I Sagan om de två tornen när saker blir lite prekära och fucked up, så blåser du i ett gigantiskt horn och då kommer en armé till undsättning.
I Sagan om Sandras liv, när saker fuckat up och känns roddiga, så blåser man inte i ett horn, utan man kallar in päronpatrullen.
Pappa (11:36 EM) :
Vi hjälper dig så gärna det vet du. Jag har också varit en fattig student, som fick pengar av min pappa.
Så nu kan jag betala mina skulder och köpa mat. Och andas ut lite.
Slutar rättspsykologin klockan 19.30. Aikidon börjar 20.30. Tur att jag lagt en banan i jackfickan som jag kunde äta på vägen till tbanan. Var så hungrig att jag nästan ville tugga lite på min ena vante.
På träningen var det en ny tjej, som såg helt skräckslagen ut när tränaren visade en övning med ett kast som vi skulle göra. Precis samma ansiktsuttryck hade säkert jag i september när vi började träna. Det enda man tänker är att:
"Aldrig i helvete att jag kommer springa fram och anfalla någon och sen bli kastad och göra en såndär kullerbytta. Då dör jag ju."
Vet att jag har samma ansiktsuttryck fortfarande ibland. Aldrig att jag gör det där. Aldrig. Men med kamikaze-attityd så går det.
Och resultatet är som vanligt; Ont. Kanske ett av fem framåtfall är smärtfria.
Men det är ju bättre än som i början när det var max ett av tjugo.
Annars har dagen varit fin. Chailatte på Mocco. Sen middag i Sumpan framför Guldbaggegalan. Samtalsämnet var dopet jag ska på på lördag.
Första gången det kom upp:
-Du ska inte bli gudmor då?
-Nej.
-Haha. Det hade ju varit asroligt.
-Hm.
-Du skulle bara; nej, nej, jag kan inte hålla honom. Lägg honom i vagnen och häll ner vattnet i den.
Andra gången:
-Så måste man vara finklädd ju!
-Och du får inte ha svart.
-Mhm.
-Du har väl ett par kostymbyxor du kan ha..
-Och en blus! (M storler och kluckar nöjt)
-Urk.
Tredje gången:
-Du vet att det är mest nära familj som man bjuder till dop.
-Ja, det kommer vara du och tjocka släkten. (M fnissar bakom tekoppen)
-Då ska jag ha en dejt med mig iaf.
-Stod det så på inbjudan?
-Nej. Kommer bli värre än dopet i Sex and the City.* Man kan ju smita efter kyrkan.
-NEJ!! (alla tre i kör)
-Nehe.
* Och E om du läser detta, så är säkert ett dop precis vad jag behöver. Det ska bli trevligt.
Tråkig föreläsning. T-r-å-k-i-g. Betala räkningar. Köpa böcker. Den ena finns inte, så jag måste tänka ut en plan. Har redan funderingar på i vilka andra städer den skulle kunna finnas. Enda stället där man kan skicka efter den har en leveranstid på 10-20 dagar. Jag behöver den om absolut senast sju.
Inte nog med att jag måste betala 500 kr för skiten, den finns inte, utan det krävs Agaton Sax detektivarbete för att försöka fundera ur hur jag ska få tag i den.
Det finns personer som bara är. Som plötsligt dyker upp alldeles nära när du gått vilse. Som hänger upp färgglada snitslar.
När jag och S gjorde slut för en oändlighet sedan tippade allt. Jag sov på en madrass bredvid min mammas säng för att jag inte klarade att vara ensam. Jag fick dagarna att gå genom långa promenader med hundarna. Annars grät jag. Och pluggade. Jag essade mina tentor och åkte samtidigt skytteltrafik mellan Stockholm och Casa del Päron där jag vilade och lagade. Försökte fylla igen tomrummet i bröstet. Tillbringade minsta möjliga tid i Stockholm. Allt påminde om honom. Om oss.
Jag kunde inte se hur jag någonsin skulle kunna bo där igen. Ensam. Men precis så blev det. Och det var K som hängde upp tusentals snitslar åt mig. Som klev in från periferin och gjorde en sån enhandslyra när jag föll som mest. Som en liten fjällbjörk stod hon sedan fast. När jag satt i planet för att för tjugonde gången fly från Stockholm igen fick jag ett sms som skar igenom: Ta den tid du behöver. När du är redo igen behöver du bara följa spåret av kaffepoletter genom skogen tillbaka till oss. Kom snart. Kram K
Där och då hittade jag kaffepoletterna.
Jag vill inte vara en människa som smiter.
Jonas Gardells ord, som skruvade sig in och fastnade någonstans bakom revbenen. Jag vill inte vara en människa som smiter. Jag vill aldrig backa. Jag vill brinna.
Men aldrig på bekostnad av andra.
Träningen pågår för fullt.
Eftersom den bruna färgen bloggen fick prova inte föll väl ut, så får det bli såhär ett tag.
Orange.
Nu har bloggen haft sina ombyteskläder i ett dygn. Känslan är....
....brun.
Kanske ska kalla in Fab5 igen.
Glödlampan på toan gick sönder i natt. Och jag har inga extra hemma tydligen. Men det funkade asbra med en ficklampa på handukstorkaren.
Kanske kan bli en permanent lösning.
Herregud.
Jag måste skaffa en hemmaman som kan ansvara för glödlampor och öppna syltburkar, så jag slipper uppdatera mitt svordomskartotek så ofta.
Mr Pilot säger:
Försöker man vara normal kommer man alltid att vara ingen, det kommer det alltid finnas ett tusental andra människor som är bättre på
sanna säger:
yeez.
Mr Pilot säger:
Men är man sig själv och gör det man själv vill, så är man förmodligen den bästa i världen på det.
Okej, Oscar. Here we go. Men som den jurist jag är kommer jag även vara min egen försvarsadvokat.
1. Jag har dissat en kille med kommentaren "Ja, och då är ju ändå inte mina bröst lika stora som dina".
Mitt försvar: Han gav sig inte och hans komplimanger var creepy. Fick den effekt jag ville.
2. Jag har blivit askalasfull på festen där jag för första gången skulle träffa mitt ex:s bröder och deras flickvänner och kvällen slutade i sällskap av en hink.
Mitt försvar: Jag var jättenervös för att träffa dem och hade det stressigt i skolan och hade inte ätit någonting på dagen och då är alkohol inte rätt.
3. Jag har kommit för att möta mitt ex utanför ett Café och bland alla svordomar mot SL använt CP och bakom mig kommer en person i rullstol som har en utvecklingsstörning av någon form.
Försvar: Det finns inget. Oförsvarligt och jag inte inte förstå hur det ordet kunde ploppa ur mig i det sammanhanget. Jag bär numera med mig en rulle gaffatejp i väskan.
Four jobs you have had in your life:
1. Lärarassistent för årskurs 1-6. De små ligisterna använde ett språk som skulle få fångarna på Kumla att rycka till. Insåg att jag inte vill bli lärare.
2. Radioreporter på SR Kalmar. Fick lära mig att om man har gjort på ett sätt i all evighet så finns det ingen anledning att göra på något annat sätt någonsin, inte ens om det nya sättet skulle vara överlägset.
3. Kassaansvarig på ICA. Kan ses som i en grundkurs i hur man hanterar pensionärer som ska betala 233 kronor med 50öringar eller när man har en kö på 12 personer har glömt katrinplommon och ska hasa iväg och hämta.
4. -
Four movies you could watch over and over:
1. Reality Bites. För kommentaren "A couple of smokes, a cup of coffee, and a little bit of conversation. You and me and five bucks."
2. Garden State
3. Döda poeters sällskap
4. Ice Age. Dronterna kickar ass.
Four places you have lived:
1. Skåne, medan mamma pluggade till läkare i Lund. Lärde mig att jorden nog visst är platt som en pannkaka. Och gul. Nu vet jag att det var raps.
2. Studentkorridor i Linköping. Där jag spenderade min tid med att vara kär och lägga grunden för ett nästan sjukligt kaffeberoende.
3. Lilla Essingen.
4. Bäjbyetta på Kungsholmen, som jag nästan kallar hemma nu.
Four TV shows you love to watch:
1. Scrubs
2. Nyheterna
3. Advokaterna
4. Sex and the city
Four places you have been on vacation:
1. Rio de Janeiro, där vi bodde på Hotel Gloria precis nere vid vattnet. Galnaste taxichaufförerna. Finaste stränderna. Godaste drinkarna.
2. New York, bodde mitt på Manhattan i en lånad lägenhet. Vaknade varje natt av att brandbilar och polisbilar från stationen under huset brände iväg. En vecka som kändes som en dag. Gick runt med stora ögon och försökte se allt. Minns bäst Starbucks och fåtöljerna och deras Frappe.
3. Lefkas. Med C. Vi fick varje kväll på alla resturanger sitta längst ut mot gatan och fungera som någon form av inkastare. Mysko.
4. Öland. Det är inte sommar om jag inte fått köra bilen över ölandsbron och sen äta glass och dricka kaffe på Ebbas i Borgholm.
Four websites you visit daily:
1. www.mil.se
2. www.google.com
3. www.mail.yahoo.com
4. Glamourbloggen
Four of your favorite foods:
1. Kroppkakor
2. Falafelrulle med goda såsen
3. Veggolasagne
4. Glass
Four places you would rather be right now:
1. Hotel Glória i Rio de Janeiro.
2. I en stor grym lägenhet med trägolv i Vasastan, som hokuspokus blivit min.
3. I Italien och ta en kaffe med juristbaben.
4. I Göteborg och ta en öl med P, det var länge sedan.
Körde min vanliga bloggrunda och hittade en total makeover på Oscars sida. Supersnyggt. Talade om det för herrn och han erbjöd sig gentlemannamässigt att genomföra en makeover av min också. Tänk Fab5.
Så nu är bloggen brun.
Får en chock varje gång jag laddar sidan.
Vaknade av det värsta smset. "Tenteresultatet ligger nu på webben." Med tanke på att det bara gått en vecka sen vi lämnade in så var jag helt oförberedd. Fick peppsms från D. "Kom igen, kolla nu. Det har gått bra. Helt säkert."
Och det hade det. Mardrömshösten är officiellt över.
Plingade precis in ett sms:
"Hej Syster! Nu e jag i afgh. Det funkar att messa mig på mitt vanliga nummer. Går även att ringa mig. Jag kommer vara ledig i april. Två veckor. Ha det bra. Dåligt it här nere."
Det bästa smset på länge.
Läser på www.mil.se att hotbilden mot ISAF i norra Afghanistan har förändrats. Efter attacken mot en svensk konvoj, där två svenska officerare omkom, i november förra året så har säkrare fordon skickats dit. Fler svenska soldater skickades ner den här veckan, en av dem är min lillebror.
Jag skulle ljuga om jag sa att det känns fint att veta att han är där. Men om det finns någon som kommer göra ett bra jobb så är det han.
Mr Pilot säger:
har fixat allt med bilen och försäkring och allt nu
Mr Pilot säger:
du kan ju köra ner den i början av mars om du vill
sanna säger:
att du ens erbjuder mig
Mr Pilot säger:
självklart får du sitta i baksätet när mina polare kör ner det, en kvinna skulle ju aldrig kunna hantera en sådan manlig bil
Säger han som drog på billarmet och inte kunde stänga av det med ett enkelt knapptryck.
Mr Pilot har tydligen tillbringat eftermiddagen framför filmen American Beauty.
Mr Pilot säger:
just slutet är underbart
sanna säger:
du är ju för söt
Mr Pilot säger:
jag hoppas jag kommer vara lika nöjd
sanna säger:
det kommer du alldeles säkert vara
Mr Pilot säger:
som ett hallon
Ett hallon?
Bröst och bringa som en frukostflinga..!
Min lillebror och hans kompisar använde det uttrycket när de var yngre och det betyder att någon är vältränad.
Tyvärr låter det väl mer som det motsatta.
Så jag vill utfärda en varning för att säga till en kille att:
-Du har ju bröst och bringa som en frukostflinga.
Det går inte att släta över.
Trust me.
Känns som jag sovit i en grop i en vecka. Är rejält stel i höger axel och nacken. Och har ont i magmusklerna. Det gör mig glad däremot. Lite magrutor vore fint. M när jag sa det lite på skämt när vi fikade:
-Killar vill inte det.
-Va?
-Jag tror inte killar vill vara med en tjej som har mer muskler än honom.
-Du skojar.
-Nej, jag tror han skulle tycka att det var jobbigt.
Jaha.
Dagens lärdom:
Fästplupparna på ovansidan av äkta legobitar är lite konformade, precis lagom för att man ska kunna bygga ihop och sen lätt kunna dela på dem igen.
På dåliga kopior är inte fästplupparna konformade. Och det innebär att pappor och mammor måste använda relativt mycket våld och ibland stämjärn för att kunna dela på skiten.
Ni ser, juristutbildningen innehåller inte bara lagbabbel utan även praktiskt användbara kunskaper.
Traskade in med D som:
-Titta vem jag har med mig!
-Jag är tvingad.
Sen bestod träningen till 90% av att göra framåtfall. Springa mot och sen bli kastad och rulla iväg. Det gick sådär kan jag väl avslöja. Kunde gått bättre. Men kunde gått sämre också.
Kunde dött.
I omklädningsrummet efteråt:
-Det där gick ju inte bra alltså.
-Äsch, gumman då! Du är ju jätteduktig. Det tar ett tag bara.
-Tack.
Så imorgon. Kommer jag ha ont.
Och troligen röra mig lika snabbt som en koalabjörn.
Det är dags. För aikido. Förra gången jag var där var på graderingen innan jul. Märkte hur stel i kroppen jag blev bara av att skolka 1.5 vecka där i december.
Nu var det fyra veckor sedan.
Det här kommer bli kul.
För alla utom mig.
Äntligen har CSN uppdaterat mitt konto och till min glädje ser jag att det inte tar några dagar efter att jag lämnat studieförsäkran, utan mer 1.5 vecka innan jag får mina pengar. Tidigast på måndag. Underbart.
Kanske kan sälja en del av mig själv till djävulen.
Nej, just det, det är ju CSN.
Rundgång.
Kliver av min tbanevagn och går mot rulltrappan. Ser två snubbar sitta på en bänk med en massa väskor och grejer. Först när jag kommer upp snett bredvid dem ser jag att den ena har kavlat upp tröjan och håller fram armen. Sen ser jag sprutan. Några muggar. Röda droppar på golvet.
Känner hur jag får tårar i ögonen. Rättar till jackans huva och biter mig i kinden. Stockholmsskärpning.
Svänger mot rulltrappan. Möter en kille som tittar undrande på mig. Vet att han kommer förstå så fort han svänger runt hörnet.
Dagens diskussionsämne:
Kan en myra överleva två veckor under vatten? Jag var mot.
Andas inte myror?
Fick lappen från D´s lyckokaka i lördags:
Give yourself a present as an award for the work done.
Yes. Äntligen.
Jag skulle i-n-t-e bestämt mig för att prova en annan sorts kaffe. Från och med nu ska jag alltid köpa hem samma samma. Så jag i alla fall kan ha det som backup när min prova nytt-iver reulterar i kaffe som smakar skit.
Men ikväll är det skiten som gäller.
Fan vad nice.
Men just nu är en sak prioriterad över allt annat och det är kaffe.
Jag måste hämta Arvid Nordqvist i affären nu.
Fått kanske jordens kortaste mail från statsvetenskapsläraren. Han tycker att det är okej att jag mailat uppgifterna och det tolkar jag som att han även okejat det andra jag skrev om att uppsatsen blir lite sen.
Jag har alltså inte förstört två veckor i onödan, så jag kan släppa mina planer på att kontrollandas i en en brun påse hela dagen.
Istället ska jag dra igång på riktigt. Sex sidor. Senast måndag. Om civil olydnad och rättssystemet.
Jag vet, det är verkligen clownleendeglädje och spexigt värre.
Har insett att mina räkningar den här månaden sammanlagt är lika stora som Kambodjas statsskuld. Det är illa.
Har efter lite skön överslagsräkning kommit fram till att hyrabredbandmobilochtelia blir 4000 kr. Och att mina böcker blir 2500 kronor. Sen ska det slängas på ett SL-kort och studentavgift.
Så cirkus 7500 kronor.
Tur att vi får hela 8500 kronor den här månaden, så jag har 1000 kronor kvar som ska räcka till den 25:e februari.
Det här är värre än Rubiks kub.
Idag har det hänt. Jag har sålt av min själ.
Jag har sålt kursböcker.
Till den kurs som jag tyckt näst minst om. Men mina böcker är mina babys. Som jag slitit med, umgåtts med, svurit åt, skrivit i och målat sidorna i regnbågens alla fäger med överstrykningspennor i. De ska stå på hyllorna ovanför skrivbordet som ett bevis på att jag hyllmeter för hyllmeter, blir allt mer jurist. Och nu försvann det en hylldecimeter plötsligt.
Så ni som känner mig förstår hur illa det är ekonomiskt.
Gick upp i hyfsad tid idag. Åt resten av en fruktburk till frukost. Höga vuxenpoäng.
Har varit dubbla introduktioner idag. Verkar bra. Hade två timmar att bränna innan rättspsykologin började. Valde att hänga i bibblan. Hittade det mesta jag letade efter och staplade snitsigt upp en torn av böcker i famnen och kånkade iväg till en läsplats. Tjejen som satt mittemot mig såg helt chockad ut.
Jurister och böcker har ett speciellt förhållande.
Please forgive me
If I act alittle strange
For I know not what I do
Feels like lightning running through my veins
Everytime I look at you
- Please forgive me med David Gray - White Ladder.
Mr Pilot ringer och jag frågar om vi i alla fall får komma ner några dagar i vår.
-Jag känner dig, du har sagt så många gånger att du ska komma. Så hör du av dig när du väl står på flygplatsen så kommer jag och hämtar dig, innan dess behöver jag ju inte veta någonting.
Hmm. Tråkighetspoäng till mig. Damn.
Rättspsykologins littaraturlista var speciell. I dyr bemärkelse. Cirka 400-500 kr styck. Och det är ju inte direkt litteratur man har hemma i bokhyllan.
Forensic Psychology.
About Criminals.
Psychology and law.
Insåg förra veckan att det står " senast vid terminens (januari) slut" på instruktionerna. Och jag har glatt läst det som att vid januaris slut och siktat på att vara klar den 31:e januari med uppgifterna och uppsatsen.
Höll på att svimma.
Men nu sitter jag här i alla fall och redigerar mina uppgifter och ska maila iväg dem till honom och hoppas att han ska ta emot dem trots att de nog är två dagar sena.
Murphy, jag mördar dig om du lägger din snok i blöt igen.
Det uppstår alltid någon form av undantagstillstånd innan en tenta.
Lag (2006:1) om tentaundantagstillstånd
1§ Undantagstillståndet innebär att normala rutiner kan frångås.
2§ Ju större tenta, desto större avvikelse enligt 1§ är tillåten.
3§ Social samvaro som kräver ett avvikande från kurslitteraturens position med mer än 2 km är godtagbart endast vid särskilda omständigheter.
4§ Snoozening fler än två gånger är strängt förbjuden.
5§ Det är acceptabelt med ständig grinchfrisyr.
6§ Att tömma pappersinsamlingen, diska, tvätta och dylika göromål bör regelmässigt uppskjutas tills tillståndet i 1§ har upphört.
Och nu är det dags. För det ser ut som att en flock vildsvin bott i min lägenhet en vecka.
Stockholm visade upp sin charmigaste sida, med solsken över snölandskapet på Djurgården. När jag går vinterpromenader längs piren hemma är det jag och bara jag. När man går vinterpromenader på Djurgården är det jag och alla andra. Men det var så vackert. Som i Narnia.
Ibland blev det lite köbildning som proppade igen gångstigen.
-Aha. De är tyskar framför oss. Det är därför han har gula byxor.
-De ligger så efter modemässigt, flera år.
En smula trött efter igår. Och kvällen kändes lite komprimerad. Snabb förfest. Artighetskonverserande. Sen promenad längs Kungsgatan. Några Heineken. Lite dansande. Mer artighetskonverserande. Och en snubbe som tyckte att han skulle hjälpa mig att börja uppskatta schlagergolvet. Det hjälpte.
Inte.
Nu frukost bestående av en banan och ett glas mjölk. Och nej det är inte mitt nya sunda liv som börjar idag. Det är på grund av att jag inte handlat. Inget nytt under solen.
Ska möta C och I för promenad på Djurgården och sen mat.
Och pappa, jag har långkalsonger idag, duktigt va? Det är sju minus här.
Och när jag sitter och fikar hör jag plötsligt "....sörpel....sörpel....."
Fick hålla emot impulsen att hoppa sönder deras musiksystem.
Argh.
Kaffet är slut. Och jag som sitter här med slingfärg i.
Att alltid ha backup-kaffe hemma är ju bland det första man lär sig när man flyttar hemifrån. Tur att jag drack den där latten innan i alla fall.
Men mitt koffeinbehov är bara mättat till 30%.
Damn.
Önskade mig en locktång i julklapp och fick en sån av äldsta lillebror. Hur svårt kan det vara liksom.
Tydligen ganska svårt. I alla fall om man vill att det ska bli fint.
Så jag provlockade lite, la ner och åkte och fikade istället. Det blev mer gulligt än vackert kan jag avslöja. Sen måste man ha tålamod.
Vilket jag har.
Typ lika mycket som en treåring.
Så här är det. Utan någon form av sylt som tillbehör är det omöjligt att ta sig igenom en tallrik fiberhavregrynsgröt.
Det är som att beta direkt från sädesfältet.
Insåg redan när jag mötte upp med M, hans bror med flickvän och en tjejkompis till M att jag är så trött. Stannade och drack en kopp te i alla fall. Men kunde lika gärna suttit i en glasbubbla.
Så när jag kom hem var det en lång dusch som gällde. Sen slackerjeans och linne. Soffa. Hämta mysigaste kudden från sängen och kröna mitt kuddberg. Illa att min soffa inte har armstöd. Har legat stilla i tre timmar och enda rörelsen har varit att trycka på fjärrens knappar vid störande reklampauser.
Jag ska trilla tillbaka ner i soffan nu. Den här fredagskvällen går i slowmotionens tecken. Jag och en eremitkräfta har samma aktivitetsnivå just nu.
Dagens citat:
"Det gäller att snabbt rulla i väg sin dyngboll så ingen annan dyngbagge kommer och tar den."
Återfinns här tillsammans med mer värdefullt vetande. Jag var otroligt imponerad över dyngbaggrna när jag var liten. Hur de kunde flytta något som var mycket större än de själva. Att det var bajs de flyttade var inget som bekom mig alls.
Och fyfan vad jag avskyr den helt IQ-befriade radioreklamen för coffeeSlender. Vill i princip skada mig själv när jag hör den. Typ sticka en penna i örat.
En brud som ringer en affär och berättar att hon "var inne hos er och bytte ett par byxor" och expiditen säger att han kommer ihåg det och "vad är det nu då?"
"Jo.....sörpel....sörpel....nu är de här också för stora..."
Aaaaaaaaah. Vem fan bryr sig?
Och nej, det är inte grund för bytesrätt. Behåll byxorna och håll käften.
Idag är deadline för hemtentan kl 19. Fråga b får vara 2500 tecken, min är 2499. Så ska det se ut. Synd bara att innehållet inte är lika klockrent som textmängden. Samtidigt är jag så jävla osugen på att lägga mer tid på den.
Det här är tråkigare än att städa badrummet.
Kunde inte somna igår. Kollade Seinfeld (såklart). Och sen en intervju på Jay Leno med Emma Thompson. Och sen kollade jag i taket. Och såg hur tiden tickade iväg. Klockan ställd på 07, så jag gissar att jag fått tre timmar sömn ungefär. Det räcker inte. Alls.
Vaknade och slirade iväg till veterinären.
-Det är en pigg och välmående liten fröken. Om hon varit ett år skulle jag sagt att vi opererar, men hon är sex år. Det är omöjligt att säga hur länge hon har kvar, men som det är nu har hon det bra.
Får alltså ha kvar den lilla bollen. Är så glad.
Jag hoppas verkligen att detta var en av de två tråkigaste dagarna det här året. Att den andra kommer imorgon är det ingen tvekan om.
Besök hos veterinären i morgon bitti. Snälla vad-det nu-är-som-bestämmer-sånt, låt det vara okej. Jag tar med mig en av de coolaste personer jag någonsin träffat. Han har tagit ifrån mig böcker innan tentan som kallas väggen på juristlinjen och sagt att:
-Det räcker nu, Sandra. Släpp boken.
Det är inget man gör. Det är inte ens något man tänker på att göra.
Skickade över min första kludd av svaret på fråga ett till min korrekturläsare. Att den blev söndersågad är för milt uttryckt.
Snarare körd i jordfräsen.
Har knåpat ihop lite på första frågan nu, shit vad det inte blir bra. Har skrivit en sida lite drygt. Ska bli två.
Har utegångsförbud, men som vanligt gör jag som jag vill. Så jag drar och fikar nu. Piss off på en stund, hemtentan.
Men tyvärr;
See you later, för en kväll tillsammans.
Vaknar och sen plingar det in vilken dag det är. Det är inte födelsedag. Köpa nya skor-dag. Åka till Brasilien-dag. Bättre upp;
Det är hemtentadag.
Horror. Upphöjt till 20 000.
Dunsar ur sängen och hjärnan känns som ett urblåst ägg. Jetlag. Kommer nog inte överleva fram till köket. Men gör just det. Överlever. Äter fiberhavregrynsgröt. Mackor. Vaknar inte. Herregud. Vad ska jag göra?
Måttar upp kaffe. Nu jävlar. Mängden skulle kunna trimma igång hela Rosenbad i ett stepup-pass utan motsvarighet.
Den där envisheten är tillbaka. Vet inte var den håller till när den inte arbetar, men den bor någonstans bakom revbenen tror jag och plötsligt fanns den där. Knuffade ner prestationsmonstret från laptop:en och tog kommando:
-Du ska börja skriva ikväll.
-Jag är trött och frågan är för svår....(mesjuristen)
-No way, det är ju inte som att det kommer kännas bättre imorgon.
-Meh...
-Skriv. Nu. Börja bara.
-Jag vet ju inte vad jag ska skriva..
-Sluta whimpa.
Så nu har jag skrivit en sida. Inte bra och inte stringent. Men det är en sida och det ska gå.
Och om min granne visste vilket humör jag är på så är jag säker på att han skulle sluta borra i väggen.
Omedelbart.
Tentan var värre än jag trodde, och fokus låg på de delar jag sett som minst viktiga. Säkert hälften av frågorna handlade om juridisk riskanalys, som är äkta bullshit. Sen var de andra skönt formulerade. Kunde kryssa bort två av fyra alternativ och sen välja 50/50 mellan de resterande på säkert fem av frågorna. Och jag vet redan att på minst två av min 50/50 har jag valt det som är fel.
Med mig hem fick jag hemtentan som ska lämnas in på fredag senast klockan 19. Den första frågan förstår jag i alla fall. 5000 härliga tecken på den. Den andra är formulerad av någon med dyslexi. Obegriplig. Och där ska jag knixa ihop 2500 tecken.
Det här kommer bli mycket roligare än jag trodde.
Prestationsmonstret har en guldglimrande dag idag, han hänger alltid med mig på tentor, uppkörningar. När man ska åka wakeboard för första gången, eller gradera i karate.
Men han loooooves tentor.
sanna säger:
mitt prestationsmonster är killar
sanna säger:
killer
O säger:
haha freudian slip
sanna säger:
shit
Sitter med bokhögen på ena sidan och en fet bunt stenciler på andra. Det är bättre att tenta på morgonen, för det här ger bara ångest. Ska möta P och fika klockan 17, men det är om två och en halv timme.
Kanske borde läsa lite, men jag vet inte alls på vad. Alla de olika teorierna, riskanalyser, rättspositivim, utilitarianism, Marx, politik, demokrati, IT-rätt, Homes och hans badman, Hart och rule of recognition snurrar i min hjärna. Rädd att saker kommer trilla ut om jag försöker trycka in mer, men ännu mer rädd att jag lärt mig helt fel saker. Och det är ett fett underbetyg till kursen, att vi är många som inte har en aning om vad vi ska kunna.
-Det blir lotteri. Man har ju liksom 25% att svara rätt på varje fråga.
Undrar hur mycket Murphys närvaro förvränger sannolikhetsläran för mig.
Håll tummarna nu! Hårt som fan.
Idag fyller min mamma 50 år. Min mamma som är min idol på så många sätt. Som aldrig backar utan kör på. Som började plugga till läkare när jag och min bror var små, trots att många hade åsikter om det. Och som inte bara klarade det, utan tog dubbla specialistkompetenser. Ville bli som hon när jag var liten, men nu har jag lärt mig. Att bli jag är också bra.
ni laddade mig
med mod att våga
och tryggheten
i att alltid
kunna återvända
du kan göra allt du vill
bli allt du vill
kanske därför
jag ständigt
siktar mot stjärnorna
och sen slår mig halvt fördärvad
de gånger när jag inte når fram
men det viktigaste
är nog att jag ställer in
siktet på stjärnorna igen
direkt efter fallet
Jag vet att du läser det här, mamma. Och jag hoppas att du får en bra dag. Skickar den största buketten tulpaner från ett snöigt Stockholm.
Och du har rätt, snart blir det ljusare, jag vet.
Dagar innan tentor är gråa dagar. Just den här kursen har varit becksvart från början till slut. Som att famla sig fram i en avloppstunna, man är nöjd så länge man inte halkar, men mer är det inte.
Och imorgon är det tenta. Och sen när man går från den tentan, får man en hemtenta med sig hem, som man ska pressa sig igenom på ett drygt dygn.
-Det är första gången vi har det här upplägget på kursen, med två tentor och det är ju jättespännande att se hur det fungerar.
Oj, två intressesmurfar sprang just förbi. Med hörselkåpor.
Sitter och surfar, men hittar inte det jag letar efter alls. Däremot en massa annat.
Det här var väl gulligt.
[Finns att hitta på www.passagen.se.]
Fick den här lilla gubben av P i ett mail nyss och "Det här är jag onsdag till fredag med hemtentan." Egentligen är det en liten filmsnutt där han blir mer och mer frustrerad och ja, ni får använda er fantasi.
Den är ursöt i alla fall och fick mig att storsmajla.
[Tyvärr vet jag inte vem som har gjort den, men om någon vet, please let me know, så ska den äras som äras bör.]
Om man bygger in en spis, borde man då inte tycka att en fläkt är ett bra komplement till den. Tydligen inte. För ovanför min spis finns bara ett luftuttag, med mycket begränsad kapacitet att fånga upp stekos.
För att inte tala om rökutveckling av varierande intensitet.
Han som byggde köket kanske gillar att det luktar pannkakor i en lägenhet i flera timmar. Och pannkakor är en sak. Brända rödspättafiléer något helt annat.
Fönstret öppnas inte för att få in frisk luft, utan för att släppa ut röksingnaler.
I-d-a-g.
Ä-t-e-r.
J-a-g.
P-a-n-n-k-a-k-o-r.
Intention in interpretation heter kursens värsta text. Den sopar hem förstaplatsen av tre anledningar:
1) Skriven på ruskig engelska.
2) Helt osystematisk.
3) Den är som grå dimma, helt omöjlig att få grepp om.
Jag har läst den en gång noga, en gång till hyfast noga, försökt skriva anteckningar till den och nu ska jag läsa den igen.
Och äntligen har jag ett ärligt svar när någon frågar, vilken är den tråkigaste kursen ni läser på juristutbildningen?
-Du vet stövlarna jag vill ha.
-Ja.
-De kan bara beställas inom England. Så jag vet inte hur jag ska göra.
-Gör som alla andra skulle gjort.
-Vadå?
-Ingenting.
Har äntligen lyckats få tag på en veterinärtid. På fredag klockan 8.15, mitt i hemtentan. Men vissa saker får man inte välja. Och vissa saker är prioriterade. Alltid. Över allt annat.
-Är hon pigg och så fortfarande?
-Hon är superpigg.
-Då får vi ju se om vi ska operera eller om man kan göra något annat.
-...mhm... [sa inte att damen i fråga är sex år gammal, tydligen blir de runt 4 år vanligtvis.]
För jag hoppas. Och det tänker jag göra tills jag har svart på vitt.
Har forcerat genom jurisprudencejadablahaboken. Nu problemet. Jag minns inte ett skit av det jag läst. Vad jag minns är "Hart says.." "Marx says..." Tyvärr inte vad de sa.
Och en hög med namn. Bentham. Austin. Pound. Hobbes. Locke. Rousseau. Fuller. Finnis. Moore. Raz. Kelsen. Dworkin. Holmes. Llewellyn. Frank. Ross. Ehrlich. Durkheim. Weber. Foucault. Habermas. Nozick. Rawls.
Jag har ett helt fotbollslag med snubbar i huvudet. Inte konstigt att jag inte kan sova.
Jag borde kanske blivit ridlärare istället. Få traska runt i ridbyxor, ridjacka, jodpuhrs och keps hela dagarna. Busrida i skogen. Mocka skit och tvätta hästtäcken. Bära hö och köra spån. Självklart skulle jag äga en gård på landet. Ett gammalt trähus med veranda. Stor trädgård med fruktträd, omgiven av hästhagar. Minst två tjocka bullterriers som sällskap. Och på sommaren skulle jag sitta där på verandan i en gungstol och bara se ut över ängarna och njuta av tystnaden.
Vad tror ni?
Kunde inte somna igår. Alls. Igen. Somnade lite och vaknade och tittade på klockan 5.30 och tänkte det här blir inte bra. Somnade och drömde samma mardröm igen. Vaknade. Somnade om. Vaknade. Somnade om. Försov mig.
Och det är det mindre problemet. Jag får inte in det jag läst. Det är som att min hjärna är upptagen med annat. Den känns full.
Och då menar jag inte på det positiva roliga sättet.
Sanna säger:
Känner mig såhär [bifogar bild på en skuttande unge]
Lillebror säger:
Ofta. Du är snarare undernärd.
Har lyckats med bedriften att mala igenom 70 sidor, men vet inte alls vad jag läst. Och insikten att jag hatar den här kursen är starkare än någonsin. Men det finns saker som underlättar:
1. Elin Sigvardssons första platta. Den är ulitimat att plugga till. Säkert därför det gått hyfsat.
2. Kaffe.
3. Att jag inte är ensam, utan delar lusten till pyromani när det gäller kursböckerna med minst hälften av min årskull.
4. Det är mindre än en månad kvar till David Gray.
5. Snart kommer pingvinfilmen på bio.
6. Om fem dygn är den här kursen över.
7. Om fem dygn är den här kursen över.
8. Om fem dygn är den här kursen över.
Ja, ni fattar.
Låg vaken igår och tittade på en film. Gloria hette den. Tyvärr började den klockan 3, men eftersom jag ändå inte kunde somna i vanlig ordning så lät jag den vara på. Och helt oväntat så fastnade jag. Kunde inte förmå mig att stänga av. Var tvungen att veta hur den skulle sluta. Passade på att snyfta lite på slutet också.
Jisses vilken nördvarning.
Och för att dra på lite till när jag ändå nördar mig, så finns det vänner och så finns det de som känner mig så bra att de skulle sköta mitt liv bättre än jag själv:
"Du är bara livrädd för att våga det minsta lilla känslomässigt. Kanske är det precis det du har gjort. Och om det är så skulle jag bara vilja krama dig och vara jätteglad för din skull."
Du som sökt på high maintenance och hittat hit borde egentligen direktkopplas vidare till mr Pilot som ansvarar för att dela ut high maintenance-stämplar.
Tydligen räcker det inte med att betala sina egna Heineken för att slippa undan den.
Min lilla dator som redan för ett år sedan fick recensionen:
-Det är bara en tidsfråga innan den säger poff, Sandra.
Och sure, hade jag 10 000 kr är en dator det första jag skulle köpa. Trust me.
Att det är en tidsfråga har jag fattat för länge sedan. Diskettstationen är sönder och den vill diskfragmentera hela tiden. Att det blir katastrof är också självklart. Däremot kan det bli mer katastrof eller mindre.
Mer om den går sönder mellan den 20:e och 31:e när jag ska skriva min uppsats i raketfart.
Men mest om den väljer att gå sönder den 18:e när jag får ut min hemtenta, som ska lämnas in den 20:e. Det är tillräckligt att jag kommer vara tvungen att lägga av de dyrbara timmarna vi har på oss på att försöka skriva ut den från min mail på något internetcafé.
Har en helt nödvändig backup-plan. Har bett på mina bara knän att jag ska få låna en bärbar dator av en kompis OM min nu väljer att gå sönder just när jag ska skriva hemtenta.
Tomten, du kan inte svänga förbi igen? Jag behöver en dator.
Det funkade inte med mr Dunger. Väntat. Men ännu värre är att jag har kört fast i fucking Jurisprudence-boken. Kom femtio sidor. Och sen var det som att springa i 180 rakt in i ett träd. Tvärstopp.
Fan.
Precis kommit hem efter promenad och fika. Har valt eftermiddagens pluggmusik. Det blir Nicolai Dungers Tranquilisolation:
I wish I could find a real good home
for you honey
Where you can sing your song right
Har lite svårt för just den här skivan, men eftersom boken är samma hemska som igår så kanske det kan bli någon form av harmoni här. Värt ett försök.
Nu kör vi.
Austin och Bentham. Två snubbar som levde på 1700-1800-talet, men trots detta mer än hundra år senare lyckas göra livet surt för mig. Har suttit nu en timme och försökt trassla ut vem som egentligen tycker vad och varför. Det hade varit knivigt nog om boken varit på svenska, nu när den är på snitsig akademikerengelska får man lust att gråta.
Eller elda upp skiten.
Precis börjat gräva mig ner i den sega jävla ogenomträngliga boken Understanding Jurisprudence. Tyvärr känns det som jag inte förstår. Det fastnar inte. Bokstäverna dansar ringdans och kullerbyttar sig, men lagras inte i min hjärna.
Så nu har jag gjort dra-efter-andan-starkt kaffe, sånt som M tycker smakar gift. Och efter en kopp kan jag skaka fram något om att Hobbes diskuterade det sociala kontraktet och ställde upp fyra principer. Jo. Tjena.
Försökte lyssna på Enya, men höll på att somna. Men efter två koppar specialkaffe kommer jag inte somna innan fyra.
Hoppas jag.
Verkar helt ha missuppfattat verkligheten och tro att jag är ledig från allt som har med skola att göra. Istället har jag varit på Bagel och fikat och blivit överbevisad om att det finns självlysande grisar.
Sen träffat C och käkat på mitt nya favoritställe. De är alltid trevliga där och krånglar fram någon form av vegetariska enchiladas till mig. C hade en idé:
-Kanske vore det enklast om vi flyttade till Nya Zeeland alla tre.
Kanske det.
Fredagen den 13:e. Jag tror inte alls på att det här skulle vara någon form av otursdag.
I dare you, Murphy.
För att förbättra möjligheterna för tjejer att hitta mr Perfect cirkulerar nu tydligen början till en lista med kriterier som bör uppfyllas. Ett urval ses nedan.
1. Att klippa naglarna i sängen är aldrig okej.
2. Inte att noppa näshår i soffan framför tvn heller.
3. Tangakalsonger är förbjudet. Överallt. Alltid.
Idag är inte en sån dag där man ska:
vara i skolan mellan klockan 10-17
inte hinna träna klockan 18 eftersom vi slutar kl 17
åka hem i fullproppad tbana
ringa veterinären
sätta sig och fortsätta läsa i riskanalys-boken
räkna ner dagarna, nu bara fem, till tentan
Istället är det en sån dag där man ska:
vakna sent
äta god frukost
ta en lång promenad längs vattnet
inte tänka på skola
gå på bio och se Harry Potter
ta en lång fika med gott kaffe
köpa nya acne-jeans och ny dator till tentan
Murphy. Du och jag. I parken nu.
Jag är hon med knogskydden. Det är dags att vi gör upp.
Tydligen inleds året enligt pannkakstårteprincipen. En princip som förutspåddes av en klok person redan i oktober förra året. Att vissa saker skulle bli pannkaka. Och rent empiriskt verkar det som att när man väl fått en pannkaka, så följer nästa mer eller mindre automatiskt. Pannkaka på pannkaka.
Allt jag rör vid blir inte till guld, det blir pannkaka.
En chai-te var rätt sätt att inleda kvällen. Fiket som har öppet till 22 är trivsamt på ett lite skumt sätt. Aldrig samma människor där.
Men nu är det no retreat - no surrender. Juridisk riskanalys-boken måste läsas. Och de 40 sidorna jag läste igår gav verkligen mersmak.
På tvärtomspråket.
Bite me.
Får ett sms från ängel C:
-Det är precis din typ av cool kille här. Lacosteskor, pluggat på handels, götetdialekt, 26 år gammal och bor på söder.
Tydligen är detta några av ingredienserna för att baka min drömprinskaka. Jag hade valt lite andra ingredienser tror jag.
Men hey, ni vet ju hur jävla värdelös jag är på att mixa ingredienser.
(Se om äckelomeletten i inlägget innan.)
Jag kan precis ha slagit världsrekord i att laga den omelett som ser mest misslyckad ut genom tiderna. Och då har jag inte ens gjort något ärkefel.
Bara ännu ett i raden av bevis på att jag behöver gifta mig med en kock.
Och ni ska vara tacksamma att jag inte har en digitalkamera här.
När man tror att man läst allt tråkigt inom juridik, så överträffar verkligheten den teorin genom att presentera boken:
Juridisk riskanalys.
Jag. Vill. Inte.
Hade för en gångs skull planerat lite, men självklart ska Murphy dra igång motvindsfläkten då. Börjar med att jag lite sådär på rutin försover mig en halvtimme, men eftersom jag är en rutinerad försovare vet jag att om man äter frukost samtidigt som man packar så tar man in tid. Blåser håret samtidigt som man skriver ut föreläsningsanteckningar. Och packar genom att pressa och inte pussla.
Sen när jag kommer till Linköping med min packning som bestod av tre väskor och marsvinen i en liten åkbur förklarar SJ att "X200 mot Stockholm beräknas vara 45 minuter sent". Där ryker mina fikor, surar lite och smsar förklaringssms. Till att börja med några till juristbabens gamla nummer, innan jag inser att jag skickat till fucking fel nummer. SJ trissar upp glädjen in vänthallen genom att säga att "det är ett lokfel, så förseningen beräknas istället bli 70 minuter".
Sen tågdags. Lyckas till sist bli av med de stora väskorna och får sen klänga förbi en mamma som sitter i stolen bredvid gången med en tvååring i famnen. Ingen plats att ställa marsvinen, får ha dem framför mitt säte. Supercomfy. Med böjda ben och väskan i knät. Tvååringen inleder med att hosta rejält åt mitt håll. Den gulliga familjen består av mamma, pappa, tre kids och en hund. Sen kommer ljudet som inte får komma. Det sköna är att mamman liksom ska busstudsa honom lite och då Bluuuuääärk.
Alltså, busstudsa inte ditt åksjuka barn. Memo to self.
Det positiva var att
a) Jag helt glömde bort att jag var hungrig.
b) Att han vänt bort ansiktet, så effekten blev från mig.
Jag är väl medveten om att det här säkert är förbjudet enligt någon självklar storasyster-lillebror-regel.
Men jag måste.
Grattis på födelsedagen, Dre!
Kvällen igår inkluderade många fina episoder.
Som den när mr Pilot drog igång bilalarmet när han skulle visa hur man backar ut bilen lite snitsigt. Mr Pilot-Sandra, 0-1
Eller när en minst sagt berusad snubbe kommer fram och lutar sig över vårt bord, pratar några ord med mr Pilot och sedan vänder sig mot mig, glor och vänder sig sedan tillbaka mot mr Pilot och teaterviskar "Hon är ju sch...öt ju!" och mr Pilot skrattar och tycker att situationen är riktigt trivsam. Mr Pilot-Sandra, 1-1.
Avslutade med varsin tallrik pommes och en promenad hem. Tror att jag poängterade lite väl många gånger att jag lätt skulle kunna mula mr Pilot i en snöhög. Det blev mulning. Men det blev inte som jag planerat. Mr Pilot-Sandra, 2-1.
Så ringer mobilen:
-Tja! Vagördu..?
-Försöker plugga lite.
Sen vet jag inte riktigt hur det går till men hör mig själv lova att vara taxi:
-Visst, jag hämtar dig klockan 22.
-Taaaaaack.
Vissa människor är omöjliga att säga nej till. Särskilt såna som alltid får mig att le, oavsett hur beige dagen varit.
Mr Pilot är en av dem.
Bloggen ska få lite mindre uppmärksamhet nu några dagar. Behöver lägga fokus på annat. Har kört i lite hårt under hösten och skadat chassit, som mr Pilot skulle säga. Men med lite svetsande och lagande så.
Och nu när jag putsat bort skiten från vindrutan är det tydligt att vissa vägar borde undvikits, om jag bara sett lite klarare.
Imorgon åker jag tillbaka till Stockholm. På rätt väg igen. Och lösningen är att det inte går att bromsa sig ur en uppförsbacke.
Pappa:
-Sandra, var det du som frågade om elbatong?
Jag:
-Eh....va?
Mamma kommer in:
-Nej det var jag som frågade om det.
Jag:
-??
Mamma:
-Ja, det var någon som använt det för att komma in på en nattklubb.
Så nu vet jag vad en elbatong är. Måste kategoriseras som värdefullt vetande. Eller så.
Fick msn från I igår:
-Om du kommer upp imorgon tänkte vi ha en liten taco/filmkväll.
Argh.
Men istället lever jag ett puppliv i en småländsk snödriva. Sover. Sover. Sover.
Inrullad i tjockaste täcket bakom blå rullgardiner med vita svalor på.
Kanske är det dags att vakna nu?
Som blivande jurist borde jag känna mig hemma bland regler, men det här var nästan för gulligt. På vårt lilla hotell har någon hängt upp denna.
Till saken hör att poolen som det handlar om är ungefär 3x3 meter, med ett vattendjup på typ 50 cm.
Sitter i köket och äter gröt när minsta lillebror kommer in:
-Trött idag Bea?
-Lite kanske.
-Det syns, du har påsar under ögonen.
-Det har jag ju inte.
-Jo. Där.
Tackskaruha.
sanna säger:
vet du, jag funderar på att måla om lghten
J säger:
till vaddå?
sanna säger:
vet inte
J säger:
svart?
J säger:
svart som satan?
Nja..
[Stockholm,
du får fem år,
inte ett andetag
mer än så]
jag skulle aldrig erkänna
att jag sjunkit
till tio famnars djup
och att hjärtat
smitit
läckt ur mig
droppe efter droppe
fem år i Stockholm
alla handens
fingrar
och känslomässigt sönderslagen
från Mariatorget
till Karlaplan
[du kan inte leva
med hjärtat utanpå
kroppen här]
och nu vill jag bara hem
plötsligt oresonlig
mot mig själv
[nej, hem är inte här]
jag vill dundra
genom väggarna
ta raka spåret,
finns ni kvar?
krama mig
laga mig
låt mig
räcka till
Trodde seriöst att jag förfrös tårna när vi stod ute och viftade efter taxi på nyårsafton. Känns fortfarande inte helt bra.
-Jag kanske verkligen har förfrusit tårna.
Mellanlillebror:
-...suck.....
-Kanske förfrusit dem lite, hur vet man det?
-För att den blir svart och trillar av....suck...
Hm. Jaha.
Tänkte somna senast 1.30 igår, men det visade sig vara helt omöjligt. Läser DV. Försöker igen. funkar inte. Smyger ut ur mitt rum i jakt på mer saker att läsa. Håller på att dö när jag trampar på hundens märgben. Och gör ett memo om att imorgon åker det ut och ersätts med en mjuk leksak. Ajfan.
Hittar en Femina jag inte läst i vardagsrummet. Smyger tillbaka. Undviker noga märgbenshelvetet. Hoppar tillbaka ner i sängen. Läser. Kollar på klockan. 03.00. Släcker. Somnar inte. Skiter i att räkna får. Tänder igen.
Kliver upp igen. Tänker hämta en macka. Men slutar med att jag ger hundarna prinskorv istället. Lyckan är obeskrivlig hos dem. Går tilbaka till mitt rum.
Kollar i taket. 03.30. Tänker att jag i alla fall har en bra kudde. Och att jag nog borde lära mig att räkna får om det ska fortsätta så här.
Då är det snart dags igen, att åka ner till casa de Päron några dagar till. För att dricka kaffe, tänka på att plugga, inte plugga och ha ångest för att jag inte pluggar.
Blir hämtad av två andra festdeltagare från igår. Det kommer krävas stopp för kaffe, för nyss dunsade tröttheten in som en boxhandske på näsan.
En diskussion som återkom när vi var på väg hem igår:
-Om det är riktigt kallt och man har ett glas med vatten som man kastar ut, kan det frysa innan det trillar till marken då?
Sen urartade det på samma sätt som det gjorde i bilen på vägen upp.
-Så om man kissar och det är kallt, fryser det i luften då?
-Äh, så kallt är det ju inte.
-Nej, inte här, men typ någon annanstans.
-Äh..
-Jo, men typ som där det är absoluta nollpunkten eller så.
Så vad vi undrar är:
a) Är det möjligt att frysa vattnet/kisset innan det når marken. (Det tror vi)
b) Hur kallt måste det då vara?
Det som kanske är mindre imponerande är att vi helt seriöst stod och dikuterade det här igår igen.
Mitt sms-minne i mobilen blev fullt igår. Igen.
-Det är ju bara att rensa, delete. Klart.
Hrmpf. Det är det faktiskt inte. Det är ungefär som kill your darlings. Man kan inte rensa ett sms som:
"Al jannatu tahda aqdami I-umahat"
Vid tolvslaget rusar alla ner på gatan för att titta på fyrverkerier och Ma ska smälla av vår lilla nyårsbomb. Han lyckas ställa upp den mitt i en korsning och sen brakar det loss. Inser att folk verkligen skiter i att det är riktigt nära husen och skjuter fyrverkeri hejvilt. Det smäller och blixtrar och spraket sprider sig över hustaken.
Sen drar vi in till stan och Je ofredar en staty på vägen bort till Stureplan. Det vräksnöar och Je droppar en Kenny-kommentar till mig och C som är gömda under våra huvor. Stället är helt dött, men vi bestämmer oss för att dansa i alla fall. Och så småningom fylls det på med folk. Tyvärr en hel del kotlettfrillor och lejonmanar. Ma lär Stureplan hur man dansar. Sen får vi nog och bestämmer oss för att hitta en taxi. Här hade en infödd stockholmare skrattat gott.
Det finns inga taxibilar. Alls. Så vi traskar iväg längs Kungsgatan. Det snöar om möjligt ännu mer. Stockholm ser ut som en krigszon. Har aldrig sett så mycket folk ute. Alla har samma plan. Hitta en taxi. Och efter en oändlighet ger vi upp och börjar gå. Men när vi kommer ner på Kungsholmen ser vi en taxi stanna för att släppa av en dam. Ma skuttar som värsta häcklöparen över snövallen och sprintar mot den. Taktiken är att leta på de ställen där man minst förväntar sig att hitta något.
Tänkte blogga om igår. Nyårsafton. Sitter i tbanan på en bänk på väg ut till Sumpan i finkläder, tjocka jackan och med en snusklubba i kinden, hittade den jag köpte i förrgår i fickan. Finfint.
Sen kommer jag ut ur tbanan och det är haaaaaaaaaaalt. Som fan i backen ner mot deras gata. Det vuxna hade varit att tänka på att jag har stövlar med smala klackar och finbyxor som nästan räcker ner till marken och sen fingå lite på kanten av snövallen bredvid. Men istället är lösningen att ta rejält med fart och sen glida på isen nerför backen. Hade man haft en stjärtlapp hade det varit helt grymt, tänker jag när jag möter en snubbe som tittar på mig där jag glider förbi. Han nickar och ler.
