Coola snubben

Kliver in i tbanevagnen mot Sumpan. Där är det full fart. En mamma med typ sju barn. Några rusar runt i vagnen, en har hon klämt fast under armen och en sitter på sätet bredvid henne. Snurrar automatiskt upp ljudet i ipoden och tittar på golvet framför mig. Snälla Coldplay, överrösta.

Plockar fram mobilen och tänker slentriansms:a lite. En av ungarna, en kille på kanske sju år ställer sig så nära mig han vågar, stoppar handen i fickan och lyfter upp en likadan mobil som jag har. Med en släng viker han upp locket. Och tittar på mig för att se om jag lagt märke till honom. Jag knappar vidare. Han ropar på sin syster som kommer skuttande.

Att de pratar om mig kan jag lista ut, men jag förstår inte vad de säger. Men tydligen är han nöjd över att vi har likadana mobiler. Han fäster blicken på mitt ansikte, så till sist tittar jag på honom. Våra blickar möts och jag blinkar till honom. Han storler och stoppar mobilen i fickan och skuttar upp på ett säte.

Dagens portion uppmärksamhet serverad på ett tbanetåg blå linje.