fredag, november 17

The hills are alive with the sound of 80-talet

Den lilla plutten som sitter på stenmuren är jag. San Sebastian kan charma vem som helst. Gamla kvarter, vackra gator, parker och många affärer som jag försöker hinna kika på samtidigt som jag försöker hänga med i Mr Pilots tempo när vi letar frukostcafé. Till sist hittar vi ett och smörgåsen con jamon är jordens minsta och jag petar bort skinkan och dricker kaffet som är jättegott. Bra kaffe är en bra start på dagen. Sen är det bilåkande igen, vi kör hela vägen ner till kusten och efter att ha fipplat med radion fram och tillbaka i en evighet lyckas jag hitta en station som inte spelar spansk popmusik och det är en station M skulle älskat för några år sedan med bara åttiotalsklassiker. Det börjar ösregna och bergen täcks av grå skyar som skapar en vattenridå mot horisonten. Allt är plötsligt grått. Trots att det egentligen är grönt orange rött brunt och gult. Och vi plöjer genom regnet och stannar en bit från Barcelona och äter nachos och Mr Pilot läser menyn åt mig för tusende gången och bekräftar med servitrisen att det är sin carne och hon nickar och jag har ännu en kyckling på mitt samvete.

2 kommentarer:

Johannes sa...

Pock pock... kackelikuuuuuiiii... argh.. knäck... pock... pock......

S sa...

Ehum...just det jag menar..

*sprätt sprätt*

 
Where The Heck Are You?