Sju månader går fort.
Update på trean. Två danska soldater dödade i Afghanistan. Och jag fryser till is och blir taggtrådsröst. Trots att jag vet att han är i norra Afghanistan. Så önskar jag hem honom. Nu.
torsdag, november 29
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag förstår dig så väl. Själv skulle jag bli galen av oro. Och då hjälper inga j-a logiska resonemang eller övertalningsförsök i hela världen.
Oj. Kunde ha varit jag en gång i tiden.. *medkänsla*
Usch. Hu. Han klarar sig.
felicitas - Jag vet att om det är någon som har rutin så är det han - det är ju hans sjätte utlandsmission. Och jag vet ju att om det är någon som är klok och lugn och stabil nog så är det han. Och jag vet ju att han kommer hem snart.
ninde - Kram finaste ninde.
peppe - Jag vet. Puss!
Skicka en kommentar