Sju månader går fort.

Update på trean. Två danska soldater dödade i Afghanistan. Och jag fryser till is och blir taggtrådsröst. Trots att jag vet att han är i norra Afghanistan. Så önskar jag hem honom. Nu.

När man precis slipper undan oväntat besök.

Trycker in koden och tar trapporna upp och ska precis rycka upp dörren när jag ser att det står fel namn på den. Tydligen vet jag inte längre vilken våning jag bor på.

Det där inlägget hos a.

Läser ett inlägg hos a som skriver om hur det är som kille att hamna bakom en tjej och för att visa att han inte är farlig måste gå ifrån henne. Jag är inte mörkrädd. Jag har tränat kampsport. Jag är inte rädd. Men när jag går sent från jobbet i onsdags och väljer vägen genom paken hör jag steg bakom mig. Trots ipoden. Steg med högre frekvens än mina. Och jag gör det. Jag vänder mig om när han är bara några meter bakom mig. Och jag blir skitarg på mig själv för att jag gör det. Att jag vänder mig om. Och han passerar mig på vänster sida. Och jag tänker att det är åt helvete. Jag vet ju att jag inte har någon anledning att vända mig om. Men ändå gör jag det.

Hattifnattarna.

Insåg redan igårkväll att jag inte skulle fixa alla måsten och sen hinna möta C och I och gå på konsert ikväll. Surar och är inte alls nöjd. Och fick precis ett MMS från tjejerna som har en toppenkväll. Lasse hälsar till dig!

Men om man får välja mellan att plugga på om konkret fara för konkret fara eller gå på konsert så väljer man ju såklart. Ja. Just det.

Det där om mitt favoritgodis.

När det tar två minuter att läsa en sida texttv vet man att det är dags att call it a day.

Min andra dag den här veckan när jag jobbat 08 till 20. Idag till och med till 20.30. Ni skulle bara veta vad det gör med mitt allmäntillstånd.

Som den lilla sengångaren.

Det är många adjektiv här, sa han när han började samtalet och jag höll hårt i kaffemuggen. Jag borde vara nöjd, men mest är det tomt. Är på jobbet mellan 08 och 20 och skriver och skriver och skriver och imorgon ska ännu en sån där sten lämnas in. Och jag är supertrött när jag går hem genom parken. Det är kallt. Skridskoåkning i full rulle bredvid mig. Jag trycker ner halsduken och andas ut.

Gryningspatrullen klockan 09.00

Det krävs alltid beröm av grym tyngd för att trampa ner prestationsmonstret i korkmattan och en sån fras var tydligen:

Du har integritet. Du står upp för dina åsikter medan många andra vänder kappan efter vinden så fort en domare säger något.

Bring it on då.

Och imorgon är det dags för ännu en bedömning. Den här gången inte i form av tentaresultat eller betygsättning av en uppsats. Utan av mig. Av mina prestationer. Som är så sammantvinnade med min person att det är omöjligt att skilja det ena från det andra. Som ni säkert gissar mår jag lite illa just nu.

Jag är kär.

De är helt fantastiska och var som gjorda för mig. Varma och sköna. Och jag tyckte de var snygga på. Men av någon anledning misstänker jag att jag helt tappat omdömmet. Är de egentligen svinfula?

En sån där lista igen.

Fina Felicitas tycker att jag ska ta en paus och göra en lista (och jag gör självklart som hon vill):

1) VAD GJORDE DU FÖR 10 ÅR SEN?
Jag gick på gymnasiet - naturvetenskapliga programmet. Hängde mycket i stallet, var tillsammans med en rödhårig man med hiphophäng på brallorna.

2) VAD GJORDE DU FÖR 1 ÅR SEN?
Jag var i Spanien hos Mr Pilot.

3) FEM SNACKS DU GILLAR.
1. Ben & Jerry´s Cookie Dough
2. All frukt
3. Risenta Cocos
4. Cashewnötter
5. Sura godisar

4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL.
I will survive, Forever young, 9 crimes, I got you babe, Calleth you, cometh I. (Och ja, det var de första jag kom på)

5) VAD SKULLE DU GÖRA OM DU VAR MILJONÄR?
Bjuda mina darlings på jordens nyårsparty. På Hawaaii. Typ.

6) FEM DÅLIGA VANOR!
1. På vardagarna äter jag min havregrynsgröt stående vid köksbänken, ofta med ytterkläderna på av någon anledning.
2. Jag är tidsoptimist.
3. Att jag inte tränar som jag borde.
4. Jag dricker alldeles för mycket kaffe.
5. Att jag sätter postits på allt. Jag hatar "Bråttom"-postits.

7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA.
1. Fika
2. Diskutera - helst med den arga mannen
3. Resa
4. Ha skrattkramp
5. Träffa mina darlings

8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KÖPA ELLER KLÄ DEJ I.
1. Crocs
2. Ballongkjol
3. Hatt
4. Läderbyxor
5. Bandana

9) FEM FAVORITSAKER.
1. Den lilla mac:en
2. Plattången
3. Min kaffemugg på jobbet
4. Mina Converse
5. Jag hatar att skriva det men; TV:n.

10) UTMANA FEM PERSONER ELLER FYRA OM DU INTE ORKAR SKRIVA FEM
1. Den arga mannen.
2. Den regnpinade SjöBjörnen.
3. Finaste ninde
4. Cam (du måste blogga i alla fall lite!)

Fint besök i Stockholm.

Nu ska jag träffa lillebror M. Hoppas han inte har Halloweenmasken på sig.

En sån där dag när den enda jag orkar hänga med är Snigel.

De där viktiga frågorna.

Vaknar till snövirvel. Innebär det paraply? Eller kanske mössa?

Spännande.

För långt borta.

Grattis på Fars dag, fantastiska Pappa!

Självklart blev jag inte rädd när Lillebror M hoppade ut ur förrådet när jag kom för att hämta honom till middagen.

Bara i Stockholm.

Efter att ha flyttstädat packar vi hela bilen full med lådor - igen. Ungefär 150 meter från trappuppgången finns en ledig parkeringsficka. För att överhuvudtaget förstå hur följande diskussion kan äga rum så måste man känna till att det i princip aldrig finns några lagliga parkeringsmöjligheter där vi bor.
-Den där tar vi!
-Va? Skojar du?
-...
-Det är ju svinlångt, vi kan ju inte bära så långt.
-Jodå, det är lätt värt det. Vi slipper 700 kr i parkeringsböter.
Inser att jag inte kan argumentera emot, så med en skurhink i ena handen och en soptunna i den andra börjar jag gå världens längsta 150 meter mot porten. Då ser jag den. En ledig parkeringsficka precis utanför trappuppgången. Gud finns alltså.

Det måste ju vara farligt...

...att andas in stora mängder ugnsrengöring.

Nu är det bara städningen kvar. Yippi.

Fan vad det är svintråkigt att vira in saker i tidningspapper och sen packa dem i lådor. För att inte tala om hur tråkigt det är att bära lådor i trappor. Men det tråkigaste av allt är att packa upp lådor man precis packat.

Roadtrip söderöver.

Eftersom jag är nybliven pensionär med ryggskott är jag lagom sugen på att köra bilen. När M dyker upp kommer det fram att han lyft en låda lite konstigt på jobbet och hans rörelsemönster är identiskt med mitt. Lättframåtböjt struttigt stelt. Men han erbjuder sig att köra. Så där sitter vi två pensionärer i framsätet och söta I i baksätet. M kör tusen gånger bättre än jag hade gjort och allt flyter fint tills vi ska plocka upp lillebror T i Linköping och kör av vid fel avfart. Hamnar i en rondell.
-Ring honom och fråga, tjuter M. Jag kör ett varv så länge.
Vi kör runt i rondellen och jag frågar Lillebror T hur vi ska köra från Cloetta Center.
-Vad gör ni där?
-Vi körde lite fel bara.
Ett varv.
-Så ska vi köra mot jadajada eller jadajada?
-Jag vet inte. Vad hette det nu igen?
-Jadajada eller jadajada eller kanske mot jadajada?
Två varv.
När M och I skrattar och ropar namnen på de olika vägskyltarna kan jag inte heller hålla mig för skratt och får svårt att läsa vad det står på skyltarna.
-Mot jadajada då?
-Jag vet inte.
-Okej, men vi kör mot centrum då, eller?
Tre varv.

Murphy strikes back.

När jag hasat mig hem från jobbet i samma snigeltempo och tagit mig upp för trapporna och vridit om nyckeln i låset kan jag inte öppna dörren. Inser att jag måste gått en våning för högt upp. Tyvärr stämmer namnet på dörren. Trycker ner handtaget igen och lyfter saaaaakta saaaaaakta upp mobilen.
-Hej. Jag kan inte öppna dörren.
-Va?
-Jag kan inte öppna dörren, fast jag låst upp.
-Det kan vara det där nedre låset som klickat i?
-Vilket nedre lås?
Vill helst lägga mig på golvet för jag är säker på att jag ska avlida av ryggen.
-Ett lås som man inte använder, men som har en låskolv som ibland kan klicka i om man kommer emot reglaget.
-Säg att du har nyckel till låset!!
-Nej, men mina föräldrar har.
Så Asta 93 år får hasa sig ut ur huset för att skumpa runt i bil på nyckeljakt.

Ryggskott? Du skämtar? Nej. Okej, hallelujah.

På väg till jobbet. Solen skiner. Svänger runt hörnet. Ett blad fastnar på min sko. Böjer mig ner för att vifta av det med handen samtidigt som jag tar nästa steg. Knirk. Tänker äsch och ska ta nästa kliv men det går inte. Jag tror jag ska dö. Först efter några minuter kan jag i Asta 93 år-fart hasa mig till jobbet.