Snöprinsessan

Vaknar av att Embla stirrar på mig. Familjens ena newfoundlandshund. Hon har lagt huvudet på madrassen och ser förväntansfull ut. Kliver upp, klär på mig och försöker att inte avslöja att det är dags för promenad. Det går inte bra.

På något sätt tankeläser de mig alltid.

Skuttandet börjar omedelbart. Embla studsar som en 45 kilos boll runt mina fötter. Och när jag öppnar ytterdörren är det som om jag haft en mindre elefantunge i andra änden av kopplet. Hon fräser rakt ner i snöhögen och tittar sen på mig som för att se om jag ska göra likadant.

Vi går vidare och hon kör sin snöslunga-metod genom att sticka ner nosen i snön och sen ploga spår. Sen tittar hon upp och har en liten pryamid med snö på huvudet.

Efter att ha plogat spår runt hela promenadrundan är vi tillbaka hemma. Då skuttar hon in i tv-rummet, går de obligatoriska varven för att sedan däcka på rygg mot ena soffan. Och där ligger hon nu och är lycklig.