Nomadbeteendet

Under terminerna är den litteratur jag läser till 99% kurslitteratur. Och den där sista procenten består mest av modetidningar. Elle, InStyle, Vogue, Marie Claire, Glamour. Jag väljer dem utifrån omslaget precis som när man var liten och studerade om Tom och Jerry-påsens innehåll egentligen var bättre än det i Smurf-påsen. Sen släpar jag hem dem. Släpar är rätt ord, för de är ruskigt tunga.

Detta släpande förbryllar min omgivning. Innan jag klev på tåget till Göteborg sist länsade jag Pressbyrån på Centralen i Stockholm och hade hela famnen full av tidningar. Tungt. Att bära. Och min värd är sen och hinner inte till stationen för att hämta mig och jag får åka språvagn och jag har kallt räknat med att han skulle ta stora väskan och jag får ha den i ena handen och balansera tidningstraven i famnen eftersom jag absolut inte kan slänga några och det är bökigt. Men när jag ska åka hem och har läst alla kan jag ändå inte lämna någon kvar. Utan släpar med alla tillbaka till Stockholm igen.

No One Gets Left Behind. Och resultatet; en stark triceps.