Fysatan vad jag..

...saknar er.

När det trillar in ett sms att alla är här nu och dricker drinkar och äter lite, utom du, och vi saknar dig.

Jag saknar er, tänker jag i bilen på vägen hem genom den folktomma natten. Jag saknar er mer än jag trodde jag skulle göra. För ni är mitt liv på många sätt. Min Stockholmsfamilj. Era skratt, era leenden och orden om era vardagar vakuumförpackar jag och sparar bakom hjärtat. Men det har jag nog aldrig sagt. För jag är distans, balans och ofta lite okramvänlig. Men ni kramar mig i alla fall, för ni ser igenom, ser mig utan alla lager.

Du är som en liten lök, man får skala.