Missad buss, skrämselpropaganda och love is in the air*

Vi ska såklart till Barcelona en dag. Tanken var att gå upp klockan 9, men efter nattdopp och några öl på Mr Pilots favvobar, vaknar jag klockan 11 och tittar på min mobil som stängt av sig. I samma ögonblick slängs dörren upp och Mr Pilot rycker tag i mitt täcke och Wake up, vi har ju fucking försovit oss. Efter att ha gått till busstationen för att där inse att nästa buss inte får förrän om enochenhalv timme är det äh, vi skiter i det här nu, jag kör istället. Så det blir bilkörande på hög nivå igen. Han lottar fram en avfart och läs kartan nu, stumpan. Men till sist efter att ha fickparkerat i en grushög är vi nöjda och tar tbanan in till la Rambla där vi käkar. Sen mera tbana och när vi kommer upp ur den blir jag tappahakantyst, trots att jag vet vad vi ska se. Sagrada Familia. Katedralen är skitstor. Har sett den på bild, men det här är riktigt coolt. Mr Pilot inleder med att klart vi ska gå in, det är skitläskigt, man kan gå upp i tornen och trillar man ner så dör man garanterat. Väl på väg upp i trappan börjar jag undra när det läskiga ska komma och kan se mig själv på någon smal liten gång längs någon kant uppe nära katedralens tak. Adrenalinet knäpps på och jag försöker mota, men hör mig själv säga om man kan trilla ner vill jag nog inte göra det. Mr Pilot tar fram kameran, fotograferar mig, ler stort och klappar mig på huvudet och jodå, det är roligt när det är lite läskigt, kom nu. Känner hur handflatan klibbar mot ledstången som följer den smala spiraltrappan upp. Kolla här, ner i mitten, om man halkar säger det bara splatt, flinar Mr Pilot nöjt och skuttar vidare uppför trappan. Efter att ha klivit ut på en massa avsatser upp mot toppen släpper adrenalinet och jag inser att mister har överdrivit en smula. Visst kan man trilla ner, men det är i prinip omöjligt. Jag får fotografera väggsniglarna som jag blev helt förtjust i från boken om katedralen som ligger hemma hos Mr Pilot och är nöjd att vi tog långa vägen upp i tornet.
Sen dricker vi kaffe och möter Mr Pilots kusin, innan vi går genom hamnkvarteren in mot la Rambla. Husen är helt underbara. Gamla, med stora fönster och franska balkonger. Överallt människor som sitter med sangria eller öl eller de små kaffekopparna under uteserveringarnas markiser. Gatorna är smala, med vackra snidade gatlyktor. På flera ställen blir gatan till ett torg mellan husen. Hit kommer jag tillbaka, tänker jag flera gånger under promenaden mellan husen fram till det stora torget.

Barcelona är kärlek.


*Om man kan bli kär i en stad.