Racerbilsförare

Kanske kommer verkligheten alltid ifatt oss. När vissa människor får livspunktering stannar de upp. Kliver ur och ser över skador, om något behöver lagas. Kanske sätter sig ner och tar en kopp kaffe och funderar över vad som just hände.

Andra tänker att vi behöver inte ta itu med det alls om vi bara lägger det bakom oss och sen gasar därifrån i 180. Men trots turbotempo är det plötsligt där precis bakom oss igen.

Jag är en av de som haft en tendens att slänga i turbon och bränna iväg. Med andan i halsen. Jag märkte inte ens att jag gjorde det. Att jag ständigt hade ett andetag för mycket i lungorna. Inte förrän jag körde så fort att inget verkade fastna. Att inget hann komma nära.

Nu ser jag vad jag gör. Att jag har racerförartedenser. För att det är skitläskigt att stanna många gånger. Men ibland måste man göra läskiga saker.