Har tagit mig i kragen och börjat beta av statsvetenskapskursen som ska redovisas sista januari. Den första uppgiften handlar om Veganer, och en av böckerna är Veganerna - en bok om dom som stör av Magnus Linton. Har läst första kapitlet nu och ett typiskt citat är:
"Vi lägger fostren i en särskild container och sedan körs de iväg för att malas ner och bli djurfoder och sånt." (s.21)
Visste väl att jag skulle valt europapolitik-kursen istället.
Nu är stjärnan uppe. Utan särskilt många fula ord. Har gjort min egen fästkonstruktion. Är förnärvarande mycket nöjd med mig själv.
Stolt som en mupp....tupp?
Insåg efter Operation Adventsstjärna att jag inte var särskilt sugen på ett andra försök som elektriker. Så jag gav upp innan jag provat och köpte en färdig sladd för 50 kr. Dvs billigare än skiten jag köpte igår. Mummel.
Så nu är det dags att snitsa till det hela. Tanken är att om bara några minuter så ska min adventssjärna ha gjort de andra tusentals adventsstjärnorna på Kungsholmen sällskap.
Satt på jordens tråkigaste fik på Kungsgatan innan idag. Och jo, jag gör annat än fikar. Ibland ses Sandra sitta med en bok som en flitig student.
Då ringer mobilen:
-Hallå?
-Tja, vad gör du..?
-Fikar.
-Jag har en fråga, om man vill skapa ett handelsbolag..
-..gulp...
-Hahahahahahahahahahaha. Skojar bara.
Kul. Skitkul.
C hade köpt exakt samma kontaktgrejer i söndags och då gick det inte att dela lamphållaren, trots flitiga försök. Till sist gav vi upp. Tyvärr var det det enda som fanns idag, så det fick bli en sån där liten jävel i alla fall.
Så nu bestämmer jag mig för att inte trycka ihop den innan jag fäst sladden i den. Om det inte vore så att den redan är ihoptryckt när jag öppnar förpackningen. Helt otroligt. Och den går inte att öppna. Trust me. Har försökt duktigt och ambitiöst. Så duktigt att jag till slut tröttnade och öppnade den med våld.
Och kom inte och säg att en snubbe hade fixat det bättre.
Har äntligen fixat adventsstjärnan. Och det fanns ingen färdig sladdgrej, så den får man skruva ihop själv. Hade med mig D när jag skulle köpa sladd och kontakt. Snubben bakom disken vände sig till D hela tiden:
-Så ser du att det är ett extra fäste här, som jag sätter dit nu.
Snark. Det är moi som ska ha skiten. Och jag kan alldeles säkert skruva ihop det där.
Hur svårt kan det vara..
Blossa 06. Då var det dags. Smaken hjortron och Armagnac. Hade ingen aning om vad Armagnac var men har pluggat på här.
Kan väl säga att jag gillade Blossa 05 mer, med vinteräpplen. Blossa 06 är stark i smaken. Vet inte om den smakar så mycket hjortron heller, antar att det är den där himla Armagnacen som tar över. Den får tre pingviner av fem.
Så nu vet ni vad jag tar med till pepparkaksbakandet nästa vecka och bjuder på.
Kvällen har bestått av att läsa Elle och InStyle och samtidigt kolla lite på Beck. Vi hade en Beck-period för några år sedan, när vi gick igenom alla videobutikens Beck-filmer, så jag har redan sett den.
Då var InStyle bättre. SJP har jordens coolaste tyllkjol på sig på en av bilderna. Kanske vore något för mig, men skulle troligen se ut som en såndär skrubboll man har i duschen i den.
Somnade inte förrän 05 igår. Tankepingpong. Vilket innebar att jag inte var sugen på att gå upp idag. Alls. Vaknade av mobilen och hemtelefonen i kombination. Lovade att komma och fika. Halkar bokstavligen ut i snön från soprummet. Shit. Allt är vitt.
Drar på mig nissemössan och sladdar ner för backen mot tbanan. Inser att jag tagit fel stövlar och minns varför jag inte använt dem på länge. För att de i princip skär in i hälen. S-k-ä-r.
Men traskar vidare. Så ringer mobilen. Då håller jag i mina vantar, ipod, metro och nycklarna. Lyckas fippla upp mobilen och trycka på luren, men tappar greppet om den och får fånga den i luften. Svär samtidigt.
-Eh...hej. Vad gör du?
-Det är ju värsta (censur)vädret.
-Mhm, jag har en fråga om juridik.
Ridå.
Kliver in i tbanevagnen mot Sumpan. Där är det full fart. En mamma med typ sju barn. Några rusar runt i vagnen, en har hon klämt fast under armen och en sitter på sätet bredvid henne. Snurrar automatiskt upp ljudet i ipoden och tittar på golvet framför mig. Snälla Coldplay, överrösta.
Plockar fram mobilen och tänker slentriansms:a lite. En av ungarna, en kille på kanske sju år ställer sig så nära mig han vågar, stoppar handen i fickan och lyfter upp en likadan mobil som jag har. Med en släng viker han upp locket. Och tittar på mig för att se om jag lagt märke till honom. Jag knappar vidare. Han ropar på sin syster som kommer skuttande.
Att de pratar om mig kan jag lista ut, men jag förstår inte vad de säger. Men tydligen är han nöjd över att vi har likadana mobiler. Han fäster blicken på mitt ansikte, så till sist tittar jag på honom. Våra blickar möts och jag blinkar till honom. Han storler och stoppar mobilen i fickan och skuttar upp på ett säte.
Dagens portion uppmärksamhet serverad på ett tbanetåg blå linje.
Står och dansar till rutten discomusik när en lång kille kommer fram till mig. Tror först att jag fått tinnitus av musiken och blivit lomhörd, men när han upprepar frågan klickar det in att han frågar om läppglans. Jag är glad att jag inte har en bild på mig i det ögonblicket, måste sett ut som en fågelholk. Stänger munnen fort och nickar.
Rotar i väskan. Hittar den lilla tuben. Fipplar av locket så det flyger och landar mellan fötterna på en kille som dansar bredvid. Kastar mig ner efter det och lyckas fånga det mot hans sko.
Håller sedan fram tuben till den långa snubben.
-Vilken färg är det?
-Eh...det är nog ofärgat.
Det går inte bra för honom. Man måste trycka med lite snits för att få ut något.
-Nej, det går inte bra det här, så du får göra det, beslutar han och ger mig tuben.
-Ah. Shit, du är väldigt lång, jag når knappt upp ju.
Han skrattar och böjer på knäna.
Resultatet blir kalasfint och han är nöjd och försvinner bort i vimlet.
Med en flaska Smirnoff apple twist och den beställda flaskan Grenadin och en 7up som jag blev tvingad att införskaffa i sista minuten studsade vi fram till M:s hus redan klockan kvart över sju. Ringde och:
-Jag är här nu då.
-Va? Redan. Jag ska ju precis hoppa in i duschen. Vänta lite.
-Men för tusan, vi tänker inte stå här som tre muppar medan du duschar.
Problemet löstes genom att ytterdörren var uppställd. Sen blandades det drinkar.
Har en skrämmande minnesbild av att jag sitter och stirrar på fem personer som dansar till Toxic runt vardagsrumsbordet.
Jag och D hos M en kväll i oktober. Innan vi fått alkohol. Före-bilden.
Det finns en efter-bild oxå, men den sparar jag ett tag till.
Precis kommit hem och mobilen ringer. För tredje gången idag är det M:
-Kom du ihåg grenadin?
-Eh...nope.
-Men Tjofsan, för fan.
-Ja, jag vet..
-Svänger du förbi och fixar det då? Vi ska ju ha det till drinkarna.
-Mhm, men då blir jag sen ju.
-Det är du alltid. Haha. Skynda, skynda. Ciao!
Argh. Hatar skynda, skynda. Men avgudar M, så sure.
Ska försöka att bli mindre än en timme sen.
Idag insåg vi att julhandeln börjat. Damn. Lyckades ta oss igenom Åhléns utan att behöva lämna någon kvar begravd under barnvagnar och dunjackor modell XXXXL. Förklara för mig varför man behöver en jacka med en omkrets på tre meter när man är en liten stockholmsbrat som garanterat inte är utomhus mer än absolut nödvändigt.
Karlaplan goes polarexpedition.
Som redan blivit lördag. Är trött. Men dagen vände från tenta till trevlig på en femöring.
Och grodan blev en prins. Eller så.
Klockan 15 imorgon ska all kärlek och energi teleporteras till Universitetet. För då är det dags för mig att strypa prestationsmonstret och sen pricka av ännu en tenta.
All höstlöv. Behövs.
Och snälla sms efteråt.
Promenerade duktigt ända bort till Stadshuset, ner till Rålis och tillbaka. Tog en duktig timme. Men när jag kom innanför dörren igen kände jag mest för att slänga på mig springskor och dra en runda.
Mycket oroväckande. Måste ju somna ikväll. Kan iochförsig alltid läsa lite i Hellners Rättsteori. Den kan ta död på vad som helst.
Attans. Gör ingenting alls nu. Batterislut. Så ska ta med min ipod och gå ner till vattnet. Det är ju hela 5 plusgrader idag, så en promenad är säkert en bra idé.
Så kanske hjärnan kickar igång. Och kanske hittar jag min borttappade motivation på vägen. Misstänker starkt att den hänger med ankorna nere vid Rålis.
Svikare.
Och en liten fototest: 
-Tentaresultatet har kommit upp nu för neken.
Det är bland det första D säger idag.
-Men kolla inte nu då innan tentan, om det inte gått bra, för då sabbar du ju bara för tentan imorgon.
Skit. Skit. Resultatet ligger bara några knatter bort. Ska inte kolla. Ska inte tänka på det. Alls.
Kan någon komma förbi och ta min dator? Skulle avguda dig för all framtid.
Den sista tentan vi gör idag är horror. Den sista frågan är avskyvärt elak. Har svårt att se en enda student som tänker "Jaha, men 1986 då var ju inte den lagen tillämplig" utan istället "Weih, jag vet vilken lag det ska bli!". Jag hade fallit under den senare. Och trillat dit.
Så vi surade och muttrade lite innan vi bestämde oss för att lägga ner och gå förbi en klädaffär i närheten istället. Oj damn. Snygga snygga killtröjor. Blev helt förälskad i en grå.
-En sån här ska min blivande man ha.
-Bra att du börjar i rätt ände, dissade D och försvann bort för att spana på jackorna.
Jaså.
Samma sysselsättning idag som igår, iförrgår och iförrförrgår. Som en hamster som inte fattar att det finns ett liv där utanför hjulet. Allting är samma samma förutom en sak. Jag kunde inte sova inatt. Alls.
Bestämde mig för att somna typ 02, men det funkade inte. Efter ett tag bestämde jag mig för att ändå kolla vad klockan var för att få en liten insikt om exakt hur trött jag skulle bli till idag. 03.45. Gah. Därefter måste jag ha slumrat till lite. Vaknar 05. Sen 06.30 igen. Sen av klockan 8.45. Trodde jag var medvetslös, men eftersom jag ändå lyckats öppna ögonen så föll den teorin tyvärr undan.
Trillade ur sängen, eller mer rullade ur, så jag var tvungen att sätta ner fötterna på golvet och dra igång med denna underbara torsdag.
"Alltid krigaren. San the warrior princess. Men är det verkligen så farligt att bära de där sista spåren med sig? Visar det inte att det fanns något som var på riktigt en gång i tiden?Don't fight - flow."
Från mitt ex. Och det får räcka som bloggutfyllnad för nu. Har bättre saker att göra.
Kanske är det kaffekonsumtionen som gör att jag inte är trött. Tyvärr känns det inte som att jag kommer bli det inom det närmsta dygnet heller. Har msn:at igen och vädrat mina teorier om saker och ting.
M säger:
Ja du har ju känsla som ett bergmassiv.
Hm. Antar att det inte är att se som positivt. Damn.
Sen skulle jag avguda den personen som kom förbi och knackade på mitt fönster och krävde att få Karamellkungenpåsen som står här bredvid.
Det är inte vuxet att äta smågodis mitt i natten. Det skiter jag väl i och för sig i. Mer att det inte är nyttigt. Alls.
När jag möter D idag klockan 10 möts jag av ett stort smajl:
-Du ser ut som en i den där boken, typ den med vitsippehatten.
-Mummel..
-Hehe.
Sen när jag plingar på hos M och han öppnar:
-Hehe. Så gulligt. Tomten letar efter sin tomtenisse har jag hört..
-Äh. Sluta.
Min mössa är vit. Men tydligen förjävla gullig.
Mera tentor. Tentor. Och tentor. Har suttit sen kl 10 idag fram till 16. Fyra stycken har vi gjort. En gick bra, några gick illa. Rent åt helvete skulle man nog kunna säga. Jag är en slarvmaja och vill slarva igenom, bara höfta det jag tror det ska vara och köra på. Då missar man en del viktigt på vägen.
Ringde M när vi var klara och jag kände mig färdig för att börja jobba med att sortera gem i olika fäger.
-Kom hit och fika.
-Det går fan inte, har redan druckit så mycket kaffe idag.
-Jodå, kom.
Så nu är jag uppe i typ sex koppar kaffe idag.
Attans. Precis fått det bekräftat som jag nog redan visste. Glöggen som var ljusglimten i min kyl förra vintern, Blossa 04, is no more. Vacker flaska och god. Skit oxå.
Istället är det Blossa 05.
Fan. Och flaskan är ju skitful.
Ska koka lite glöggte nu och sura.
Och nej. Jag gillar inte att ringa. Sådetså. Och nej, jag behöver inte ha en anledning. Så ni jag ringer till, er tycker jag särskilt mycket om. Er andra. Ja.
Jag har hamnat i smsträsket och har inga planer på att ge upp min bostad där. Men trots mångårig träning inom smsandets ädla konst har jag tydligen missat några grundläggande principer.
-Antar att du inte skrev en fråga som skulle besvaras?
-Eh...nej. Men vaddå, frågan är ju underförstådd. Typ.
-Haha. Vi svarar bara på sms som har en fråga.
Eh. Jaha.
Behövde aldrig visa mage. Det händer inte ofta att jag gör det. Men den här gången kändes det nästan som att det var dags. Var något dissig när jag inte behövt vara det. Mot någon som inte förtjänade det. Det får räcka som förklaring.
Och jag straffade ut mig själv över det igår. Hade ett uppfostringssamtal med mig själv. Och sen fick jag ett från en trött M också.
-Du får inte vara sån. Du måste vara mer snäll.
Jag är tydligen ett kinderägg av pansar. Finns schyssta saker om man lyckas få upp skiten, men man överväger nog på vägen om det är värt det. Flera gånger.
Det finns ju kinderägg av choklad att ta sig an istället.
Sitter på det tredje fiket för idag. Vi flyttar runt som värsta nomaderna med våra lagböcker. Sitter och sliter när en storvuxen man klädd i neongulgröna arbetskläder och grön keps traskar in genom dörren:
-Ni pluggar juridik ser jag. Det är bra.
Vi tittar upp. Hummar och nickar. Och ler och försöker hålla kvar fokus på frågan. Han tar några stora kliv framåt och stannar vid vårt bord:
-Ja, min gamla samhällslärare sa till mig en gång att pluggar du juridik sen så ger jag dig en femma. Men det gjorde jag inte, förstår ni. Jag gillar samhällskunskap bättre, sa jag till honom. Du får en femma ändå, sa han då. Hehe. Ja, ni vet, han ångrade sig så att han inte läste juridik.
Sen försvinner han ut genom dörren igen.
Ska precis dra iväg på lunch när vi hör ett litet diskret:
-Hjääälp..
Det är damen vid bordet bakom oss som lite villrådigt tittar på det tomma bordet bredvid där en kostymgubbe precis dunkat ner sin kaffe och kaka och sen försvunnit iväg till muggen. Det brinner i en servett som hamnat över ljuset.
D reser sig och går fram till bordet. Kväva är första tanken, men med vad? Gubbens halsduk kanske.
-Häll på vattnet, säger jag och fortsätter packa ner i min väska.
Damen tar tveksamt upp vattenglaset som står bredvid den lilla eldsvådan, men häller sedan med en snitsig knyck vattnet över bordet. Sen ler hon och nickar mot oss.
En firefighter på nätta 60+. Med den äran.
Har suttit och gjort tentor sen klockan 12. Med en matpaus någon gång i halvlek. Men det snurrar på rätt bra nu i alla fall. Har bestämt mig för att ta en promenad för att se om saker faller på plats i rätt juridikfack.
Har nog fått in tentafokus lite mer känns det som. Har känt mig svajig ett tag, inte hittat koncentrationen och mest velat smita från hela juristgrejen. Men nu är det tentatunnel fram till fredag. Ska försöka hålla mig där.
Fick lite hjälp av D idag, med att få perspektiv. Och i efterhand är vissa saker bara små saker, även om de ser jäkligt stora ut om man hamnar nära.
Sålunda, fötterna på jorden igen.
Ibland händer det bara. Man gör saker man vet inte är klockrena. Och hur man än vänder sig så har man muppat till situationen.
Ringer M och:
-Jag har fuckat up saker tror jag.
-Jag ringer dig så fort jag kommer hem, klarar du dig 20 minuter?
-Sure.
Tyck om mig mest när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det mest.
Så sant.
Visa magen var ett stående uttryck som jag och S använde. Precis som en vovve som visar att jag har muppat. Och jag vet om det.
Så nu eller aldrig, för mig. Upp till bevis.
Visa mage.
Jag har inte gjort ett skit. Men nu har jag kokat kaffe. Och det brukar knacka igång hjärnan. Det lite scary är att det verkar krävas mer och mer kaffe för att uppnå samma vakenhetsnivå.
Skulle behöva en sån morot nu för att vilja plugga. Det räcker inte med lyckas-bättre-på-tentan. Det krävs något gigantiskt.
Jag vill ha Timberlandpjucken. Men eftersom jag inte bor i Alaska, så kan jag fetglömma det. Den dagen jag ska ut och plaska runt på ett isflak, sure. Men nu. Nope.
Måste kväva skobegäret.
Måste. Kväva. Skobegäret.
Mr Pilot säger:
I sinom tid kanske du kommer underfund med dig själv också, jag hoppas av någon oklar anledning verkligen det
Sanna säger:
I know.
Mr Pilot säger:
Vill kunna se dig verkligt lycklig någon gång
Sanna säger:
Det har jag ju varit.
Mr Pilot säger:
Inte bara för att du ace:at något löjligt prov eller tom utbildningen, utan verkligt lycklig
Hoppas jag hittat balansen. Som de i reklamen. "Jag har hittat balansen." Och allt som krävs är att man byter till Scan. Attans att jag är vegetarian. Det är rökt för mig. Kommer aldrig hitta balansen.
Har dunkat ner en boll havregrynsgröt i magen. Öppnat fönstret och släppt in kyla. 2.3 grader ute. Svinpälskallt.
Tänkte att chockstart kanske funkar.
Alfie var en hemsk film. Tankeställare. Ångestskapare. Kände att jag ville vara ensam när jag sett den. Vet inte om det hjälpte.
Det har snöat här. Det är för lite för att göra snöänglar, så jag har gjort fotspår.
Nu ska jag göra lite te och sen ska jag ta fram mina föreläsningsanteckningar. Brukar funka.
Det blir en sväng till Sumpan ikväll. Det som gäller är dvd-film och ett mycket begränsat vindrickande.
Så nu måste jag läsa tre timmar innan jag åker dit. Har gjort det som M kallar för helveteskaffe.
Det som gäller nu är lex rei sitae.
Men.
Det.
Ska.
Fan.
Gå.
Har inte promenerat sedan våldtäkten på den här gatan för några veckor sedan. Funderar på om det verkligen är anledningen. Men det kryper i kroppen idag.
Rastlöshet. Känslosmet.
Så jag plockar fram gigantiska vinterjackan och handskar. Och går ner mot vattnet. Det är helt underbart. Jag vet att jag låter som en lallande fåne nu, men det var helt underbart. Med David Gray i ipoden och Karlbergs slott på andra sidan vattnet.
Väntade bara på att askungen skulle komma åkande i pumpan.
Men man man ju inte få allt.
Somnade vid 04 inatt. Men då hade jag också läst klart fram till minimimålet i boken. Tyvärr innebar det sedan i sin tur att jag vaknade väldigt sent idag. Känner mig jetlaggad. Illa.
Och det är nästan mörkt ute redan. Det är nu groplivet känns som värst.
Mr Pilot säger:
Och även om du är bra på mycket så ger det ändå hejdlöst med ångest för dig, för att du har sådant okontrollerat kontrollbehov.
Kanske okontrollerbart kontrollbehov? Eller är det verkligen bara okontrollerat.
Hold my hand inside your hands
I need someone who understands
I need someone, someone who hears
For you, I've waited all these years
Coldplay - Til Kingdom come
Känns ungefär lika sannolikt att jag skulle lyckas pussla ihop Rubiks kub som att något av det jag läser fastnar. Hoppas som en känguru mellan olika små miniatyrlagar som är skrivna i typ punkt sex. Funderar på att införskaffa ett förstoringsglas. Eller utgår jag från att sånt man knappt kan läsa kan man skita i. Det sista alternativet känns bäst.
Appropå Rubiks kub, så hade vi vår egen variant när vi var yngre och upptagna med att spela Nintendo 64. När man inte var den som spelade så satt man och slentrianvred lite på kuben. Och ju mer vi vred ju längre från lösningen kom vi.
Så till slut tog vi med oss Rubik ut på gräsmattan och sönderdelade den och pusslade ihop den rätt.
Går det inte med våld, så går det med mer våld.
Typ såhär skulle jag se ut om jag var med i South Park. Ipod, ölflaska och halsduk.
Kolla hur du skulle se ut här.
Tog en pluggpaus igår med biljard. Första spelet gick muppdåligt, men som tur var lyckades min motspelare fippla ner den svara åttan, så jag vann i alla fall. Och det är ju det som räknas. Efter exakt en Heineken var min biljardförmåga på topp. Då kunde jag kalkylera att om jag skjuter den vita på den röda där så kommer den träffa den gula så den trillar i.
Men efter en och en halv Heineken hade vi båda nått vår maximala biljardförmåga och kurvan dalade i princip med konstant lutning.
Så det blev fyra spel. Och jag vann med 3-1.
Utan att använda fula ord. Ellerja.
Sista föreläsningen innan tentan igår. Hänger med hjälpligt när vår lärare muppar igenom frågorna, men vet att det är en falsk trygghet som så mycket annat. Hon kommer inte stå där på fredag bredvid mig och:
-Nej, men hoppsan Sandra nu håller du ju på att tillämpa BIF fast det är Luganokonventionen du borde använda. Titta i artikel 54.2.
Således ligger en lång väg kantad med plugg nu återigen framför mig. För nästa fredag är det dags.
Har i princip näsan i lagboken. Precis som om man förstår mer ju närmare man är. När jag tittar upp är klockan 21.30. Tvättiden börjar klockan 21. Tadam.
Snabbsorterar. Vet inte alls hur resultatet blev färgmässigt. Skuttar in i tvättstugan i 180 och börjar ösa in i maskinen. Höftar i tvättmedel och mjukmedel. Mitt ex brukade titta skeptiskt och:
-Sandra, det där är koncentrerat mjukmedel. Det betyder att du inte behöver hälla i en halv flaska.
-Amen, då blir tvätten så hård.
Efter det brukade han låta mig tvätta i fred.
Står en snubbe där och hänger noggrannt in sina saker i torkskåpet i slowmotion. Han smajlar och:
-Hej hej!
Då har jag slagit hastighetsrekord genom att fylla två maskiner och lämna tvättsugan på under minuten.
Ju mindre av tråkiga grejer, desto bättre.
Undrar hur uttråkad man kan bli innan det skapas bestående skador på hjärnan. Tydligen väldigt uttråkad. Vem bryr sig om en engelsk medborgare som bor i tyskland gifter sig med en rysk medborgare som bor i Norge och om de sedan kan stämma in vid en svensk domstol?
Jag vet att jag borde bry mig. Men det går liksom inte.
Kokar mördarkaffe nu. Ska dricka ur muminmuggen. Brukar hjälpa lite.
Sitter på Debenhams med D efter skolan och fikar. Han har en sån skön distans och är så klok. Lyssnar och kommenterar. Idag kändes hela jag som trasselsudd.
-Du vet, det finns saker man måste göra, annars är man bara en liten lort.
Och på vägen hem känner jag hur det lossnar. Perspektivet plingar in.
Så jag tänker nog vara en liten lort iaf. Sådetså.
Vaknade och jodå, ont lite här och där. Lyckades i spegeln få syn på ett snitsigt märke efter en misslyckad rullning. Snyggt värre. Men börjar bli van nu.
Tränaren traskade förbi igår och:
-Det kommer. Det kommer.
Började kännas en aning irriterande att varannan rullning gick fint, och varannan helt åt helvete:
-Är du säker?
-Ja.
-Helt säker?
-Det tar tid bara.
Hatar när saker tar tid. Vill nu.
Har varit och standardfikat med C och I och precis kommit ner till tbanan när jag ser den. Påsen med skumtomtar. I handen på en tjej som lyfter upp skumtomte efter skumtomte och trycker in i munnen.
-Är det inte ni som är helt besatta av skumtomtar?
-Va!? Vem har skumtomtar?!
-Jag älskar skumtomtar.
Tror nästan att C och I ska kasta sig över henne, men det hela avlöper fridfullt.
Idag var det mycket rullande på aikidon.
-Rulla hit och sen rullar ni framåt och sen bakåt. Och sen rullar ni åt sidan och sen åt andra sidan. Sen kastar ni varandra, så personen rullar iväg. Följ med hela vägen fram.
Jag har inte vågat känna efter än hur ont jag har eller hur stel jag kommer vara imorgon.
Ska försöka laga kroppen med havregrynsgröt. Nyss.
Mr Pilot säger:
Jag tycker du hittar på ursäkter för att kunna smita undan den lätta vägen och fega ur..
Sanna säger:
Usch.
Mr Pilot säger:
Det är det man är räddast för, man allra mest borde göra
sanna säger:
Usch.
Hatar när han har rätt. Och min stående skuld i öl växer. Nu är jag skyldig honom nio fulöl. Kommer bli ruinerad.
Har fikat med min andra M på Wienersnitzeln nu. Vet ingen som är mer högpresterande än han. Känner mig som en riktigt grönsakslatmask när vi fikar. Han jobbar som attan och pluggar som attan med en prestationsnivå som skär molnen.
Själv är hela jag måndag. Det regnar fan inuti mig. Slask.
Men så plingar det till i mobilen. Värmeljuskänsla. Synd att jag är så jävla oteknisk annars kunde ni få se det lilla mms:et här på bloggen.
Juristhumor på hög nivå. Eller kanske låg.
-Du kanske kan bjuda honom på mat?
-...
-Det skulle bli en katastrof va?
-Du skojar?
-Jag har aldrig sett dig laga mat.
-Det ska du nog vara glad för. Mitt ex sa att det inte är min grej. Alls. Att jag är våldsam.
Att en och annan pannkaka har kastats är faktiskt inte samma sak som att vara våldsam.
Undrar hur höga vuxenpoäng man får för att ligga vaken till klockan 03.25 och sträckläsa Rocky VIII, som min mamma lagt på min säng i Småland. Hur det känns när man ska vakna dagen efter sträckläsning vet jag nu. Fick snooza säkert fem gånger.
Sen fika på Wienersnitzeln med M, som lyssnade och lyssnade. Vi har regelrätta terapisessioner numera. Först berättar jag om vad jag pysslar med och han hummar uppmuntrande. Sen byter vi roller.
Tror dock inte att vi kommer närmare någon lösning. På någonting.
Nu har jag köpt tre biljetter till David Gray.
Den 10 februari känns avlägset just nu.
Men de ska hänga här och sprida lite mysighet i tre månader.
Sitter och segar fram över sidorna och inser plötsligt att jag ska slå upp RB:s forumregler. Känner nästan hur jordens snurrar till lite extra där för en sekund. Men det blev inte så farligt. Inser till min förvåning att jag kommer ihåg en del. Fastighetsforum. Deliktsforum.
Tråkforum. Gnuforum.
Hm.
Ska få ta paus och se Rallarsving klockan 21.
De finns alltid där precis i närheten när vi behöver dem. Med klokhet och lugn, som en balans till Stockholmsstress och tentaångest. Med goda råd, utan att försöka styra. Med trygghet, utan att begränsa.
Och med en outsinlig tro på att det nog en dag ska bli folk av oss också.
En stor kram är de värda, alla Sveriges pappor.
Suttit på bussen fem timmar nu. Ställde in mig mentalt på att dörren inte skulle gå att öppna. Men nemas problemas. Men något är muppat med låset. Det gick trögare än vanligt.
Men home sweet home, utan problem.
På grund av dörrsituationen får jag åka tillbaka till Stockholm redan vid lunch imorgon. Är inte helt nöjd. Hade behövt en längre paus. Från allt som är jag där. Och velat få bara vara allt som är jag här. Trampa tillbaka fötterna på jorden lite. Hungrar efter perspektiv.
Har bestämt mig för att vara helt osocial ikväll och stanna hemma med familjen. Och se en film jag vet att jag lika gärna kan vara utan.
Men idag är det sällskapet jag prioriterar.
Gjort allt för att slippa plugga idag. Har fått min lillebror att mata min ipod. Ätit smågodis som är till ikväll. Rivit runt bland gamla kläder. Hittade en gigantisk militärjacka med det mjukaste fodret som jag helt glömt bort. Men ja, det är ju fjantjurist jag vill smälta in som och inte någon ur hemvärnet. Och nu skickat lite slentriansms och surfat.
Och trumvirvel i hundratjugo:
David Gray kommer till Globens Annex i februari. Jag bara ska se den konserten. Frågan är vem jag ska ta med mig, det är ju länge till februari. Och ingen av mina polare är Gray-fans.
Lösningen är att jag köper två biljetter och sen ordnar det sig alltid. För det står så i Baby-Lundells budord.
Nu ska jag boka.
Mr Pilot (05:48 EM) :
Du måste ha en av de brantaste inlärningskurvorna någonsin
Sanna (05:49 EM) :
Thank you.
Mr Pilot (05:49 EM) :
Tog ju bara närmare 6-7 månader istället för typ 2-3 år..
Det finns inget jag kan göra just nu åt dörrproblemet. Bara acceptera att jag får åka tillbaka med tidiga bussen imorgon. Det innebär i sin tur ingen utgång där jag trillar hem klockan fyra, utan en sund lördag.
Måste in på stan och fixa lite, sen ska det bli en promenad vid havet.
Ska inte tänka på dörren.
Ska.
Inte.
Tänka.
På.
Dörren.
Fan, det enda jag tänker på är ju dörren.
Hoppas verkligen att det är den nyckeln som M har som muppat ur, men eftersom han kunde öppna de andra dörrarna i huset så känns det kanske inte så troligt. Mer troligt är det att jag åker upp dit imorgon och inte heller kan öppna dörren. Utan måste ringa en låssmed.
Vad gör en sån egentligen? Antar att man måste byta lås. Låter billigt.
Vaknar av att M ringer och låter helt desperat. Tar några sekunder att sortera ut vad han säger egentligen.
-Dörren går ju fan.....stånk...inte att öppna...vad i helvete?!
-....zzz.....va?
-Jag kommer inte in i din lägenhet, skiten har ju helt hängt sig!! Kommer in i huset utan problem, men i din dörr funkar inte nyckeln.
-Va? Du skojar. Är du vid rätt lägenhet?
-Sandra. Jag. Vet. Var. Du. Bor.
-Men shit. Det var inget konstigt när jag låste igår.
Hade kvittat, om det inte varit för att jag anlitat M som marsvinspappa i helgen. Tur att jag öste in mat igår. Får ändra mina planer och ta första bussen upp imorgon. Jag vet att de klarar sig 48 timmar utan matpåfyllning, men mitt samvete dödar mig.
Jag är den sämsta marsvinsmamman ever.
Har masat mig hela vägen ner till Småland, men ändå hamnat framför datorn. Hittade den här otroligt vackra bilden. Tagen ur ett smickrande grodperspektiv.
Öland. Sommaren 2004. Precis efteråt tog batteriet slut.
Grymt fula solglasögon. Men de är köpta i Brasilien. Så de får stanna.
Ingen annan har lika fula.
Kom lagom till lunch idag. Åt i resturangen bredvid badmintonplanerna, där jag för övrigt gjort en stark insats.
En gång.
Tyvärr har jag en abnorm vinnarinstinkt.
Insåg fort att det är en sak att uttrycka sig på vissa sätt när man är ett gäng kompisar som spelar på en öde gräsmatta och en sak när ett pensionärspar spelar på planen bredvid.
Lyckades knipa ihop hyfsat efter att M gjort skära över halsen-tecknet mot mig.
Vaknade av ett sms från I:
-Hallå! Har du lyckats sno åt dig något Stella-plagg på H&M?
-Hm. Sov tills nu. Orkar inte. Om du har blir jag avundsjuk!
Det hade hon inte. Folk hade tydligen rivit av kläderna på skyltdockorna.
Wow.
Vilka är ni sköna brudar som förvandlas till babianer för lite kläder? Kanske borde dessa bära babianmärket så man kan känna igen dem och sätta sig i säkerhet när de ska skövla en klädaffär.
Nej, det var inte så här jag hade planerat det. Jag hade planerat att helt undvika höstförkylningar i år. M hade med sig en grym till festen i lördags, men där borde ju min alkolholförgiftade kropp vara oförmögen att ta upp baciller. Men sen har folk i princip hostat överallt. I kassan på Ica, i tunnelbanan och på föreläsningarna. Så idag vaknar jag och lägger av en nysning. Attan.
Gick raskt över till behandling av den eventuella förkylnigen. Drack ungefär en halv flaska echinaforce. Och ska c-vitaminchocka bacillerna nu. Så de tycker att jag är ogästvänlig och hoppar vidare till någon annan.
-Jag ville bara få reda på att du fortfarande är du
-?
-Ja, att du inte försvunnit o blivit någon annan, nån kall typ med juriströst.
-....
-Eso es todo.
-Det har jag inte. Jag finns fortfarande här. Samma Sanna.
Ett samtal. Ord efter ord. Och stenen som legat i bröstet länge släpper. Liksom rullar ner mellan revbenen och jag kan andas igen.
Och tankeballong till södra Kungsholmen. Den allra finaste.
Dagens Msn-diskussion:
-Aikidon är jättekul.
-Förstod att du skulle tycka det, bara du tog dig ur karateträsket.
-Hm. Saknar karaten. Den är mer jag. Inte så mycket "känn in kroppen".
-Den var ju hemsk, ni slog ju varandra sönder och samman.
-Mer jag som sagt.
-Hehe.
Går från sista föreläsningen och det blåser som attan. Allas halsdukar dansar som drakar i vinden.
-Shit, det blåser ju helt sjukt mycket.
-Det måste ju minst vara storm.
-Ja, eller i alla fall en styv kuling.
-Vasadu?
Vi kom aldrig fram till om det verkligen heter så.
Vaknar med november under skinnet. Vinandet i träden. Den mörka himlen. De nio plusgraderna. Snurrar in mig i en täckeskåldolme och låtsas inte om väckarklockan. Alls. Och gör det så bra att jag försover mig - igen. Ingen frukost.
Överlever de två timmarna föreläsning på ren vilja. Sen dunsar jag in hos M som ger mig frukost. Helt otroligt bra. Sen går vi en sväng på stan och det är nordanvindar och kastbyar. Slutar med att vi fikar istället. Tills vi inser att vi helt missat tiden och jag ska vara i skolan igen om tjugo minuter.
-När hade du skola igen?
-Tre.
-Ojdå. Den är tjugo i.
-Fan!!
Tanten bakom lyfter en bit från stolen när svordomen når hennes trumhinna och vispar ut med kaffekoppen.
Man säger inte fan när man fikar i närheten av Östermalmsdamer. Antar jag.
Har varit och tränat. Fick direkt payback för att jag inte tränade förra veckan. Musklerna var stela som attan. Kände mig som en pensionär när jag trodde ryggen skulle går ur led när jag skulle sitta med raka ben och greppa om tårna. Men pain is temporary, glory is eternal, som mr Pilot säger. Kändes inte speciellt temporary tyvärr.
Sen skulle vi stå en person ensam på mattan och alla andra skulle komma springade en och en och så skulle personen göra olika tekniker. Lyckades rulla iväg lite okontrollerat så jag brände foten mot mattan. Snitsigt värre.
Men lyckades bita ihop om prestationsmonstret och bestämde mig för att våga falla åt både vänster och höger. Krävde att D skulle lova att åka med till SöS om jag behövde gipsas eller röntgas. Sen tog jag sats och no pain, no gain. Rullade iväg som en liten boll. Åt vänster. Tränaren storsmajlade och berömde.
Nu måste jag bara memorera att jag kan trilla åt vänster.
Föreläsningen idag var intressant. Plötsligt höjde hon bara tempot och drog på av bara fan rakt ner i Bryssel-I-förordningen och hoppade som en amfetaminpåverkad känguru mellan artiklarna där. Alla greppade pennor och försökte febrilt följa skuttandet. Sen skuttar ni från artikel 2 vidare till artikel 5 till 7 och dessa modifieras sedan av artiklel 8 och framåt, men glöm då inte att 5.5 alltid är tillämplig. Gah.
Tekniken var att jobba så gott det gick med blyertspenna (när man inte var helt säker på vad hon sagt) och överstykningspenna och bläckpenna i olika färger för att markera det viktiga och samtidigt kolla vad personen bredvid antecknade för att fylla ut luckorna när korttidsminnet blivit överfullt och överföringen till långtidsminnet korkat igen.
Och imorgon har vi fyra timmar till i superspeedtempo. Längtar.
Sitter och kollar igenom recensionerna:
Aftonbladet ger Coldplay kärlek.
DN försöker vara djupa och sågar.
SvD ser det fina i askungesagan.
Av mig får konserten igår fem. Gula ballonger.
Chris Martin intar scenen som skjuten ur en kanon. Flyger fram och dunsar in i publikens kärlek. En mur av händer som rör sig där framför scenkanten. Han förtrollar.
En energistorm dundrar fram över scenen.
Trodde att Thomas Öberg i bob hund för alltid skulle inneha tronen i scenpersonlighet, men från och med nu är han kronprins. Chris Martin hoppar när han spelar på sitt piano. Han strutsdansar. Snurrar. Hugger sönder en av de stora ballongerna som singlat ner från taket så gula fjädrar virvlar ut. I nästa sekund befinner han sig i en yogaposé.
När de kliver av scenen dundrar globen. Det känns som den skruttiga plåtkupolen ska trilla i bitar. Busvisslingar och jubel slår mot taket.
När de återvänder in på scenen knäböjer han och bugar mot publiken som sträcker sig mot honom. Vill komma nära, få mera.
När glödlampan slocknar efter att han sjungit Fix you, vet jag att det är det bästa jag sett.
Nu ska jag ta mig i kragen och masa mig iväg till Stureplan och ta en fika. Sen har jag intro på nya kursen i eftermiddag. Med bokköp, hoppas det inte är panikdyrt.
Och sen ikväll; Coldplay.
Ojojoj.
Msn:ar med I igår när jag vaknat.
-Så, då kanske vi ska mötas lite innan och äta?
-??
-Ja, innan konserten.
-??
-Coldplay.
-Är det imorgon?
Ibland blir jag nästan lite orolig över hur senil-light jag är.
Fast den här gången var det inte jag. Sådetså. Därför är jag heller inte bakfull på en hemsk nivå, utan bara lite seg. Men måste städa upp efter tentalivet, boka tvättid och handla. En vanlig tråksöndag i november.
Festen igår. Det var god mat. Och mycket mat. Sen var det kaffe och lek i köket. Lyckades lista ut svaret först av alla.
Det avgörande är inte att vinna, utan att...
Bullshit. Vinna är bra.
Saker som egentligen är självklara och enkla är ju skitsvåra att prata om. Plötsligt kan jordens pratbubbla, moi, knappt formulera en enkel mening. Får inte till det med verb, substantiv och adjektiv. Alls.
-Var det något du ville fråga?
-Nej, inte så.
-Okej.
Men jo. Jag vill nog.
Och jag kanske kan gå i samtalsterapi och lära mig hur man inte fegar. Fatta den psykologräkningen. Tur att jag kommer tjäna 100 000 kr i månaden.
Yeah, right.
Har pratat med min mor som upplyst mig om att saker kan vara värre än muppade tentor och konstant brist på money. I know.
Sen tänkte jag vara ute i god tid till festen, men vet redan att jag kommer misslyckas fett. Som vanligt.
Men jag är i alla fall ansvarig för inflyttningspresenten. Och det är inte en minigris, även om det varit roligare.
Har provat västen. Kommer funka. Men hade jag ätit den där kexchokladen jag funderade på hade det varit rökt. Nej, så illa är det inte, sitter fint.
Det får dock inte bli en vana. Man ska prova saker innan man köper dem. Memo to mig.
Nu dagens första kopp kaffe.
Har knölat mig runt inne på Åhléns och till sist hittat det jag ska ha och släpat mig fram till kassan. Tjejen bakom disken slår in varorna och:
-Vilken fin jacka du har.
-Tack.
-Verkligen supersnygg.
Weih. Trumvirvel och Trumpetfanfar. Och så känns dagen plötsligt lite bättre. För att jag får en snäll kommentar om min jacka.
Är jag verkligen så jäkla utseeendefixerad?
Det är ungefär en miljard människor på stan. Glömde att gå till systemet, men förberedd som jag är har jag en flaska som är min i kylen i Sumpan. Bacardi. Får duga. Prioriterade bort skoaffärerna och bestämde mig för att hitta ngt att ha på mig ikväll istället.
Det blev en svart väst jag tittat på förut. Som jag inte ens provade. Så kanske blir det inte alls svart väst ikväll. Blir en överraskning för mig också.
Kolla detta jättesöta testet.
"36% gay. You´re a straight-laced girlie girl with just a hint of your butch side sometimes popping out."
Undrar om det var biloljan som var det avgörande.
Precis klivit upp ur tunnelbanan och då ringer det.
-Ja, Sandra.
-Hej, det är jag. Vad gör du?
-Går omkring ute, gillar det inte.
-Så, vad tror du om condictio indebiti-grejen?
-Jag lovar att fundera på det imorgon, är helt färdig efter tentan och vill inte tänka på juridik. Är det okej?
-Sure. Men du vet att du har din juriströst nu va?
-Ah, shit.
A ska gå lite tidigare och jag bestämmer mig för att jag inte vill gå ensam till tbanan, så går med honom. En trevlig promenad i Sumpan. Fanns många små suspekta ställen där. Underliga resturanger.
Och vi gick förbi jordens häftigaste damfrisering, lovar att gå förbi igen och ta ett kort.
Suttit och druckit kaffe och kollat på Idol och läst Klick i ett mycket trevligt vardagsrum i Sumpan nu en stund. Lyssnat mer än pratat. Men hade det väldigt bra i alla fall. Mycket prat om imorgon, om hur 20 personer ska få plats i just det rummet. Satt och drömde lite när A:
-Och han är ju singel. Intressant va, Sandra?
-Va...eh. Nej, inte alls faktiskt.
-Inte? Ska trycka upp en tröja till dig som det står Stekare på.
Stekare? Kom in i matchen, sötnos.
Någonstans där ute finns det, det normala trevliga Sanna-livet. Mellan tentapluggperioderna existerar det som ett dis i dimman. Så nu tänkte jag befinna mig där i en vecka minst.
Ska börja med att åka till C och I och däcka där i en soffa.
Är verkligen helt slut.
Sen har det lite obekväma inträffat att jag låg och kollade på Drew Carey igår och låg då utan kudde. Fråga inte varför. Sen när tajmern klickade av TVn måste jag ha somnat. Fortfarande utan kudde.
Så nu har jag nackspärr-light och försöker röra mig väldigt sakta. Skön pensionärsvarning.
Såklart kom det en fråga värd fem poäng om kort och lång sikt. Hehe. Kände hur tentaguden gjorde fuck you-tecken mot mig direkt. Sen svamlade jag på. Gick vilse i spelteorin, spikade sista frågan i alla fall, om jag nu inte skrev för lite.
Borde alltså ha offrat till Murphy.
Blå himmel idag. Jättevackert. Har sovit säkert 11 timmar nu, men de sista timmarna var jag mer eller mindre vaken mellan varven. Inre dialog:
MONOPOL!
Hm...det kan jag hyfsat....zzzz...
SUBVENTION!
Ah..shit...värre, men det är för sent nu....zzzz..
EXTERNA POSITIVA EFFEKTER!
Argh..jävla skit då, måste kolla igenom..
Så nu har jag fixat gröt och tittat på en extern effektkurva.
Det är en fråga som inte får komma. En hemsk. Om lång och kort sikt. Som jag är dålig på.
Så Murphy håll dig i skinnet idag.
Har i alla fall hållit i tentakompendiet en stund nu. Måste köpa en ny linjal imorgon, så kruvorna inte ser ut som serpentiner. Blir så svårt att räkna på mina ostbågekurvor.
Sen har jag druckit snapple. Som är en typisk tentaförberedande åtgärd för mig. Kanske för att försöka skaka fram känslan från ett Café i New York i augusti för några år sedan. Funkar inte riktigt.
Kanske är det mörkret. Eller november. Eller helt andra saker.
Men nu ska jag försöka släppa tentan, borsta tänderna och sen är det Drew Carey.
Hoppas att Jompa Blund kommer med drömsanden fort idag. Och att den är av den grymmare sorten som kan klubba en flodhäst.
Jag går seriöst mig själv på nerverna. Jag v-e-t att jag borde läsa mer, kolla på mer frågor och titta igenom mina anteckningar. Men jag vill inte. Känns som jag ska kräkas när jag ser en efterfrågekurva.
Det är illa nu.
Ställde om babybloggen till rätt tidszon. Vilket innebär att alla mina tidigare inlägg fått helt fel tidpunker nu.
Det blir än en gång jäkligt tydligt varför jag har problem med att installera program i datorn och andra grundläggande tekniska saker.
Jag är inte kompatibel med elektroniska grejer.
Om möjligt ännu mer regngrått. Funderar seriöst på om det finns någon möjlighet att dumpa Stockholm och bara dra. Inser att jag ska möta D för den fjärde tentafikadagen klockan 12. Men om det finns någon som har möjlighet att dra så vill jag tipsa om stället.
Hotel Gloria. Rio de Janeiro.
Visste när jag klev in i lobbyn att hit kommer jag tillbaka.
Mer om det en annan gång. Nu grått, tung bokväska och tentaplugg.
Jagged little pill med Alanis är det enda som funkar idag.
Ska försöka hitta lite energi så jag orkar intressera mig för vad som händer om man höjer priset på en enhet med en krona och vilket som blir det nya jämviktsläget. Kommer en sån fråga kommer min hjärna stänga ner.
Tänker börja med att kolla på Vänner.
Det regnar igen. Och är helt mörkt. Vi har suttit med tentor i fem timmar och vår snitthastighet har ökat. Antingen är det för att vi lärt oss något eller är det för att vi är less. Men med lite bra frågor imorgon så kan det funka. Borde nog offra något till tentaguden.
Kanske en del av min själ.
Känner att det nog är dags. Träffade Kexet och Kexets mamma, E, förra onsdagen. På BVC. Kände mig direkt helt felplacerad där bland alla nyblivna mammor och deras skrikande bebisar. Ännu värre blev det när det var Kexets tur hos barnmorskan och jag blev lämnad ensam i väntrummet.
En upptrimmad tvååring speedade runt på en bobbycar i 180 med en tveksamt förmanande mamma i släptåg. Tjejen bredvid mig såg ut att vara ungefär 16 år gammal och verkade helst vilja lägga babyn bredvid sig och gå. Lyckades överleva väntrummet genom att ta fram mina skolböcker och plugga mitt i kaoset.
Sen kommer Kexet och E tillbaka.
-Sandra, kan du hålla honom så ska jag bara gå och väga mig?
Sen är hon på väg att sträcka fram det lilla knytet till mig.
-Nej, men shit. Jag kan inte hålla honom. Tänk om jag tappar honom.
-Det gör du inte. Men jag lägger honom i vagnen då, så kan du bara stå bredvid.
Självklart börjar Kexet skrynkla ihop ansiktet i samma sekund som E försvinner. Så kommer det; skrikandet. Inser att jag inte vågar lyfta upp honom. Så att gunga lite på vagnen borde ju vara en lagom åtgärd. Men han fortsätter. Så där står jag och drar vagnen lite tveksamt fram och tillbaka. Inser att alla som går förbi säkert tänker att jag är en värdelös mamma.
Slutar med att jag får luta mig ner i vagen för att försöka få lite kontakt med Kexet som nu är mera tomatröd och hyfsat skräckinjagande.
-Shhhh...såja, lilla Kexet....shhh...
Så sammanfattningsvis:
Kexet - Den ofrivilliga mamman, 1-o.
Nu är det mörkt som attan. Jäkla vintertid. Skittråkigt. Inte konstigt folk blir ledsna när det är som att bo i en grop oktober till februari. Starkt härdat virke byggs vi av i alla fall.
Lyckades få tag på en Aftonbladet på fiket. Har ni sett löpet? De som våldtog tjejen på min gata var skisserade på en bild inne i tidningen. Kände hur det började brinna i mig bara jag läste om det. D bara lät mig tömma ut lite ilska där på bordet.
-Jag förstår inte hur man kan göra något sånt. Jag förstår inte var de är just nu, vad de jobbar med, vad de säger att de gjorde i helgen om folk frågar? "Jo, vi var ju ute och våldtog en tjej, sen hyrde vi film och käkade tacos." Jag vill veta hur fan de funkar!! Nu.
Och jag skickar en sån fet spottloska till er var ni än befinner er, ni två små ynkliga kräk. För att jag valde att inte gå hem idag, utan istället tog tunnelbanan.
Har suttit och terroriserat andra fikabesökare i fem timmar nu.
-Men va fan hur kan de tycka att vi ska veta priselasticiteten vid intäktsmaximering?
-Men om vi bara memorerar det. Lyssna nu när jag citerar hela stycket.
Men det var god soppa och bagels. Gott kaffe och kokosboll.
Men det räckte liksom inte:
-Jag vill ha godis också, men eftersom vi bara sitter hela dagarna skulle jag bli fet som en boll.
-Du kanske skulle bli en glad tjockis då i alla fall?
Eh. Vad är jag nu?
Några löv på träden utanför vägrar trilla av. Det är faktiskt inte jag som klistrat, även om man skulle kunna misstänka det. Det är 11 grader på Kungsholmen idag. Alltså halsduk och nya vantarna. Blekgrå himmel. Hur deprimerande som helst.
Sen har jag såklart inte tvättat, utan måste gå och shoppa lite underkläder. Inga vuxenpoäng till mig idag alltså. Men jag hinner faktiskt inte tvätta innan fredag. Sådetså.
Och då får man lösa det. På mitt sätt.
Har sovit hur länge som helst och drömt om kurvor, grafer, priselasticitet och de jävla kartellerna. Vaknade av att riktigta världen utanför tentabubblan ville ha kontakt med mig. Mobilen ringer och det är lillebror.
-Hej, kommer du hem i helgen då?
-Nope, sorry. Tentan slutar för sent.
-Hm, okej.
Dåligt samvete direkt.
Han satt och fikade med en snubbe jag jobbade med i somras. Känns som tre ljusår sedan. Tiden i tentabubblan går fort. Sen msn:ar min ängel M och undrar om jag hinner fika.
-Sorry, ska iväg och göra tentor nu med D.
-Okej, ha det bra, kram.
Samvetet knyter sig helt. Vill ju hinna.
Men fram till klockan 19 på fredag är jag livegen.
"Is someone kind enough to pick me up and give me food, assure me that the world is good"
Har letat som en galning efter min Cocoon Crash-platta, där de där orden finns med.
Fick ett telefonsamtal när jag och D satt och käkade pizza innan idag, som liksom knackade hål på besvikenbubblan för en stund.
Och det krävs en massa för det. Egentligen.
Det enda trevliga idag var fikan precis med C och I. De lyckas alltid föra över lite energi. Vi ska gå på Coldplay nästa vecka och i helgen är det inflyttningsparty. Tvingade min hjärna att släcka den blinkande Misslyckande-skylten och tänka på annat.
Men trots att det känns som neken är som att konstruera en evighetsmaskin, så måste jag i alla fall fortsätta med den fram till fredag. Har ju tre kvällar på mig, kanske klarnar dimman.
Och jag vet; Det är nu det ger. Och allt det där.
Sen har jag och D suttit och försökt med gamla tentor igen och idag gick det verkligen inte bra alls. Kändes som frågorna lika gärna kunde varit skrivna med det kyrilliska alfabetet.
-Eh, jaha...men ska vi rita upp en matris då?
-Jag vet inte, men vad innebär det att de samarbetar nu då?
-Men var intäktsmaximerar vi, och varför i helvete bli kostnaden bara det området?
Med en pensionär som frenetiskt klingade i sitt glas och en barnfamilj som klängde runt bland borden är det ett under att jag sitter här nu. Toleranströskeln inför en tenta är otroligt låg. Läskigt låg.
Fick tentaresultatet idag och efter att ha skrivit en jäkla massa tentor på juristutbildningen så tycker man att man borde kunna känna in på vilken nivå man presterar. Men tydligen inte alls. Fick inte det betyget jag hade tänkt mig. Har inte sett tentan än, men det stämmer säkert.
D hade fått samma betyg, men har en mer mogen inställning till saker än jag.
-Du är ju orättvis mot dig själv nu, Sandra. Du har ju jättebra betyg och vad spelar den här tentan för roll egentligen?
-Jag vet att du har rätt. Jag är bara förbannad på mig själv.
-Det hjälper ju inte direkt nu.
-Jag vet det.
Har sprungit mental straffrunda hela eftermiddagen.
Läser i dn att natten till i fredags så blev en tjej indragen i ett buskage och våldtagen av två män.
På min gata.
På gatan där jag springer. Där jag går till affären. Eller går bara för att få andas och slippa tbanan.
Och insikten om att det kunde varit jag är plötsligt helt glasklar. Bara en slump. Att två fega jävla as bestämde sig för just henne just där just då.
Två fega jävla as, som borde kastreras och få sitta och ruttna på en öde ö någonstans. Sa jag att jag ska bli jurist?
Dagens kaffekonsumtion:
2 kaffe på Wienersnitzeln.
1 kaffe i skolan.
2 kaffe på Tentafiket.
1 kaffe (hittills) här i formen av turbokaffe.
Tydligen kokar jag starkt kaffe. M blev grön i ansiktet och hällde ut, hällde i hälften mjölk och en massa socker. Tänk om jag börjar bli immun.
Det vore ju en katastrof.
Sitter på vårt tentafik och gör tentor. Vid bordet bakom sitter två tjejer. Den enda pratar till 99% om sin pojkvän. I en evighet. Kompisen ser ut att vilja stoppa muffins i öronen, alternativt rycka tag i kompisens halsduk och knyta en råbandsknop.
-Ja, så vi visste ju bara.
-Du vet, ibland är det ju så rätt..
-Sjävklart ska vi ju gifta oss..
-Nu när vi har förlovat oss kan ju hela världen se..
-Vill du läsa i ringen?
Ungefär här tror jag att kompisen ska hälla sitt te i hennes knä, men tydligen besitter hon en social förmåga och har ett tålamod beyond allt. För hon lyckas le och nicka.
Helt otroligt.
