Aeroporto, eller hur säger man nu då?

På flygplatsen när jag står i checkinkön kommer M [den andra piloten] swichande in genom svängdörren. Med glajjorna uppskjutna i pannan, kabinväska efter sig och snajdigt klädd i pilotuniform. Han får syn på mig och kommer mot mig med långa kliv. Kramar och fan, tror du inte att jag blev inringd när jag var standby, helt otroligt, sköt om dig nu, ha det bra, måste rusa. Sen ser jag honom genom fönstret klädd i neongul väst gena över landingsbanan med raska kliv på väg mot planet. Sen fika med Mr Pilot i vänthallen. Och 30 minuter går för fort ibland. Boarding. Säger jag har haft det så bra, så du anar inte och hoppas att han ska förstå allt jag inte kan formulera där med pass och boardingkort i ena handen och väskan i den andra. Kom ska du få en kram, smajlar han och jag gömmer ansiktet mot hans axel och försöker teleportera lite av honom till mig. For the road. Han nyper mig i hakan innan han försvinner ut genom dörren.

Jag saknar. Och är glad att jag gör det.