Deadline om en timme

Har tillbringat snart en timme i datasalen med att skriva ut. Har fått ut själva uppsatsen, men den v-ä-g-r-a-r skriva ut framsidan. Alla andra får sina papper.

Snälla, låt mig slippa lämna in en uppsats utan framsida.

Murphy?

Dagen före dagen Deadline

B-uppsats. Nästan klar.

Och jag har förlorat mitt ordförråd.

Vill. Aldrig. Mer. Skriva.

Einstein

Tycker just nu att titeln på min b-uppsats ska vara:
Ändringen av neutralitetsbegreppet - en rosa elefant, som alla ser, men ingen talar om.*

Kanske är det ett tecken på att jag inte ska skriva mer ikväll. Utan sova och ställa klockan på tidigt istället.


*Och juristbaben kommer förstå grejen med elefanten.

Bring it on

B-uppsatsdeadline är ett av de hemskare orden i min värld just nu. Särskilt när uppsatsen ser ut som skit. Frågan är om jag kan reparera den tillräckligt mycker för att komma igenom. Just nu känns det lite som kombinationen sumobrottare och en baddräkt storlek 34. Omöjligt.

På onsdag klockan 12 ska den lämnas in.

Men nu ska jag ut och springa en sväng. Så illa är det. Halmstrå.

Alea iacta est

Tjofräs. Nu har jag mailat iväg min responsumuppgift. Klickade till sist på skicka och prestationsmonstret hoppade som aldrig förr i fåtöljen.

Avocado och kärlek

Middagen igår var trevlig. Jag ansvarade för guacamolen. Den blev mindre trevlig. En avocado som M trots mina protester slängde ner i bunken var omöjlig att mosa.
-Jag tror vi kan använda elvispen?
-Va? [M ser sådär förtjust ut vid tanken på mig och en elvisp i sitt kök]
Men det slutar med att jag raskt bygger ihop den när han är på toa. Effektivt.

Sen dricker vi vin och blir lite smörigt sentimentala lagom till kaffet och pratar om giftemål och kärlek vid första ögonkastet och hur man vet att det är just han och när det där drivet framåt ska lägga sig till ro bakom revbenen.
-Det finns visst personer jag tänkt att han skulle jag kunna gifta mig med.
-Jag tror inte på det längre, kärlek vid första ögonkastet.
-Joooooooo!
-Men så har han fula skor och då är det ju kört.

Sen händer det som inte fick hända.
-[hemliga smeknamnet], du kan väl komma med en liten stund? Snälla..!
-Jag kan ju inte det egentligen.
-Snälla.
Jag måste bli mer svårövertalad. Memo to self.

03:17

Slutsats:

Jag har karaktär som ett russin.

Schlagerbrudar

Pest eller Party?

Imorgon drar C och I till Cypern i en vecka. Jag är så avis att jag nästan dör. Särskilt kräkigt kändes det att tacka nej till Cypern med motiveringen jag kan inte, jag har b-uppsats, domskrivning responsumuppgift, seminarieuppgifter och hemtenta då.

Bite me.

I alla fall så ska jag möta damerna snart och åka hem till M för att äta middag. De ska ut och svira efter middagen, men juriststudenten ska åka raka vägen hem och skriva klart uppgiften, alternativt skriva på analysdelen i b-uppsatsen.

Så det är om några timmar slaget mellan karaktär och begär går av stapeln. Min plan för att karaktären ska vinna är att klä på mig saker jag inte vill bli sedd i ute. Typ jeans med hängröv, tshirt, skitiga converse och fraggelfrisyr.

På upploppet

Har suttit med responsumuppgiften i juridik nu i fem timmar.

Resultat:
1. Har läst 100 sidor.
2. Har sex sidor text.
3. Har en koffeinnivå på 80% av max.

Urk.

Afghanistan fortsättning följer..

På DNs framsida idag:
Attacker hölls hemliga. Svenska soldater i Afghanistan utsatta för fler allvarliga händelser.

Tittar på bilderna på DNs hemsida och hoppas för varje blipp att jag ska få se lillebror på en av dem. Unga svenska soldater med stora skägg. Bilder tagna mot den ljusa marken, en hand på ett vapen. Jeepar i ökenterräng.

Jag förstod redan när lillebror kom hem från Kosovo vad det är som gör det möjligt. Det är gemenskapen. Det är den totala tilltron till de du jobbar med. Det är vetskapen om att de upplevt samma saker. Att det finns någon som förstår.

Och skrattet.

Fick se en video från Liberiamissionen. Och där kör de fast en stridsvagn ute i djungeln och löser det snabbt, professionellt och effektivt, men skrattet är det jag minns bäst. En självklar del för att hantera situationen.

Ärlighet varar längst?

J: Vad har du gjort med håret?
Jag: Jag har gjort iordning det?
J: Du har sovit?
Jag: Nej, jag har gjort iordning det.
J: Fint.

Utan pompom

Det finns människor som passerar förbi helt nära, men blir ingen så fort de kommit utom synhåll. Och så finns det den andra typen, som dundrar rakt in i oss och gör att saker aldrig blir riktigt som de var. Jag har träffat ett fåtal av den andra typen. Jag kan räkna dem på ena handens fingrar.

Om jag ska vara helt ärlig kan jag nog räkna dem på ena handens tumme.

Första gången jag träffar honom är jag sen. Jag är stressad. Jag har fått skoskav av mina nya skor och varit tvungen att stanna och köpa nya på vägen. Så står han plötsligt framför mig. Klädd i vit tshirt och tittar på mig lite avvaktande. Som ljus och mörker. Han filmjölkslugn och jag duracellbatteri. Grönbruna ögon möter blå. Han ser igenom mig, tänker jag.

Eller så ser han mig som ingen någonsin sett mig tidigare. På riktigt. Utan alla lager pompom och spel för galleriet. Bara vara. Sandra.

Shortsmannen

Precis fått ett smakprov från stranden där Mr Pilot bor. Mycket fin.

Men vem är shortsmannen? Hoppas han inte är där när jag kommer ner. Förstör helhetsintrycket lite.

Det är en fin lördag

Äter min Beach 2006-frukost. Måste ju vara representabel när jag ska ner till Mr Pilot. J bara stirrade på mig igår och konstaterade:
-Du är ju helt knäpp.
Idag är det fiberhavregrynsgröt, en morot. Och såklart kaffe.

Sätter mig framför datorn igen. Det är responsumuppgiften, ändrar hela dispositionen på kladdblocket bredvid mig och ska precis börja skriva om själva dokumentet när;

Dancing in the Streets. På maxad volym.

Inget underlättar pluggandet som att ha skakat lite rumpa först.

Snorungar och X-men

X-men. När jag såg den första för flera år sedan tappade jag hakan. Mutanterna och deras egenskaper. Wolverine och hans knivar. Rouge som man inte får röra. Scenen i klassrummet när de fryser vattnet till en boll av is som tappas i golvet.

Tvåan var en besvikelse. Charmig visst, men ettan var underbar.

Så det är med lite tveksamhet jag ska gå och se trean ikväll. Särskilt eftersom vi ska se den på Sergel. En fredag. Det kan vara maximal snorungefaktor.

När jag och mitt ex var och såg Hipp Hipp Hora en fredagkväll för länge sedan var bakre delen av salen fylld av förortskids som pratade i mobil, ringde varandra, skrek, hoppade i bänkarna, klättrade på sätena, slogs, skvätte läsk och kastade popcorn. Det var som att sitta i hela havet stormar.

Så kanske är galonkläder och sydväst en bra klädsel. Tur att jag passar i sydväst, lite som Tjorven.

Ryanair och det är klappat och klart

Juristbaben har tidigare svurit rejält övre Ryanairs hemsida och bokningen som funkat lite sådär, så med en kopp kaffe som sällskap inleder jag mitt projekt. Klickar och fyller i rutor. Det kostar pengar att ha med sig bagage. Intressant. Surar lite och klickar vidare. Måste ju ha bagage med mig. Bagage och jag är kärlek. En osund sådan.

Då hänger sig hela skiten. Försöker gulla lite med sidan. Ge den tid. Den ger mig ett tekniskt fuckyou. Slutar med att jag morrar och börjar om från början.

Så nu har jag en biljett. Tur och retur. Nyköping-Spanien. Ingen utväg.

Jag och Mr Pilot ska gå varandra på nerverna en vecka.

Om en annan plats, för långt bort

Vaknar av telefonen. Fattar först inte vad det är som ringer, tror att det är Borrgrannen som totalt flippat ur.

Men det är lillebror. Från Afghanistan.

Fördröjningen på linjen är vardag, vi väntar och pratar utan att prata över varandra. Jag har det bra, säger han. Men jag hör tonskillnaden som en krusning på ytan. Som små små ringar i vattnet.

Men jag hör. Och det tror jag att han vet.

Snart är jag klar, jag ska vara ledig i sommar. Det är min första sommar i Sverige på tre år, fortsätter han. Sen pratar vi om hemma. Om svensk sommar. Och plötsligt mitt i pratet om jordgubbar och midsommar berättar han med allvarlig röst om en jobbig händelse för någon vecka sedan. Precis som om inramningen av det som alltid varit trygghet gör det möjligt att prata om. Jag lyssnar. Vill krama hans hand. Fånga upp lite av det tunga.

Men snart är jag klar, säger han igen. Jag nickar och säger att då ses vi snart. Sen måste han gå och jag avslutar med samma ord som alltid. Var rädd om dig. Och de står för allt som inte får hända och för allt mellan en storasyter och lillebror.

Du måste finnas. Och jag saknar dig.

Jag saknar dig.

Som en ros, med klipulver

Har suttit på mitt ass framför datorn i två timmar nu. Har skrivit en del. Ska göra en ideologisk analys av två debattinlägg nu, men istället river jag ut allt på en hylla i garderoben, den jag har alla kjolar på. [Varför kan jag inte bara ha lite karaktär och skriva och skriva?!]

Så nu sitter jag här i en kjol med rosor på, den har förtjänat att iallafall bli använd en gång. Funderar på om jag kanske ska ha den när jag möter upp med C och I lite senare, för att se vad de säger.

Det är något konstigt tyg i den för att den ska få lite volym. Som kliar. Så nu kliar det på benen också. Vem köper något som kliar? Har helt säkert inte provat den innan jag köpte den.

Poängavdrag.

Klipulver

Hade tänkt åka hem till Casa de Päron i helgen och vila, men kom på att det är värsta helgen någonsin skolmässigt, så jag stannar. Mamma ringer. Säger att jag inte kommer. Hatar att säga att jag inte kommer. Men hon förstår och säger att det nog blir bra med b-uppsatsen. Spänner ut ett skyddsnät under mig med sina ord.

Så nu sitter jag kvar här. Framför datorn. Men filippa k-mugg med kaffe. Och myror i brallan.

Är så fruktansvärt rastlös. Som en konstant itch jag inte kommer åt.

För den sitter på insidan.

En tvåa på Richter

Sitter fortfarande vid datorn och skriver när jag känner hur huset liksom vibrerar till med ett BARRRABOOOM.
Tänker att nu har ett tunnelbanetåg exploderat i tunneln precis här under. Fortsätter skriva.

Klickar in på dn.se nu och läser rubriken Jordskalv skakade Stockholm. Och Stockholmare har tydligen i panik ringt polisen som åkt ut och spanat. Troligen för att de förväntade sig att hitta något.

Kanske en gigantisk jordbäver som hoppade studsmatta nere vid Rålis.

Argh

Vaknar flera gånger i natt av att det blåser. Drar täcket över huvudet. Dålig kudde. Byter kudde. Vänder på kudden. Kallare sida. Somnar om. Har glömt ställa mobilen, så snoozar och försover mig.
Ska grupparbeta klockan 10. Tajmar Mörbytåget perfekt. Men så tvärbromsar han vid Östermalmstorg. Det knastrar till i högtalaren och:
"Hoppsan, så kan det gå, där åkte vi in på fel spår, så ni som ska mot Mörby får kliva av på Karlaplan och åka tillbaka..."
Argh.

Får köpa en macka och kaffe som frukost. Möter min grupp, börjar äta mackan. Och inser att det inte sägs något. Så där får jag med en bit macka i kinden börja diskutera uppgiften samtidigt som jag äter och laddar upp med koffein. Och vi kommer långt. Skriver och skriver och ser samtidigt genom takfönstret att det är sol ute. Och flera timmar jobb kvar.
Argh.

Singin´in the rain - not.

Tre timmar plugg i bibblan. Tre timmar rättegångsspel. Tre timmar seminarium. En heldag.

Och hela tiden regn mot rutorna. Berömmer mig själv för att jag tog med ett paraply när jag skuttar bort till skogshusen för seminariet. Det skvätter över mina fötter när vattendropparna smattrar ner och gör gångvägen till en liten flod. Känner hur fukten skapar en hempermanent på några sekunder. Och när jag tittar i reklamglaset på väg upp mot Fridhemsplan några timmar senare ser jag att det är lockigt. Och tänker att folk måste ju tro att jag stylat det såhär.

Alltså brände jag mig på plattången i onödan i morse.

Regnar det imorgon går jag till skolan utan att fixa håret klädd i min gröna mössa som jag köpte på Hultsfredsfestivalen 2000.

I don´t like mondays

Kommer för tidigt till fikan och står och väntar. På glasfönstret bredvid trappan ner i tunnelbanan sitter en lapp:

Har du gjort någon skillnad? /A

Flyttar väskan lite på axeln. Och hokuspokus så tankeflyger jag plötsligt bort över hustaken. Tänker vad är det som är värt någonting egentligen? Vet att jag prioriterar skolan. Ofta på bekostnad av annat. Just nu försöker jag jonglera flest bollar någonsin. Och jag har inte tappat någon. Än. Och jag tänker inte göra det heller. Men samtidigt vänder jag ryggen mot er. Det är en gradskillnad som är nästan osynlig, men för mig känns den i magen.

Ekvation

Filmen som går på fyran nu Hur man blir av med en kille på 10 dagar.

Jag. Hatar. Den.

Jag såg den med ett kompisgäng för några år sedan. Och klarade knappt att sitta kvar i soffan.Tanken är att hon ska driva honom till vansinne på sikt, men mig når hon direkt. Som att bli vält i en känslomässig Bajja-Majja.

Har insett att:
Nämnda film + Min maniska borrande granne= Effektivt Sandrabekämpningsmedel

Så om ni tröttnar på mig, låna in borrsnubben och släng i en dvd med skitfilmen, så är jag borta på tre röda. Worldsapromise.

Flickan med guldskorna

Hann träffa min mamma några timmar igår. Tillsammans med några tusen andra personer gick vi i Stockholms affärer. Och i alla skoaffärer. Två par skor fick följa med mig hem. Superfina. Så nu står de här bredvid mig i sina kartonger och väntar på sol.

I värsta fall får jag väl inviga dem i Spanien den 12 juni.

Insnöad

Har suttit framför datorn med uppsatsen sen klockan ett. Vet inte riktigt vad jag har skrivit och det är nog inget bra tecken. Som vanligt hade J rätt, som påpekade att det nog är overkill med två metoder, men jag orkar inte ändra. Sen har jag fixat till 1.5 radavstånd och då blev det plötsligt till min fasa 13 sidor utan analys. Höll på att sätta kaffet i halsen.

Så då började jag stryka bort onödiga grejer och plötsligt är den nere i nio sidor, fortfarande utan analys. Så då är ju frågan vad som står på de där nio sidorna.

Troligen väldigt mycket bullshit.

Hallongrottor och Örnnästet

Igår var vi inbjudna till Je i Solna på ett litet party. Hon avslöjade att hon tänker flytta tillbaka till England igen efter ett drygt år i Sverige. Stockholm blev aldrig hemma som London och vad ska man göra då om inte följa sitt hjärta. Så enkelt att säga och så jävla svårt att göra. Men ibland måste man. När hjärtat längtar ut ur det liv man av någon anledning hamnat i.

Gör om, gör rätt.

Lägenheten var helt underbar. Som ett örnnäste högt över träden. Jag vet inte vad det är, men precis som Kråkslottet i Västra skogen, så var det kärlek vid första ögonkastet. Fyra stora fönster som sög in den grå himlen utanför i rummet. Stockholms lampor som små prickar långt där nere när mörkret sänkte sig.

Vin. Granatäpplen. Hallongrottor. Carola med raspig röst. Finland i ledning och vi bestämmer oss för att ta trean in till stan istället. I en kurva hör vi en elefantduns och ser en tjej sitta som ett frågetecken på golvet. Hennes polare skrattar så de gråter och fnisset sprider sig i hela bussen. Sockerdricksbubbel. Och trots regnet känns Stockholm plötsligt hemma igen.

Just där. Just då.

Proppar

Tanken när jag hade mitt kopieringsrace var att få plats med så mycket text som möjligt på så få kopior som möjligt.

Denna strävan belönas verkligen nu när jag sitter och läser propositioner återgivna i myrskrift.

Bara att läsa propositioner dagen efter utgång känns lyckat. Och omöjligt.

Hundkex

Kunde inte somna igår, men vaknar ändå klockan 10. Tittar på svt:s hundprogram och ser en engelsk bulldogg bränna efter en frisbee i hundraåtti. Trodde att de bara vaggade omkring lite. Men hon är sjövild och glidtacklar programledaren i glädjefnattet.

Perfekt inledning på helgen. Bullefnatt.

Jompa Blund

Imorgon kommer mamma till Stockholm. Leverans direkt från Bryssel. Hon ringer och:
-Det går ju knappt att få tag i dig.
-Detsamma.

Men imorgon kommer hon förbi för att bjuda på mat och gå på stan några timmar med sin dotter. Berättar att jag har mycket i skolan.
-Det är ett och ett halvt heltidsjobb du gör i vår, Sandra.
Och det är b-uppsatsen som tar oändligt med tid. Undrar hur många dagar jag lagt på att leta böcker hittills.

Men nu ska jag somna om innan jag vaknar till på riktigt.

Good night, Stockholm.

Sleepy

Tanken är att jag skulle skrivit hela kvällen. Istället somnar jag på sängen med kinden mot boken och vaknar en timme senare och flyttar undan den.........och sover vidare.

Så var det inte planerat.

Virvelvinden

Mr Pilot avslöjar att det är 27 grader idag och jag kan kontra med att Stockholm maxar med 10. Och duggregn.

Så idag är det inte fraggelfrisyr. Det är F-R-A-G-G-E-L-F-R-I-S-Y-R. Stora lockar. Som virvlats åt alla håll. Känner mig som ett virvelmarsvin.

Men en hårsnodd senare känns saker kontrollerbara.

Mindre kul är det att jag vikt fredag-söndag till att kämpa med b-uppsatsen. Som Mr Pilot sa:
-Men GÖÖÖR något då!

Så jag ska göra något idag. Nu. Bums.

M och jordgubbarna

Jordgubbskonversation:
-Näe, det stod ju extra söta. De är ju jättesura. Urk.
-...
-Kanske är för att jag precis borstat tänderna?
-Nej, de är jättesura. [upplyser jag hjälpsamt]
-Kanske kan gå tillbaka och reklamera dem då?
-Juristen kommer inte ha en aktiv roll i den reklamationen kan jag avslöja redan nu isåfall..

Så det slutar med att M muttrar och äter sina jordgubbar samtidigt som han pratar om sin drömtv och jag tänker att han kan prata om hur tråkiga saker som helst, och jag kommer ändå alltid lyssna.

Dagens bild

Säga vad man vill, men jag hoppas att mr Pilot flyger flygplan bättre än han fotograferar.



Jag tror att det är hav och det som är orange måste vara ett flygplan, men lite svårt att avgöra.

Men när man är osäker, så är sannolikheten för att det är flygplats eller flygplan väldigt hög när det är mr Pilot som fotat.

Så jag gissar på flygplan.

Nej.

Har en fet bunt papper, men vet inte vad det är för något, kan gissa att det är en SOU, men frågan är om jag kan gissa numret också. Äh. Ingen annan som vet i alla fall.

Sen har jag för många buntar. Och för många böcker. Och oordning. Överallt.

Och min hjärna vägrar samarbeta och inse hur mycket jag har att skriva och gå igenom och vill hellre kolla på topmodel.

Jäklans.

Vad är det som pågår?

Arkivdamm

Trodde jag varit på alla torra bibliotek i hela Stockholm vid det här laget, eftersom det enda jag gör just nu är skriver på olika uppgifter och hämtar hem böcker och kopierar allt möjligt. Med motot hellre för mycket än för lite.

Och nu har jag för mycket.

Och ändå måste jag till bibilioteket för socialt arbete. För de har böcker och artiklar som jag behöver. Varför kan det inte finnas bara ETT bibliotek?!

Varför måste alla vara så speciella och ha ett EGET för sin torra litteratur.

Jag gillar dig, typ

Släpar mig hem efter elva timmar skola med ännu en två centimeter tjock bunt kopior i väskan som ska användas till b-uppsats och responsum. Mitt skrivbord ser ut som ett bombnedslag. Dolt under papper, papper, papper, böcker, häften, postits, kaffekoppar och pennor. Kräkkänsla.

Men så trillar det in en liten portion ärlighet:
jag tycker om dig också, även om jag ofta tyckt att det är svårt att göra det..

Trust me, jag vet att det är svårt.

Sabeltand

Idag är jag en av domarna i vårt andra rättegångsspel. Det är checkkrediter, säkerhet, trolöshet, och bedrägeri. Och plötsligt säger åklagaren meningen som får alla att hoppa till i stolarna:
Det finns ett skuldebrev också.

Gah. Skuldebrev. Som om det inte var rörigt nog. Skuldebrev är bara ett papper, men så läskigt att vi skulle känt oss mer bekväma om åklagaren släppt lös en sabeltandad tiger i rummet.

Slagborr

Tänkte om man kanske kunde komplettera nödvärnsbestämmelsen med något i stil med:

BrB 24:1
...
Rätt till nödvärn föreligger mot
....
5. den som borrar med slagborr i väggen mot juriststudents lägenhet vid tidpunkt för författande av juridisk inlämningsuppgift.

24-7

Med provisoriskt lagade fötter promenixar jag över Norrmalmstorg på väg mot lunchen som ska dukas fram hos M. Tittar upp mot MannheimerSwartlinghuset. Tänker kanske. Kanske inte. När jag ser en tjej i svart kostym sitta på en bänk och hetstrycka i sig en powerbar.

Snart är mitt ovuxna liv över. Kunna sova till elva. Vara vaken på natten. Plugga när jag känner för det.

Undar om jag kommer fixa det, working nine to five. Eller det mer juristmässigt working eight to eight.

En av de bästa dagarna

Blippar över till femman och det är Big Brother och de har en superstor utomhuspool.

Jag. Vill. Bada.

Det är bland de allra bästa sommardagarna. När M ringer och väcker mig och kom ut till havet nu, sluta sov. Och jag kliver upp. Golvet är solvarmt. Klappar hundarna. Bikini. Shorts. Linne. Solglasögon. Tar bilnyckeln i skåpet i hallen. Sätter mig på det varma bilsätet. Vevar ner rutan till max. Stannar till och köper en vetekrans (som är det obligatoriska skämtet mellan oss). Sen åker bilen nästan av sig själv ut till havet.

Vet inte hur många gånger jag sladdat in på grusplanen, tagit mina grejer och sneddat över berget för att när jag kommer ut mellan träden se M sitta på klippan längst ut mot havet.

Och ta det första hoppet ner i svinkallt vatten. Kasta blåstång på M och sen sitta med benen i vattnet och äta vetekrans och dricka Fanta.

Vissa saker är så enkla.

I´m the man

Den här är du en riktig snubbe-testen cirkulerar på lite olika bloggar. Tänkte att jag ska se hur pass mycket mina pojkflickadrag raderats sen jag var 11 och byggde koja och hängde med killarna.

[x] ätit en blodig stek
[x] läst en biltidning (har man tre småbröder går det inte att undvika)
[x] framgångsrikt använt en borr, hammare och diverse andra redskap (särskilt när jag i ren frustration byggde ihop en byrå från IKEA i rekordhastighet, för att slippa tänka på annat för en stund)
[x] styrketränat
[ ] fortsatt prata med en person av kvinnligt kön även efter det att hon visat sig vara tråkig, enbart på grund av att hon var snygg
[x] köpt en meningslös pryl
[x] sagt att något, som var på gränsen att få mig att gråta som ett spädbarn, inte alls gjorde ont (Fick en spark över foten på en karateträning och bet ihop och tränade vidare tills den var tjock som en fotboll, fick inte ner den i skon sen)
[ ] burit en nätbrynja
[ ] tillbringat en hel dag, enbart betraktandes sport på tv
[x] lovat att ringa dagen efteråt och sedan struntat i det (ringa är inte min grej så säkert i 9/10 fall)
[x] skött grillen under en grillfest
[x] läst en bok av jan guillou
[x] läst ett nummer av slitz
[ ] gått ut i enda syfte att ragga
[ ] gråtit av lycka under en fotbollsmatch
[x] dunkat någon i ryggen i syfte att få den att känna sig uppskattad. (Det var mycket klappande när jag tränade rugby, säkert någon dunk också)
[ ] känt mig hungrig efter att ha ätit en hel pizza
[ ] gått på en ulf lundell-konsert
[x] använt händerna till att slå någon i syfte att skada denna person
[x] vägrat städa med anledningen av att det är kvinnogöra
[ ] sett alla die hard och rockyfilmerna
[x] diskuterat bröst
[ ] gjort lumpen
[x] läst nick hornby
[ ] ätit en hel flintastek själv
[ ] känt mig nödgad att bräcka någon i armbrytning
[x] känt mig häftig över att åka jättefort i en bil (häftig är nog fel ord)
[ ] enbart stirrat snett uppåt vid besök på en pissoar
[x] lagat någonting på egen hand
[x] blivit arg över att någon inte lägger ner sin själ vid ett parti poker
[x] skrikit "kom igen nu gubbar" på en fotbollsplan (det var dock med ett saftigt överslag av ironi)
[x] tävlat i att dricka öl
[ ] påpekat hur otroligt bögiga westlife eller annat valfritt pojkband ser ut
[x] känt mig kvävd i ett förhållande

I exil

Regnmolnen över Stockholm har uteblivit och stockholmarna paniksolar som aldrig förr. Det blåser askallt, men där ligger de i parken blåfrusna och huttriga, för att suga till sig de sista strålarna.

Jag har fokus någonannanstans. På mina fötter. Har lyckats med bedriften att få skoskav på fyra ställen. Det gör hela skosituationen lite problematisk.

Compeed och kirurgtejp funkar lite. Som en ipren mot hjärnskakning. Men det är inget mot när jag envist skulle gå in mina Doc Martens-kängor när jag var typ 15. Blåsor är en underdrift.

For me?

Fick BÄSTA presenten igår. Den var inte inslagen utan M ringer och:
-Tjena [hemliga smeknamnet], gissa vad som hänt?
-.....?
-Jag har köpt lägenhet!!!!
-Va?!

Det visar sig att M köpt en lägenhet ett stenkast från mig. Eller som i Stockholm mätt i tunnelbaneavstånd; en station ifrån mig.

Så nu kan jag svänga förbi och trakassera honom på vägen hem anytime. Och snatta pepparkakor i skåpet. Eller som Ch sa sist:
-Ta en hel näve, så det ger lite effekt..hehe...

Sol och klister

Kan någon please klistra fast mig på stolen...

Det är sol. Blå himmel och allt som jag längtat efter. Enligt väderleksprognosen skulle det bli regn idag, men istället är det SOMMARVÄDER.

Och här sitter jag som en fånge vid datorn och ska skriva en responsumuppgift på 5-7 sidor. Det är ett intressant ämne.

Men hur jag ska få ihop b-uppsats, responsumuppgift, hemtenta, två seminarieuppgifter innan den 1 juni är en gåta. Men jag ska försöka. Så klart. Eller som juristbaben sa;
-Hoppas verkligen att du är ledig minst fem veckor efter det isåfall..

Preview

Vi ska vara klädda som det passar sig i domstol. Klär på mig grå kostym och vit skjorta. Försvararen är snyggast klädd, mörk kostym och röd slips. Där sitter vi och kikar på varandra.

Som en smygtitt in i framtiden.

Teaterapa

Imorgon är det dags. Vi ska spela spel. Jag är en av åklagarna och ska hålla i inledningen och de flesta förhör. Även om vi har hyfsat detaljerade manus finns det sköna överraskningsmoment i förhören. Personen som ska spela rollen kan tappa bort sig. Glömma vad det står i manus. Bli jättenervös. Eller spela över helt. Eller säga fel.

Eller bara vara bisarr, som en kille jag hade som vittne som när han sätter sig helt transformeras till en annan person. "Jaaaau tycker ju inte att de e så faurliiiigt att nån blett mördad i min bastun i mitt hus.."

Ridå.

Logik

Varför har Mc Donalds Fridhemsplan en stor spegel bredvid borden längst in, så man kan se sig själv i helfigur när man sitter i soffan och äter?

Kontrapruduktivt, let me tell you.

Asplöv och grillolja

Dagen inleddes med ett seminarium med en gammal bekant. En lärare alla studenter har respekt för. Det räcker med en harkling för att alla ska sträcka på sig. Får en känsla av den gamla skoltiden när en pekpinnesmäll mot bänken hade samma effekt.

Så därför hade jag för en gångs skull förberett mig. Förvånade min grupp genom att plötsligt räcka upp handen och bli den ambitiösa studenten även i skolan. Läraren nickade och mycket bra. Taktiken vi lärde oss som deperata Pavlovhundar är att man bör briljera med det man kan för att slippa bli griljerad över sakta eld på grund av det man inte kan.

Idag var han dock på bra humör, eller är det kanske vi som fått perspektiv och inte blir asplövsdarrande så fort någon siktar in strålkastaren på oss och ryter:
-RB 13:3. Känner du till den paragrafen och vill du vara vänlig och förklara för oss vad den innebär?

Misfit

Till min stora glädje har jag vimsat ihop rättegångsspelen också, jag trodde vi skulle spela nästa tisdag, men det ska vi inte. Vi ska spela på fredag..!!

Så nu har jag suttit och plöjt igenom förundersökningen och försökt hitta svagheter och trumfkort, men det ser tunt ut. Att min hjärna känns som sockervadd eftersom jag fortfarande är helt täppt hjälper inte heller. Jag läser och så ringer det en klocka någonstans långt borta i förkylningsdimman och innan jag hinner lokalisera vad den gäller slutar den ringa.

Jag fokuserar som en kalasberusad pingvin.

Botanik och en liten tant

Vaknar och är mer förkyld än igår. Känner mig som en pensionär när jag rör mig, men lyckas sitta av skolan i några timmar. Sen steks jag sakta på buss 40 till Odenplan.

Slänger på linne och shorts och tar skolhögen med papper och går till Rålis. Blir inte mycket gjort där. Möter upp med J och ser storögt på när han handlar krukväxter:
-Kanske en sån här?
-Eh...jo, den är fin.
-Eller den här.
-Jag har en enda krukväxt.
-Japp, allt dör hos dig.
-..well...
Slutar med att han hittar tre stycken.

Står och väntar när han betalar, med en liten tant bredvid mig. Hon prasslar med en påse och ska stoppa ner en liten grön växt i den men koordinationen vill inte riktigt. Så jag böjer mig fram och hjälper henne att stoppa ner den i påsen.
-Åh, tack tack.
Sen dröjer det inte länge innan hon ska stoppa ner den lilla påsen i en stor påse och jag kan se att hon kikar på mig igen.
-Ska jag hjälpa..
-Åh, tacktack. Det var snällt av dig.
J storler och jag mumlar:
-..bzzz...lägg ner..
-Små saker som man ska vara nöjd över vettu.

En söt liten tant var det i alla fall.

Sol ute, sol inne

Nu har jag tvättat, diskat, pappersinsamlat och flyttat saker från en plats till en annan [skulle inte kalla det städa direkt]. Enough husmorande.

Ska möta upp mina middagsdejter för pizza om en timme och förhoppningsvis få lite sol. Memo to self; boka inte tvättid mitt på dagen, det kan bli sunshine och outhärdligt.

Nu är det grönt på buskarna utanför och vinterdvalan är officiellt över. Och det är bara en dryg månad innan jag ska till Spanien!!

Så om man bortser från mördarmängden skolarbete och den konstanta bristen på pengar, så är livet en dans på rosor.

A/B

Konflikt i tvättstugan känns lite overkill och så har man i bakhuvudet att folk mördar varandra över lite kvarglömt tvättludd*. Kunde ha hanterat det på lite olika sätt, men nu slapp jag ju eftersom den räddande ängeln gav mig en maskin.
A. Knipit ihop lite socialdemokratiskt** och insett att jag inte skulle hinna tvätta allt och bara lagt in tvätt i en maskin och sen tagit med mig resten av tvätten tillbaka.
B.Tryckt på avbryt och sen slaskat ut hans fula jacka i en tvättkorg.

Vet att alternativ B helt klart hade känts bäst, frågan är mer vilka konsekvenser det kunde fått när jag kommit ner och insett att det är Göran i Hells Angels jacka.

*Jag vet att det säkert bara är skrönor, jag är inte hur korkad som helst, även om man kan tro det ibland.
**Jag är inte sosse heller, även om man kan tro det också ibland.

Boring

Klockan ringer och jag har tvättid. Sorterar tvätt och är så trött så jag vet inte riktigt hur jag sorterar. Orkar inte ens försöka platta till håret, utan det står åt alla håll. Jag ser ut som Plupp. Trillar in i tvättstugan där det är full aktivitet. Hasar fram till mina maskiner och den ena är igång och har precis påbörjat ett program. Vafan?!

Har jag läst fel på min tid? Kollar på tavlan igen. Nope, klockan 12 gröna maskinerna. Mumlar och börjar stoppa in tvätten i den lediga maskinen. Med tanke på att jag ser ut som något man dragit fram ut en grotta så blir jag förvånad när jag hör en röst bakom mig:
-Hej du, det var en kille här och slängde in sin jacka i den maskinen nyss. Så du kan få ta en av mina för jag kan ta den stora maskinen, ska ändå tvätta något stort.
Tittar upp och aha, det är så en ängel ser ut en söndagsförmiddag i en tvättstuga på Kungsholmen.
-Tack, verkligen jättegulligt av dig.
Funderar på om jag själv skulle gjort samma sak, troligen hade jag bara öst in min tvätt och tänkt att det får den personen lösa själv och försvunnit ut med min bakfylla i släptåg. Kanske är han bara väluppfostrad, eller tyckte han synd om mig, eller gillar han arga tjejer med fula [det här är det enda som inte behöver tvättas]kläder.

Första festen i maj

Solsken i hela rummet. Allt damm syns. M ringer:
-Jag är tillbaka nu, kom hit ikväll. Party!!
-Jag är ju sjuk. Hör du inte hur jag låter..?
-Du låter inte alls sjuk, [hemliga smeknamnet]!
-Hm..
[Han är en av de personer jag inte kan säga nej till.]

Så det är partydags. Och innan vi lägger på säger han:
-Kom så fort du kan!

Han känner mig och min standardförsening på fem minuter.

HultsfredsRålis

Slänger på mig conversekängor, fula jeans och pilotglasögon. Helt säker på att jag har feber, när jag inte ens går i rulltrappan som jag alltid gör. Betalar matleveransen jag fick igår och sen Muffinbakery. Hämtlatte och morotsmuffins. Vi bestämmer oss för Rålis.

Där regerar engångsgrillar, baginbox, gympadojjor, linnen, dammoln från gruset och hög musik från två stereoanläggningar. Inga designglajjor, högklackade skor eller backslickfrillor. Det är klara Hultsfredsfestival-vibbar. Just idag är det perfekt när jag ser ut som en fraggel i håret. Tyvärr är även en kamera närvarande så jag finns dokumenterad i mitt förkylda skick görandes grimaser.
-Jag har feber. Helt säkert.
-Nope.
-Jo, kolla mina ögon..
-Du ser alltid ut sådär och om du hade feber skulle du inte orka.
-Orka vad?
-Ja, hålla på som du gör. Du är som vanligt.

Ni vet vad jag menar

Vaknar av telefonen:
-....zzzz.....?
-Upp och hoppa!! GOMORRON!
-Jag är sjuk..typ.
-Ja, du låter risig. Somna om du. Ciao!

Kunde inte somna om, det finns något som lockar, något som drar. Solskenet. Jag har längtat så det här året. Kämpat genom snövallar och under istappar. Klafsat i slask och stått ute vid havet och försökt föreställa mig hur det ser ut där när måsarna kullerbyttar och man nästan kan se över till Öland. Slirat nerför hala tunnelbanerulltrappor bakom gigantiska bollar av dun med ilskna trötta stockholmare i. Öppnat dörren och fått en kaskad horisontellt förorenat regn i ansiktet. Nästan blivit bortblåst av kastvindarna på S:t Eriksbron.

Därför ska jag göra något askorkat. Jag ska åka och fika. För jag måste.

Rapport från sjukstugan

Tror att det är en ganska snäll förkylning efter att ha umgåtts lite med den under dagen. Har kunnat äta lite och dricka lite. Med en ipren mot huvudvärken känner jag mig sjuk, men inte i behov av framstupa sidoläge.

Kunde inte motstå att öppna fönstret och sitta på fönsterbrädan lite. Och där kommer han plötsligt, hänger en påse med mat på min ena fot som dinglar mot husväggen. Jag skulle känna igen honom i vilken folkmassa som helst och när jag ser hans rygg försvinna undrar jag hur en person blir så komplett.

Ur funktion

Feber och mest ont i halsen någonsin. Nära rekordet när jag hade körtelfeber och läkaren till slut förklaradeatt:
-Om du inte dricker i alla fall lite tomatsoppa eller något med näring i nu så kommer jag lägga in dig med dropp.

En bra inledning på helgen.

Flames

Målsägandebiträdet kommer fram till oss i pausen och frågar om vi är där med skolan. Vi nickar och sen ställer vi en massa frågor om allt möjligt som han försöker svara på så gott det går.
-Trivs du? Blir du aldrig trött?
-Så som ni brinner nu, brinner man inte efter ett tag.
Sen tittar han på oss och ler lite:
-Men lågan försvinner inte. Den blir bara lite mer konstant. Men då och då flammar den upp.

Allt ljus på vadå?

Klockan ringer 07.50. För mig är det nästan natt, eftersom jag återigen kollat på reprisen av Cityaktuten mellan 01 och 02. Men jag dunsar ur sängen. Mitt karateknä [som blev lite tjurigt efter karateträningen] knakar. Klär på mig snabbare än superman. Inser att jag kommer missa tvättiden kl 12. Slänger ner en banan och ett äpple. Ser att det är solsken ute, blir solsken på vägen ner i trappan. Hinner precis till rättegången som börjar klockan nio. Vi ska se och lära, eftersom vi själva ska leka rättegång de följande veckorna.

Den tilltalade är en 17-årig [får jag skriva snorunge?] som sitter och gungar på stolen. Sen avbryter han åklagaren tills rättens ordförande ryter att NU PRATAR INTE DU, NU PRATAR ÅKLAGAREN! så vi nästan trillar av stolarna vi sitter på, men den tilltalade rättar bara till sitt hårband och börjar hissa sin stol upp och ner samtidigt som han hånler mot målsäganden. Sen när målsägandebiträdet ställer sina frågor till den tilltalade ler han igen och säger du får tro vadfan du vill om det.

Målsägandebiträdet [en äldre välklädd advokat] stämplar till honom med du behöver inte svära åt mig. Då blir han tyst en stund, men sen fortsätter cirkusen framme på försvararsidan. Stolen hissas upp och ner, han avbryter både åklagaren och vittnena. S väser till mig att om jag var försvarare skulle jag tagit honom i örat. Den tilltalades föräldrar bara sitter där och tittar på, de har förlorat slaget om honom sedan länge.

Kanske är irriterande fel känsla, mer så jävla sorgligt att jag får en klump i bröstet. Och någonstans tror jag som målsägandebiträdet säger till oss i pausen att det finns en kärna där bakom den dryga skrikiga fasaden.

En ung man, som saknar så mycket.

Min typ

"Han är min typ"
"Han är inte min typ"

Känner att tankarna svävar iväg och inser att jag inte har någon typ. Jag trodde det en gång, men hade fel. Däremot vet jag vad som är gemensamt för er jag rullat tillbaka pansarvagnarna och fällt ner vindbryggan för. Ni har aldrig svikit.

Ni har valt mig om och om igen.

Även när jag försvunnit utom räckhåll. Varit tentamuppen bakom bokberget med överstykningspennfärg på kinden. Det ledset gråa i en boll under täcket en söndag i november.

Hon som inte kan välja mellan två brödsorter i affären trots att det inte spelar någon roll. Eller klockan 03 kläms under prestationsmonstret och blir tveksam i konturerna och självförtroendet är mindre än navelludd.

Dåliga bilföraren med kort tålamod och var fan har han köpt sitt körkort. Trötta flickvännen som inte orkar prata utan trillar runt i livet som en flipperkula. Det stora skrattet som börjar under foten och slutar i bredaste leendet.

Värdelösa kocken som för sjuhundrade gången bränner fast stuvade makaroner och slänger grytan i sopnedkastet. Tramsiga barnrumpan som gör sälimitationen när du ska gå och insikten om hur mycket jag tycker om dig gör att allt jag kan just då är trams.

Fröken livrädd som inte tar din hand för att hon är rädd för känslan när hon måste släppa. Jobbigaste jobbiga när sömnen inte kommer och vridandetvändandetvridandet börjar.

En pansarvagn i kinaporslin.

Hinderbanan

Igår var jag på nya marker. Tog bron över vattnet till Karlbergs slott. Eller egentligen var det inte slottet jag var intresserad av, utan det som finns bakom slottet. Tadaaaaaa:

Hinderbanan!!

Promenixade runt den i maklig takt och spanade samtidigt som det kommer en kille frustande och stånkande så gruset sprätter. Som en påkörd älg dunsar han in i klätterplanket. Suger tag i repet och lyckas häva sig upp och brakar ner i gruset på andra sidan. Jag känner att min haka har trillat ner, så jag stänger munnen och går vidare längs banan med blicken fortfarande fäst på honom där han återigen kamikazebehandlar sin kropp och dunkar rakt in i ett räcke och blir hängande.

Jag hinner inte ta kontroll över min hjärna innan den bestämmer sig: Jag ska köra hinderbanan, kan han så kan jag. Försöker skaka bort tanken medan jag ser hur han segdrar sig upp för stegen och rasar ner på andra sidan, men det är för sent. Envisheten kickade in i det obevakade tappa-hakan-ögonblicket.

Den där omöjliga envisheten. Är triggad till tusen nu.

Recension av lördagen - gott och blandat

Fyra små rätter från kvällen:

1.Sitter på bussen och ser att snubben bredvid mig har tre små röda prickar på sitt byxben. Tittar på mina händer. Har skurit mig i fingret på något sätt.
-Det är ingen som har papper eller något?
Mr P kommer rusande som om det gäller något livshotande med ett paket näsdukar. Det slutar inte att blöda.
-Det blöder ju asmycket, titta jag förblöder ju.
Mr M vänder sig om och:
-Alla som rakat sig vet ju hur man gör det där.
Sen tar han jordens minsta pappersuss och trycker fast på mitt finger.
-När den lossnar har det slutat blöda.
Hinner ha den där i kanske 30 sekunder innan Mr K kommer sprättande och nu är du lagad och rycker loss den. Samtidigt som Mr J filmar gatan utanför sittandes i busstrappan och Mr Pilot och Gevalia knyter om sina slipsar för hundrade gången.

2. Mr M klättar upp i en av lianerna i gympasalen på idrottshögskolan samtidigt som en kille kommer rullande över golvet och Gevalia säger:
-Han kommer trilla rakt i ölpölen vi gjorde av misstag med din öl när du var på toa.
-Inte en chans att han kan rulla så långt.
*Plask*
Gevalia ler nöjt och filmar. Samtidigt som Mr M kommer swichande i lianen ut från väggen, samtidigt som Mr K [som tar sitt yrke som lärare på allvar] vrålar från baren jag har ju sagt till att ni inte får knyta knutar på klätterrepen!! och kommer sprintande och lyfter ner den sprattlande Mr M.

3. Mr K lyckas äntligen övertala ett ställe att spela Mr J:s cdskiva med dansband [något vi slog vad om skulle vara helt omöjligt att genomföra]. När jag kommer tillbaka från toan ser jag Mr K och Mr J dansa något som jag tror ska vara bugg. Gevalia kommer fram och:
-Dansar fröken?
-Absolut inte till detta.
En försmak av det ljuva livet dansbandsdansande 50 åringar lever. Fasa.

4. En annan höjdpunkt är när Mr J lyckas fastna med slipsen i gylfen. Fråga inte hur han lyckades. Men det finns säkert på film.

Recension av lördagen - grabbarna

Mr Pilot och Gevalia hoppar omkring i sina oömma kläder och jag kommer lite efter. Ser något i periferin och vänder mig om och tittar rakt in i en videokamera som Mr J* håller samtidigt som han storler.
-Tjena!
Den där kameran kommer gå som en stafettpinne mellan oss hela kvällen, men just där är det Mr J som filmar en kille med kraftigt mjäll under hela bussresan. Mr J som även han lyckats med sin outfit; brun slipover och brun skjorta och grå kavaj med uppkavlade ärmar.

Sen drar det igång. Vi åker till Juridiska, sen till KTH, Idrottshögskolan och där tappar jag räkningen och nöjer mig med att hålla koll på kostymgänget, vilket är enkelt eftersom de sticker ut dels genom den totala missmatch de utgör mot varandras kläder och det konstanta ljudet av skratt när de lyckats filma något underhållande.

*Alla namn är fingerade av hänsyn till personernas anhöriga.

Recension av lördagen - kläderna

Ska möta upp med ett gäng grabbar ute vid Karolinska. Kliver av bussen och tänker att jag inte har någon aning om åt vilket håll jag ska. Då hör jag sången:
-Quinna, lätt att lura...svår att bli av med..
Där uppe på en bro står Mr Pilot och Gevalia och storskrattar. Jag har funderat på hur jag ska beskriva kostymerna, men insett att det är omöjligt. Jag hoppas att jag kan få tag på bildbevis.

Mr Pilot kommer fram och ger mig en kram och är klädd i:
Blå slips med gula båtat/bananer, som de knutit så slipsen inte ens räcker ner till kavajslagen, rödrutig skjorta, blårutig kavaj och försmå grå byxor [tänk Vanheden i Jönssonligan], som gör att strumporna syns.
Gevalia är klädd i en för stor mörkblåkostym med ett påsytt batman-märke, en slips som är så lång att den hänger ut under kavajen och gula pilotglasögon. Mr Pilot tjuter:
-Men jag sa ju matcha oss. V-a-d har du på dig?
-Jo, men det hade nog inte gått i alla fall.

Konkret, jag vet

Det kommer en rapport om lördagkvällen, men inte just nu. Ett citat så länge. Min mobil ringer och det tar en evighet innan jag hör den:
-Hallå?
-..Hej!
-Jag hör dig jävligt dåligt.
[Försöker böja mig framåt för att undvika rösterna runt mig]
-Jag hör dig jättedåligt, vänta lite..
[Sätter mig på huk på golvet]
-Var är du?
-På en buss.
-Vart är ni på väg med den då..?
-Jag vet inte.

Afghanistan - helt otroligt

På DNs etta idag: Missnöje i utlandsstyrka.

Det är de svenska soldaterna i Afghanistan som är missnöjda. Varför? Tydligen ser deras camp ut som en byggarbetsplats och nödvändigheter såsom bostäderna (containrarna) och toaletterna fungerar inte som de borde.

Vidare är säkerheten inte vad den borde vara trots att hotbilden är stor.

Jag känner hur kaffet fastnar någonstans där det inte borde. Jag vågar gissa att det här är killar och tjejer som normalt inte klagar, många har varit ute på utlandsmissioner tidigare och gnäller inte för småsaker. Min lillebror har hela tiden sagt att allt är bra, du ska inte oroa dig.

Men nu är det svart på vitt att det inte alls är bra.

Det är helt oacceptabelt och så värdelöst av de ansvariga här i Sverige att inte se till att situationen där borta är så bra som möjligt och att soldaterna har tillgång till det de behöver för att kunna utföra sitt arbete så säkert som möjligt. Enligt artikeln är inte alla jeepar splitterskyddade detta trots att det gått knappt ett halvår sedan en svensk soldat dödades i området. Inte heller har soldaterna tillgång till glasögon som skyddar mot splitter.

Sånt kostar ju pengar.

Och samtidigt pågår ett patetiskt spektakel i Stockholm när kungens födelsedag ska firas och jag undrar vad kostnaden för kalaset blir. Om de inte istället kunde lagt de pengarna på något vettigt. Men hey, det kanske är för mycket begärt.

Afganistan är ju så långt bort att det nästan inte finns.