En riktig ****-dag

Dagen har varit en av de som kommer gå till historien som en riktig ****-dag. Börjar med att jag ska åka till skolan för att regga mig på nästa kurs, senast klockan 15. När jag kommer fram till tbanan har väktarna kafferep där och säger att allt är avstängt för att någon "kört fel med ett tåg".
-Hur då kört fel? Hur länge kommer det vara så här?
-Jaha, någon dåre som kört av på fel spår så nu sitter folk fast där i någon tunnel.

Inser att jag har 40 minuter på mig innan registreringstiden går ut. Vänder och börjar gå mot Fridhemsplan, samtidigt som jag ringer D som jag ska möta för fika. Mitt över vägen sitter det. Polisavspärrningssnöret. Hela korsningen är avstängd. Hela vägen. IQ-enheten måste fattat det smidiga beslutet.
-Bäst vi spärrar av hela ön, det gäller ju ändå ett tbanetåg under marken.

Efter att ha lyckats vinka in en taxi, efter att ha geggamojjat mig över en fotbollsplan, kommer jag till skolan helt ur fas. Registrerar mig en minut i tre.

Bonus-Murphy-händelser som delats ut idag:
1. Posten har min bok som jag glömde hos mina föräldrar och som min snälla far postade i söndags. Får jag inte den imorgon måste jag köpa en ny. Och det värsta av allt; läsa igenom hela från början. Argh.

2. Tres jävla skittelefon sjunger på sista versen. Att den varit glapp och stängt av sig lite då och då har varit fine. Men att den nu visar "skickat" för sms, men tydligen inte levererar skiten funkar sämre. Och att man inte kan skriva å, ä, ö utan det blir á, à och ô. Det är droppen.

Man ska inte blogga i affekt. Men det är min blogg. Och om imorgon är en likadan ****-dag, så skiter jag i det här och då kommer jag verkligen plantera durumvete i Albaninen och aldrig mer komma tillbaka.