Aldrig i livet

Slutar rättspsykologin klockan 19.30. Aikidon börjar 20.30. Tur att jag lagt en banan i jackfickan som jag kunde äta på vägen till tbanan. Var så hungrig att jag nästan ville tugga lite på min ena vante.

På träningen var det en ny tjej, som såg helt skräckslagen ut när tränaren visade en övning med ett kast som vi skulle göra. Precis samma ansiktsuttryck hade säkert jag i september när vi började träna. Det enda man tänker är att:

"Aldrig i helvete att jag kommer springa fram och anfalla någon och sen bli kastad och göra en såndär kullerbytta. Då dör jag ju."

Vet att jag har samma ansiktsuttryck fortfarande ibland. Aldrig att jag gör det där. Aldrig. Men med kamikaze-attityd så går det.

Och resultatet är som vanligt; Ont. Kanske ett av fem framåtfall är smärtfria.

Men det är ju bättre än som i början när det var max ett av tjugo.