Det är någon som är tillbaka..

Och jag kände det redan när jag vaknade. Den är tillbaka.

Den där jävla itchen.

Saxat och slingat..

Sen är det dags för en uppgradering av mig själv. Klippning. Har funderat lite efter att jag var där och beställde tiden och sa att du får ta mycket typ så det blir hit och lägger handen mot hakan. Hon log och sa dåså. Jag litar på henne och hon är sjukt duktig.

Men jag vill med lite eftertanke inte ha någon Sienna Miller-page.

Det här kan bli spännande. Tur att jag har kvar hultsfredsmössan, som Mr Pilot hatade i Spanien.
-Nej, för helvete, den där kommer inte med till Barcelona. Den är så jävla ful.

Det är den inte. Tror att han är avis bara.

Dagens första skyfall..

Har envist sovit hela förmiddagen med åskmullret och regndundret som sällskap. Men hokuspokus funkar inte, det öser fortfarande ner. Och jag skiter i att marken behöver vatten och att det är ju nästan första dagen som det regnar i sommar.

Dagens snoozande..

När klockan ringer tror jag inte att det är sant. Men den ringer och ringer. Jag snoozar en gång. Då ringer mobilklockan. Jag snoozar. Sen ringer den lilla blå väckarklockan som står under sängen. Hur fucking trött är man inte när man behöver tre väckarklockor?

Tvingar kroppen upp ur sängen. Undviker att möta min blick i spegeln och tänker att inga cleareyes i världen skulle ändå hjälpa. I bilen på vägen till jobbet tittar jag i backspegeln och tänker att jag har fan jobbat alldeles för mycket i juli.

Och efter jobbet kör jag hem och lägger mig på trädäcket på altanen, utan att ta fram en dyna, och stirrar upp i plasttaket. Vindflöjeln klingar och jag blundar.

Med samma gröna ögon..

Står på jobbet och i ögonvrån. En av dem. Som jag hållit så nära att han lämnat ett avtryck på min person. Flera år sedan jag såg honom. Synapsblixt. Och hjärnan rotar fram arkiv x.

När jag träffade honom första gången. Jag var 19. Han hade gröna ögon. Och jag föll som man faller när man är bara 19. Han var det vackraste jag någonsin sett. Och han sa att bara få ha dig här i min lägenhet, du förstår inte. Och det gjorde jag nog inte.

Kan plötsligt se honom sitta i soffan med den bruna håret som faller fram i pannan när han rullar dagens första cigg. Eller stå i köket och säga att om du inte har ätit, så tycker jag att nu är en bra tidpunkt att göra det. Och hur han på skoj klappade på min MC-hjälm en extra gång när jag hoppat upp bakom honom och sen hjälpte mig att fästa hakbandet ordentligt.

Och nu står vi där och undviker varandras blickar. Han med sambo och två barn. Men till slut är det som att vi båda två tar sats. De där gröna ögonen igen. Och sju år är ingenting.

Och sju år är allt.

Och vi ler. Och jag vet att han hade rätt när han gav mig en knuff åt rätt håll och sa att det finns ingenting här för dig, lilla gumman, du ska inte vara kvar här, det ska jag.

Dagens BMI-bullshit

Tydligen har herrarna haft den här postern på sin husvagn i Arvika. För att provocera. För att inte stöta mig med herrarna så är det Mr J som har copyright till detta verk.

Vind i håret, knickers och islatte

Lillebror M hämtar upp mig i nya bilen. Merca Cab. Kliver in och saknar till en början tak på bilen. Känns som en film där en Tyrannosaurus Rex precis traskat förbi och daskat av taket med svansen. Men vilken liten kexbil. En vridapånacken-bil. Folk stirrar. Och lillebror är nöjd bakom ratten. Och det är allt som behövs.

Lillebror M följer tålmodigt med på jakt efter knickers. Hittar två par. Ett par som stilsäkra lillebror godkänner rakt av. Sen provar jag ett par som jag blir kär i, men som saknar en knapp och som lillebror kommenterar med:
-Nej, för fan. De är ju helt påsiga.
Sen ratar han i samma andetag ett par jeans jag tycker ser assköna ut med orden:
-Hängröv går bort. Fyfan.
Slutar med att jag hänger undan knickersen utan knapp till imorgon och köper de som fick godkänt.

Finns inga bättre smakråd än de som är ärliga och fetsågar. Sen dricker vi islatte och pratar om sen. Innan vi bestämmer oss för att nu är jävligt bra det också.

Solenergi..

Snoozade en timme idag. Stackars mellanlillebror som har rummet bredvid mig. Är ledig, men ska jobba imorgon igen, så känns inte som ledig på riktigt. Mer en klämdag.

Men det är sol och jag ska inte gnälla. Som tanten igår som ååååh, men det är ju för hemskt varmt, usch och jag tittar på henne och ler och visst är det härligt. Och hon tittar på mig som om jag precis svurit min kärlek till Satan.

Men, vafan,

Jag älskar det.

Jag älskar att det nästan är medelhavsklimat. Så varma nätter, att man klistras fast i madrassen och måste sova utan täcke. Så asfalten nästan bränner sönder under fötterna när man hämtar posten. Att man blir urvätskad på nolltid. Att kaffe knappt smakar bra längre på dagen. Att folk blir solröda och fjälliga och arga för att de skiter i solkräm till sitt svenska veka skinn. Att syrsorna sjunger när jag parkerar bilen och det börjar bli mörkt. Att min kropp får en sån stor dos av det den längtar efter från oktober till april. Solenergi.

At Systembolaget

Söt tysk dam: Where can we buy some wine?
Jag: Hm...you can´t buy wine now, it´s too late.
Söt tysk dam: [tappar hakan] We can´t..?
Jag: No. Sorry. But tomorrow. At Systembolaget.

Är vi möjligen det mest daddade folket av alla i Europa? Inte helt omöjligt.

The sound of delfinflocken...

Sen har jag [av ren omtanke, vad fan tror ni om mig?] bytt ringsignal* på jobbets bärbara telefon. Från någon klassisk skit....

.....till delfinläte.

Hehe.

Där det finns kinderägg finns det hopp...

...du vet vad jag menar.

Och allt det där om varmt hjärta och kall hjärna. Och hur du lugnar människor med din närvaro. Förvandlar fientlighet och ilska till ord av ensamhet och rädsla. Den där lugnande handen som får den vildaste hundvalpen att känna trygghet och somna i en boll. Är det verkligen vindstilla i stormens kärna?

Greppa, jag står fast.

Du erbjuder människor en bit av dig själv, utan att någonsin kräva något åter. Den där glöden i hjärtat som slukar allt syre i ett rum så fort du kliver över tröskeln. Allt som är du.

Jag tror på dig. Sikta mot stjärnorna. Du har dem inom räckhåll.

Men just nu;

födelsedagstankeballong.

Drömmen om statsvetenskapen...

Och nu har jag tackat ja till en 20 poängskurs i höst också. Sista studenthösten, så kanske ska jag bromsa lite. Trots att prestationsmonstret redan planerat att läsa statsvetenskapen 40-60 poäng om jag bara kommer in och skriva examensuppsatsen i juridik.

Det räcker ju med juridiken.

Jag vet att ni har rätt, men sen är det ju den där drömmen om att äntligen ta den där fil kand:en som jag alltid velat ha.

Dagens vackraste päron..

Drömde mardrömmar inatt. Mitt hår var gult. Och då menar jag inte guldgult. Utan knallkanariegult. Vaknade, men lyckades somna om. Drömde mardrömmar igen, men minns inte om vad. Men misstänker att jag undermedvetet är jävligt medveten om högen räkningar på bordet bredvid sängen även när jag sover. En astronomisk summa på 1700+1650+2200+570+300+280. Med tanke på att jag jobbade tre dagar i juni och sista CSN var 25 maj, så behöver man inte direkt vara matematiskt begåvad för att se att det blir ett fett error när det gäller betalningsförmåga. Ångest och personlig konkurs och obestånd.

Så när min söta pappa kommer ut på altanen där jag tillbringar eftermiddagen och säger ska vi ta dina räkningar nu då kanske, jag ska ändå betala räkningar i eftermiddag, så skiner solen plötsligt lite mer.

Mister Hult

Kategori: Det är dags för den där klippningen asap.

-Nu har du fraggelfrisyr på riktigt! [Följt av rågarv]
-.....
-Men du är så gullig!
-Hrmpf.
-Gullig är bra, ju......väl?


Kategori: M och lögnerna.

-Jodå, jag brukar visst gå i kyrkan ibland.
-...?
-Men det här året var jag så mätt efter julmaten, så det gick bara inte.

Kategori: M när han ska slippra sig upp ur vattnet.

-Inte ens djävulen skulle ta kort nu.
-Är du säker? *klick*

Kategori: Hört med M:s stora öron på bussen.

Sur gubbe: Misterhult.
Skämtsam busschaufför: Var har du Mrs Hult då?
Sur gubbe: Vafalls, jag ska till Misterhult!

Butterkaka och stranddynor..

Och det är bara perfekt....

...tills M plaskar i som en säl.

En av de bästa dagarna II

Idag är en sån där dag. Vaknar av mobilen och klockan är 9.20.
-....zzzzz...mummel...
-Vakna! Det är klarblå himmel och jättefint.

M är tillbaka.

Andra Bullar..

Ibland blir saker uppenbara, som när jag åker hem från jobbet och klockan närmar sig 23.

Det som fattas är en bullterrier på passagerarsätet med öronen flappande i vinden från de nervevade rutorna.

Sometimes I wake up grumpy, and sometimes I let her sleep..

Ställer ingen klocka. Och vaknar 12.30. Amen satan vad jag är talanglös. Börjar jobba klockan 15. Så nu har jag ätit frukost och duschat.

Det här blev kortaste dagen ever.

Mulle?

Problem solved.
Min mor har shoppat och samtidigt löst färgfrågan på ett enkelt sätt.
-De hade inte de rosa och de bruna var ju faktiskt bajsbruna.
-Eh...
-De här är lite mer skogsmulle väl?

I´m king of the world...

.....ser han ut att tänka när han sitter och spanar ner på Barcelonas gator från en av stensymbolerna på Sagrada Familia. Och jag vet att det är en duva, och att han säkert inte tänker på något annat än hur han ska plundra papperskorgen vid kiosken senare under eftermiddagen eller attackera turisterna med händer fyllda med fågelfrön på stora torget, men jag har en poäng här ändå. En smula långsökt, fair enough.

Den handlar om att våga. Och om självförtroende. Att det är okej att ta ett steg tillbaka och se över läget. Så när du halkar,våga ligga kvar. Låt allt känslotrassel finnas. I alla fall för en sekund. En av de vackraste personer jag mött satte handen i bröstet på mig och sa att om du bara springer vidare, så kommer det ifatt dig förr eller senare, våga stanna upp nu och vänd dig om och möt det, gråt, skrik och hata hela världen för ett ögonblick om det är vad som krävs. Det finns inga rätt och det finns inga fel när det gäller vissa saker.

Du vet, Darling.

Det där om hur du reser dig på nio. Alltid.

I solstolen med ipoden..

I would spend three or four lines

On describing your eyes

And then the next three or four lines

On the dimples of your smile

And then I would tell the world

About the way you hold my hand

And they would

They would understand*

*Song No. 6 - Ane Brun (från skivan A Temporary Dive)

Den lediga dagen..

Eftermiddagen kommer tillbringas i solen på altanen med den här.

Och förövrigt vill jag ha de här, den här och till min stora förvåning den här.

Always on my mind

In the midnight hour...

Mr Pilot är tillbaka en sväng innan han åker ner till Spanien. Han säger nähä när jag visar mitt klämda finger och skrattar. Sen sitter vi där utomhus och det är nästan midnatt och jag dricker kaffe medan han äter glass, dricker läsk och kaffe och berättar om festivalen.

Sen säger han som vanligt att du får inte vara så feg, du får inte. Uppfostrande. Jag nöjer mig med att säga att du om någon förstår ju att jag i första hand vill prestera bra i höst, kanske räcker det så just nu. Han drar huvan över huvudet och jag tänker på Frodo i Sagan om Ringen när han säger feg går bort bara, det vet du.

Sen klappar han mig på knät innan han släpper av mig utanför Casa del Päron och jag lovar att ringa när jag slutat imorgon.

Småländskt skorrande..?

En gubbe traskar fram till mig på jobbet och börjar med något som påminner om tjugo frågor, och jag börjar svara så gott jag kan och då kommer han helt av sig och tittar på mig:
-Va..? Inget skorrande?
-Va?
-Ja, var kommer du ifrån?
-Härifrån, men har inte bott här på många år.
-Jag blir så glad av att höra någon som inte skorrar.
-Eh...okej. Tack?
-Ja, det ska du vara glad för, flicka lilla. Det är en bra dialekt du har.

Bah.

Det är en bah-dag idag.

Varken mer eller mindre.

Världens tjockaste långfinger

Idag har jag gått in i saker. Dörrkarmar, stolar och cyklar. Sen blev balanssinnet inte helt hundra förrän under eftermiddagen. Hjärnkapaciteten var något begränsad långt in på kvällen. Men det ledde till nya insikter. Såsom hur det känns att klämma fingrarna i en kassaskåpsdörr.

Det gör j-ä-v-l-i-g-t ont.

Ondare än att bli bränd med en stekpanna och ondare än att bryta armen. Men jämfört med att bli riktigt heartbroken så är det blahablaha.

Ett kryss...två?

Möter C och I och får mina feken-böcker. Snabbkikar i påsen och stänger den fort igen.
-Vad har du där?
C peker på min arm.
-Va?
-Ett kryss.
Jag har ett kryss målat med bläckpenna som är 10x10 centimeter stort på överarmen.
-Kul. Jag trodde inte att han verkligen målade något.

Jadajada

Inledde kvällen i vackra guldskor med hög klack, och avslutade den i reservskorna med låg klack. Därimellan hände inte mycket. Några Apple Twist-drinkar. Träffade på lillebror och hans gäng. Blev knackad på axeln i baren och hinner knappt vända mig om förrän en kille jag inte kan placera alls säger Syster Lunne och nästan lyfter mig från golvet med en kram. Jag frågar om han sett Lunne i egen hög person och han pekar mot ett bord längre in och där sitter lillebror och hans hood.
Springer på N i baren och vi utbyter de vanliga uppsträckta långfingrarna innan han bjuder mig på en öl och pratar en massa babbel som jag glömmer nästan direkt.

I morse när jag vaknade var frågetecknet hur jag lyckades cykla hem igår med tanke på att jag fortfarande på morgonen hade balans som någon som lekt irländsk julafton hela natten.

Tala är silver...

Det här är riktigt kul. Hehe.

I´m still standing..

Och jag möter I för att se Sommartoppen. C är på väg ner med buss och ska möta upp lite senare. I är en darling som vanligt med stort smajl och superpositiva vibbar. C möter upp också hon med smajl bakom stora solglasögon. Vi går genom stan för att fika när det är över och sätter oss på uteserveringen och jag dricker dagens första kaffe, men har en vatten bredvid. I live and I learn. Mr Pilot ringer från Arvika och lämnar lägesrapport. Tydligen har de det sjukt bra och husvagnen klassas redan som en sanitär olägenhet där någon form av bartömning kommer äga rum under kvällen. Skjutsar damerna hem och funderar på att svänga ut en sväng till havet, men åker hem och laddar med mat, så jag överlever kvällen som stavas vinöltältochdrinkar.

Cocktaildags

Somnade egentligen för sent för att vakna såhär tidigt. Men solen skiner. Hela veckan har varit underbar och jag är ledig idag också. Har precis ätit Beach 2006 frukost och funderar på att åka ut till havet en sväng, men troligen hamnar jag i solstolen på altanen som jag brukar.

Om några timmar ska jag möta mina darlings som kommit ner från Stockholm. Och ikväll blir det drinkar. Gärna Long Island Ice Tea.

Men en Daiquiri funkar också fint.

Dresscode

Det är aldrig okej att storhandla på ICA iklädd tangabadbyxor och flipflop-sandaler.

Inte ens om man är tysk. Sådetså.

Med lagen i sin hand..

Igår fyllde juristbaben 26 år. Få människor inger respekt så fort de öppnar munnen, hon är en av dem. Knivskarp när hon väljer att argumentera för en åsikt. Alltid påläst, förberedd och tydlig. Ibland undrar man nästa om inte hon föddes med lagboken i handen. Att det finns en utsnitslad bana för henne, som kommer sluta som justitieråd i HD.

Samtidigt är hon en ödmjuk liten darling, som alltid tar sig tid att fika och som bakom tekoppen på Vetekatten droppar sanningar utan att tveka.

Grattis, Darling!


PS. Kort skickat. Som alltid några dagar sent.

No regrets

All work, all work, all work har det varit i sju dagar nu. Det största sura äpplet. Men nu ska jag vara ledig fredag och lördag och C och I kommer ner från Stockholm, så jag får ett avbräck i mitt gå-upp-äta-frukost-ligga-i-solstolen-dricka-kaffe-åka-till-jobbet-jobba-åka-hem-duscha-trilla-i-säng-liv.

Med sig ner har de mina feken-böcker. Tentan ligger den 24 augusti och bör tentas. Skulle tagit förra året, men prioriterade Grekland då. No regrets.

Nu ska jag ligga-i-solstolen-på-altanen.

Ciao Bellas!

Converse-kärlek

Har ett par Converse All Star som är i kärlekens färg, men nu börjar sulan bli utsliten och de är inte lika sköna att gå i längre. Kurvan har vänt. Så jag behöver ett par nya.

Bruna eller rosa eller svarta är frågan.

Eller gröna?

Nomadbeteendet

Under terminerna är den litteratur jag läser till 99% kurslitteratur. Och den där sista procenten består mest av modetidningar. Elle, InStyle, Vogue, Marie Claire, Glamour. Jag väljer dem utifrån omslaget precis som när man var liten och studerade om Tom och Jerry-påsens innehåll egentligen var bättre än det i Smurf-påsen. Sen släpar jag hem dem. Släpar är rätt ord, för de är ruskigt tunga.

Detta släpande förbryllar min omgivning. Innan jag klev på tåget till Göteborg sist länsade jag Pressbyrån på Centralen i Stockholm och hade hela famnen full av tidningar. Tungt. Att bära. Och min värd är sen och hinner inte till stationen för att hämta mig och jag får åka språvagn och jag har kallt räknat med att han skulle ta stora väskan och jag får ha den i ena handen och balansera tidningstraven i famnen eftersom jag absolut inte kan slänga några och det är bökigt. Men när jag ska åka hem och har läst alla kan jag ändå inte lämna någon kvar. Utan släpar med alla tillbaka till Stockholm igen.

No One Gets Left Behind. Och resultatet; en stark triceps.

Hehe

Undrar om det är typ sån här konfliktlösning jag kommer hålla på med när jag är färdig jurist.

Med solen i ögonen..

Transfer, snälla söta..

Eftersom jag var ute med Mr Pilot och drack öl i lördags och sen började jobba kl 7.15 igår somnade jag så fort jag la huvudet på kudden. Hundvalpsömn.Men vaknar av telefonen 8.20. Behöver sova.

Så ringer den igen. Trycker på den gröna luren och .....mummel...
-Upp och hoppa, snälla söta...jag behöver lite skjuts till bussen.
-Jag s-o-v-e-r. Jag är så trött.
-Kom igen nu!
-Har du hört talas om taxi?
-...Jaja, ringer väl dem istället då.
-...
-Sov vidare nu då.
-Jag är hos dig om tio.

Mr Pilot, Min sömn - 1,0.

Som att landa en Boeing..

Mr Pilot som äntligen plumsar i från klippan.

Dagens mest korkade..

Att springa efter att man stått på jobbet sju timmar i sträck och det är typ regnskogsklimat ute är en dum idé.

Det vet alla.

Tror jag behöver dropp. Nyss.

Walkover

Kviddevittvisselvisselkviddevitt.

Efter att ha hört fågelsång i några timmar har jag fattat att det är min granne som köpt en skiva med fågelläten. Och visst, höra den en gång - fair enough.

Men nu har den gått på repeat i fyra timmar.

För kort tid och den lilla lilla damen..

Stockholm i två dygn är ingenting alls. Som att hoppa genom en rockring, ett ögonblick. Sen är det över.

I kön till biljettautomaten. På Centralstationen med väskan över axeln. Den där känslan jag alltid får på tågstationer i hasorna. Hejdåjagvetintenärvisesigenmenskötomdignulillasöta.

Skakar av den genom att köpa vatten, en macka och några tidningar. Kliver på tåget och där är den igen. Jagvillinteåkamenjagmåstejuochvisesjusnartigen. Fryser nästan fast solen trummar mot rutan.

Damen mittemot fångar plötsligt min blick och ler mot mig. Håller kvar mig några sekunder. En upp med hakan-blick.

Tankeballong.

Fysatan vad jag..

...saknar er.

När det trillar in ett sms att alla är här nu och dricker drinkar och äter lite, utom du, och vi saknar dig.

Jag saknar er, tänker jag i bilen på vägen hem genom den folktomma natten. Jag saknar er mer än jag trodde jag skulle göra. För ni är mitt liv på många sätt. Min Stockholmsfamilj. Era skratt, era leenden och orden om era vardagar vakuumförpackar jag och sparar bakom hjärtat. Men det har jag nog aldrig sagt. För jag är distans, balans och ofta lite okramvänlig. Men ni kramar mig i alla fall, för ni ser igenom, ser mig utan alla lager.

Du är som en liten lök, man får skala.

Jahapp..

Då vet jag. Min dygnsrytm är förstörd. Jag var trött redan klockan 23, men intalade mig att jag inte var det.

Hur gick det här till?

Skit också.

Fly me to the moon...

Har haft en fluga* i mitt rum hela natten och vaknat till varje gång den valt att landa på mig. Och det har varit ganska ofta. Vaknade troligen mer av min slå-till-mig-själv-på-kinden-reflex än av flugan.

Det är knallblå himmel och ganska varmt redan. Den bästa platsen är vid havet, men jag orkar inte idag. Istället ska jag lägga mig i trädgården med min bok.

Efter att jag lönnmördat flugan.



*Fysatan de ser ju så jävla läbbiga ut, ska nog skaffa ett myggnät.