onsdag, juni 28

Ned med garden..

förstår du inte
att du ger mig
känslan
av att ha hittat hem

en plats där jag
kan tänka mig att låta
båda fötterna röra mark

samtidigt

tisdag, juni 27

Like crazy..

Så trillar det in ett jag saknar dig från Stockholm.

Jag saknar er också.

Och det är en bra känsla.

Juh.

Som att landa..

Ett disigt Sant Feliu de Guixols taget från Mr Pilots balkong. Tyvärr skymmer berget hamnen lite, men man kan skymta vattnet mellan träden. Att sitta på balkongen med en kaffekopp i ena handen och känna hur hettan allt mer rullade ner som ett lock över viken var precis vad en stockholmskackig juriststudent behövde.

För att varva ner. Plana ut.

måndag, juni 26

26.06.2006

Samma grusväg längs ängen. Samma stig upp till slingan. Samma 2.5 km. Varje backe. Varje krök. Varje steg är av gammal vana.

Och så har jag den åter inom räckhåll. Känslan. Drivet framåt och stressbollen släpper greppet. Som ofta kramar lite för hårt. Och allt som finns kvar är stegen mot sågspånet. Och jag som tänker yes.

Äntligen.

söndag, juni 25

Wherethehellismatt..

Det här måste ni bara se.

lördag, juni 24

2-0

Hatten av. Men Isaksson, vilken målvakt.

Mer finns inte att säga.

Dagens boktips

Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans av Anna Gavalda.

3-1 och hatten av för Tyskland?

-Titta nu räknar de ner minuterna fram till matchen, säger Pappa nöjt. Men ska Zlatan spela?
-Klart han ska.

Men jag tror att motståndet från den tyska panzarfotbollen kommer vara ungefär som Berlinmuren. Ofenomtränglig. Att de inte bara kör på panzarkraft och bulldozermetod, utan även har mer än en handfull målskyttar och har gjort ett av VM:s snyggare mål där den tyska spelaren plötsligt befinner sig närmare målet än målvakten och enkelt flippar in den gör att jag tror på Tyskland.

Sverige kommer behöva spela sin allra bästa fotboll någonsin för att vinna. Men vilken skräll att slå ut hemmanationen!! Just därför ska Zlatan spela. Ingen annan kommer på tanken att klacka in en boll bara någon meter från mål. Zlatan är fotboll när han är som bäst. Vacker fotboll.

Och idag kommer vi verkligen behöva det.

fredag, juni 23

Trevlig midsommarafton!

Lägg hatten här nu..

Snart har jag satt foten på varje meter bilväg, cykelväg eller torg på Kungsholmen. Gick över Västerbron igår igen. Stannar vid mitten och tittar ner över kanten. Tänker att jag ska inte stå där så länge så att någon blir orolig och tror att jag ska hoppa, men en liten stund ska jag stå där innan jag säger hejdå till Stockholm. M ringer och säger kom över, för sen ses vi ju inte på säkert två veckor. En evighet på vissa sätt. Jag sitter i hans fönster när han lägger upp glass. Trilla inte ut nu bara.

Går hem tidigare än jag egentligen vill, städar, torkar golvet och packar. Jag måste ju städa innan jag åker, om jag skulle dö, så de inte hittar lägenheten helt förfallen. It´s all about image. D skrattar och nickar. Men när jag städat kan jag inte somna. Jag ska åka hem. Eller hemhem, för att vara lite studentgullig. Jag föredrar hem. När jag är i Stockholm åker jag hem [till Casa de Päron] och när jag är i Casa de Päron åker jag hem [till Stockholm]. Känner mig alltid kluven, särskilt i transitfasen. Innan jag normaliseras. Men det är som det där med hatten.

Wherever I lay my hat that's my home*

Och en liten surpuppabild på mig.




*Paul Young - wherever I lay my hat (that's my home)

VG

Min b-uppsats, också känd som den Rosa Elefanten, fick betyget VG.

Luftskutt och smajl från öra till öra.

onsdag, juni 21

If you had a bad day...

Stockholm visar sig från sin värsta sida när jag möter M för fika.
-Det har varit fint väder hela veckan när du varit borta.
You´re not helping. Och det gör det inte att följa med till Hemtex och titta på påslakan heller. Mitt hår blir lockigt och jag vill inte vill inte. Som en tjurig tvååring.

Drar på springskor när jag kommer hem och eftersom ipoden inte har något batteri är det enda jag hör mina andetag och fotsteg mot gruset. Det är varmt. Men jag är envis idag, jag får inte stanna. Om jag stannar har jag gett upp. Om jag inte ens kan klara att springa klart det jag bestämt hur ska jag klara något någonsin då. Hatar prestationsmonstretargumentationen. Men biter ihop och ökar tempot de sista 200 metrarna.

Kommer hem och C har pratat in på mobilsvaret. Kom hit och ät pannkakor och titta på matchen. Ett gemensamt vrål genom alla öppna balkongdörrar och fönster ekar mellan husen när Allbäck nickar in 1-1. Killarna i lägenheten på andra sidan gatan kommer ut på balkongen för att andas innan de springer in igen.

tisdag, juni 20

Aeroporto, eller hur säger man nu då?

På flygplatsen när jag står i checkinkön kommer M [den andra piloten] swichande in genom svängdörren. Med glajjorna uppskjutna i pannan, kabinväska efter sig och snajdigt klädd i pilotuniform. Han får syn på mig och kommer mot mig med långa kliv. Kramar och fan, tror du inte att jag blev inringd när jag var standby, helt otroligt, sköt om dig nu, ha det bra, måste rusa. Sen ser jag honom genom fönstret klädd i neongul väst gena över landingsbanan med raska kliv på väg mot planet. Sen fika med Mr Pilot i vänthallen. Och 30 minuter går för fort ibland. Boarding. Säger jag har haft det så bra, så du anar inte och hoppas att han ska förstå allt jag inte kan formulera där med pass och boardingkort i ena handen och väskan i den andra. Kom ska du få en kram, smajlar han och jag gömmer ansiktet mot hans axel och försöker teleportera lite av honom till mig. For the road. Han nyper mig i hakan innan han försvinner ut genom dörren.

Jag saknar. Och är glad att jag gör det.

Get your game on..

Kan inte somna natten mot måndag som också är åka-hem-från-Spanien-dagen. Ligger i rummet jag fått ha som mitt och tittar i taket. Kan nästan se Stockholmsmolnet sväva in över sängen. Kliver upp, drar upp balkongdörren så det blir en glipa ut i natten. Medelhavsljuden. Som är hav och måsar och en och annan moped långt bort. Klockan är 02 och tickar iväg mot 03. Stockholmsmolnet svänger in igen och jag vill inte tänka på allt som finns hemma i Sverige. Jag vill vara kvar i bara-vara-Sandra. Inte stressknut, energislut. Efter att ha övertalat mig själv att det inte är en bra idé att stanna i Spanien lyckas jag somna för att vakna 4.5 timme senare av klockan. Mr Pilot och jag är lika trötta i bilen till flygplatsen. Han stilig i pilotskjorta, svarta byxor och svarta skor. Jag bakom pilotglasögon för att inte världen ska se att jag är lite ledsen över att åka.

Somebody once told me
the world is gonna roll me*

Och plötsligt ler han bakom de mörka solglasögonen. Smash Mouth. Från länge sedan. Vi går way back. Han och jag. Kanske är det därför veckan gått så fort. För att han har samma frekvens som jag. För att vi tjafsar som ett gammalt par för att i nästa sekund trakassera varandra till döds så personer omkring oss tappar hakan och väntar på tårar.

You´ll never know if you don´t go
you´ll never shine if you don´t glow*


*Smash mouth - All star

söndag, juni 18

Vackert

Nu har vi gjort en ölfontän från balkongen.

Badrutinerna

Mr Pilot har lite speciell badteknik. Trodde första gången jag hörde badandet att han höll på att drunkna. Det plaskade som om någon försökte trycka ner en mindre knölval i badkaret och sen blev det knäpptyst. Innan det plaskplaskplaskPLASKPLASKPLASK igen och sen blubbblubbblubb och så knäpptyst. Och sen PLASKPLASKPLASK. Så idag vänder jag bara blad i min bok och funderar inte på att ringa ambulans.

Barcelona


Sagrada Familia.

Duvor på Katedralen.

Fina Barcelona.

Missad buss, skrämselpropaganda och love is in the air*

Vi ska såklart till Barcelona en dag. Tanken var att gå upp klockan 9, men efter nattdopp och några öl på Mr Pilots favvobar, vaknar jag klockan 11 och tittar på min mobil som stängt av sig. I samma ögonblick slängs dörren upp och Mr Pilot rycker tag i mitt täcke och Wake up, vi har ju fucking försovit oss. Efter att ha gått till busstationen för att där inse att nästa buss inte får förrän om enochenhalv timme är det äh, vi skiter i det här nu, jag kör istället. Så det blir bilkörande på hög nivå igen. Han lottar fram en avfart och läs kartan nu, stumpan. Men till sist efter att ha fickparkerat i en grushög är vi nöjda och tar tbanan in till la Rambla där vi käkar. Sen mera tbana och när vi kommer upp ur den blir jag tappahakantyst, trots att jag vet vad vi ska se. Sagrada Familia. Katedralen är skitstor. Har sett den på bild, men det här är riktigt coolt. Mr Pilot inleder med att klart vi ska gå in, det är skitläskigt, man kan gå upp i tornen och trillar man ner så dör man garanterat. Väl på väg upp i trappan börjar jag undra när det läskiga ska komma och kan se mig själv på någon smal liten gång längs någon kant uppe nära katedralens tak. Adrenalinet knäpps på och jag försöker mota, men hör mig själv säga om man kan trilla ner vill jag nog inte göra det. Mr Pilot tar fram kameran, fotograferar mig, ler stort och klappar mig på huvudet och jodå, det är roligt när det är lite läskigt, kom nu. Känner hur handflatan klibbar mot ledstången som följer den smala spiraltrappan upp. Kolla här, ner i mitten, om man halkar säger det bara splatt, flinar Mr Pilot nöjt och skuttar vidare uppför trappan. Efter att ha klivit ut på en massa avsatser upp mot toppen släpper adrenalinet och jag inser att mister har överdrivit en smula. Visst kan man trilla ner, men det är i prinip omöjligt. Jag får fotografera väggsniglarna som jag blev helt förtjust i från boken om katedralen som ligger hemma hos Mr Pilot och är nöjd att vi tog långa vägen upp i tornet.
Sen dricker vi kaffe och möter Mr Pilots kusin, innan vi går genom hamnkvarteren in mot la Rambla. Husen är helt underbara. Gamla, med stora fönster och franska balkonger. Överallt människor som sitter med sangria eller öl eller de små kaffekopparna under uteserveringarnas markiser. Gatorna är smala, med vackra snidade gatlyktor. På flera ställen blir gatan till ett torg mellan husen. Hit kommer jag tillbaka, tänker jag flera gånger under promenaden mellan husen fram till det stora torget.

Barcelona är kärlek.


*Om man kan bli kär i en stad.

Bilväg och Guapa

Serpentinvägen.

Tossa de Mar.

Sommarjuristen.

Man får inte..

På fredagen försvinner Mr Pilot in på sitt rum och jag har trååkigt, så jag går och sover. Men en minut senare slängs dörren upp och fan, vi drar och badar istället. På vägen dit är han nöjd och förklarar att man inte får bada på natten. Det är kolsvart över vattnet, men några lampor från resturangen lyser strimmor över ytan. Mr Pilot sprätter runt i sanden och kastar kläder omkrings sig, innan han lägger upp handduken nära vattnet och så slipper man stå i bara badkläder om polisen kommer.

fredag, juni 16

Roadtrip, serpentinväg och drömglassen

Vaknar innan Mr Pilot får en chans att väcka mig, men klockan är ändå närmare tolv. Går ut i stora rummet och där ligger födelsedagsbarnet i soffan inlindad i sitt täcke med mobiltelefonen klistrad mot ena örat, så jag halvt viskar halvt mimar vill du ha frukost? och får ett stort smajl och en nickning tillbaka. När vi ätit blir han rastlös som vanligt och vad vill du göra idag?. Säger att det kvittar och då skuttar han upp och okej, kom skynda dig så åker vi en sväng så ska jag visa dig lite grejer, så jag packar med lite allt möjligt för att slippa hamna i ett flashigt köpcentra i strandshorts igen. På med solglasögon och in i bilen. Vi tar kustvägen, den är roligare. Jag känner honom så bra att jag vet att roligare är ungefär samma sak som värre eller läskigare eller farligare, men okejar bara. Det är en slingrig serpentinväg längs kusten vi ska åka på. Man får lite åksjukkänsla, skrattar han och fipplar med bilstereon samtidigt som vi får möte med en minibuss. Vi ska till en liten by som heter Tossa de Mar, där vi äter och sen är det dags för Mr Pilots guidning. Självklart inkluderar den inte att följa den vanliga vägen upp till ruinen på berget, jag vet en bättre väg som går fortare, kom nu. Sen går vi till ett strandcafé och äter årets glass. En sån man drömde om när man var liten, med kex, grädde och bär på toppen. Sen bilen till en turisthåla, sen vidare till en gocartbana, sen vidare mot Girona. Dagarna med Mr Pilot är allt annat än sega. Nu är du för tyst, är du trött?, vi måste ge dig en cola eller kaffe, så du vaknar igen isåfall. Han svänger in på ett McD och kommer strålande glad tillbaka med en espresso till mig. The pefect gentleman.

torsdag, juni 15

En livräddare, kor och en chica buena

Igår var det stranden, men först ska Mr Pilot visa bästa badstället och bränner iväg på en slingrig grusväg genom den lutande skogen som växer på sluttningarna ner mot havet.
-Därifrån brukar vi hoppa, det är sjukt läskigt, säger han och pekar på en säkert 7-8 meter hög klippa på andra sidan och sen dröjer det inte länge förrän han simmat över och klättrat upp för att stå där några sekunde innan han hoppar i. Sen går vi vidare till stranden där den andra piloten är. Det är helt fruktansvärt varmt och jag har min gröna hultsfredsfestivalenmössa på mig och Mr Pilot säger att den förstör helhetsintrycket fettmycket. Vågorna är sjukt stora och det blåser som fan, men några personer simmar omkring där ute som små svarta prickar. Jag frågar varför de inte har livräddare eller röd flagga när det verkar helt livsfarligt att bada och herrarna skrattar och säger att i Spanien tar man eget ansvar. Men plötsligt ser vi en viftande arm en bit ut och folk på stranden vaknar till ur den slumrande värmedvalan och börjar röra på sig. Vad gör han? Det är ju en ung subbe, max 35 år. Är det på skämt? Vågorna vräker över honom och han försvinner ner under ytan för ett ögonblick.
-Vafan, det där går ju inte, säger den andra piloten (M) och reser sig upp och rusar sen ner mot vattnet med Mr Pilot hack i häl och tar första bränningen i ett kliv på ett sätt som skulle göra Mitch i Baywatch grön av avund. Sen kastar han sig genom nästa våg och börjar crawla ut mot mannen. Nu har andra snubbar på stranden vaknat till liv och börjar simma ut för att hjälpa till. M kommer fram till honom och jag ser hur mannen greppar hårt och tänker att det här går inte, det kommer bli för tungt. Vågorna öser över dem och de försvinner ner under ytan för en sekund, men M lyckas dra mannen genom vattnet och plötsligt dyker det upp en kille vid deras sida som hjälper till att dra. Och när de är tre snubbar orkar de dra honom sista biten in till standen. M kommer tillbaka och lägger sig på sin handduk och säger att fan, vad mina ben krampar och jag undrar om han har en livräddargen någonstans. En svensk riddare.
På kvällen möter vi M och går till en litet ställe för att äta och det finns bara kött, så jag tänker att jag ska göra ett undantag och äta en kyckling. Servitrisen pratar spanska med oss och vänder sig först till Mr Pilot som beställer vinet och salladerna och hur han vill ha sin stek. Sen vänder hon sig mot mig och säger en mening på spanska och jag hör bara pollo, men då ler hon och upprepar frågan samtidigt som hon pekar på sitt bröst och sen sitt lår. Aha, bröst, por favor.
Sen går jag och Mr Pilot till jordens sötaste pub. Varför finns inte såna i Sverige. Ägaren pratar franska och tydligen den mest prickfria spanska, så folk som kommer ner hit brukar gå dit och prata och han pratar och rättar deras språkfel samtidigt. Han är gammal och ruskigt solbränd och ler stort när vi kommer fram till baren. Han tittar på mig och leendet blir om möjligt ännu större sen säger han en lång harang på spanska och det enda jag uppfattar är chica och Mr Pilot nickar och säger yes och skrattar.
-Klart jag tar åt mig äran för dig, säger Mr Pilot och flinar när vi satt oss vid vårt bord. Om han säger att jag har en söt flickvän.
Kvällen flyter på och vi går vidare till en bar med en inredning bestående av kor och köper två vodkadrinkar för 8 euro och det är alldeles för mycket vodka. Och sen går vi tillbaka till den röda baren innan vi slirar hemåt och Mr Pilot somnar i solstolen på balkongen med en cigarett i handen.

Små vackra smakbitar av Spanien

Kitesurfing vid Sant Pere de Pescador.
Grymt duktig kitesnubbe.
Mr Pilot in action.

onsdag, juni 14

Effektivt

Vaknar av att Mr Pilot rycker bort täcket och:
-Nu får du väl ändå vakna.

Argh. Värsta väckningen. Undrar vad det blir imorgon.

Tisdag med Mr Pilot

Vaknar av att någon bankar med, vad jag senare under dagen blir informerad om är en träsked på en plåtbunke. Himla trevligt sätt att vakna iallafall.
-Vi är sena! Upp och hoppa nu.
Det visar sig att Mr Pilot, på grund av bakfylla försovit sig. Vi ska bli hämtade av en annan pilot och åka bil norrut för att titta på kitesurfing. Stranden är gigantisk och det blåser som satan. På med solksydd 25 och scarf om håret. Fladdrar och värmen dunsar mot oss från sanddynerna. De hittar inte instruktören för kite, så vi åker in till stan som ser ut som lilla Venedig med kanaler rakt igenom.
-Alla har en egen båtplats. Det här skulle din brorsa gilla. Blingbling och Cash, trumpetar Mr Pilot från framsätet. Sen går vi längs stranden och ser jordens coolaste gubbe. Helt säkert i 50 års åldern, bränner han fram och tillbaka med sin kite. Sen stannar han till, drar av sig hjälmen, slänger upp den på stranden och åker vidare för att göra ett lufthopp flera meter rakt upp. Somnar nästan i bilen på vägen tillbaka Till SFDG. Klockan närmar sig åtta och solrosfälten lyser solgula. Min mobil ligger tryggt förvarad på golvet i Mr Pilots lägenhet. Mamma och pappa kunde inte skickat mig till en bättre uppvilningsplats.

tisdag, juni 13

Matlagning

Mr Pilot är inte asimpad av mina pannkakor:
-Sandra, man kunde lika gärna freebase:a smeten genom ett sugrör..

måndag, juni 12

Solskydd 25 och Heineken

Väckarklockan på 3.50. Valt värsta signalen. Vaknar och ställer mig i princip upp på samma gång. Två bananer till frukost. Halvsover mig igenom bussresan, tiden i väntrummet. Hamnar bredvid en barnfamilj på flyget, ungen ska klättra över mig varje gång hon ska frånmammautigångenframtillpappa. Tre timmar går ändå fort. Hittar bagage, värmen ligger tung mot hallen. Tänker att vad fan gör jag om han inte är här nu. Kliver ut ur hallen och ser en arm som vinkar mot mig och där står han och pratar i mobil. Bilresa med Mr Pilot är speciellt.

Men vi kommer fram till Sant Feliu de Guixols. Där sitter jag på balkongen och gungar på stolen, medan Mr Polit lagar mat och viker tvätt. Sen somnar jag i soffan, men blir väckt direkt av ett IIIIINTEEEEE SOOOOOVAAAAA. Sen blir jag i princip påtvingad solskydd 25, men nöjer mig med 15. Går och dricker kaffe. Promenad längs stranden och en öl. Träffar en pilot på stranden som tar med oss hem till sig och bjuder på öl.

Tror jag kan trivas här.

söndag, juni 11

Vackra M

Bye bye b-uppsatsbaby och bye bye hemtenta. Klickar på skicka och det är punkt för VT06. Som varit....speciell. Som varit så speciell att M:
-Det är bättre att du säger att du inte har tid ibland, än att du kommer och inte riktigt är närvarande. Då känner man sig bara som ett måste. Och som att man förstör för dig.

Aj. Ni förstör aldrig. Jag avgudar er. Ni som stått ut med mig under våren. Och aldrig kommenterat att jag varit väldigt frånvarande.

Lovar bättring.

Kärlek.

Kill my darling...

Har tagit hand om min b-uppsatsbebis nu. Har försökt att skära så lite som möjligt i den. Har förbättrat och rättat till. Och nu är den klar.

Och imorgon får den åka iväg till handledaren och få sin Jultomtens-verkstad-stämpel i baken.

Pom Pom Pom

Och jag har bytt den torra presentationsbilden på mig själv till en mer representabel.

Observera diademet med de gröna bollarna.

De delade ut såna på dansgolvet när vi var ute för två veckor sedan. Supersnyggt. Taxichauffören bara glodde på mig och I när vi skuttade in i taxin. Jag med gröna och hon med rosa bollar.

Grym, som i GRYM

Min mellanlillebror har köpt en grym kamera. Jag älskar att fota, men sen gick min systemkamera sönder, och det var inget att laga på och så vidare och jadablada. Men jag förstod inte att min pappa menade GRYM. Smet in på lillebrors rum och där ligger den.
-Wow, va fin den är.
-Jo.
-Vad kostar den? 5000?
-Ja, typ.

Höll på att dregla lite på linsen, men lyckades undvika det.

lördag, juni 10

Casa de Päron

Sitter pliktskyldigt med hemtentan två timmar efter lunch. Den är inte klar ändå. Får sms vi är ute vid havet, kom och möt upp, sen ska vi pubba och se fotbollen, kom och möt upp. Havet. Havet. Havet. Havet. Jag vill jag vill jag vill. Men jag ska stanna nära hemtentan tills den är klar. Det har den slackiga delen av mig löst på så sätt att jag sitter i shorts och linne på altanen, med en kaffekopp inom räckhåll och plöjer alla modetidningar och magasin jag kunnat samla ihop i Casa de Päron.

Jag har ingen karaktär. Alls.

[Och nu ska jag gå ut i solen igen, lyckades precis hitta en Damernas och en Marie Claire]

Som klister

Att skriva på hemtentan klockan 02 på natten när hjärnan känns som tuggummi är en risig idé.

Men det var ett bra försök.

Familjens badanka

fredag, juni 9

Jag ska bara..

Ibland kan jag känna att jag är så ostrategisk och sistaminuten att om det fanns en innehållsförteckning till mig så skulle den inledas med det idag.

Som nu när jag vet att mitt tåg går om typ enochenhalvtimme och vem som helst kan se att b-e-r-g-e-t av skor, bikinis, shorts, linnen och allt annat jag tycker vore fint att ta med är MYCKET större än väskan som det ska packas ner i och jag ändå sitter med fötterna på skrivbordet, dricker direkt ur mjölkpaketen och har provat alla örhängen jag kunnat hitta och slutligen fastnat för de asfulaste och nöjt tagit på mig dem, trots att jag vet att jag kommer ta av dem innan jag lämnar lägenheten.

Jag är en sekundätare idag.

torsdag, juni 8

Bara vara

Har ett skolberg kvar att mala igenom. Hemtenta och lite finputs av b-uppsatsen. Min baby, fick lite kritik. Jätteduktig opponent och vettiga åsikter, men det kändes ungefär som att ngn sagt att gud, va din hund är ful.. Min darling, min lilla neutralitetsbaby som jag suttit med så många timmar och värkt fram under nätter och kvällar.

Och imorgon åker jag hem till Casa de Päron över helgen. Med skolböcker i väskan. Såklart. Men Spanien känns närmare. Underligt.

Ingen skola. Ingen stresspistol mot nacken. Bara vara Sandra.

Jag har nog glömt hur man gör.

tisdag, juni 6

Låt mig..

If you can´t stand to fall
you should not stand at all
If you can´t be small
you should not be at all
Why always try
to be the sun up in the sky?
If you are strong
show me you´re weak sometimes

On my side
you and me girl
Close your eyes
rest your soul
Don´t tell me where
and I won´t follow you
into the night
and then you´re gone*



*Eskobar - On my side

ÅNGEST

Sitter här med b-uppsatserna min grupp skrivit. Imorgon är OPPONERING.

Känns ungefär som om jag ska få en rotfyllning. Och jag är skiträdd för tandläkaren, så skiträdd att mitt ex satt i väntrummet med mig för att jag inte skulle smita enligt honom. Hm.

Tjejen vars uppsats jag ska opponera på är respektingivande. Vet inte vad som känns värst just nu;
Att opponera på hennes eller att få min egen sågad.

Just nu väger det helt lika.

Mission impossible

Och Mr Pilot ger mig ett hedersuppdrag, att köpa en klocka till hans ex och ta med ner. Instruktionerna är de vagaste någonsin.
sanna säger:
och om jag inte hittar ngn jag tycker är bra?
Mr Pilot säger:
då köper du den som är bäst
Mr Pilot säger:
svik mig inte nu
sanna säger:
argh
Mr Pilot säger:
du är lite av en scout ibland ändå
Mr Pilot säger:
måste springa nu dock, måste till flygplatsen
sanna säger:
sure, anything for you
Mr Pilot säger:
puss puss

Satan. Jag har tusen saker att fixa. Varför kan jag aldrig säga nej till honom? Måste börja träna på det i Spanien.

måndag, juni 5

Det där som fattades..

Upp med hakan, lilla vän, brukade han säga. Det här fixar du. En självförtroendestärkare innan jag klev ut genom ytterdörren. Och jag kunde plocka fram den när jag ville. Hans röst. Jag tror på dig, honeybunny.

Jag. Tror. På. Dig.

Och det skulle jag komma att sakna skruvkorksvridandemycket. Försökte hålla kvar. Dialekten. De skorrande r:en. Men insikten var glasklar från början, en dag skulle jag inte minnas hans röst längre.

Jag tror på dig.

söndag, juni 4

Så var det inte tänkt ju..

Min bikini som jag skickat efter kommer vecka 24. Och de jättefina shortsen som jag skulle glida runt med i Spanien kommer också vecka 24.

Satan.

Måste övergå till plan B alltså.

När du får oväntat besök..

Har varit och fikat. [Jag har problems med min karaktär, men har börjat skriva på hemtentan till mitt fösvar...] Morotskaka och kaffe. Handla grönsaker och mjölk. Och när jag kommer hem öppnar jag fönstret. Och plötsligt sitter hon där på fönsterbrädan och tittar på mig.

En liten grå kattfröken.

Oväntat. Att jag haft småfåglar som flugit in och sen suttit och pickat smulor från köksbänken är en sak, men nu en katt. Noaks ark-varning.

Japp, nördvarning

Känner mig lite som Supermario som ska hoppa mellan block och över hål och klara banan. Tentor, seminarieuppgifter, skrivit dom, spelat åklagare, hittat litteratur till b-uppsats, skrivit b-uppsats och lämna in, lämnat in responsum. Men kvar är opponera på b-uppsats på onsdag [ångest och obehag] och sen har jag en seminarieuppgift och en hemtenta kvar att fixa innan den 13/6.

Så det är söndag och jag sitter och läser om sakkunnigbevisning. Den nya uppgraderade versionen av mitt liv när jag har skola hela tiden.

Men nu ska jag fan ro iland det här och sen den 12:e ÅKER JAG TILL MR PILOT!!

fredag, juni 2

Hit me!

Det är i motvind en drake lyfter, skulle jag sagt om jag varit lite mer lugn i själen som person. Istället är det mer en titt under lugg och bite me.

Idag har jag har försovit mig. Kommit försent. Suttit i ett grupprum utan fönster hela dagen. Inte hittat litteratur till hemtentan. Inte hittat uppsatsen jag ska opponera på. Fetstopp i tbanan. Kö på banken. Små studentmuppar som kissar från vagnarna. Sergelstorgångest och jordens längsta kö [fuck SL och deras saggiga biljettsystem] fram till luckan. En kolikbaby i vagn en millimeter bakom mig. Och så plötsligt ska han stänga när vi stått där i en kvart.
-Ni får ställa er sist i den andra kön.

Pricken över i. Och jag känner hur jag bara inte vill längre. Hur jag bara vill gå. Därifrån. Till en taxi. Och säga:
-Snälla kör mig härifrån. Vart som helst.

Ska bli intressant att se om den känslan försvinner snart. Annars har vi ett problem.

Tripp trapp trill

Målet är att innan sommaren ha kört hela hinderbanan. Inte fegat ur som jag gjorde i förrgår. Men stegarna var läskigt höga och även planket. Var helt säker på att jag inte skulle komma upp trots repet, men hokuspokus så stod jag där uppe. Att hoppa ner därifrån i sanden var däremot inget alternativ. Mitt karateknä hade vikt sig som ett gångjärn.

Så därför ska jag skaffa en ny knästrumpa. Sen ska det hoppas.

Och sen ska det gipsas.

 
Where The Heck Are You?