Det där jag gör på dagarna.

Be my friend.

Ingen som är sugen på att komma förbi och dricka en kopp te och plugga på 24 kap BrB? Ingen? Inte ens om jag bjuder på muffins?

Någon som kan låna ut en basset några timmar?

Trögt idag. Saker fastnar. Vill sig inte riktigt. Krångel och trassel. Inget går enkelt. Känner hur irritationen växer. Vill se resultat. Göra klart. Istället högar. Postits. Överallt. Glöm inte. Kolla. Ring. På med svarta dräkten. Hjärtat stelnar flera gånger under den där timmen. Sen mörker utanför fönstret redan klockan fem. Regnet häller ner när jag går hemåt. Orkar inte lyfta blicken. Orkar inte ta in fler människor. Det är som om dagens kvot är fylld. Tänker på apelsinodlingen. Vill inte bli pansar, men känner hur saker fortfarande skakar mig. Får mig att tappa balansen. Och jag blir tung för min omgivning. Svårkramad. Vill vara ensam. Behöver balasera ut. Sortera in. Möter en hund på St Eriksbron. Med nosen mot regnet. Får hålla mig för att inte fråga om jag inte kan få klappa. Mjuka hundöron och snälla ögon. Det där som alltid lagar mig.

Plantagen

Ur Dagens Nyheter trillar ett reklamblad från Plantagen. Har stirrat på det där stora glashuset från E4:an, men aldrig åkt dit. Så idag är det dags.

Hur många tanter med rullvagnar kommer fräsa runt i växthuset? Detta kan vara den dummaste idén idag med undantag för imorse när plattångens ena platta lossnade och jag tryckte dit den med tummen.

Hallelujah

Vaknar klockan 08.53. Vilket innebär att klockan efter omställning till oh-holy-helvetes-tiden egentligen är 07.53. Försöker somna om men det här jobbandet börjar sätta sina spår. Jag har börjat märka tendenser till något som kallas dygnsrytm.

Den lilla städmaskinen

Har redan städat kylskåpet och resten av köket. Tredje maskinen tvätt. Betalat räkningar. Tömt diskmaskinen och nästan fyllt den igen. Hängt in skjortor i garderoben. Vikt en massa tvätt. Torkat bord. Sorterat bort ännu mer som ska till klädinsamlingen. Packat ner böcker i lådor. Packat upp böcker ur lådor. Dammsugit. Torkat golv. Och nu står travar med lådor i hallen som ska gås igenom. Men först en kaffe latte. Varför gör jag alltid så sjukt starkt kaffe? Det blir ju svinäckligt. Iiiirk.

Hur man vet att det nog var dags att call it a day.

När jag slutat går jag alla trapporna ner till entréplanet och fortsätter sen en trappa till ner i källaren.

När jag vaknar ser jag.....en man iklädd fez städa garderoben.

Min armé.

Att städa är så jäkla tråkigt. Att formera en armé i vardagsrummet är i alla fall lite roligare.

8 saker jag inte tänker ge en chans

Fått en utmaning från kexet Ajja. Så here we go, utan rangordning:

1. Foppatofflor.
Jag måste nog vara avsvimmad för att någon ska lyckas trä på en neongul plastsandal på min fot. The horror.

2. Den där seafood-tallriken vi blev serverade i Spanien.
Iiiiiiih! Men katterna som hängde i buskarna bredvid serveringen älskade mig när det smusslades ner både fiskar och räkor.

3. En sångkarriär
För allas skull. Trust me.

4. Alla gissa-ordet-program.
Äter man på sommaren fem bokstäver. De första bokstaven är G. Den andra är L. Den tredje är A. Den fjärde är S. Vad kan då den sista vara?! Boooooring.

5. Hockeyfrilla.
Behåller min fraggelfrilla.

6. Poncho.
Det är ett livsfarligt plagg.

7. Chihuahua.
En hund som ett marsvin skulle sätta på plats är ingen riktig hund.

8. E-type.
Kommentar helt överflödig.

Listan postas till Fröken Nej, Peppe och Björnen.

Discokula.

Eller i alla fall några drinkar och så ska jag försöka att inte vara en tant och gå hem tidigt.

Som handen i handsken eller hur var det nu igen.

Hela dagarna. Konflikter. Avtal som inte hålls. Pengar som inte betalats. Människor som är besvikna. På varandra. Ilska. Frustration. Och så mycket saker som prioriteras bort till förmån för den där ilskan. Strävan efter att få rätt. Upprättelse i vissa fall. Sällan segerns sötma. Istället gråa dagar. Fler än som varit nödvändigt i många fall. Och jag funderar på om jag inte vore lyckligare som apelsinodlare i något varmt land.

Jag tror på er, grabbar.

Tänker ge mig själv lite mobilfri tid. Går en lång promenad. Borde tagit på mig vantar. När jag går förbi Vasaparker lirar de fotboll. Ett gäng bröliga tonårspojkar. Älgiga i steget. Flaxigt spretiga. Jag tänker på mina småbrorsor. Jag kan inte låta bli att stanna. Ruff och knuff. Vänskapligt. Skratt. Och jag önskar att det ska gå bra för dem. Att de ska nöja sig med att sparka på en fotboll. Aldrig göra något som vränger livet till en återvändsgränd.

Murphys law.

Klockan är 16.45 och jag ska vara hos mäklaren kl 17.30. Då knackar det på dörrkarmen och kraven på morgondagens juridiska insatser slår plötsligt i taket. En diskussion på 40 minuter följer och jag balanserar. Igen. Gulp. Undviker att trilla i backen och är plötsligt sent ute till mötet och får göra en rushby i bibblan och rafsa åt mig lite böcker jag tror kan vara spexiga att plöja igenom en måndagkväll. Och nu har jag suttit några timmar. Igen. Fabulous.

En kaffe latte i lagom size.

The shit.

Idag lyckades jag slå mig själv över knäet med racketen. Och det är svinjobbigt. Men jag älskar det.

Det är fult att ljuga.

-Vad är det där?
-Va?
-Vad har du på fötterna?
-Vad ser det ut som?
-...
-Ett par tofflor.
-Fina.

Idiot-Bill och idiot-Bull.

Har precis lagt upp mina varor på kassabandet. Jag har också sett löpet. Tonårsflickor våldtog pojke. Jävla skittidning. Men mer skit ska det bli. Två gubbar ställer sig bakom mig i kön.
Idiotgubbe 1: Höhö. Ja där ser man..
Idiotgubbe 2: Vadå?
Idiotgubbe 1: Ja, våldtagen av tjejer.
Iditogubbe 2: Ja, jag såg det också. Höhö!
Idiotgubbe 1: Stackare...höhöhö!
Idiotgubbe 2: Ja, något fel måste det ju vara på honom.
Idiotgubbe 1: Ja, våldtagen. Av tjejer. Något fel måste det vara.
Idiotgubbe 2: Ingen man direkt. Höhö!
Jag tror inte mina öron. Men känner hur jag rodnar av ilska. Och jag är en sekund från att vända mig om och fråga idioterna om de inte kan ta sitt bullshit och stoppa det på ett ställe där solen inte skiner, men då ler kassörskan mot mig och säger hej och jag nickar till svar. Jag går hem i kylan och det är så närvarande. Att vi har jävligt lång väg kvar. På grund av bromsklossar. Idiotgubbar.

Veckans mest fantastiska mms.

I think I passed.

Drömmer juridikdrömmar hela natten mot måndag. Vaknar invriden kåldolmad i täcket. Juridikmoln över huvudet hela måndagen. Förhandling hela tisdag och hela dagen idag. Efter förhandlingen får jag bekräftat att jag har förstått. Läst på rätt saker. Förstår problematiken. Får pröva mina juridiska vingar och de håller. Känns det som. En nickning här och ett hummande där.

Den perfekta kvällen?

Squash.

Det var en evighet sedan jag höll i ett squashracket, men nu är det dags igen. I nya shorts och nya skor känner jag mig extra mycket som ett blåbär när jag med mitt hyrda racket kliver in på planen och stänger glasdörren bakom mig.
-Vi kör med gula tävlingbollen. Den är lite mer trög.
-Jahapp.
Skorna klämmer på lilltårna. Iiiih. Byter racket och får höra att det är typ det sämsta att spela med. Dåligt strängat. Men det visar sig att jag och det där dåligt strängande racketet är en bra kombination. Och jag glömmer att skorna dödar mina lilltår. Och jag glömmer juridikuppgiften jag tänkt på konstant i flera veckor och som jag fan inte hittar svaret på. Jag är helt fokuserad på den blå bollen som viner i rummet. Distraktion is the shit.

Smaken är som baken.

Ska kolla på den fantastiska väckarklockan imorgon.
-Vill du hänga med och kolla på den?
-Nej.
-Nehepp. Då får jag väl gå själv.
-Den är ful.
-Come on, den är ju skitrolig. Den blinkar och låter.
-Du kommer inte tycka att den är rolig.
-Jo.
-Nej. Och framförallt är den ful!
-Den är rolig. Alla tycker ju att den är cool.
-De slipper ha den i sitt sovrum.

Lösningen!

Vad tror ni om den här?

Du kommer träffa människor som är arga och ledsna.

Och idag händer det. Gråt. Och jag hanterar det. Utan att vika med blicken. Men det skär i mig.

Det där om att ta ett steg till.

Den där om att Prestationsmonstret har återvänt.

Jag skriver och skriver och skriver. Och plötsligt är det mörkt utanför fönstret. Min första jobba-sent-dag. Och jag är inte nöjd. Men jag blir aldrig nöjd. Så jag skriver ut och slänger ner mina femton sidor word i väskan. Imorgon ska det lämnas in.