I´m king of the world...

.....ser han ut att tänka när han sitter och spanar ner på Barcelonas gator från en av stensymbolerna på Sagrada Familia. Och jag vet att det är en duva, och att han säkert inte tänker på något annat än hur han ska plundra papperskorgen vid kiosken senare under eftermiddagen eller attackera turisterna med händer fyllda med fågelfrön på stora torget, men jag har en poäng här ändå. En smula långsökt, fair enough.

Den handlar om att våga. Och om självförtroende. Att det är okej att ta ett steg tillbaka och se över läget. Så när du halkar,våga ligga kvar. Låt allt känslotrassel finnas. I alla fall för en sekund. En av de vackraste personer jag mött satte handen i bröstet på mig och sa att om du bara springer vidare, så kommer det ifatt dig förr eller senare, våga stanna upp nu och vänd dig om och möt det, gråt, skrik och hata hela världen för ett ögonblick om det är vad som krävs. Det finns inga rätt och det finns inga fel när det gäller vissa saker.

Du vet, Darling.

Det där om hur du reser dig på nio. Alltid.