...ni undrar över bloggtorkan. Jag har en anledning. Akut grönsakstillstånd. Imorgon ska jag för första gången sätta min fot på platsen där jag ska tillbringa två år. Och ni håller tummarna. Klockan 9.00 börjar ni hålla och jag säger till när ni kan släppa.
Flygbussen går om 6 timmar. Någon som tror att det kommer vara en liten solstråle som kliver av flyget i Alicante?
Vaknar astrött. Grus i ögonen. Mullvad. Ser nya frillan efter kvällsdusch och sömn. Jävlar. Helt galet. Kan inte komma på vem jag liknar och det är nog lika bra. Gröten kokar över i mikron. Som en atombombsvamp. Ploff. And mooooorning has broken. Och jag måste packa för snart är det dags att döden dö på bussen.
Har insett att en klocka är något jag måste skaffa mig. Har inte ägt en på flera år. Det har skapat en del besvärliga situationer. Särskilt vid tentor eftersom jag alltid var tvungen att lösa klocksituationen på något sätt. Jag har lånat av kompisar, skrivit utan klocka när jag haft god marginal, tagit med en liten bordsklocka eller vetat att salen har klocka längst fram. Det har funkat utmärkt utom på en tenta. The big one. The mardrömstenta. Also known as Väggen på juristutbildningen. Kliver in i salen och hamnar bakom en pelare. Helvete. Kan skymta ena sidan på klockan. Yes. Som har stannat. Här får jag nästan svindel. Fem timmar utan klocka. Hur ska jag kunna hålla ordning på tiden? Helvete. HELVETE. Då kan ni börja. Första frågan är omöjlig. Fan. Jag fattar inte. Känner paniken komma krypande och har ingen koll på tiden. Hur lång tid har det gått? Börjar med sista frågan. Gör klart. Tar en av de andra frågorna i mitten. Har det gått en timme? Mer? Inser när jag måste sudda att jag inte har något suddgummi. Överväger seriöst mitt val av karriär. Förklarar för tentavakten att jag måste hämta suddgummi, hon följer med. Återvänder till min plats. Skriv skriv. Prestationsmonstret studsar. Du ska inte blanka din första tenta nu. Skriv, skriv. Och jag vaknar upp ur min dvala och börjar kämpa ur mig svaren. Uppförsbacke. Motvind. Helvete. Då är det en timme kvar av skrivtiden. Fan, för mycket kvar. Och hela tiden i bakhuvudet medan jag löser de andra frågorna. Löser du inte första frågan får du inte Ab och det måste du ha. Jag kämpar, men känner mig som Don Quijote som slåss mot väderkvarnar. Då är det en kvart kvar av skrivtiden. Pressar fram ett svar på fråga ett. Lägg ner pennorna. Mår nästan illa av ångest när jag lämnar in skrivningen och funderar för en sekund på att släppa den i soptunnan istället för att sträcka fram den till tentavakten.
Jag fick Ab, men det var på håret. Och efter det höll jag envist fast i min strategi att aldrig blanka en tenta. Aldrig mer en tenta på juristutbildningen, men jag vill inte hamna i en situation i höst där en klocka känns avgörande. Så vad tror ni, är det här en klocka jag borde få i present av mig själv kanske?
Får ett MMS från C och I som får mig att dö av skratt i bilen. Girlsen är på väg ner till Italien och har stannat till i Tyskland för lunch och är så lyckligt lottade att de fått bordet precis bredvid mr Vildswein. 
Ni kanske undrar vad man egentligen gör i Casa del Päron när man inte tömmer garderober? Man hyr film.
I förrgår: Apocalypto.
Två timmar och 19 minuter. Av dessa bestod ungefär 70 % av våld. Folk höggs ihjäl, blev klubbade (Ja, meh kluba), halshuggna, skjutna med pilbåge, förgiftade och fick hjärtan utskurna. Hela första timmen var i princip en utdragen massaker som fick mig att må illa och trots att resten av filmen innehöll något mindre våld, så får den ändå det välförtjänta betyget en etta.
Igår: The Departed.
Två timmar och 31 minuter. Även här en massa våld, men till skillnad från Apocalypto fanns en handling som skapade intresse. Jack Nicholson i en roll som var skräddarsydd för honom. Men det är Leonardo DiCaprios karaktär man fastnar för. En aggressiv liten lök som skalas under filmens gång. Den får betyget fyra för att jag inte somnade till en enda gång.
Nu: Blood Diamond.
Klippningen är inte riktigt lika spretig som den ser ut på bilden. Det blåser vid havet.
Always.
(Nu ska jag gå ut i solen. Då och då kan man se den bakom molnen.)
Om åtta timmar ska jag sitta i en frisörstol och försöka hålla mig tillräckligt vaken för att slippa gå därifrån med stubb. Det är nog kört.
Hittar en massa roliga grejer när jag tömmer skrivbordslådorna. M, jag har hittat fotot taget när vi åker Hangover på Liseberg.
Hur mycket är du beredd att betala för det?
SMHI har nu flyttat fram den gigantiska solen till fredag och ändrat dagens prognos till ett moln.
Allt är med andra ord som det ska vara.
Jag städar ur mina garderober i Casa del Päron. Och fyller säckar som jag ska ge bort till secondhandaffären eller proppa ner i klädinsamlingen. Oanvända klänningar, såna som jag sparat för att jag säkert kommer använda dem någon gång. Det har jag inte gjort. Så nu viker jag ihop och släpper ner i säcken och hoppas att någon annan ska tycka om och använda dem. Sen är det dags för den del av min skosamling som jag har här. Sålla och släng. Gråblå adidassneakers. Som jag hade på mig dagen efter midsommarafton på Öland 1999. Sentimentalitet och känslosmet. Släpper dem i säcken. Ett par blå nikesneakers. Kan inte kasta. Knuffar in dem under fåtöljen. Svarta boxarskor, nästan oanvända. Knuff knuff. Slänger ett par bruna moccastövlar, ett par grå finskor, ett par svarta stövlar, ett par kängor, ett par tråkiga lågskor, ett par getagrip och ett par plastsandaler i insamlingssäcken istället. De gula Doc Martens-kängorna hamnar bredvid fåtöljen och de gröna Doc Martens-kängorna på samma ställe. Lyfter ner skolådorna som står ovanpå garderoben. Mina studentskor. Ett par blå Doc Martens. Ett par svarta med platå. Ett par gamla Clarks. Två par flipflop från Rio. Inser att enda lösningen är att jag skaffar ännu ett skoställ.
Och imorgon har SMHI en gigantisk sol. Utan ett endaste litet moln. Jag ska ställa väckarklockan.
Fraggelfrillan ska bort. Att dyka upp med nuvarande frisyr första dagen på jobbet känns inte aktuellt. Och jag vågar inte klippa mig i Spanien eftersom mina spanskakunskaper är mycket begränsade. Så jag åker in till lilla staden och börjar beta av de salonger jag vet är bra. Fullt. Fullt. Iiiih. No. Bestämmer mig för att inte ge upp och kliver in på ännu ett ställe.
-Har ni också fullt?
Hon knappar på datorn och:
-Vi har en tid på fredag. Klockan 08.
-Okej, jag tar den.
-Då är det jag som klipper.
-Okej.
-Jag är elev fortfarande.
-Okej.
Det här kan bli spännande.
...men något måste blivit fel idag igen.
För det ösregnar.
Får MMS efter MMS från Spanien. Du kommer trivas här. Helt säkert. För jag börjar tröttna på att juli känns som oktober och att SMHI blivit min nya husgud. På ett mycket osunt sätt. Thank god att I stack till mig Snabba Cash så jag har något att sysselsätta mig med nu när min relation med Stieg tog slut i Dalarna.
Nejdå, det är klart att man vill se en unge i blommig klänning istället för det som händer på scenen.
Att jag gick upp medvetslös av trötthet klockan 06.30 i lördags för att dö på en swebuss i fem timmar berodde på två saker.
1. Ola Salo.
2. Söta H som gav mig en biljett till konserten.
Jag är verkligen skittrött när vi står och väntar på att det ska börja, men lyckas hålla ögonen öppna för jag vet att det kommer vara värt det. Ola är ett charmtroll på scen. Alltid. Och mycket riktigt charmar han nästan sönder till och med de snipiga tanterna som kommit dit för att se spektaklet. Han är förkyld. Men har oss i sin skinnhandske i samma sekund som han kliver ut på scenen. Han skorrar och knarrar stundtals. Rösten gungar. Men samtidigt är han magisk. Rakt igenom. Och jag minns första gången jag såg honom på Hultsfredsfestivalen. It takes a fool to remain sane. Nu hjular han över scenen och håller ner mikrofonen till ett gäng småtjejer som sjunger högt och med inlevelse. Då sitter han på scenkanten och ser nöjd ut. Om man inte vågar vara lite galen så tror jag man blir galen på riktigt. Håret som en lejonman runt ansiktet. Då sitter man bara hemma och är rädd. Världen skulle vara så mycket bättre om det fanns fler Ola Salo.
Calleth you, cometh I
And that's just how it is, and how it's always been
It's where my reason stops and something else comes in
I know it doesn't make sense, but still
Calleth you, cometh I
Varje kväll i Dalarna var det dags för eldande i sovstugans öppna spis. Första kvällen höll jag mig på behörigt avstånd. Elden slocknade och det blåstes och stoppades in mer tidningspapper och rök en massa. Kvällen efter lät jag den lilla scouten i mig komma fram. Får jag prova? Det fick jag och sen satt jag och pulade med vedträn och tidningspapper samtidigt som jag nynnade på Vill va som du ur Djungelboken.
Får ett MMS och en bild på något jag gissar är kusten utanför Alicante. Och tre fötter. Fötter är fula. Och passar inte in på min strandbild. Kanske orkade den unge mannen inte lyfta kameran högre på grund av bakfylla?
Nu har SMHI bytt ut de gigantiska solarna mot mindre solar med molntuss över. Men ändå ska det bli 28 grader imorgon. Spännande. Med tanke på att deras prognoser känns lika solida som spåtanten SolBritts löften. Men sure, bäst jag går och lägger mig så jag inte missar värmeböljan.
Lillebror A har jordens tålamod när han kickar igång photoshop och hjälper mig med en rubrik. Och jag ändrar lite färger på prov.
-Sådär, vad tycker du?
-Eh...ja...
-Vadå?
-Den där är ju väldigt...brun.
-Men såhär då?
-Är du helt färgblind? (stirrar på skärmen)
Vi sitter vid middagsbordet och pratar om Lillebror M:s jobb.
Pappa: Det är slitigt att jobba natt.
Lillebror T: Det kommer Sandra också att göra. (stort smajl)
Jag: ...
Lillebror T: Du kommer jobba både natt och dag.
Underbart.
Hälsade på hos Fröken Nej och bestämde mig för att göra som hon och tillverka sig själv i en Simpsons version. Såhär i efterhand kanske jag skulle färglagt min tröja och gett mig själv ögonbryn, men man kan ju inte få allt.
Gör din egen här.
1. Put your music player on shuffle.
2. Press forward for each question.
3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn’t make sense. NO CHEATING!
4: Forward to: ...hmm...knivigt. Jag är mer än nyfiken på vad Skånes skönaste doktor lyssnar på. Och hårt arbetande Punaniii. Och mannen som fixar grymmaste kaffet. Och pinglan som egentligen borde vara ledig.
Will it be ok?
You Can´t Help Me Now (Marit Bergman)
How are you feeling today?
Eyes Were Blue (Marit Bergman)
How do your friends see you?
Blow My Mind (Robyn)
Will you get married?
The Hardest Part (Coldplay)
What is your best friend’s theme song?
Glow (Nelly Furtado)
What is the story of your life?
I Never Loved a Man ( The Way I Love You) (Aretha Franklin)
What was high school like?
Porcelain (Red Hot Chili Peppers)
How can you get ahead in life?
Do it (Nelly Furtado)
What is the best thing about your friends?
Forgive Not Forget (Laleh)
What is today going to be like?
Anywhere I Lay My Head (Anna Ternheim)
What is in store for this weekend?
They´re Building Walls Around (Moneybrother)
What song describes you?
Feels like sand (Anna Ternheim)
To describe your grandparents?
Voice Inside My Head (Dixie Chicks)
How is your life going?
Can´t Hide From Love (Mary J. Blige)
What song will they play at your funeral?
Come another night (Frida Hyvönen)
How does the world see you?
Addicted (Amy Winehouse)
Will you have a happy life?
Rumble in the jungle (Lauryn Hill)
What do your friends really think of you?
Sweet Misery (Lisa Miskovsky)
Do people secretly lust after you?
Closer (Laleh)
How can I make myself happy?
L ´Accordeoniste (Edith Piaf)
What should you do with your life?
Swallowed in The Sea (Coldplay)
Will you ever have children?
That´s Life (Frank Sinatra)
Dalarna. Sjö. Skog. Mera skog. Brasa i spisen. Regn. Dalahästar. Bilåkande. Kaffe. Kaffe. Kaffe. Kajak. Motorbåt.
Och snart en löprunda.
Stay tuned.
-Finns det bredband i stugan?
-Nej.
-Nehepp.. (gulp)
Det här är en transitsommar. Nu är jag tillbaka i Stockholm. Men om någon timme sitter jag i en bil på väg upp till Dalarna. Kunde lika gärna vara Antarktis.
Vad har man med sig för att överleva på Antarktis i juli?
Städar ur lådor i mitt gamla rum och hittar en artikel. Med en liten blond lintott som gapar. Mini-me.
Ringer det där samtalet och får prata med en jättegullig dam. Hon säger ni är många nya och jag säger så trevligt. Sen avslutar hon samtalet med att säga Välkommen. Och av någon anledning andas jag ut. För att i nästa sekund förstå att det är på riktigt.
Jag är en av de nya.
Jag har surat hela kvällen efter att ha missbedömt mitt intag av kaffe och mackor innan löprudan (två timmar innan, come on?!) vilket resulterar i Hållet från Helvetet.
-Enkelt löst, det är bara att sakta ner först och sen ösa på.
Det är det inte.
Så fort jag tar ett löpsteg är det som att bli huggen med en eldgaffel.
-...jävl...fa..
(här besparar jag er mina rosenknoppsörade läsare mitt resonemang)
Kommer till stället där slingan delar sig. 4 km eller 7 km. Bara en idiot skulle välja 7 km under rådande förhållanden.* Monsunregnet har skapat floder och träsk på helt nya ställen. Det läcker in vatten i skorna och skvätter geggamojja långt upp på låren när jag tar några provsteg. Och aj. Aj. AJ! Hållet från Helvetet låter mig till sist jogga i snigelfart och varje liten hastighetsökning bestraffas omedelbart med eldgaffelhugg.
*Självklart valde jag 7 km.
För att ni ska förstå hur det påverkar mitt psyke att det inte är sol mina sista lediga veckor i livet ska jag illustrera det hela med hjälp av ett scenario som utspelade sig igår när jag och H skulle köpa tidningar. H väljer bland inredningstidningarna medan jag rafsar igenom det övriga utbudet. Den har jag läst och den och den och den och den och den vill jag inte läsa och plötsligt kliver jag utanför min normala konsumtionscirkel.
-Kolla en hel tidning om Kronprinsessan Victoria!
H letar oberörd vidare.
I samma sekund slår det mig med full kraft vad jag står och håller i och inser att det bara är ett steg till korsordstidningarna där en har Linda Bengtzing på framsidan.
-Hjälp, jag håller på att bli en tant!
-Äh, det är ju inte som att du håller i Ica Kuriren.
En vecka här nere:
Regn - sex dagar (varav några dagar monsunregn).
Sol - en (1!!!) dag.
Det hjälper inte mig att det är fint väder i Stockholm. Hör ni det! Sluta salta.
Regnet hamrar ner hela dagen och skapar sjöar på gatan och jag försöker bara vara och jag är så otroligt dålig på det. Hyr film. Bobby. Inga förväntningar. Helen Hunt är med. Och i en scen i filmen köper hon skor. Kanske är det därför jag vaknar till i soffhörnet. Fina men obekväma skor. Och hennes man frågar om hon inte ska provgå och hon säger att det inte behövs så länge de ser snygga ut på. Det är allt som är viktigt. Men i nästa scen ber hon honom gå lite saktare för att de är så obekväma. Han saktar ner och ler och säger att de är ju i alla fall snygga. Han är en av de där männen som har tålamod när vi:
-Men du, jag trodde verkligen inte att jag skulle få skoskav igen, gå inte så fort..
Ett tecken på att han är en keeper är att han - mitt i vintern när skoskavet från de nya stövlarna är omöjligt - säger vänta här och vänder och joggar Västerlånggatan upp för att köpa plåster på 7eleven.
Fick en utmaning av kexet här och rajrajraj:
nämn något som gjorde dig glad igår:
att det blir Spanienresa i juli, men inte till Mr Pilot. utan hit.
vad gjorde du kl 08 imorse?
sov.
vad gjorde du för 15 min sedan?
kollade om molnen fortfarande låg som seg julgröt över skogen. det gjorde de.
det sista du sa högt?
rajrajraj.
det senaste någon sa till dig:
nu är det mat.
vad har du druckit idag?
vatten och mjölk.
vad var det senaste du åt?
lunch.
vad var det senaste du köpte?
ett par skor.
vad är det för färg på din ytterdörr?
träfärgad.
vad är det för väder hos dig nu?
det är julgrötsmolnigt och I hate it.
godaste glassmaken?
Ben and Jerrys. men jag har förätit mig på kakdegen. dammit.
tror du på kärlek vid första ögonkastet?
det gulliga är att det hänt mig, så jag har inget val här.
sover du tungt?
när vi var i Danmark på semester och bodde i närheten av en mistlur och hela familjen sprätte upp ur sina sängar när den tutade igång sov jag lugnt vidare.
drömmer du mardrömmar?
jajamensan och det är oftast de jag kommer ihåg.
trivs du med ditt jobb?
jag börjar jobba i augusti, håll tummarna!
favoritklädsel?
de senaste veckorna har det varit jeans, svarta ballerina och linne. och sydväst vid monsunregnen nere i de småländska skogarna.
favoritlåt just nu?
accidental babies.
vad ser du om du tittar till höger?
en vägg med garderober.
vad gör dig glad just nu?
meh. det regnar. jag vill ha sol. men jag ska inte surpuppa. jag ser fram emot att springa i geggamojja i löpspåret sen och bli skitig.
vad ska du göra härnäst?
först ska jag göra nada, sen ska jag fika med H.
höger el vänsterhänt?
höger.
humör just nu?
knarrigt. jag behöver sol.
favoritgodis?
sura döskallarna som finns på buylando.
kläder just nu?
trasiga jeans, gul tshirt.
sommarplaner?
vara ledig i juli. en vecka i Spanien. börja jobba i augusti.
hur många kuddar sover du med?
i Stockholm en. i Casa del Päron tre.
spelar du ngt instrument?
nope.
morgon eller nattmänniska?
natt. jag älskar att vara vaken på natten av någon anledning och tror jag att jag ska dö när jag måste kliva upp klockan 07 på morgonen.
vad är viktigast för dig?
shit. en massa saker ju. att mina darlings mår bra och är lyckliga.
är du kittlig?
har till och med tvingat gamla pojkvänner att lova att aldrig kittla mig.
snarkar du?
nej.
stjärntecken?
fisk.
äckligaste insekten?
tvestjärt. tveklöst.
stökigt el välstädat?
jag är en kombination av båda sidor. mitt normala tillstånd är någon form av organiserat kaos, men jag kontrollerar det genom att vara städtant då och då.
längtar du mest efter just nu?
sol.
Och efter att han tjatat så vill jag att J ska göra utmaningen.
Darling Ch ligger hemma med feber och ont i halsen.
Ch säger:
åh jag kanske är jättesjuk och kommer dö
Ch säger:
typ nått djur som bitit mig
Ch säger:
en spindel från typ afrika
sanna säger:
Ja, i banandisken på Ica.
Ch säger:
jaa =(
Ch säger:
hoppas det är halsusflussus
Appropå det här blir kommentaren via knastrig mobiluppkoppling:
-Jaha, hoppas att R.O.O.M har marsvinsburar.
-...
-Så kan de ha en liten Alvar Aaltoskål som matskål. (Peppe, är det svar på din fråga?)
-...du är så rolig. Verkligen.
Säga vad man vill. Men den här damen kommer lämna ett tomrum efter sig. För mig har hon alltid bara varit en bild i skvallertidningarna. Men så fastnade jag av en slump i dokumentären om henne som gick på SVT och fick ändra uppfattning om premiärlejonet. Hon berättar i dokumentären hur hon som 21åring gick ensam till Grand Hôtels matsal och blev uttittad av alla eftersom kvinnor inte gick på krogen ensamma. Där beställde hon råbiff och snaps och avslutade med att röka en cigarr. Genomgående i dokumentären. Det där rakryggade i hennes person. Styrkan. Skärpan i tonen. Filmjölksbleka Sverige är en färgklick fattigare.
Låg i solstolen och lyssnade på Sommar på P1 igår. De två åren när jag pluggade radiojournalistik känns allt mer som dimma. Det var länge sedan. Men när jag lyssnar på Sommar är känslan direkt där. Jag minns uttagningsdagarna och särskilt sista testet. Prata om det här föremålet i en minut. Nu minns jag inte ens vad det var jag fick för föremål att prata om. Och thank god så har jag sluppit höra mitt antagningsprov. Det var definitivt inte ett av mina finest moments. Men något måste de ha sett i mig för jag var en av tolv som antogs. Ni kommer tycka att det är jobbigt att höra er egen röst i början. Att höra sig själv i sin första intervju var hemskt. Jag låg i sängen på Lilla Essingen och önskade att taket skulle rasa in. Min röst var hemsk och frågorna jag ställde var dåliga och micken bumlade och det var ojämna ljudnivåer och prestationsmonstret har nog aldrig varit större. Men jag fortsatte. Trial and error. Vi lärde oss, genom att få försöka. Ibland försvann inslag, mikrofoner slutade att fungera, intervjupersoner blev knäpptysta, någon hade pausknappen intryckt under ett helt reportage och alla vet vad som händer när någon tappar en burk coca cola över ett mixerbord. Men vi lärde oss. Särskilt hur man får folk att fortsätta prata och inte bara ge korta svar. Man är tyst. Tystnad är läskigt och personen kommer vilja fylla tomrummet med prat. Många av de jag pluggade med jobbar nu i mediageggan. På SR, Svt, TV4. Men jag sökte till juristutbildningen. Och blev handlöst förälskad i lagboken. Eller något.
Springer ut till slingan och försöker känna av hur foten känns. Bestämmer mig för att den känns bra. Jag har längtat efter att få springa. Jag har blivit en junkie. Låter ipoden shuffla bland låtarna. Idag spelar det ingen roll. Jag är full av överskottsenergi. Bestämmer mig för 7 km. Svänger in på stigen och håller på att snubbla över en gul labrador som skuttar fram ur en buske. Hans husse är en kille jag jobbade med för två somrar sedan. Ursäkta, säger han och ler och fiskar tag i halsbandet. Solen håller på att gå ner mellan träden och asparna darrar. Under kraftledningen stannar jag och stänger av ipoden. Allt som finns är mina andetag innan jag springer vidare genom granskogen och ett rådjur plötsligt står framför mig. Som i The Queen hinner jag tänka. Två klipp med öronen och sen tar hon ett gigantiskt skutt upp på kalhygget och försvinner i skogsbrynet. Jag springer vidare nu med solen i ögonen. Och allt är nästan perfekt och jag är lycklig. Just där, just då. Och det är fan allt som betyder något.
...så nu ska jag ta med mig Stieg 3 som jag försummat lite senaste veckan ut i solstolen.
Sayonara papperstigrar!
Ösregn. Rastlöshet. Helt omöjligt. Och den där foten hindrar mig. Jag behöver få sågspån i skorna och segdra trötta muskler. Inte vara stilla. Jag har myror i brallan.
Och läkarmamman kommer och tittar på min fot och hummar. Och de där två små prickarna på min ankel kanske inte är efter små myggor som flyger i par.
-Det kan vara huggorm.
-Vasadu?
-Ett huggormsbett kan se ut sådär.
-Borde jag inte märkt det då?
-Man behöver inte bli jättedålig.
-Men jag ska springa idag.
-Absolut inte.
-Jag bestämmer själv.
-Är det du eller jag som är läkare?
-Meh.
Enda möjligheten är att jag fått det när vi hamnade i sjönöd med båten och sen skulle hoppa i land i vegetationen. Eller är det en allergi mot mygga. Oavsett är läkarens ordinationer att jag inte får löpträna idag och ska vara stilla med foten högt. Boooooring.
...men jag har varit helt stilla hela kvällen. Lugn som en filbunke och bara rört mig för att hämta kaffe. Det kan jag tacka min fotjävel för.
Att tillhöra elefantfolket suger.
