Hallongrottor och Örnnästet

Igår var vi inbjudna till Je i Solna på ett litet party. Hon avslöjade att hon tänker flytta tillbaka till England igen efter ett drygt år i Sverige. Stockholm blev aldrig hemma som London och vad ska man göra då om inte följa sitt hjärta. Så enkelt att säga och så jävla svårt att göra. Men ibland måste man. När hjärtat längtar ut ur det liv man av någon anledning hamnat i.

Gör om, gör rätt.

Lägenheten var helt underbar. Som ett örnnäste högt över träden. Jag vet inte vad det är, men precis som Kråkslottet i Västra skogen, så var det kärlek vid första ögonkastet. Fyra stora fönster som sög in den grå himlen utanför i rummet. Stockholms lampor som små prickar långt där nere när mörkret sänkte sig.

Vin. Granatäpplen. Hallongrottor. Carola med raspig röst. Finland i ledning och vi bestämmer oss för att ta trean in till stan istället. I en kurva hör vi en elefantduns och ser en tjej sitta som ett frågetecken på golvet. Hennes polare skrattar så de gråter och fnisset sprider sig i hela bussen. Sockerdricksbubbel. Och trots regnet känns Stockholm plötsligt hemma igen.

Just där. Just då.