Kaffebehov

Började dricka kaffe våren -99. Detta efter att jag och min dåvarande pojkvän gjort slut. Han var storkonsument av kaffe. Så där satt vi på trappan till mina föräldrars hus. Jag dinglade med benen och han hade en kopp kaffe i handen och en cigg i mungipan.

Vi var ingen bra match. Om jag var ambitiös så var han hoppa i vattenpölar. Om jag pluggade till ett prov var han ute och åkte rollerblades och slog sig sönder och samman. Men det var intressant att träffa honom igen strax innan jul. Han är förtrollande på många sätt och har de vackraste bruna ögon man kan tänka sig och han är den enda som verkligen dumpat mig.

Tydligen hade han en annan syn på det när han satt och berättade för mina vänner om hur jag var då och hur det tog slut.
-Så då sa jag till Sandra att det här funkar ju inte så bra och då säger hon nej du har rätt, vi skiter i det. Jag som bara tyckte att vi borde prata.

Well.

I alla fall. Så saknade jag kaffestunderna när vi gjort slut. Så jag började dricka kaffe. Och fyfan i helvete vad det smakade skit. Kunde inte förstå hur jag skulle klara att dricka en hel kopp.

Och nu slänger jag i mig det sista - som är kallt - på stående fot utan att rynka på näsan. För nu är det tentadax.