Det där inlägget hos a.
Läser ett inlägg hos a som skriver om hur det är som kille att hamna bakom en tjej och för att visa att han inte är farlig måste gå ifrån henne. Jag är inte mörkrädd. Jag har tränat kampsport. Jag är inte rädd. Men när jag går sent från jobbet i onsdags och väljer vägen genom paken hör jag steg bakom mig. Trots ipoden. Steg med högre frekvens än mina. Och jag gör det. Jag vänder mig om när han är bara några meter bakom mig. Och jag blir skitarg på mig själv för att jag gör det. Att jag vänder mig om. Och han passerar mig på vänster sida. Och jag tänker att det är åt helvete. Jag vet ju att jag inte har någon anledning att vända mig om. Men ändå gör jag det.
4 kommentarer:
Jag känner hur det kryper längs ryggraden på mig... Ibland har man faktiskt anledning att vända sig om!!!
Stämmer verkligen "jag är inte rädd" då?
Han är nog glad över att du inte vände dig om och knäade honom i skrevet innan du tömde en halv burk pepparspray i hans luftvägar i alla fall :)
felicitas - Jag vet, men jag har aldrig haft anledning. Ofta när man gör det är det en stackars snubbe som ser väldigt obekväm ut. Haha! Och jag har så många killkompisar som varit den där snubben som någon tjej vänt sig om och stirrat på. "Hur ska man göra då? Hur vill ni att man ska göra? Man kan ju inte säga jag är inte farlig för då tror hon ju verkligen att man är ett freak. Och man går ju fortare för att gå om och visa att man inte är det, men då kanske hon tror att man gömmer sig någonstans osv osv"
eff - nej.
j - Haha! Nu har jag ju inte pepparspray med mig och jag knäas inte. :)
Skicka en kommentar