Den sista måltiden

Riktigt så illa är det inte. Men det är dagen före. Tentor är som idrottsprestationer. Som 400 meter häck.

1.Man planerar sitt lopp långt i förväg. [Tänker åhfyfan, vilken läskig jävla tenta, och URL är så jävla kluddig och drabbas så smått av panik]

2.Tränar. [I mitt fall, iaf ha läst all litteratur, iaf en gång som bäst]

3.Äter rätt.[ Konsumerar kaffe så man har en hjärtfrekvens som en näbbmus och skuttar som en duracellkanin]

4.Sover rätt [Vrider, vänder vrider vänder innan man somnar och sover sen som en klubbad gnu och vaknar inte av väckarklockan och inser att man precis bränt 2 timmar plugg på att snoooza]

5.Peppar sig själv. [Tänker att det är ingen katastrof längre. Den här kursen kan du byta ut i examen, jävligt onödigt att sumpa den och om du bara pluggat i lite god tid så, men det är ett VACKERT skyddsnät du har under dig]

6. Sen går man ut på banan. [Det är där jag är nu, när man inte minns något alls och helst vill ta ett flyg till Albanien, men istället kommer sitta med bokhögen och kolla på måfå och anteckna det jag totalt glömt]

7. Tar av sig långbyxor [Tar på sig favoritkläder och bra skor och sjal, eftersom det är fucking freezing alltid i skolan]

8. Sträcker händerna mot publiken och klappar igång dem [Tänker helvete jag är fetrökt och vill smita]

9. Kliver fram till mållinjen. [Ställer ner den gigantiska XXXL-kaffen på bänken]

10. Klara, färdiga... [Tänker Åh herregud, varför blev jag inte bonde istället]

11. Gååå..! [Vänder på tentaarket och ser första frågan och tänker antingen Jodå, det här ska fan gå eller Åh, hjälp..fem poäng om TV-direktivet...vad var det om nu igen?! ]

Det intressanta är att jag alltid skrivit mina tentor och det har gått hyfsat, för på något sätt har alltid Den Där Envisheten kickat in. Och det måste den göra imorgon också, för då kan det funka.