magic bytt plats. Jag var inte storasyster längre. Han var den vuxna av oss, på sätt som jag aldrig kommer bli. Med kloka ögon och perspektiv.

Sen blev det Kosovo igen och sen Liberia två svängar och nu är han i Afghanistan. Och när jag hör stidsvagnsljudet så tänker jag på honom. Och han känns lite närmare.

Och jag saknar lite mindre.

Militärövning

RAAAATAAAAATAAAAATAAAAAA!
*vaknar till*
RATATATATAAAAAAA!
Pang! Pang! PAANG!!!
*vänder mig i sängen, kollar på klockan 9.23*
BAAAAANG! RATATAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!

Sen kängtramp och någon som ryter:
-Kom igen nu för helvete grupp 9!!
Sen snabbare kängtramp och så drar det igång igen.
Ett tutande och RAAAAATAAAAATAAAAAAAAAAAA!
*drar täcket över huvudet*
*somnar om*

RAAAAAAAAATAAAAAAAAKABOOOOOOOOOOOOOM!
*vaknar igen 9.53*
*funderar på varför i helvete de måste vara mitt på centrala Kungsholmen*
*funderar på vem man skulle kunna klaga till*
RATAAAATAAAAAAAAAAAAAA! BAAAAAAAAANG!
*somnar om*

Intressant sätt att inleda en lördag. Väntade bara på att en stridsvagn skulle köra in i lägenheten.

Timeout

I halvtid är ställningen:

Boken-Sandra, 1-0.

Har bara kommit 30 sidor.

Mr Pilot i Stan

Mr Pilot ringer precis när jag är på väg till stan:
-Hinner inte prata nu, ringer sen.
-Vågar du det, Snutte?
-....argh....ja.

Tydligen är planerna ändrade. Jag slipper träffa Jürgen ikväll. Istället är det imorgon som gäller.

Så ikväll är det dejt med Upphovsrättens avtal. Målet är att läsa klart skiten; 80 sidor. Borde funka.

Klara, färdiga:

Tråkig fredagskväll.

Solsken

Öppnar postboxen och där ligger ett vadderat kuvert. Med min pappas handstil på. Min bok. Dumdiduuum! Skuttar vidare för att luncha med J. Går till favvostället.
-Jag ska ha falefel och ris.
-Det finns inte med på menyn.
-De brukar vara snälla här. Ska fråga iaf.
Självklart får jag falafel och ris och sallad. Och snart borde jag få stammis-klippkort.

Sen förklarar J enkel systemetmatematik. Att två påsar och åtta öl blir hundra kronor. Och när vi står i kassan:
-Då blir det hundra kronor jämt.
Min matematik: fyra Heineken, en flaska vin och en påse. Det är ju inte differentialekvationer, men det är hur man shoppar för exakt 100 kr.

Sen var jag hos min skomakare. Som vanligt hade han inte bara klackat om utan putsat och fixat.
-Jag limmade lite här också, de var lite spruckna.
-Tack. De är gamla.
-Nu är de som nya.
Jag kanske borde blivit skomakare, eftersom det gör mig fjäderlätt i hjärtat att gå därifrån och mina favvostövlar (ja, bootsen, M), ser ut som nya.

En riktig ****-dag

Dagen har varit en av de som kommer gå till historien som en riktig ****-dag. Börjar med att jag ska åka till skolan för att regga mig på nästa kurs, senast klockan 15. När jag kommer fram till tbanan har väktarna kafferep där och säger att allt är avstängt för att någon "kört fel med ett tåg".
-Hur då kört fel? Hur länge kommer det vara så här?
-Jaha, någon dåre som kört av på fel spår så nu sitter folk fast där i någon tunnel.

Inser att jag har 40 minuter på mig innan registreringstiden går ut. Vänder och börjar gå mot Fridhemsplan, samtidigt som jag ringer D som jag ska möta för fika. Mitt över vägen sitter det. Polisavspärrningssnöret. Hela korsningen är avstängd. Hela vägen. IQ-enheten måste fattat det smidiga beslutet.
-Bäst vi spärrar av hela ön, det gäller ju ändå ett tbanetåg under marken.

Efter att ha lyckats vinka in en taxi, efter att ha geggamojjat mig över en fotbollsplan, kommer jag till skolan helt ur fas. Registrerar mig en minut i tre.

Bonus-Murphy-händelser som delats ut idag:
1. Posten har min bok som jag glömde hos mina föräldrar och som min snälla far postade i söndags. Får jag inte den imorgon måste jag köpa en ny. Och det värsta av allt; läsa igenom hela från början. Argh.

2. Tres jävla skittelefon sjunger på sista versen. Att den varit glapp och stängt av sig lite då och då har varit fine. Men att den nu visar "skickat" för sms, men tydligen inte levererar skiten funkar sämre. Och att man inte kan skriva å, ä, ö utan det blir á, à och ô. Det är droppen.

Man ska inte blogga i affekt. Men det är min blogg. Och om imorgon är en likadan ****-dag, så skiter jag i det här och då kommer jag verkligen plantera durumvete i Albaninen och aldrig mer komma tillbaka.

Trög torsdag

Idag är det en vecka kvar till tentan. Sitter och försöker plöja den grå boken. Det. Går. Trögt. Ska läsa fyra sidor till innan jag måste dra. Även här är det babysteps som gäller.

Planerna för dagen är fixa lite skolgrejer. Möta D. Och sen har jag en 3.5 timmar lång föreläsning ikväll. Men jag får inte missa den, det är garanterat tentarelevant. Och intressant.

GMP ska vi få lära oss.

Säl 2006

Ska ut och gå en sväng runt Kungsholmen. Tydligen ska det vara bra för mitt pluggande.

Vilken lögn. Det enda som är bra för mitt pluggande är när jag sitter i soffan och läser. Inte när jag studsar Kungsholmen runt.

Mailade in förslag på b-uppsats igår. Insåg idag att jag 1) borde avgränsat området lite mer och 2)att jag som vanligt tagit mig vatten över huvudet.

Tur att jag är en jäkel på att trampa vatten

Never ever

Precis insett att den här gången hänger jag mest någonsin på marginalen. Tenta nästa torsdag och typ miljarder sidor att läsa. Damn. Så plingar Mr Pilot in på msn.

Mr Pilot säger:
fest på fredag, planera in det
Mr Pilot säger:
du har lite av vip-stämpel av Jürgen
sanna säger:
?? och vem fan är Jürgen?
Mr Pilot säger:
Han tyckte du var söt och liknande...
Mr Pilot säger:
+ så bekräftade Daniel att du var lite av en pingla, förmodligen överdoserad av alkohol. ;)
sanna säger:
du tänker väl inte försöka para ihop mig med ngn för då kommer jag inte.
sanna säger:
kom precis på att jag lovat att plantera durumvete i bortre Albanien på fredag

Always you

"If your love I could command it
Get your head to understand it
I´d go twice around the world
Even though I wouldn´t find it"*




*Always you - Sophie Zelmani.

Muhammedspelet

Rättegångsspel idag igen. Fallet handlar om en av Muhammedbilderna och en fiktiv text till denna. Ska bli intressant att lyssna, för den här gången ska jag bara sitta i juryn. Fyra timmar kommer ändå kännas som en mindre oändlighet. Kommer kanske få uppleva hur vissa nämndemän känner sig precis innan de somnar i förundersökningsprotokollet.

Ska ladda med kaffe nu.

00:40

Famous last words:

"Don´t unplug it, it will just take a moment to fix."

"Don´t worry, it´s not loaded."

"What happens if you put these two wires togh--"

Prioritera mera

Har suttit och läst i kursens näst tråkigaste bok nästan hela dagen. Omslaget ser ut som obehandlad pappersmassa och innehållet känns lika obehandlat. Den kom ut i december 2002, och det gör att jag starkt ifrågasätter hur relevant den är med tanke på att URL gjordes om rejält 2005.

Men vem vet, hoppar jag över den, så lär Murphy se till att det kommer en stor fråga på något underligt kapitel om infosoc-direktivet eller TV4:s sändningstillstånd.

Snart är det melodifestivaltittande. Har inte sett någon av uttagningarna, så jag kommer mer se det som en stund för koffeinuppladdning. Har börjat rationalisera min tid på ett lite underligt sätt. Jag prioriterar bort. M under fika:
-Såg du när vi tog medaljen i skidskytte?
-Nope.
-Såg du när Anja tog sin?
-Nope.
-Varför inte?
-Jag prioriterar bort OS.
[I alla liknande situationer tittar folk på dig som om du precis sagt att du tycker att kungen är läcker.]

Saker som jag hittills prioriterat bort:

1. OS.
2. Melodifestivalen.
3. Laga kranen (alldeles för dyrt).
3. Träningen (vilket är extremt illa).
4. Att åka och köpa mjölk till kaffet, istället har jag druckit det svart.
5. Att bli ASFÖRBANNAD på grund av PM-uppgiften.

Måste nog börja träna karate igen, så jag får igång adrenalinet, håller ju på att bli suddig i kanterna.

Engelskakunskaper

-Ska du har mera sausage till potatisen?
-...?
-Eller vänta, det betyder inte sås.
-Nej. Gravy är sås.
-Jahaja.

Vit som snö

Fick feedback på min nya msnbild. Mr Pilot tyckte att den såg för oskuldsfull ut, men fin.
Mr Pilot säger:
ta bort lite av dina vassa kanter kan aldrig vara fel
sanna säger:
så mycket vassa kanter har jag väl ändå inte?
Mr Pilot säger:
minst sagt har du det
sanna säger:
var då?
Mr Pilot säger:
måste städa nu
Mr Pilot säger:
ring min sekreterare för tid

Calmate

Världen är inte alltid rättvis ens inom juridikvärlden. Vissa i min grupp blev tillslängda en PM-uppgift i sista minuten inför måndagens rättegångsspel. För tolv lyckliga personer innebar det plötsligt att de skulle förbereda även det andra spelet och detta i form av en tre sidor lång utredning. Självklart var jag en av de lyckliga.

Så efter att ha svurit i telefonen med D och surat över hur orättvist det är att bara vissa måste, insåg jag att det mest effektiva var att hålla klaffen och rikta den ARGA energin på att få ihop tre sidor istället.

Så nu har jag suttit hela kvällen, med två snusande hundar vid fötterna och skrivit och argumenterat. Ofta i utkanterna av juridikdjungeln, sen har jag lyckats hacka mig igenom lianer och skutta på krokodiler över till den trygga Rättsbanken, där jag hittat praxis och lagstöd.

Och nu är jag......(vågar inte riktigt tro det själv)....KLAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAR!

Karatespark i magen på prestationsmonstret. Kiaaaaaaaaai!

Snöprinsessan

Vaknar av att Embla stirrar på mig. Familjens ena newfoundlandshund. Hon har lagt huvudet på madrassen och ser förväntansfull ut. Kliver upp, klär på mig och försöker att inte avslöja att det är dags för promenad. Det går inte bra.

På något sätt tankeläser de mig alltid.

Skuttandet börjar omedelbart. Embla studsar som en 45 kilos boll runt mina fötter. Och när jag öppnar ytterdörren är det som om jag haft en mindre elefantunge i andra änden av kopplet. Hon fräser rakt ner i snöhögen och tittar sen på mig som för att se om jag ska göra likadant.

Vi går vidare och hon kör sin snöslunga-metod genom att sticka ner nosen i snön och sen ploga spår. Sen tittar hon upp och har en liten pryamid med snö på huvudet.

Efter att ha plogat spår runt hela promenadrundan är vi tillbaka hemma. Då skuttar hon in i tv-rummet, går de obligatoriska varven för att sedan däcka på rygg mot ena soffan. Och där ligger hon nu och är lycklig.

Adrian

På tåget delar jag vagn med två killar....män?...snubbar. Den ena är ultragay (UG) och som resesällskap har han med sig en otroligt söt cavalierspaniel. Den andra snubben är mer skogshuggare (SH) och med sig har han den underbaraste dalmatinern, som sätter tassarna på fönsterkarmen och noggrant följer med vad som händer utanför fönstret. Han trycker nosen mot rutan och ser fundersam ut.
UG: Åh, va vacker han är!!! Får man hälsa?
SH: ...harkel..mummel....jodå. *ser lite stolt ut*
UG: Ja, du är sååååååå fiiiiiiiiin. *ultragullar med dalmatinern* Såååååååå fiiiiiiiiin! Ja, du vill leka, men Adrian är för gammal för att leka. *klappar sin spaniel med andra handen*
SH:.....*ser ut att försöka formulera en mening*...
UG: Ja, Adrian är ju nio år nu! Tiden går så fort....och Adrian tycker inte om att leka med andra hundar, han leker bara med sig själv. Ja, han är lite bortskämd, men det får man vara. Lite godis och gullande..jadu, husses lilla gullegulle.....
SH: ...*ser ut som han hamnat under tåget*...

Sen uppfostrar UG med samma pedagogiska röst tågpersonalen som smäller igen dörren efter sig varje gång de passerar:
-Skulle ni kunna tänka er att inte smälla i dörren?
-....va?....
-Hundarna blir rädda.
-Eh...dörren är konstruerad så, man måste smälla.
Men nästa gång de stänger dörren låter det klick och inte KAAAABANG! UG ler mot mig och säger att där ser man, det gick ju visst. Då har han redan vunnit över mig med sitt sätt sedan länge. Jag tycker att han är helt underbar.

Kärlek.

Sweet home Alabama

Ska åka hem till mina föräldrar några dagar. Kan bli fint. M ska också åka hem några dagar, så det kommer nog bli lite promenader och fikor. Och födelsedagstårta.

Och driva runt i trasiga jeans och dricka kaffe och busa med hundarna.

Tydligen är det ruskigt mycket snö.

Babys

Har spenderat kvällen på föreläsning igen. En väldigt bra föreläsare, som brinner så för det han gör. Arbetar med barnkliniska bedömningar.

Han berättar med den lugnaste och vänligaste rösten man kan tänka sig att när man vyssjar en baby, så görs det i samma takt som ett hjärta slår. Det skapar den trygga känslan som babyn är van vid från tiden i mammans mage och gör babyn lugn.

Han berättar om sexualbrott mot barn och det är knäpptyst i rummet.

Han berättar att barn normalt lyder. Den största rädslan är att bli övergiven av den person barnet tycker mest om, så därför lyssnar de och vill vara till lags.

Slutligen citerar han en av de ungdomar han träffat som sagt "för att kunna berätta vissa saker måste man reparera sig själv först." Och innan han avslutar uppmanar han oss att lyssna på båda sidor, våga se och inte måla i alltför svart eller alltför vitt.

Ofta behövs både och.

Sallad & Sånt

Var i Sumpan igår. I stod och lagade mat när jag kom. Så jag satt på golvet i köket och läste gamla veckorevyn, Damernas och alla andra veckotidningar jag kunde hitta. Fick mat och presenter. Weih.

I hade tydligen lyssnat på mitt babbel när vi varit på våra shoppingrundor och memorerat vilken parfym jag ville ha.
-Jag var så osäker, för du letade upp den och sen sa du nej, den är inte riktigt jag, men det luktar ju jättegott! så jag visste inte alls.
-Den är jättebra!!

Sen hade hon valt ut jättefina örhängen, precis sådana jag tittat på. C hade köpt ny mobil och satt mittemot mig:
-Sandra, titta här nu då.
-Nej, please...du vet hur mycket jag hatar det.
-Titta här nu!
-Nej..
-Jo!
-Mhm.
-Oj, det blev suddigt, titta här igen.
-....argh...
-Det blev fint!
-Mhm.

Sen när jag skull hem, kommer C ut med resten av veggopastasalladen som de gjort till mig.
-Ta med den hem.
-Va?
-Ja, som lunch till imorgon.
-Du skojar?
-Nej, titta så fint vi tar hand om dig.
-Jo.

Här måste nog låga vuxenpoäng delas ut igen.

Hemmafru

Tvättid idag. Ställer in samma program på båda maskinerna. Nummer 6. När jag kommer ner efter en timme är den ena klar, men den andra bara spolar runt. Varje gång jag tvättar så är det något fel på maskinen. Spol, spol, spol.

Ställer mig och väntar. Sätter mig och väntar. Svär lite. Väntar. Räknar ut att jag inte hinner sitta där. Väntar. Surar. Väntar.

Slutar med att jag får slaska ut den dyngsura tvätten och knöla in i torktumlaren. Så där är den nu, i tumlaren fortfarande. Funderar på att lämna den där för gott.

Bottennotering när det gäller vuxenpoäng idag.

Vad i helvete är det som pågår?

Läser på DN om migrationsverket. Det är dags nu, Barbro Holmberg.

Speak up!

Och ansvaret ligger inte bara på de enskilda tjänstemännen. Hela systemet verkar genomruttet från grunden. Och det ÄR en katastrof. Att det krävs medias arbete för att organisationen ska få den genomsköljning som så tydligt behövs.

Starta upp den ordentliga högtryckstvätten nu, Barbro!

Juridikdjungeln

Har efter mycket trassel luskat fram att vi inte borde torska på att företaget vi försvarar har länkat till ett annat företag. För det får man tydligen om det är en reference link, och det är det i det här fallat. Nanananananaaaaaaaa.

Är det däremot en framed link eller en deep link är man ute på hal is. Typ det enda jag kommit fram till ikväll. Sen har jag trasslat fast mig rejält i marknadsföringslagen, så om det är någon som sitter och är expert på när man gör sig skyldig till vilseledande av kommersiellt urspung så vore det fint om du kunde komma förbi styra upp mitt tankebollande som helt bollat iväg utför. Som en slinky, ni vet den där stålfjädern i spiralform som man släppte ner för trappan och den bara fortsatte steg för steg.

Så funkar min hjärna idag. Börjar höfta lite och har snart övertygat mig själv om att det här går ju fint, och sen slutar det långt ute i juridikdjungeln.

Där ingen kan höra dig skrika.

Storstryk

Imorgon är det rättegångsspelet. Och jag har inte hittat något klockrent svar på fallet. Men vi tycker ju såklart att vi har rätt. Frågan är ju bara vad vi ska basera den synen på. Så det blir några härliga timmar nu med upphovsrätt och avtal. Ska möta min grupp imorgon förmiddag och diskutera lite innan vi ska presentera vår argumentation klockan 14.

Min teori är att vi kommer få rejält med stryk. En snubbe i gruppen som spelar våra motparter är lite scary, läskigt påläst, så det kan bli intressant att se vad han grävt fram. Säkert något gammalt rättsfall eller någon ny beredning.

Dags nu. No pain, no gain. Jadajadablaha.*


*Ungefär så kommer vår argumentation låta imorgon.

One step, two steps

Vaknade. Kändes som jag sovit under ett skåp. Särskilt när jag tittar ut och det snöar igen. Men solsken. Så på med isprinsessaskorna, militärmössan (nej, den är inte gullig) och tjocka jackan. Bestämde mig för att promenera till Lilla Essingen.

Solen sken. Man kunde se asfalten på vissa ställen och det var inte frostvindar. Det första lilla tecknet på att vintern snart är slut. Den längsta någonsin. Men snart kommer krokusarna ploppa upp och skorna bli dammiga av allt grus. Går över bron, håller på att bli överkörd av en barnvagn som pappan verkar ha nollkontroll över. Fortsätter upp för backen. Förbi affären och kiosken. The Sounds i lurarna. Stannar utanför Strålgatan 29.

Väntar på någon form av igenkänningskänsla. Eller någon form av känsla överhuvudtaget. Men inget händer. Tre år sedan, som jag blev hämtad just utanför den porten av mamma när livet trillat ner i huvudet på mig.

Och det känns okej att stå där, jag är en lite bättre Sandra än vad jag var då. Då trodde jag att det var rökt. Att jag skulle får tillbringa resten av livet ensam. Hade perspektiv som en hamster ungefär. När vi firade min födelsedag det året och min mormor tittade på mig där jag satt som ett streck och inte ville ha tårta och kände mig som tusen år gammal och hon sa lilla vän, tiden läker alla sår, så gick det knappt in i min bubbla.

Men idag kan jag se tillbaka på den tiden, utan att det känns som att ha en besticklåda i bröstet.

Babysteps är grejen.

Prestera Vera

Har aldrig längtat bort så mycket som jag gör nu. Min hjärna kalkylerar upp olika orealistiska alternativ. Mr pilot sa förra veckan att du är snart klar nu, kommer du stanna upp då, eller bums välja något annat igen. Tror mitt svar var jag förstår inte vad du menar.

Men det gör jag och det vet han också. Men det är läskigt. Snart har det gått 4.5 år. Jag har kämpat hela tiden. Byggt mina egna murar och kört in i dem med full fart. Slagit mig. Rest mig. Hållit fast för att inte halka i betygsdokumentet. Pressat upp förväntningarna på mig själv allt eftersom Ab-betygen trillat in.

Med andan i halsen och prestationsmonstret på axeln har jag bränt på, många gånger på bekostnad av mig själv och de som försökt stå nära.

Så jag ska stanna upp, mr Pilot. Det är dags då.

Muffins

sanna säger:
verkar som sommarnotarieplatserna är sista ansökning 31/3.
J säger:
måste man tilltala dig med Fröken notarie då?
sanna säger:
ingen risk att jag får det.
sanna säger:
om jag får det lovar jag att bjuda på muffins. som jag har bakat själv.
J säger:
kan du inte köpa muffins istället?
sanna säger:
vad menar du?
J säger:
ja, att du bakar konstigt

Gråa dagar

Det snöar igen. Sju minusgrader.

.......Grinchenkänsla...

Det är en seg fredag. Kanske för att jag är 27 år nu.

Har skrivit på min CV. Hade inte lagt upp den som man ska tydligen, enligt Jobbguiden. Gjort om, gjort rätt.

Annars ska jag amöba runt i min lägenhet hela dagen. Ska fortsätta läsa i den grå boken nu. Har svårt att ens hålla i den, blir ledsen i kroppen. Och vem fan väljer ett grått omslag?

- Juridiken om förlagsavtal och avtalslicenser är minsann färgstark och alltför rolig*, studenterna skulle ju kunna ju få en glädjechok. Bäst vi gör omslaget grått.

*Längre ifrån sanningen kan man fan inte komma.

Stand by me

Men jag har fått en påminnelse idag om hur många helsköna personer jag på något sätt har lyckats fånga in och får ha som mina. Har fått så mycket födelsedagskärlek. Via sms, telefonsamtal, vykort och mail.

Trots att ni inte är precis här, så finns ni ändå inom räckhåll. Jag vet att jag är dålig på att säga det, men ni är de vackraste pusselbitarna.

Tack för att jag får ha er.

Torsdagslove.

Äppelpäppel

Min födelsedag inleddes helt strålande av att fönstermannen kom klockan halv tio, tittade på fönstret och kom fram till att det är bäst att vänta med att laga det tills det är plusgrader ute. Jag trodde inte mina öron, men var snäll och sa jaja, det vet ju du bättre än jag vad som behöver göras, samtidigt som jag insåg att jag får ringa någon annan och fråga om de kanske ser på det annorlunda.

Ska inte wimpa men Winnerbäck som ipoden shufflade fram kändes lite symbolisk för allt just nu:

"Ändå känns det som om hela världen sjunger
Har du kommit nånstans
Har du sumpat din sista chans
Är du framme nu
Har du valt en väg att gå
och ett mål att sikta på
och är det verkligen du?
Är det verkligen du?" *

Det är rättegångsspel på måndag och idag tre veckor till bamsestora tentan. Dags att bita i det sura äpplet igen.

Och jag är så trött på de där äpplena så ni anar inte.

* Winnerbäck - Söndag 13.3.99 (från plattan Kom)

Spel för tjuvlyssnaren på Waynes

Satt med D och käkade scones och drack latte och diskuterade hur HD tolkat den nya sexualbrottslagstiftningen för att lyckas undvika att döma för våldtäkt i de två uppmärksammade fallen. Sen övergick vi raskt till att prata om rättegångsspelet.
-Det känns skitjobbigt med rättegångsskiten på måndag.
-Japp, men man behöver ju inte ta det så seriöst.
-Vill inte förlora igen bara. Jag hatar att förlora.
-Äh, det är ju ingen stor grej. Det är ju bara på skoj egentligen. Ta det för vad det är.
-Jo. Egentligen är det ju skit samma.

Här håller snubben bredvid på att halka ner under bordet eftersom han sträcker sig för att tjuvlyssna på oss. Han måste ha trott att vi var jordens mest oseriösa jurister.

Köksförsök

Brände fast spaghettin igen. Men bara lite. Förstår inte hur lite fastbränt kan göra att allt smakar skit. Eller jo, det gör jag. Tanken är väl att det ska finnas vatten kvar i kastrullen när den kokat klart.

J säger:
Hemligheten med att laga mat är att laga den, och inte springa iväg och göra något annat under tiden.

Och det är där det skiter sig, gång efter gång.

Fönstret del 5692

Står på tunnelbanan och försöker blockera malandet från två högljudda kossor. Ja, det var en surdag idag. Så hör jag till min fasa att min mobil börjar ringa. Krånglar ur ipoden, krånglar fram väskan och krånglar upp mobilen.
-Sandra.
-Hallå, det gäller visst ett fönster.
Blev lovad att den som skulle komma och laga det skulle höra av sig till mig snarast. Måste erkänna att jag inte trodde att det skulle ta en och en halv vecka. Tur att polisgubben lagade det så fint och att jag tejpade bra och att hålet var ganska litet.
-Ja, det skulle lagas eller?
-Ja, det är ju trasigt. Så jo, jag vill ha det lagat.
-Jahadu...men är det sådant att det går att laga nu då, mitt i vintern?
-Det är ett hål i rutan, så man får väl byta den? [vad är alternativet liksom?]
-Jahadu..jaja...där ser man..
-Så jag vill gärna ha ett nytt fönster.
-Jo..
-..[beskriver hålet, hur fönstret ser ut och vad som är trasigt]..
-Jadu, då får vi väl kanske titta på det...
Ungefär här vill jag skrika "Amen för helvete, du skulle hört av dig för flera dagar sedan, nu hasar du dig hit och lagar skiten, eftersom det tydligen är du som ska göra det, jag har inte bett om att just du ska göra det, men nu är det så. Det är ditt jobb för helvete!" och kasta mobilen i marken (nope, inte konstruktivt) och sen dra ner mössan på den tjatande kossan bedvid mig. Istället säger jag:
-Det vore verkligen strålande om du kunde komma så snart som möjligt.
-Jahadu, men då kommer jag imorgon då.
-Visst. Det blir bra. När?
-Mellan 9 och 11 någongång.

Det är min födelsedag imorgon, så med lite tur får jag ett nytt fönster. Fin present, men är han lika handlingsförlamad och slö i verkligheten, så kommer jag nog inte få något fönster förrän i maj.

Leka rättegång

Jag ska spela rättegångsspelet på måndag. Tillsammans med två andra personer ska jag företräda ett bolag som författat ett manus för en tv-serie till ett tv-bolag och nu författat manus för en fortsättning av serien, men sålt fortsättningen till ett annat tv-bolag.

Så nu är manusförfattarna (vi) och det första tv-bolaget i luvven på varandra. Vi tycker si och så och jadajada. De tycker allt annat än si och så och jadajada.

Så på måndag är det dags, då ska vi bråka i rätten.

Ska bli kul att se vilka som är mina ombudskollegor. Förra gången när vi spelade rättegångsspel och min tilldelade kollega ska hålla sitt förhör, eftersom vi genomtänkt delat upp processen mellan oss, vänder han sig till mig och viskar:
-Kan inte du ta det?
-Va?
-Kan inte du ta det, jag är så dålig på sånt här..
-Du skojar?!
-Neh, jag är inte förberedd.
Ville helst av allt strypa honom med hans stickade mössa.

Behöver jag säga att vi förlorade spelet.

Samma skit

Sitter och läser rättfall. Shit, vad folk kan hitta saker att tjafsa om. Som ett sandlådebråk på dagis.
-Min spade.
-Nej, min.
-Det där ÄR min spade.
-Min!
-Ge mig den.
-Nej. Miiiiiiin!
Sen utbryter handgemäng och fröknarna får rycka in när Sebastian klappar till Alexander med en blå plastspade.

Folk slåss ju inte i rätten (vanligtvis). Men annars verkar nivån tyvärr ibland vara den samma.
-Min båt.
-Nej, min.
-Min och jag vill har ersättning för att du brukat den.
-Talk to the hand, biaatch.
-Min, min, MIIIN!!

Oscarsgalan

Såg hela Oscarsgalan igår. Pratade med C när vi åkte hem från bion att jag borde ha tillräckligt sabbad dygnsrytm för att klara det utan kaffe, och det gjorde jag.

Brokeback Mountain sopade hem tre statyetter. Bästa regi satt fint. Sen att Crash fick bästa film kändes lite som en surprise, men den vara speciell. Särskilt scenen när han räddar henne ur bilvraket. Då var det tyst framför tvn. Där satt jag i M´s fåtölj med en godis i kinden, som en liten paralyserad hamster.

Annars var det en hel del gräsliga klänningar. Jennifer Lopez myggnät. Charlize Therons toppar inte min hitlist, vad var grejen med rosetten på axeln i kingsize? Ser att Aftonbladet ger fem plus för den. Mhm.

Vackrast var Meryl Streep. Hon är amazing.

Veckans Pilot

Mr Pilot säger:
du är din egen största fiende helt enkelt
sanna säger:
hurdå?
Mr Pilot säger:
du fuckar upp för dig själv hela tiden, det vet du ju om

Inte hela tiden. Sådetså.

Speak up

Då har jag sett vinterns snackis. Brokeback Mountain. Den var vacker. De var vackra. Miljön var vacker. Fotot var vackert.

Och sensmoralen. Vi har inte obegränsat med tid. Så står du i valet mellan två vägar och den ena pekar mot fuckupville - ta den andra.

Nu.

Jag tror inte ens att man behöver provåka lite på vägen mot fuckupville. Ändå är det det vi verkar göra en stor del av tiden. Testkör livet lite. Som om tiden var obegränsad.

När vi istället borde inse att vissa saker gör sig mycket bättre som sagda än som förvarade bakom revbenen. Alla har vi samma mardröm, att något ska hända som gör att de de där orden vi formulerat om och om igen inom oss, inte har någon betydelse.

Att det plötsligt är för sent. Ändå håller vi tyst och hoppas att det kommer ett bättre tillfälle.

Det gör det nog sällan.

Veckans sötaste

Fick höra igår att det är fiberrika tider inom förskoleverksamheten i Stockholm. Barnen ska äta fiberrikt bröd, knäckebröd och andra nyttiga grejer. Gärna med hela frön i.

En liten kille till fritidsledaren:
-Kan inte jag få en skorpa utan fågelfrön i?

Racerbilsförare

Kanske kommer verkligheten alltid ifatt oss. När vissa människor får livspunktering stannar de upp. Kliver ur och ser över skador, om något behöver lagas. Kanske sätter sig ner och tar en kopp kaffe och funderar över vad som just hände.

Andra tänker att vi behöver inte ta itu med det alls om vi bara lägger det bakom oss och sen gasar därifrån i 180. Men trots turbotempo är det plötsligt där precis bakom oss igen.

Jag är en av de som haft en tendens att slänga i turbon och bränna iväg. Med andan i halsen. Jag märkte inte ens att jag gjorde det. Att jag ständigt hade ett andetag för mycket i lungorna. Inte förrän jag körde så fort att inget verkade fastna. Att inget hann komma nära.

Nu ser jag vad jag gör. Att jag har racerförartedenser. För att det är skitläskigt att stanna många gånger. Men ibland måste man göra läskiga saker.

Ankjakt

När vi lyckats med det omöjliga - att betala notan, som alla skulle betala med sina betalkort till servitörens stora glädje, var det dags för tv-spelstävling.

Nintendo 8-bitar. Det gamla skramliga, med dosor skeva efter bankande mot element, sänggavlar och golv. Duck hunt var kvällens utmaning.

Jag sköt ner alla mina ankor utom en på första skottet. Alltså är jag mer pricksäker med lite lagom mycket alkohol i blodet. Eller kanske är det empiriska underlaget lite för litet för att dra den slutsatsen. Men även mina iakttagelser när det gäller biljard stödjer min tes.

The winner, is the winner. Asenkelt.

Middagen igår var trevlig. Vi var sex personer och alla var på glimrande humör. Tonen som alltid rå, men ändå ganska snäll. På vägen dit sladdar vi fram genom snömodden på ett led. Jag först, tills M ropar:
-Vet du vart vi är på väg?
-Eh. Nope.
-Varför går du först då?
-Vadå vill du gå först?
-Nej, jag bara tänkte.
-Dåså, det kan bara finnas en alfavovve i flocken. Haha.
Sen slutar det ändå med att vi tävlar om att komma först uppför backen och runt hörnet.

Vardags-darwinism en fredagskväll.

Middag

Det är inte bara jag som är grym på att övertala. Vi har länge pratat om att vi ska ut och äta ikväll. Men nu har jag varit superförkyld och sjuk och är fortfarande i behov av rullator för att ta mig mer än hundra meter, så jag var inte så sugen.
-Men om vi inte går ut och äter ikväll, så dröjer det ju jättelänge..
-Jo, men jag är ju sjuk..
-Så sjuk är du inte.
-Jag har ju problem med att andas. Typ.
-Du kanske är lite otränad?
- ...(mordiska tankar)...nej, det är jag inte.
-Okej, så i alla fall, vi går ut och äter?
-...(fortfarande överrumlplad av otränadfrågan)..jaja..okej.

Damn.

Moneybrother

Sen skulle M lyssna på skivor. Moneybrothers nya, som väl inte är så ny längre. Men den är bra. Jag marknadsförde den som om mitt liv hängde på det.
-Klart att du ska köpa den!

Han ser lite fundersam ut, men lyssnar - i en evighet. Tills C ringer och undrar om vi har bestämt planer för ikväll. Pratar med henne och återvänder till M. Som vänder sig mot mig och:
-VAD ÄR DETHÄR FÖR NUMMER SOM RINGT TILL MIG?
Pekar på hörlurarna, så han lyfter på dem.
-Skrek jag?
-Eh typ. Haha.

Ungefär som man skriker när man blir attackerad av en flock gnuer. (Tror jag i alla fall.)

Och jodå, han köpte skivan.

Äntligen fika

Vaknar av telefonen och M:
-Du kan inte sova längre nu, [hemliga smeknamnet]!
-...zzzz.....va?
-Du kan inte sova längre. Upp och hoppa! Har ju väntat på att du ska vakna i en evighet.

Låter fortfarande som en bedövad gnu när jag pratar, men har inte feber. Så det blev en lång fika. Muffins och typ tusen koppar kaffe. Vid ett tillfälle skrattade vi så mycket att jag bokstavligen höll på att trilla av stolen. Tjöööööt. Folk vände sig om och måste trott att vi hade drabbats av en muterad fågelinfluensa.

Kaffebehov

Började dricka kaffe våren -99. Detta efter att jag och min dåvarande pojkvän gjort slut. Han var storkonsument av kaffe. Så där satt vi på trappan till mina föräldrars hus. Jag dinglade med benen och han hade en kopp kaffe i handen och en cigg i mungipan.

Vi var ingen bra match. Om jag var ambitiös så var han hoppa i vattenpölar. Om jag pluggade till ett prov var han ute och åkte rollerblades och slog sig sönder och samman. Men det var intressant att träffa honom igen strax innan jul. Han är förtrollande på många sätt och har de vackraste bruna ögon man kan tänka sig och han är den enda som verkligen dumpat mig.

Tydligen hade han en annan syn på det när han satt och berättade för mina vänner om hur jag var då och hur det tog slut.
-Så då sa jag till Sandra att det här funkar ju inte så bra och då säger hon nej du har rätt, vi skiter i det. Jag som bara tyckte att vi borde prata.

Well.

I alla fall. Så saknade jag kaffestunderna när vi gjort slut. Så jag började dricka kaffe. Och fyfan i helvete vad det smakade skit. Kunde inte förstå hur jag skulle klara att dricka en hel kopp.

Och nu slänger jag i mig det sista - som är kallt - på stående fot utan att rynka på näsan. För nu är det tentadax.

Tentadax - igen

Jag är inte bättre.

Men.

Jag är inte sämre heller.

I alla fall inte så mycket att det märks någon skillnad. Däremot är jag uttråkad som fan. Och börjar känna av den där rastlösheten. Borde säkert läsa igenom lite saker nu, tentan är om tre timmar. Men istället nöjer jag mig med att låta hjärnan dra lite i olika trådar. Min önskelista på de fem frågorna:

1. Hur kan man förbättra sanningshalten i vittnesutsagor vid polisförhör?
2. Hur gör man en riskbedömning och i vilka sammanhang blir en sådan aktuell?
3. Beskriv de skillnader som finns mellan livspersistenta brottslingar och ungdomsbrottslingar.
4. Vad menas med in-och utgrupper? Ge exempel på sådana och vad de baseras på.
5. Vad innebär Certification-processen när en brottsling bestämt sig för att upphöra med brott?

Please, Murphy..?

Bricanyl

Vaknar och inser att jag inte är död, bara rejält förkyld. Inser också att jag inte har betalat kåravgiften och att jag måste gå till kassaservice och göra det, annars får jag inte skriva tentan. Efter att ha läst om Oscars strapatser på banken, så får det bli fd posten, som ska få fint besök.

Har alltid stubintråd zero när jag är förkyld. Men trots att den brinner upp på 0.2 sekunder är jag väldigt harmlös. Orkar inte ens säga fula ord. Feber har en lugnande inverkan på mig.

Öppnade kylskåpet och hittade (förutom ketchup, senap etc):
1 Jalla
1 Burk keso
1 Halv liter mjölk
2 Bananer
1 Röd lök

Jag måste alltså masa mig iväg till BÅDE kassaservice OCH affären. Gargh.

Tur att jag hittade min Bricanyl, så jag har kunnat ladda lungorna i alla fall. Kanske ska ha med mig en brun påse att kontrollandas i om kassaservicetanterna ska vara bitchiga. Nedan återges två autentiska bitchsituationer:

Situation 1.
-Din namnteckning ser ju inte ut som den gör på körkortet.
-Nej, den är ju skriven för typ tusen år sedan.
-Då måste du skaffa ett nytt körkort.
-...mhm....

Situation 2.
-Det här fotot ser inte ut som du.
-Det är jag.
-Ja det kanske det är, men det ser inte ut som du.
-Nehe.
-Då måste du skaffa ett nytt körkort.
-Absolut... (neverever...tralalaaaaa...)

Magiska under

Jag har läst klart all litteratur till tentan imorgon. Dog nästan på kuppen. Och minns inte vad jag har läst. Men det är nog som det brukar vara. Ska gå igenom allt idag och följa min tentarutin så gott det går. Ett problem bara.

Jag är loj idag.

Fattar inte hur det gick till. Ni som känner mig läser om meningen igen. Men japp det är sant, jag är lite som en pleggad häst. Lite knixig i knäna och seg. Inte blixtar och dunder. Mer tanthasande. Tror det är fjärde dagen av förkylningen som tar ut sin rätt. Damn.

Jag trivs mycket bättre som blixar och dunder.