tisdag, november 8

Bränd

Har varit och tränat. Fick direkt payback för att jag inte tränade förra veckan. Musklerna var stela som attan. Kände mig som en pensionär när jag trodde ryggen skulle går ur led när jag skulle sitta med raka ben och greppa om tårna. Men pain is temporary, glory is eternal, som mr Pilot säger. Kändes inte speciellt temporary tyvärr.

Sen skulle vi stå en person ensam på mattan och alla andra skulle komma springade en och en och så skulle personen göra olika tekniker. Lyckades rulla iväg lite okontrollerat så jag brände foten mot mattan. Snitsigt värre.

Men lyckades bita ihop om prestationsmonstret och bestämde mig för att våga falla åt både vänster och höger. Krävde att D skulle lova att åka med till SöS om jag behövde gipsas eller röntgas. Sen tog jag sats och no pain, no gain. Rullade iväg som en liten boll. Åt vänster. Tränaren storsmajlade och berömde.

Nu måste jag bara memorera att jag kan trilla åt vänster.

Inga kommentarer:

 
Where The Heck Are You?