Inbrottet uppföljaren

Ska ut och gå för att rensa hjärnan lite och bestämmer mig för att ta skinnjackan. Så jag sträcker mig in i garderoben för att plocka fram den från hyllan. Den är inte där. Det är bara tomt. Letar igenom hela garderoben och klädhängaren i hallen, trots att jag vet att den alltid ligger på samma plats. Polisen hade rätt, du kommer troligen upptäcka att de tagit mer än datorn.

Jag har tagit inbrottet med en klackspark. Ta sönder mitt fönster, rota i min lägenhet, ta datorn, ta halsbandet jag fick när jag tog studenten, ta fågelhalsbandet jag fått av mamma. Fine.

Men inte min jacka. Den ska jag ha. Att ta den är som att ta alla gånger jag haft den på mig, som jag tänker på när jag använder den. Vårkänslan, med solen i ögonen och första kaffen utomhus.

Så nu är jag till slut lite ledsen över inbrottet i alla fall. Han hade rätt i det också, polisen, men att det skulle ta två månader var ju lite oväntat.

Och du som har min jacka, hoppas den passar dig för jävla illa. Att du ser ut som en boll.