Hit me!

Det är i motvind en drake lyfter, skulle jag sagt om jag varit lite mer lugn i själen som person. Istället är det mer en titt under lugg och bite me.

Idag har jag har försovit mig. Kommit försent. Suttit i ett grupprum utan fönster hela dagen. Inte hittat litteratur till hemtentan. Inte hittat uppsatsen jag ska opponera på. Fetstopp i tbanan. Kö på banken. Små studentmuppar som kissar från vagnarna. Sergelstorgångest och jordens längsta kö [fuck SL och deras saggiga biljettsystem] fram till luckan. En kolikbaby i vagn en millimeter bakom mig. Och så plötsligt ska han stänga när vi stått där i en kvart.
-Ni får ställa er sist i den andra kön.

Pricken över i. Och jag känner hur jag bara inte vill längre. Hur jag bara vill gå. Därifrån. Till en taxi. Och säga:
-Snälla kör mig härifrån. Vart som helst.

Ska bli intressant att se om den känslan försvinner snart. Annars har vi ett problem.