Tandläkaren, otäcka versionen

Till min stora glädje håller en visdomstand på att ploppa fram i min överkäke. Tyvärr fortskrider inte ploppandet som det borde, i alla fall inte enligt min bedömning. Den vill liksom inte komma fram helt.

Så jag måste ta mig hårt i kragen och ringa tandläkaren. Det finns ingenting som är så jäkla läskigt som att gå till tandläkaren. Så det känns omöjligt. Men nöden har ingen lag.

Till min skräck har en av mina vänner precis dragit ut en visdomstand och haft fasansfullt ont. Höll på att trilla in under fikabordet när hon berättade. Kände hur det svartnade för ögonen.

Och med tanke på att mitt ex såg ut som en hamster i tre veckor och i princip var drogad på elefantknockarvärktabletter under den tiden, så kan jag ju säga att jag hellre skulle försöka köra upp för körkort igen än ringa.