Kan du leva vid en brant med ena foten över kanten?
St Eriksbron. Kanalen. Kvällsfärger. Tuloskylten. Karlbergs Slott. Vit stenkaka. Blänkande fönster. Fyrans buss. Och jag har halkat i det där mellanslaget igen. Mittemellan. Det där Gardell skrev om mellanmjölk. Jag vill inte. Jag hatar när jag fastnar i mellanslaget. När jag sprungit mig trött, men egentligen inte tagit ett steg. Jag far hellre framåt mot min vilja än jag vänder. Som en virvelvind och en text jag fick av Mr Pilot för flera år sedan.
Life is not a race,
Do take it slower,
Hear the music,
Before the song is over.
Men det är det där med framåt, uppåt. Som sitter vridet i min DNA. Som får mig att sträcka mig, vilja nå. Du skulle aldrig drömma om att ställa samma krav på din omgivning som du ställer på dig själv. Jag vet att det är sant. Topptentorna. Roligast på festen. Den där underbara tjejen. Den bästa uppsatsen. Den perfekta flickvännen. Och samtidigt racerbilsfart. Aldrig stanna, aldrig stanna. Så vad gör man när man hittar någon man vill vara med?
Som du kanske redan hört
Jag blir aldrig klar
Du sluter dina ådror om du sätter dig och väntar
(Citar från Winnerbäcks - Jag är hos dig igen)
7 kommentarer:
"Du skulle aldrig drömma om att ställa samma krav på din omgivning som du ställer på dig själv."
Känner igen det. Fick en gång frågan: Varför är du så sträng mot dig själv? Svår fråga, men den fick mig att tänka till lite.
Även racerbilar går in för pitstop där de tankas och byter däck. I en rasande fart givetvis men ändå. Det jag menar är att inte ens en racerbil orkar hålla hela loppet utan att äta och byta skor. Typ.
Visst ska du sträva efter topptentor och bästa uppsatsen, men jag vågar tro att du är bland de roligast på festen och den perfekta flickvännen även om du inte anstränger dig för att bli det! Om du gillar utmaningar så testa! ;)
Så när man hittar någon man vill vara med stannar man upp för en stund och tänker efter vad som verkligen är viktigast. Att gasa på ordentligt och låta bilden utanför rutorna bli färgade fartstreck eller att lätta på gasen, titta på utsikten och komma fram lite lite senare..?
björnen - Alla ställer vi krav på oss själva. Men det är när de blir omöjliga man måste fundera lite på vad man sysslar med.
ylwa - Fina du. Vilken kommentar du lämnat.
Japp. Även racerbilen måste få söndagsköra lite. Kanske är utsikten grymt bra just nu, om man bara bromsar ner lite.
Och en superfin tankeballong skickas till Karlskrona.
Jag känner igen mig i det där. Att alltid köra med gasen i botten. Sedan lugnade jag ner mig, typ efter 30, och insåg att livet inte blir sämre, att jag duger som jag är. Jag måste inte vara bäst, inte snabbast, snyggast och roligast. Hur mycket jag är anstränger mig kommer någon någonstans alltid att vara bättre. Men jag är bra som jag är. Och det är deifinitvt du också! Kram!
kristina - Det är den där strävan. Att det är så svårt att bara vara. Att låta det räcka ibland med något som är hyfsat. Och såklart räcker det. Oftast. Kram.
Jag gillar inte att min dator är trasig och att min bloggläsare finns på den och jag missar en massa fina inlägg som dina. Gillart inte alls!
Jenny - Behöver jag säga att jag hatar att din dator är trasig?
Du måste skriva. Så jag kan läsa. Och du, sötnos, tack.
Skicka en kommentar