Killing me softly

The Fugees spelar på Hovet den 3 december. Kanske vore det en bra vintermorot för mig.

Men biljetterna kostar 435 kr. Host.

Ängelflytt

Snart flyttar två av mina änglar in i en lägenhet som de ska dela i Sumpan. På lördag går flyttlasset. Tänkte assistera genom att dricka take away-kaffe och bära några mindre kartonger. Problemet är att det behövs en flyttbil. Och det obehagliga med en flyttbil är att den är större än en vanlig bil. Och med tanke på den nyrepade fälgen, vet vi ju vem som inte borde bli utsedd till chaufför.

Men kanske kan jag bara sitta bredvid M om han blir den lycklige som ska trixa runt med en flyttbil. Ungefär som att få in en kokosnöt i ett ipodfodral.

Kan nog bli en trevlig helg det här.

Dubbelsnoozare

Idag var en sån dag. Ni vet, snoozade för många gånger. Undrar varför jag inte kopplar ihop pipandet med att jag borde gå upp. Snoozar. Och snoozar. Det lite genanta är att jag nu även använder min mobil som väckarklocka.

Så jag dubbelsnoozar. Och råförsover mig.

Flög in i klassrummet i morse med ipod och mobil i handen.
-Försovit dig igen?

Damn. Det måste varit håret som avslöjade mig. Igen.

Kanske om jag börjar med keps. Eller om min säng helt enkelt tippar ur mig när klockan ringer första gången, men antagligen skulle jag fortsätta sova som en koala fastklängd i resårbottnen.

Jag älskar att sova.

Kungsängen tur och retur

Så ringer lillebror och vill att jag ska komma med bilen. Tittar på repan innan jag kör upp på E4 mot Kungsängen. Är den inte lite mindre idag? Önsketänkande.

Brummar till slut fram till vakten och parkerar och väntar på domen. Plötsligt ser jag en blå FN-basker med tillhörande FN-soldat komma gående. Lilla bror.

Kliver ur bilen.
-Bli inte arg nu. Det har typ hänt en olycka.
Får en kram.
-Har du skrapat fäljen? säger han och ler nästan.
-Ja, jag är verkligen ledsen. Det var en olyckshändelse.
Han böjer sig ner och tittar precis som jag gjort säkert tjugo gånger de senaste dagarna. Jag tittar igen. Är repan inte lite större nu?
-Det är lugnt. Ingen fara.
-Va? Alltså jag är så ledsen..
-Hade du kört på ett barn kunde jag förstått om du varit ledsen. Det här är ingenting.

Perspektiv. Sånt man får när man varit i Liberia flera månader.

Därför

Varför har du inte skrivit något mer om bilen, frågade M idag. Ehum. Ja. Därför.

Det hände en liten olycka. Skyller allt på lastbilen som körde framför mig i Norrköping och blockerade så jag inte såg skyltningen och körde fel som attan. Var tvungen att backa lite och när jag snitsigt rundar en buske hör jag ett skrap. Känner hur hjärnan blir tuggummi.

Stänger av motorn. Tar ur nyckeln. Öpnnar dörren. Kliver ur. Sätter mig på huk vid bakdäcket. Svär. Tittar. Svär igen. Ställer mig upp. Sätter mig på huk igen. Stryker med fingret över däcket för att fatta att reporna sitter där de sitter. Svär igen.

Och fortsätter mot Stockholm.

Babe med dreadlocks

Igår när vi gick förbi ett café i Gamla Stan igår fick jag syn på honom. Som tagen direkt ur Mupparna. Med chokladbruna dreads. Det var kärlek direkt.

Lyckades få M att förstå det nödvändiga i att jag tog ett kort. Sätter mig på huk och försöker fånga trasselsuddens uppmärksamhet. Ser att killen som sitter vid bordet bredvid ler.
-Tjugo spänn, säger han och leendet blir större.
-Ah, är det din hund?
(Hör att jag låter som en 10-åring. Undrar när besattheten ska släppa.)
-Japp, hade jag vetat att han skulle bli värsta fotomodellen skulle jag haft med mig en liten mössa som folk kunde lägga pengar i.
Sen ler han igen om möjligt ännu större och kallar på fotomodellen, som är väldigt ointresserad av mig, och mer intresserad av en labrador på andra sidan gatan.
Men till sist vänder han på huvudet och tittar på mig.

Och som alla fotomodeller vet, det räcker med en bra bild.

Sömnpiller

Imorgon är det dags för tråkseminarium. Har överträffat mig själv genom att spara texten från 1859 till idag. Har lyckats läsa typ 40 sidor. Det obehagliga är att jag har typ 100 kvar. Riktigt illa.

Är rädd att jag aldrig kommer bli samma Sandra som jag var innan jag började läsa.

Ramlösa-sekten

Är med D och M i Gamla Stan för att käka. Killen som jobbar på Jerusalem kebab är otrolig. Han pratar med alla i kön, tar upp säkert fem beställningar samtidigt som han fixar ihop de han redan tagit upp. Tur att det inte är jag, skulle bara kunna komma ihåg en.
Sen frågar han vad vi vill dricka:
-Ramlösa.
-Ramlösa.
-Ramlösa.
Då tittar han upp samtidigt som han slänger på mera sallad på en tallrik. Naturell eller citron?
-Citron, tack.
-Jag också.
-Ja, det blir fint.
Då ler han stort och tittar på oss:
-Är det här någon sekt eller?

Vilken ruskigt tråkig tanke.

På örat

Aint no love. Med David Gray.

Trust me.

Vilken röst han har den mannen. Ni kommer tacka mig.

Fickparkering

Så är det dags nu då. Har provkört bilen lite. Att tre personer vände sig om när jag startade vid trafikljuset tar jag inte som en komplimang gällande min bilköring. Förklarade för pappa att det känns lite jobbigt:
-Jag kommer liksom inte kunna fickparkera. Jag kan inte.
-Jag skulle inte heller kunna fickparkera den bilen, Sandra.

Vet inte om det får det hela att kännas bättre eller sämre. Men tanken var ju god i alla fall.

Handtaget

Folk som åker med mig brukar ha en tendens att hålla i handtaget ovanför passagerardörren i stort sett under hela tiden resan varar. Särskilt gäller det de personer jag varit tillsammans med.
-Nej, du kör jättebra, Gumman. Verkligen. Jag vilar bara armen.

Jaså du.

Lovely

Ögonstenen. Och en bild innan Sandra. Hoppas att det inte ska behöva bli en bild efter Sandra.

Akta fäljarna

Snart är det dags. Tänkte ut och köra en runda på hemmaplan nu innan jag rattar ut på E22 med destination Stockholm. Bara förarstolen är ett helt projekt att ställa in, så det kommer ta mig en halvtimme att justera den så jag slipper sitta antingen som en pensionär stel som en pinne med näsan tryckt mot ratten eller som min lillebrorsas polare som halvligger i sätet. Har aldrig fattat hur de kan se ut genom vindrutan. Men det är ju en världslig sak.

Min mor oroar sig redan för att något ska hända med bilen.
-Sandra, du måste akta fäljarna.
Fäljarna ligger typ bara några centimeter över marken. Så tydligen ska man akta trottoarkanter. Inte för att jag brukar skrapa in i trottoarkanter, men hey, man vet ju aldrig.

Nu är det dock inte fäljarna eller förarstolen som känns riktigt jobbigt. Utan det är insikten om hur gatan där jag bor ser ut parkeringsmässigt. Och insikten om att mina kunskaper i fickparkering är obefintliga. Det måste finnas en lucka som jag kan köra rakt in i, annars är det kört. Fickparkera i backe. Får ju nästan kräkkänsla bara av att tänka på det.

Bamseplåster

Även tuffa militärer behöver plåster.

Glädjebollen

Blev överfallen av två fragglar när jag kom hem till mina föräldrar. Så kändes det i alla fall. Men som vanligt var det bara stora kärleksbeviset från våra två hundar. 90 kilo med glädjefnatt kräver stabil balans. Förra gången blev Embla en glädjeboll bakom min rygg och när jag vände mig om fick jag, helt oförberedd, 45 kilo hund i famnen, så jag flög in i byrån. Och fick ett saftigt blåmärke.

Sensmoral: Vänd aldrig glädjefnattet ryggen.

Dagens visdomsord, nåja

Kommer från mr Pilot:
-Du är ju lika labil som flytande väte i en masugn.

Visste inte att det fanns väte i en masugn. Alltid lär man sig något nytt.

Lacoste

Efter helgens strapatser och otaliga timmar på dansgolv och gående mellan fikor och skuttande efter taxibilar och uppför trappor har jag schysst skoskav på lite olika ställen. Det gör att skosituationen blir lite jobbig. Igår stod jag och provade igenom en hög skor för att hitta några som inte gjorde ont. Insåg att jag skulle behöva ett par sneakers.

Och idag hittade jag dem. Ett par bruna. Så snart behöver jag en garderob för mina skor också. Och ett medlemskap i Anonyma skomissbrukare.

Problemas

C och I ska låna min lägenhet en natt i helgen. Detta skulle inte innebära problem om jag var en strukturerad person. Men nu är jag inte det, och det i sin tur innebär att jag måste städa. Har redan fått impulsen att bara skicka in allt under sängen flera gånger. Men nu är jag inte 6 år utan 26, så det är inte acceptabelt antar jag.

Tre stora högar med kläder skulle flyttas från fåtölj, soffa och säng till garderoben. Nu till det lite jobbiga; min garderob är plötsligt för liten. Hur är det möjligt?

Skit också att jag inte har min egen Ernst som skulle snickrat ihop någon skitful, men praktiskt lösning. Nu får jag använda min egen lösning; ihopknölandet.

Fan va fint.

Taxi

Taxiåkandet var ett helt projekt för mig när jag flyttade till Stockholm. Att man skulle ställa sig och vifta lite snitsigt för att en taxi skulle stanna. Här ringer man inte och beställer en taxi, här viftar man. Sen kunde jag inte alls komma ihåg om det var de med släckt eller tänd lampa som var lediga, vilket gjorde mitt viftande mindre framgångsrikt till en början.

Sen är det grejen att sitta i någon annans bil, man vill ju liksom uppföra sig fint. Vara trevlig och så. Provade att sitta i baksätet några gånger, men det kändes ganska underligt. Så nu sitter jag fram. Och pratar.

Och tackar min journalistiska ådra för att jag alltid kan hålla igång ett samtal. Grundregeln är att alla älskar att prata om sig själva, så det är bara att ställa frågor och sen humma uppmuntrande.

Bye bye baby

I lördags hände det som inte fick hända. När jag skuttar efter en taxi på Kungsgatan säger det ritsch. Min ena sko spricker i sidan. Tittar ner och ser skadan och känner ett ritsch i hjärtat. Mina favoritskor. Som jag under våren lagt 270 kr på att sula om, klacka om och putsa till. Damn.

Så nu är jag i valet och kvalet. Ska jag verkligen gå till min snälla skomaker och be honom försöka förstärka den som inte gick sönder och lappa ihop den som gick sönder. Jag vet ju vad alla andra skulle svara. Släng skiten.

Men när det är love at first sight är det inte så lätt. Den kärleken, den kärleken.

Lilla Liberia

Snart kommer lillebror hem från Afrika, där han varit duktig FN-soldat. Kolla in de schyssta bilderna. Jag har fått den stora äran att köra hans ögonsten upp till Sthlm så att den står här och väntar när han landar. Knäar nästan under pressen. Turbo och Sanna. Fortsättning följer.

Laleh

Så här är det. Ni måste lyssna på Laleh. Satt och väntade på tbanan i en kvart igår och smålog och trivdes. I ipoden Lalehs Live tomorrow.

Världsklass. Trust me.

För övrigt är rimmet på Kung Fu i låten Storebror ett av de skönare.

Hemmafeeling

Hamnade med M i Gamla Stan idag. Slutade med att vi satt på en brädhög och tittade ut över vattnet och Söder. Och till min förvåning hittade jag lukten av hav där på kajkanten.

Hjärtat tog nästan ett litet skutt av glädje.

Guidebok

Har fikat och fikat idag. 'Vad gör du på fritiden då? Jo, jag fikar. Hela tiden. Det är där du hittar mig, på något café med en kopp kaffe i handen.

Kan snart skriva en guidebok om Stockholms caféer. Vilka som är bra och vilka som är dåliga, utifrån en massa kriterier. J har ett enklare sätt; ingår påtår eller inte. Om ja; bra. Om nej; gå aldrig dit igen. Skulle bli en kort guidebok om han författade.

Tandläkaren, otäcka versionen

Till min stora glädje håller en visdomstand på att ploppa fram i min överkäke. Tyvärr fortskrider inte ploppandet som det borde, i alla fall inte enligt min bedömning. Den vill liksom inte komma fram helt.

Så jag måste ta mig hårt i kragen och ringa tandläkaren. Det finns ingenting som är så jäkla läskigt som att gå till tandläkaren. Så det känns omöjligt. Men nöden har ingen lag.

Till min skräck har en av mina vänner precis dragit ut en visdomstand och haft fasansfullt ont. Höll på att trilla in under fikabordet när hon berättade. Kände hur det svartnade för ögonen.

Och med tanke på att mitt ex såg ut som en hamster i tre veckor och i princip var drogad på elefantknockarvärktabletter under den tiden, så kan jag ju säga att jag hellre skulle försöka köra upp för körkort igen än ringa.

Aikido

Har tränat aikido. Fick äntligen tummen ur. Alla var jättetrevliga och pedagogiska. Lyckades inte rulla in i någon pelare, men gjorde några inte helt smidiga fall. Mattan är amazing. Det gjorde inte ont en enda gång.

Men träningsvärk kommer det bli. Får väl långa grannens rullator om jag ska in till city och fika imorgon. Kan ju matcha min nya väska med Olgas rullatorhandtag.

Och handen på hjärtat

Jag har inte klarat av att leva upp till F.I.D.O. Men om någon av er lyckas, please let me know.

F.I.D.O

Idag är det nog dags att jag delar med mig av FIDO. Coolt med svårt. Och ni som är känsliga sluta läsa nu.

Kanske är idén inte så dum. Och skulle spara oss oändliga timmar ältande på caféer dagen efter.
-Men vad menar han då..?
-Vill han att jag ska ringa?
-Vad betyder det här smset?
-Varför skulle han annars ha ringt?
-Vad betyder inget seriöst?

Här får ni lösningen, slutet på ältandet, så här gör man:

Fuck it! Drive on.

En lördag i Stockholm

Don´t try this at home, kids

Har överlevt dagen och huggit in på materialet till kursen jag läser nu. Alltid fint med juridisk litteratur när man känner sig mosig. Funkar kanon. Och så hittar jag den; en debattartikel från 1859. På (håll i hatten nu!) 100 sidor. Kan ni föreställa er det obefintliga typsnittet och sköna ord som "af", "tvenne", "utfinna"och självklart kryddat med "ehuru" och "tillstädes".

Idag är det inte läge. Aldrig juridisk 1800-tals litteratur så nära inpå en bakfylla. Det kan bli en juridisk lobotomi, barn.

Ska nog läsa Se och hör istället, för att slippa tänka.

Lillstrumpa

Om jag var drottningen av landet bakis för två veckor sedan, så härskade jag över en hel kontinent igår. En dubbelbakfylla.

Otroligt skärpt att festa på en bakfylla. Kan ju säga att jag var stolt över mig själv när jag vaknade klockan 11 igår och sen somnade om kl 12 och sov till kl 18, för att sen somna igen kl 23. Det var den kortaste söndagen på länge. Kände mig som ett bältdjur i ide.

Inledde även dagen starkt, med att missa ett tretimmars seminarium. High five. Är inte i fas, men det borde ju inte kunna bli värre just nu, om jag håller mig inne hela dagen och sorterar min strumplåda.

Följ bara skyltarna

Festandet i fredagskväll var trevligt på alla sätt. Stockholm har sin charm. Mindre charmig är jag när jag tror att jag vet precis var jag är och hur jag ska gå för att i nästa sekund inse att jag inte har en aning. Har lokalsinne som en drogad gnu. Tipset då är att leta efter T-banesymbolen.
Det vackra blåvita T.

Som innebär att jag slipper avslöja mina lantisgener.

Jag hade väl fel, dårå

Jag får väl krypa till korset och erkänna. Jag hade trevligt igår. Det var inte ett bratställe. Det var ett soft ställe, med glada människor. M-Sandra, 1-0.

Hiphop-bralla

Blev precis informerad om att min ananaskokosdrink står på kylning hos M. Mutor, fegt. Det är utgång och jag har i ett svagt ögonblick lovat bort mig till ett i mina ögon hemskt bratställe. Gillar inte brat.

-Kan jag ha jeans och vit top?
-Sure, annars får du låna mina vita byxor. (bratbyxor reds anm.)
-Gah.

Sanna goes hiphop. Det skulle vara att maxa smärtan. Men nu har jag en ananaskokosdrink som väntar på mig.

Kycklingdräkt

Har slängt ett fotbad som stått ovanpå min garderob i en evighet. Detta fotbad har varit untouchable, men efter att ha repat mod lyftes det ner. Ner i soprummet. Finemang. En borrmaskin gick samma öde till mötes. Sen var det dags för en bunt foton.

Insåg för första gången att en pappersstrimlare inte vore så dumt. Men med tanke på att det är första gången jag velat ha en så skulle den nog inte löna sig i längden. Sax funkar, men blev lite trött i handen efter ett tag. Hade ju gått fortare med en liten brasa på gården, men vad skulle mina grannar tro egentligen.

-Jaha, där står hon och grillar korv, nej vad är det för ngt? Åke, ring polisen.

Iofs är det Stockholm där man kan hoppa jämfota i kycklingdräkt i tunnelbanan och ingen lyfter på ögonbrynet, så mitt eldande skulle nog förflutit i lugn och ro.

Duracellkaninen

Det där med kaffe är lite trixigt. Det gäller att få maximal effekt, utan att överskrida. Det svåra blir ju att beräkna styrkan. Fem koppar blask = En kopp från Sossefiket. (Och nej, det är inte för att jag har ngt emot sossar, eller för att det är sossar som går dit. Det heter bara så. Punkt.)

Och idag var jag på Söder på ett ej inarbetat fik rent kaffemässigt. Och då hade jag redan börjat fylla min kvot genom att hälla i mig kaffe på universitetet. Detta tog jag inte med i beräkningen vid mitt andra kaffeintag. Och damn, starkt kaffe. Det hade nog inte runnit ut om man vänt koppen upp och ner ens.

Så nu är jag duracell i några timmar.

En slips är en slips

När jag hade tråkigt utanför provhytten jämförde jag slipspriser. Ja, ni förstår. Hittade en liten smal slips som kostade 670 kr. Det är liksom beyond mitt förstånd. En slips är en snutt tyg. Kanske är det en superslips, i superfint tyg. Men tjena.

Jag, Sandra, lovar och svär på heder och samvete att aldrig köpa en slips för 670 kr. För då har jag blivit en sellout. Punkt.

En tygkorv

Har tillbringat ännu mer tid utanför samma provrum som igår. Idag var det jag som hängde över bordet som en padda. Trött. Men lyfte på huvudet när M svängde ut och visade upp sig och nickade och hummade. Idag var jag ett dåligt smakråd. Men det slutade bra i alla fall, men en helt annan tröja än de vi valde ut igår.

Samtidigt som jag hängde över bordet kommer en liten farbror hasande fram till spegeln, med en överentusiastisk expedit i hasorna. Han är klädd i en vinterjacka. Modell gigantisk. Hans små pinnben sticker knappt fram alls. En svart tygkorv är han.
-Det är ju preeeeeecis så den ska sitta och den skyddar mot regn och blåst, trumpetar expediten i hans öra.
Försiktigt sticker han fram en hand ur ärmen och lyfter lite i jackans kant, precis som man lyfter upp en kjol.
-Är den inte lite stor? försöker han.
-Absolut inte, du kan ha vad som helst under, en kavaj till exempel.
Eller en till liten farbror tänker jag. Jackan ser ut att rymma tre små farbröder.

Tygkorven tvekar. Han ser precis som jag att det inte är helt lyckat och inser troligen att om det kommer en rejäl kastvind när han går på stan så blir jackan som ett segel och han kommer svepas med. Och hans små pinnben fäkta hjälplöst. Kanske är det därför han fattar mod och ber om att få prova en mindre storlek, trots expeditens högljudda hummanden och snygghetsbetygelser.

Jag hoppas att han fick en mindre storlek, annars kommer vi ha små farbröder som trillar till höger och vänster så fort det kommer en vindpust.

Ett kilo vogue

Har precis lagt vantarna på den. Var först och fingrade lite på den i en affär i Götgatsbacken, men insåg att det är inte kul att bära den efter typ tio meter. Den blir liksom tyngre och tyngre. Men nu har jag den i min ägo. Och oj, så vacker den är. 800 sidor.

800 sidor. Det är respekt. Ikeakatalogen ser ut som en bebis bredvid tjocka super-Vogue.

Getingen

Har fikat med M idag. En av de roligaste personer jag känner. Jag fick vara tålmodigt smakråd vid tröjprovning. Slutade med att han trasslade runt i provhytten med en vitblå tröja. Då hade vi kollat på flera hundra trörjor under några timmar. Det gick till på följande vis:
-Den här då?
-Nej.
-Den här då?
-Nej.
-Den här då?
-Nej.
Till sist enades vi om den blåvita, men sen medans han trasslar hittar jag en svart tröja med gula smala ränder. Skuttar glatt bort till honom och den tålmodiga expediten som nu valt att assistera oss.
-Prova getingen. Prova getingen.
Expediten håller då på att domna av mot ett bord av uttråkning. Jag gillade getingtröjan och M gillade kille-på-segelbåt-tröjan. Och jag är ganska säker på att han smyger dit och köper den vitblå imorgon. Ville nog inte kväva min getingglädje där på plats.

En ängel i blå plysch

Kliver in i tbanevagnen med en pinsam hög med tidningar under armen. DN, Stockholm news, Metro, SvD. I handen ipod och mobiltelefon, i andra handen en påse kantareller. Och no worries, det är inte mina kantareller, jag bara barnvaktar dem i min kyl några timmar. Om det nu var någon som ville ringa giftcentralen.

Trillade rakt ner i Stockholmshålet idag. Vaknade för sent och fick prioritera bort frukost och sen rusa. Stressbollpingpong i magen. Först skola, sen fika, sen hem för att lämna kantarellerna. Halvläser framsidan på DN samtidigt som jag fipplar med min ipod. Tittar upp över kanten och där sitter hon.

En ängel i blå plysch.

I en barnvagn. Vänd mot mig. Stor gul napp i munnen. Tröjans huva är uppfälld över huvudet. Hon fixerar mig med blicken. Stora blå ögon. Sen spelar hon ut sitt bästa kort; drar av ett storsmajl så nappen nästan trillar ut. Och sen ett om möjligt ännu större.

Hon knackar in perspektiv i min Stockholmskackiga hjärna. Och punkterar stressbollen på en sekund.

Stockholm behöver fler änglar i blå plysch.

En sån där vit vacker sak

Konversation för länge sedan:
-Det känns som jag tappat bort mig lite, typ guppat iväg från de andra ankorna i racet.
-Oavsett är du svanen bland alla ankor.
-....?
-En sån där vit vacker sak.

Kanske är det en av de finare komplimanger jag fått.

På piren

Har andats nu. Och räknat svanar i brist på måsar.

Promenix

Precis fått lägesrapport från Stockholm. Det regnar och är 13 grader. Fyfan. Här är det sol igen. Vackert. Ska göra det jag alltid gör innan jag åker tillbaka till Stockholm. Fylla lungorna. Vila blicken på vågorna och räkna måsar.

May the force be with me

Och nu har jag avverkat en flaska Echinaforce och börjat på nästa. Smakar äckelpäckel. Undar om det verkligen hjälper. Eller om det bara är placebo. Och då är det ju jordens smartaste affärsidé; att lyckas tjäna pengar på att få folk att dricka något som smakar illa.

Min ipod blev en gökunge

Idag har det varit sommar här. Det ni. Vill inte alls åka tillbaka till Stockholm imorgon. Jag behöver mer sommar. Alltid.

Sen är det ett problem med min ipod. Jag måste ju vara typ den enda i Stockholm som har windows 98 som operativsystem på min dator, och ipod gillar inte windows 98. Utan surar. Måste alltså skaffa en laddare till den och sedan en dosa som konverterar den amerikanska kontakten på laddaren så den passar i ett svenskt vägguttag. Smidigt värre. Med tanke på min handlingskraft när det gäller tekniska saker kan jag lika gärna önska mig en i julklapp. Då är det ju mycket smidigare att åka hem till kompisar som har windows 2000 eller xp och ladda ipod med deras datorer i fyra timmar.

Jag har blivit den snyltande gökmamman som lägger min ipod i andras bon för att mata den.

Bazooka

Självklart fanns det igår en massa saker man kunde prova på. Min minsta brorsa drogs direkt till simulatorerna och vapnen. Där vid ett bord står en mycket nöjd militär och visar en bazooka. Min lumpenlillebror provskjuter och träffar målet, det ser man på en blipp på en dataskärm. Min pappa provskjuter också och missar.
-Ska inte du prova?
-Nope, jag gillar inte vapen.
Men innan jag hinner fatta vad som hänt står jag där med en bazooka på axeln.
-Den är ju skittung.
Då skrattar han och försöker lyfta den lite från min axel.
-Vad ska jag skjuta på?
-Ser du huset därborta, vid häcken är ett mål. Titta genom här och sen trycker du ner här innan du tycker på avtryckaren.
-Jag kan inte, jag har för små händer.
Men på något sätt lyckas jag sikta och efter att ha tryckt in avtryckaren allt jag orkar så plippar det till och det kommer upp en blipp på skärmen. En riktigt risig träff, men en träff iaf.

Och det är ju allt som betyder något.

Ärtan pärtan pirum parum

Plötsligt igår stod jag där iklädd militärhjälm. Såg ut som tagen ur ett barnprogram.

-Jo, det är jag som spelar den gröna ärtan.

Eller snarare pumpan.

Fas två

Med tanke på dagens militärövningar, så är det kanske inte konstigt att min förkylning gått in i en ny fas. Nu är jag snuvig. Tadaaa. Och fan.

Så det blev ingen utgång ikväll, däremot film tillsammans med lillbrorsorna. Och en massa te. Och nässpray. Och näsdukar. Och Echinaforce. Och C-vitamin. Och Echinaforce. Och Echinaforce. Så imorgon tänkte jag vara frisk.

Cleo

Det heter tydligen Militärens Fältkök. Och kön fram dit var en kilometer i runda slängar. Undrar om det kan ha ett direkt samband med att det enda som serverades i riktiga köket var ärtsoppa. I alla fall var wienerbröden goda. Betyg fyra av fem möjliga. Att det fanns kaffe till höjer nästan upp betyget ett snäpp till.

Självklart briljerade musikkåren och trumpetade loss, innan übermilitären höll ett välkomsttal i en sprakig mikrofon. Sen var det den sedvanliga rundan där man tittar på militärgrejer. Till min förtjusning hade de en uppvisning av minhundar.
-Det här är Cleo, precis hemkommen från Laos.
Tyckte väl att hon såg lite globetrottervan ut när hon studsade ur bilen och fick på sig en snitsig sele, innan hon briljerade genom att snabbt sniffa fram det som skulle sniffas fram.

Jag är inte svårare än att om det finns kaffe på ett ställe är det okej. Om det finns hundar på ett ställe är det okej. Och om det finns både kaffe och hundar, ja ni förstår ju.

1-0

Tänkte fiska till mig lite sympatier på icq:

-Jag är sjuk, det är synd om mig.
-Du har väl levt osunt och svirat eller liknande..
-Det var ju förra veckan.
-Eller så vill gudarna bara straffa dig helt enkelt.

Aha, såklart. Gudarna-Sandra, 1-0.

MFW

Med tre småbröder blir det tydligen mycket militärprylar. Medaljutdelningar och sånt. Min äldsta lillebror är just nu i Liberia på FN-uppdrag. Hans fjärde. Så jag har varit med på fler medaljutdelningar, uppvisningar och anhörigträffar än de flesta. Men vad jag inte förstår är varför de måste dra igång typ klockan 8 på morgonen. Vissa gånger har jag känt mig helt bortdomnad tills musikkåren trumpetat fram några meter bort. Nu vet jag vad de har den till iaf. Helt omöjligt att inte bli klarvaken och ställa sig i givakt.

Men imorgon är det mellanlillebror som ska visa upp schyssta lumpengrejer. Det var en militäriskt sett riktigt snäll tid, de drar igång klockan 9. Vet att jag kommer vara i princip medvetslös, men litar på att de har en skön musikkår även där.

Sen har jag fått tips om att försvaret tydligen har goda wienerbröd från Försvarets fältkök. Så det blir Mission Find Wienerbröd (MFW).

Mellanstadiet

Sen är jag i mellanstadiet mellan frisk och sjuk. Känner hur bacillerna liksom hoppar hopprep i väntan på att få invadera mig och bidra med snuva och ont i halsen. Vad som helst utom snuva. Hatar det. Då har jag hellre jordens ont i halsen eller mongofeber så jag svettas fast i lakanen.

Fick akutbesöka hälsokostaffären idag. Motstod impulserna att handla allt jag kunde komma över. Har tydligen dolda, jag vill iaf att de ska vara dolda, hypokondrisymptom. Så det blev bara en flaska echinaforce.

"Tag 40 droppar...jada jada..." Tog snarare 100 droppar. Ska man göra det, kan man lika gärna göra det ordentligt."

Googeligoogle

Det var inte jag som började var en schysst ursäkt när man gick på dagis, men känns mindre användbar nu när jag är 26. Men det var faktiskt inte jag som kom på det från början. Men nu har jag gjort det. Jag har googlat ett ex. Kan ju erkänna att jag inte är särskilt stolt, men samtidigt så bryr jag mig inte så mycket heller.

Nu är jag en av alla dem. Som leker privatdeckare och googlar.

Googla själv någon här. Kom igen, jag vet att du vill

Den 15/9 är det dax

Det var inte lögn alltså. September numret är gigantiskt. Och SJP är på framsidan. Och, ja jag är medveten om att jag låter som en fjortis.

Myten om Vogue?

Sen undrar jag om det verkligen kommer ett vogue-nummer som är 800 sidor tjockt nu. Kan erkänna att det låter för bra för att vara sant, men förhoppningsfull som jag är så har jag svängt förbi Presstop typ varje dag hela veckan, men nada. Är jag kanske bara för tidigt ute, eller är det båg?

Parasollparty

Varför är jag inte född i Grekland? Varför måste jag vara i Stockholm en höst till? Jag kvävs ju under metrotidningar och alla volangkjolar som fladdrar runt överallt. Jag skulle faktiskt passa in bättre under det där parasollet. Sådetså.

Sommarbron

Precis så långt borta som ölandsbron är på bilden känns den när jag är i Stockholm. Mindre än minst. Kanske är det för att den är så mycket sommar och Stockholm redan börjar kännas höst. Sådär förtjust i tanken på höst idag.

Juridikbabe

Sänder en tankeballong med riktning Italien. Och inte bara det, imorgon postas det första giraffvykortet.

Och inga jeans

Och det värsta: det blir inga jeans, eftersom det inte blev aikido. Nu känner jag mig lite ledsen nästan. Undrar om jag kan stämma SL. Adekvat kausalitet?

Njaaa.

Fuck SL, eller tack SL?

Klockrent. 4 minuter till rätt tbana lyser det på skylten. Men så när de blinkande stjärnorna dyker upp börjar jag ana oråd och så knastrar det till och "Det är stopp i trafiken på blå linje, detta på grund av ett ordningsproblem." Eh. Jaha. Surprise. Not.

Inser att det är rökt när det plötsligt gått tio minuter till och jag hunnit räkna på att jag skulle komma minst en kvart för sent, med lite tur.

Kanske räddade SL mig från stödkrage. Kan ju låtsas det, men tror mer på Fuck SL.

Stödkrage

Då är det snart dags och nu börjar det kännas lite bökigt. Vad fan har jag gett mig in på. Om 1.5 timme ska jag stå i dojon redo att träna Aikido för första gången. Ångrar att jag var där och smygrekade lite förra veckan för nu vet jag mer än vad jag vill veta. Det såg stundtals ut som ett cirkusläger där folk rullade runt som bollar. Framåt och bakåt kunde alla rulla.

Det som känns problematiskt är väl just att kullerbyttandet verkar vara en så stor del av det hela. Och jag minns att kullerbyttor aldrig riktigt var min grej i skolan, så hur jag ska fixa det nu försöker jag att inte tänka på. Jag kanske är smidig som en katt. Who knows.

Eller så blir det verkligen gipsvagga eller i bästa fall stödkrage.

Cheap Monday

Imorgon är det dags. Ska se om jag kan ha de jättesmala svarta, utan att se ut som en bratwurst. Vackra jeans för 400 kr paret, bättre blir det inte. Måste se till att lägga vantarna på ett vitt linne med döskalleloggan också, om det mot alla odds finns ett kvar.

Har gjort en deal med mig själv också. Jag får köpa jeansen om jag går och tränar Aikido imorgon. En intressant relation det där, mellan lata Sanna och hurtiga Sanna, som tar sig uttryck i bisarra avtal.

Träna = Få köpa Jeans.

Vad du är fin, kära lilla ipod

Jag har varit stolt ägare till min ipod två veckor nu. När den dunsade ner med posten dröjde det två dagar innan jag ens vågade öppna kartongen. Jag och teknikgrejer är en dålig ekvation. Det slutade med att min lillebror tog befälet och packade upp sladdar och installerade program. Jag satt bredvid och ställde dumma frågor.

Den följde såklart med mig till Stockholm och var det bästa resesällskapet jag haft. Ja, musikmässigt då. Och så är den ju vacker med sin guldbaggeglänsande gröna färg.

Insåg idag att den nog är värd lite skydd mot mig iallafall. Så jag ska skaffa en ipodstrumpa. Nu vet ni det, så inget skrattande. Det är faktiskt inte konstigare än att man har stötfångare på bilen.

Sådetså.

Drottningen

White Russian. White Russian. White Russian. Jag ska inte dricka White Russian igen. Kände mig som en mjölkko när jag vaknade. Måste komma ihåg att skaffa resorb. Memo to self.

-Är du drottningen av landet bakis idag?
-Japp.
-Tack för smset igår. Antar att "jag är huuumgqig" betydet "jag är hungrig".
-Ja.

Vadå, så länge meningen går att utläsa. Språkpolis.

De sju små grisarna

Redan när jag var liten fanns den där; den rena kärleken. Till grisar. Och då i synnerhet till tjocka rultiga små hängbuksvin. När de andra barnen rusade iväg för att klappa getterna, efter att han mutat dem med pellets, klafsade jag bort till geggamojjahörnan av hagen, för där höll de till. Mina älsklingar. Leriga låg de där och lät mig klappa deras stubbiga grishuvuden. Mina föräldrar försökte:

-Titta så söta de är, de små killingarna. Kom och klappa dem.
-Nej.

Kanske var jag bara lat och orkade inte jaga de fjolliga getterna.