The winner, is the winner. Asenkelt.

Middagen igår var trevlig. Vi var sex personer och alla var på glimrande humör. Tonen som alltid rå, men ändå ganska snäll. På vägen dit sladdar vi fram genom snömodden på ett led. Jag först, tills M ropar:
-Vet du vart vi är på väg?
-Eh. Nope.
-Varför går du först då?
-Vadå vill du gå först?
-Nej, jag bara tänkte.
-Dåså, det kan bara finnas en alfavovve i flocken. Haha.
Sen slutar det ändå med att vi tävlar om att komma först uppför backen och runt hörnet.

Vardags-darwinism en fredagskväll.