Fönstret del 5692

Står på tunnelbanan och försöker blockera malandet från två högljudda kossor. Ja, det var en surdag idag. Så hör jag till min fasa att min mobil börjar ringa. Krånglar ur ipoden, krånglar fram väskan och krånglar upp mobilen.
-Sandra.
-Hallå, det gäller visst ett fönster.
Blev lovad att den som skulle komma och laga det skulle höra av sig till mig snarast. Måste erkänna att jag inte trodde att det skulle ta en och en halv vecka. Tur att polisgubben lagade det så fint och att jag tejpade bra och att hålet var ganska litet.
-Ja, det skulle lagas eller?
-Ja, det är ju trasigt. Så jo, jag vill ha det lagat.
-Jahadu...men är det sådant att det går att laga nu då, mitt i vintern?
-Det är ett hål i rutan, så man får väl byta den? [vad är alternativet liksom?]
-Jahadu..jaja...där ser man..
-Så jag vill gärna ha ett nytt fönster.
-Jo..
-..[beskriver hålet, hur fönstret ser ut och vad som är trasigt]..
-Jadu, då får vi väl kanske titta på det...
Ungefär här vill jag skrika "Amen för helvete, du skulle hört av dig för flera dagar sedan, nu hasar du dig hit och lagar skiten, eftersom det tydligen är du som ska göra det, jag har inte bett om att just du ska göra det, men nu är det så. Det är ditt jobb för helvete!" och kasta mobilen i marken (nope, inte konstruktivt) och sen dra ner mössan på den tjatande kossan bedvid mig. Istället säger jag:
-Det vore verkligen strålande om du kunde komma så snart som möjligt.
-Jahadu, men då kommer jag imorgon då.
-Visst. Det blir bra. När?
-Mellan 9 och 11 någongång.

Det är min födelsedag imorgon, så med lite tur får jag ett nytt fönster. Fin present, men är han lika handlingsförlamad och slö i verkligheten, så kommer jag nog inte få något fönster förrän i maj.