lördag, mars 11

Prestera Vera

Har aldrig längtat bort så mycket som jag gör nu. Min hjärna kalkylerar upp olika orealistiska alternativ. Mr pilot sa förra veckan att du är snart klar nu, kommer du stanna upp då, eller bums välja något annat igen. Tror mitt svar var jag förstår inte vad du menar.

Men det gör jag och det vet han också. Men det är läskigt. Snart har det gått 4.5 år. Jag har kämpat hela tiden. Byggt mina egna murar och kört in i dem med full fart. Slagit mig. Rest mig. Hållit fast för att inte halka i betygsdokumentet. Pressat upp förväntningarna på mig själv allt eftersom Ab-betygen trillat in.

Med andan i halsen och prestationsmonstret på axeln har jag bränt på, många gånger på bekostnad av mig själv och de som försökt stå nära.

Så jag ska stanna upp, mr Pilot. Det är dags då.

2 kommentarer:

Linnea sa...

dà? varfòr inte nu? varje dag àr faktiskt bòrjan pà resten av ditt liv. .. eller nàt.

S sa...

Italien är bra för dig. :) Men nope, du får inte stanna, utan jag kräver att du kommer hem i sommar.

Och du har rätt. Jag vet. Det är bara ruskigt svårt. Jag vet att du om någon förstår.

Kramar i massor!

 
Where The Heck Are You?