Recension av den här veckan.

Som att spotta i motvind.

Min pojkvän tittar på Idol och redogör samtidigt för det väsentliga.

-Den där klädseln var inte så lyckad. Hennes vader ser ju gigantiska ut.

Lugn och balanserad, that´s moi.

När vi kör genom urskogen och hela familjen vildsvin plötsligt står på vägen och stirrar på oss dör jag nästan av förtjusning:

-GRIIIIIIIS! TITTA!

Ingen curling.

Eftersom jag anmält mig till Tjurruset har min löpcoach bestämt att jag måste springa längre rundor. Jag tycker inte om att springa längre rundor. Idag skulle vi mitt i rundan springa uppför en trappa och jag förklarar att jag inte tycker att det är roligt och får till svar från coachen att om du orkar prata så orkar du springa uppför en trappa också.

Jag tycker att ni ska läsa hennes blogg.

Brukar inte länka, men gör ett undantag. Hittade den här bloggen av en liten fighter. Som kämpade till slutet. Med ett enda mål. Att bli frisk och få leva.

Kan jag köpa skor för några hundra kan jag också ge några hundra till Barncancerfonden.

Gustavsberg.

Eftersom vi inte orkar tänka ut något bättre tog vi bilen till Gustavsberg och porslinsfabriken. Andrahandssorteringsbutiken är tråkig. Fabriksbutiken är bättre. Muminmuggar, Ittala och Filippa K. Men med tanke på hur fullproppade våra kökshyllor köpte vi inget och gick och fikade istället. Den lilla crazy bakelsen fick göra oss sällskap.

Min bästa tid är nu.

Ett sånt där gissa ordet-program. Sitter och surfar och tittar inte inte på tvn.
-Ser du vilket ord det är?
-Va? Bröd-s-o-r-t. Vad fan är det för ord?
-Brödrost.

Herregud. Hjälp.

Memo to self: den med störst öron ska stå längst bak på bröllopsfotot.

Vi äter frukost och Jk läser DN och fastnar på bröllopssidan och särskilt för ett foto.
-Kolla på det här fotot!
-...
-Skitläskig. Och så står han liksom bakom hennes rygg.
-Men det där fotot var ju gulligt. De ser så glada ut.
-Hans öra täcker ju hennes ansikte.

Duracellkaninen returns.

Igår var det drinkkväll. Jag värvade direkt M till drinkmixandet i köket. Ni vet hur kass jag är på att laga mat - ungefär lika dålig är jag på att blanda drinkar. Vi inser ganska fort att det inte är någon idé att blanda i glasen. Så vi blandar direkt i en bunke. Mycket smidigt. Så när jag vaknar idag är jag inte mitt charmigaste jag. Mer mullvadsögon och nära döden. Jk har redan försvunnit iväg för att träffa tvååringen och hans päron i lekparken. Jag ska möta dem och käka lunch. Skittrött. Väljer oömma kläder eftersom det brukar ingå baka sandkaka eller kasta boll eller klättra klätterställning. Tydligen hade Jk med systemkameran. Så jag blev dokumenterad på långt håll när jag mullvadade mig fram längs trottoaren. Sen lunch där tvååringen i ett obevakat ögonblick hinner stoppa ner sin hand i mitt vattenglas och plaska runt.
-Vill du byta glas, frågar hans snälla pappa.
-Nejdå, det behövs inte. Det är ingen fara.
För jag är ju immun mot vinterkräksjukan.

Recension light.

Chris Martins röst är inte vad den brukar och han sjunger försiktigt. Släpper vissa delar. Låter publiken fylla i. The quire of Stockholm. Klädd i militärinspirerad kavaj med horisontella ränder runt vänster arm studsar han runt scenen. Fram mot publiken. Runtrunt. Och jag tänker att han blivit ett proffs. Förra gången vi såg honom i Globen för nästan tre år sedan kändes han mer yvig. The show must go on. Trots förkylning och risig röst. Jag undrar hur risigt han skulle vara tvungen att sjunga för att publiken inte skulle sjunga med. De är lojala hans fans. Och när han sjunger Fix you vet jag varför. Då är han magnifik.

Den ensamma glödlampan.

Imorgon ser jag Coldplay i Globen. Vad tror ni om det?

I full fart.

Så fullproppad med böcker om entreprenad att locket inte går att stänga. Men hon klarar pressen än så länge.

Ett steg i någon riktning.

Jag har precis lagat quornfärssås och spaghetti utan att
1) skära mig
2) bränna mig
3) tappa något på golvet
4) hälla ut något
5) brandvarnaren började pipa.

Jag är stolt.

Love is in the air.

Det började med ett försiktigt pickande för några veckor sedan. Sen en stolt uppvisning av den smarta pennan. Det är så enkelt att skriva sms. Man pickar bara med pennan. I början gick det sakta. Pick.....pick......pick........pick. Men sen upptäckte han patiensen. Och nu börjar jag bli orolig för den lilla telefonens säkerhet.

*pick*
*pickpick*
*pickpickpickelipickpickpick*
*PICKPICKPICKPICKPICKPICKPICKPICK*

Det är ju en jättebra tid om du jämför med alla andra som sprang. Perspektivkaka på sin plats.

Klädd i trekvartstights, långa tights, överdragsbyxor, höga strumpor, två underställströjor, huvtröja, mössa och ett par löparhandskar i herrmodell som Jk ger mig när vi går från bilen. Det är skitkallt. Det blåser. Jag känner mig trög i kroppen. Oskarp. Ska springa andrasträcka. Får stafettpinnen. Springer iväg. Är helt stum i benen. Blir förvånad av hur tung jag är. Får pressa. Tar rygg på en tjej som har samma löpsteg som jag. Vi passar bra tillsammans. Springer om henne. Sen springer hon ifatt mig. Vi springer bredvid varandra. Samma takt. Det där brummandet mot asfalten. Någon form av tyst samförstånd. Någonstans efter 2.5 kilometer. Illamående. Jag springer vidare. Tills hela sidan vrider sig. Saktar. Saktar. Stannar. Svär. Känner stressen i bröstet. Springer vidare. Uppför den jävla backen. Jag har ju starka ben. Grusvägen. Mår illa. Springer vidare. Stannar och sätter händerna på knäna. Då kommer han på min vänstra sida. Röd tröja. Saktar sitt galna tempo lite, fångar min blick. Säger kämpa nu, det är så lite kvar, innan han springer vidare. En sån där liten vardagsängel som dyker upp när man minst anar det. Jag springer vidare. Uppför den där backen till växlingen. Helt tom i kroppen. Mår illa. Sen väntan på att det ska vara klart. Åker hem. Åker in till stan för att byta en tröja. Plötsligt illamående igen. Säger til Jk att vi måste gå ut, vi måste åka hem. Jag mår illa. Och sover hela kvällen. Med tanke på kroppens skick borde jag kanske inte sprungit. Men det gjorde jag. Tiden är en dryg minut sämre än tiden jag ville springa på, men nästan två och en halv minut bättre än min tid förra året.

Jag kommer drömma mardrömmar om stafettpinnar i natt.

Imorgon är den där stafetten som jag sprang i ösregn förra året. Springer i hysteriska prestationsångestlaget. Misstänker att det är kraftigt olämpligt för mitt välbefinnande att tvingas umgås med vissa av mina lagkamrater och att jag skulle springa så mycket bättre om jag fick springa just for fun.

Vin i Vasastan.

Möter fantastiska I i ösregnet. Plaskar iväg till den lilla italienaren. I beställer en pizza och jag en sallad. Och världens minsta flaska vin var. Ett perfekt avslut på en onsdag i september.

Dior har fått hedersplatsen på elefantkudden.

Ingen flexledighet för mig. Men på förmiddagen får jag ett sms från Jk att väskan finns kvar. Världens bästa pojkvän har varit och lagt undan den. Blir hämtad efter jobbet och vi åker för att titta på den. Låset är trasigt och måste bytas. Jag snabbletar efter märkning i väskan, men ser den inte. Köper den i alla fall. Och när jag kommer hem och håller den under lampan ser jag. Slitna små bokstäver. Christian Dior. Made in France.

Så hittar jag den i ett skåp. Tittar på prislappen. Tänker mhm. Och lämnar den kvar.

Vad håller jag på med? Visst borde jag ta en timme flex imorgon förmiddag och se om den finns kvar.

Kvällens film.

Min granne Totoro.

Är helt säker på att jag kommer gilla den.

Tjurskallig.

Nu har jag anmält mig till Tjurruset.

Ajja, apelsinodlingen fortskrider som planerat.

Om några år är den nog tillräckligt stor. Ser du blommorna?

Vad är det jag inte förstår?

För några månader sedan lyssnade han på Bo Kaspers Orkesters på repeat. Samma låt. Om och om igen. Vi sitter i samma bil, vi sitter i samma bil, vi sitter i samma bil, vi sitter i samma bil. Ikväll har han fest och nu har de lyssnat på No woman, no cry sjutton gånger.

Omöjligt är bra.

Datasystemet ska uppgraderas. Det innebär att det är omöjligt att jobba. Även om man känner att man måste. Man har inget val utan måste gå hem. Funkar till och med på mig.

Nu går jag hem från jobbet.

Mina eftermiddagar - när man ska fika, träna, shoppa och annat kul - är så konstigt korta nu för tiden.