Solsken

Öppnar postboxen och där ligger ett vadderat kuvert. Med min pappas handstil på. Min bok. Dumdiduuum! Skuttar vidare för att luncha med J. Går till favvostället.
-Jag ska ha falefel och ris.
-Det finns inte med på menyn.
-De brukar vara snälla här. Ska fråga iaf.
Självklart får jag falafel och ris och sallad. Och snart borde jag få stammis-klippkort.

Sen förklarar J enkel systemetmatematik. Att två påsar och åtta öl blir hundra kronor. Och när vi står i kassan:
-Då blir det hundra kronor jämt.
Min matematik: fyra Heineken, en flaska vin och en påse. Det är ju inte differentialekvationer, men det är hur man shoppar för exakt 100 kr.

Sen var jag hos min skomakare. Som vanligt hade han inte bara klackat om utan putsat och fixat.
-Jag limmade lite här också, de var lite spruckna.
-Tack. De är gamla.
-Nu är de som nya.
Jag kanske borde blivit skomakare, eftersom det gör mig fjäderlätt i hjärtat att gå därifrån och mina favvostövlar (ja, bootsen, M), ser ut som nya.