Sudoku

Jag måste lösa hela när jag väl börjat.

Ett av mina lite mer ocharmiga drag.

Vi är värda hedersmedlemskap i sjöscouterna nu.

Det finns uppenbara fördelar med att vara i Casa del Päron. C finns i närheten. Idag kommer hon och hämtar upp mig med en kanot på biltaket. Väl ute vid havet ska den lastas av. Vi har klara problem att lista ut hur man får upp mekanismen på spännbanden som håller fast kanoten. Efter ett getingstick (C) och ett blindingbett (jag) lyckas vi få loss banden och hasa kanoten ner till vattnet. Vi bestämmer oss för att inte ta på oss de stora orange flytvästarna med krage för att inte förstärka intrycket av att människor som ser oss borde ringa sjöräddningen. Sen paddlar vi glatt iväg. Omedelbart utbryter ett mindre tumult när C som sitter bak i kanoten ropar blinding, blinding och jag ropar var? och hon ropar där, på dig! och jag ropar iiiiih och allmänt fäktande utbryter. Man fäktar inte i en kanot. Det får man ju lära sig redan som liten scout. Och man sitter alltid ner i kanoten. Men kanoten är osänkbar precis som C:s pappa garanterat och vi paddlar ut i skärgården och lyckas lägga till på en av öarna längst ut i kustbandet genom att hasa upp kanoten i vassen efter att ha skrapat den mot en klippa. Sen flippfloppar vi iväg bort över klipporna för att äta vår matsäck.

Uppförsbacke.

Det där löpuppehållet före, under och efter Italienresan var inte bra. Min kilometertid igår var 20 sekunder sämre än innan jag åkte till Italien. Det blir på 5 km 1 minut och 40 sekunder. Så ikväll är det jag och den där slingan igen.

Me, myself.

1) Vad åt du till frukost?
En ostmacka och en kaffe på ett litet café i Kalmar.

2) Lägg ut den senaste bilden du tagit på dig själv. Obs! Bara du själv får figurera på bilden.

3) Vem fick du ditt senaste sms ifrån?
Mamma.

4) Vilken färg har din dator? Alltså skalet…
Svart. Med ett litet vitt äpple på.
(Egentligen är det inte min dator, men det är den jag använder)

5) När var du arg senast?
När vi var ute och skulle springa 7.9 km-slingan och jag fick kramp i axeln.

6) Ditt bästa minne från skoltiden?
Kan inte komma på ett bästa minne. Tyckte det var ganska trivsamt på gymnasiet när estrar skulle tillverkas och läraren glömde sätta igång dragskåpen. Vi fick gå hem. Överraskningar är alltid bra!

7) Ditt sämsta minne från skoltiden?
Kanske när mellanstadiefröken förklarade för oss att ingen fick gå från bordet förrän alla ätit upp sin lapskojs. Trauma.

8 ) Yoga eller löpning?
Jag har aldrig prövat yoga. Däremot håller jag ju på med den där löpningen. Och ikväll är det dags igen.

9) Spaghetti Bolognese eller Oxfilé Provencale?
Äter inte kött.

10) Vilka tidningar läser du regelbundet?
DN, Elle, Vogue, Damernas Värld, Aftonbladet (hate it, men köper ändå), Pause, Fokus, Expo etc - jag läser i princip ALLA modemagasin. Numera smugglar jag in dem hemma.

11) Favoritkaraktär i deckare? Böcker, teve eller film.
Oj, jag läser inte så mycket deckare. Men jag gillar Klackenbergs åklagare Svea Lundström Duval.

12) Teveprogram du aldrig missar? Och om du gör det så ser du till att spela in eller kollar reprisen.
Det finns inget sånt teveprogram.

13) Vem är du avundsjuk på?
Människor som är skitduktiga på sitt jobb, drivna och samtidigt jordnära och ödmjuka.

14) Din bästa revansch?
Revansch mot mig själv. Att mala mig igenom juristlinjen. Ångestknut många gånger. Och lyckas nå målet jag satte upp när jag började. En tingsplats på den tingsrätt där jag är nu.

15) Din bästa chef ever respektive din sämsta? Bästa: Sämsta:
Jag har ju inte en chef på det sättet.

16) Mat som du aldrig någonsin kommer att äta? Orsak?
Sniglar. Come on.

17) Offentlig person som du skulle vilja ta dig ett snack med?
Mugabe.

18) Kaffe eller te?
Kaffe.

19) Skostorlek?
39

20) Hur ofta är du på IKEA?
Kanske tre gånger om året? Fyra? Fem?

21) Om du hade fem miljoner över….vad skulle du då köpa?
Ett hus vid havet.

Ännu mera roadrip.

Har hunnit med Stockholm-Casa del Päron-Kalmar-Borgholm-Sommarhus på Öland-Kalmar-Casa del Päron.

Dagens notering: jag mår inte bra av för mycket radioreklam.

Gamla Bettan.

Det är varmt. Blå himmel. Då måste man självklart åka ut med båten. Att åka ut med båten har ungefär hälften av gångerna inkluderat att båten stannat mitt ute på havet. I don´t do sjönöd.

Jag hatar sjönöd.

Det här kan bli en kul eftermiddag.

Amalfi.

Jag har ju redan visat er hotellet vi skulle bo på tre nätter i Italien. Ett ganska litet hotell på Amalfikusten på sorrentinska halvöns södra sida. När vi lämnar Pompejis ruiner bakom oss knappar vi på GPS:en som räddade oss ut ur Rom och hoppas att hon ska vara lika snäll nu. Om en kilometer sväng till höger. Vi tycker att hon dirigerar oss lite märkligt. Vi hamnar inne i en liten by bredvid bergen som sträcker sig över hela halvön. En lämplig väg från Pompeji går västerut via kusten till Sorrento och därifrån söderut. Istället guidar hon oss rakt söderut. Men eftersom hon guidade oss så bra i Rom har vi stor tilltro till henne. Den smala vägen har en galen lutning och när vi får möte tror jag att vi ska dö varje gång samtidigt som jag tackar hyrbilsföretaget för att det bara är J som står som förare i kontraktet. Efter att GPS-rösten fått fnatt och börjat komma med förslag som Om möjligt gör en u-sväng och Gör en u-sväng nu och Sväng till vänster, trots att det enda som finns till vänster är ett lågt plåträcke som skydd mot stupet på andra sidan bestämmer vi oss för att inte lita på allt hon säger. Vi möter gigantiska bussar som tutar för att informera om att här kommer vi med en gigantisk buss flytta på er annars blir det repor och mos. Det finns inget utrymme för möte. Det krävs backningarn, korrigeringar och att man kör så nära klippvägen att man kan peta på den. Vi inser direkt varför alla bilar har backspeglarna infällda och vevar ner rutorna och fäller in våra också. När vi kommer upp till en tunnel tänker jag att nu kommer den bättre vägen, det kommer bli fint det här. Istället ska vi åka i samma lutning nedför berget. Om jag måste välja vilket som är värst av att åka uppför och nedför är det helt klart nedför. Det blir väldigt tydligt exakt hur jäkla brant det är, hur långt nedanför oss som vattnet ligger och hur extremt låga vägräckena är. Jag tröstäter Bounty som vi köpt på Autogrillen och när vi stannar för att beundra utsikten vid en liten parkeringsplats som knappt rymmer en bil har jag fortfarande hela munnen full med Bounty. På det enda fotot av mig vid utsiktsplatsen ser jag ut som en hamster. Fab. Jag kan inte ta åt mig äran för att vi kommer fram till det lilla hotellet. Som för övrigt från vägen ser ut att bestå enbart av en inhägnad parkering. Som är fullproppad med bilar. Vi parkerar i infarten och ser den lilla hissen man tar för att åka ner till receptionen. Plan -6. Väldigt James Bond. Vi swischar ner och blir hjärtligt mottagna av den fantastiska personalen. De lovar att flytta om lite på parkeringen så vår bil får plats. Vi får nyckel till rummet. Och det är så fint. Terass mot havet. Utsikten kan inte vara bättre. Sen letar vi upp hotellets restaurang som ligger på samma plan som receptionen. Självklart har även den en terass ut mot havet. It´s all about the view. Vi får ett bord bredvid ett välgrillat par som pratar lågmält och håller varandra i handen. Kyparen rekommenderar languster. Vi nickar. Det blir bra. Han kommer in med vinkyl och vin och efter en hel dag i bil med ett avbrott för besöket i Pompeji blir stämningen vid vårt bord glad väldigt fort. Jag antar att det harmoniska paret helst av allt skulle kasta något hårt på oss för att få fortsätta att ha det harmoniskt.

I ett skyltfönster i Rom.

Pälskragen är inte jag. Men i övrigt. Perfekt. Kjolen. Kavajen. Med en annan väska. Enkelt och snyggt. Me want!

Pompeji

Jag vet inte vad jag förväntat mig att få se. De där ruinerna. Vesuvius utbrott år 79 som begravde Pompeji under ett tjockt lager aska. På 1700-talet påbörjades utgrävningar som pågår än idag. Det är stekhett när vi promenerar in i staden. Och det är lika häftigt som det är varmt! En av huvudgatorna känns evighetslång. Relativt låga stenhus. Med trädgårdar. Mosaik på golven. Målningar på väggarna. Stora keramikkärl. Gatorna är stenbeklädda och här och där ligger några lite större stenar mitt i vägen. Övergångsställen. Jag sticker näsan i guideboken igen och glömmer att solen grillar oss. Här och där pågår utgrävningar bakom små staket och stängsel. Vissa av husen får man inte gå in i, men det mesta verkar vara möjligt att besöka. Är man nyfiken i en strut och har obegränsat med tid finns det mycket att titta på. Blir lite förvånad över att många av målningarna är oskyddade. Inom räckhåll för oss som är där. Till viss del skyddade mot solen av husens tak, men ändå. Vi promenerar runt och försöker följa guideboken. Ett bageri med stor ugn och något som ser ut som en kvarn. Faunens hus med den lilla dansande faunstatyn som står vid ingången. En av Pompejis mest inflytelserika familjers residens. Amfiteatrarna. Stora och lilla. Den stora är gigantisk. Uppe på teaterns krön kan man skymta Vesuvius. Vi går vidare till de termiska baden. Utsmyckade med små terakottagubbar som ser ut att hålla uppe det välvda taket. Håller på att kliva på en av Pompejis hundar när vi kliver in i badhuset. Han ligger och svalkar sig på stengolvet och verkar nöjd med livet i Pompeji. Pompeji är verkligen sevärt, men vill man även se gipsavgjutningarna av människor man fann under askan måste man ta sig till museet i Neapel.

Lilla Rom.

Två nätter i Rom. Då får man turista effektivt om man vill hinna se så mycket som möjligt. Mitt första besök och jag hade vissa krav på vad jag ska se, men det bestående minnet från Rom är nog nära döden-känslan. Jag höll hela tiden på att bli överkörd. Kändes det som i alla fall. Vespor, små bussar och polisbilar swischade förbi i hundraåttio på de inte alltid särskilt breda vägarna. Tog skydd bakom en liten böjd italiensk tant när vi skulle gå över gatan första gången. Hon satte resolut ut foten i gatan och började gå. Bilar tvärnitade och vespor svängde runt henne. Taktiken att vänta är meningslös. Det blir inga luckor i trafiken. Lösningen är att gå och hålla tummarna. Det lilla hotellet där vi skulle bo ligger i kvarteren vid Spanska trappan. Vi nöjer oss med att betrakta trappan på håll, tar ett foto och check på kartan över Rom som blir skrynkligare och skrynkligare när vi inte orkar vika ihop den ordentligt utan använer den beprövade knölmetoden. Köper stora flaskor vatten. Solkräm med faktor 25. Solglasögon. Inleder vår första dag i Rom med den där världsberömda fontänen. Fontana di Trevi. Check! Det är verkligen galet mycket folk, kameror smattrar hysteriskt och en arg polis blåser i visselpipa när någon inte gör som han vill. Fram med kartan igen. Vi går vidare mot Colosseum. Check! Det är stort. Pampigt. Men jag trodde jag skulle falla för det mer än jag gör. Kanske beror det på att man sett arenan så många gånger på bilder och på film att den tappat lite av sin charm. Det är magnifikt, visst. Och när man lutar sig mot staketen som ska hindra nyfikna besökare från att dunsa ner så är det lätt att fantisera om hur det har sett ut. Hur djuren flyttats från sina burar upp till arenans markplan. Var kejsaren och hans följe satt. Hur allmänheten strömmat in genom de många ingångarna för att man skulle kunna fylla arenans sittplatser på kort tid. På väg tillbaka till hotellet går vi genom Forum Romanum. Fram med kartan igen. Check! Tempelruiner, kolonner och Septimius Serverus gigantiska triumfbåge. På kvällen går vi ännu en promenad. Denna gång till Piazza Navona för att se om torget har den där teatraliska atmosfären som guideboken beskriver och för att se om vi kan hitta någon trevlig restaurang på vägen. Rom är turisternas stad. Torget är fullsmockat. Så mycket människor att det bara är ett myller. Vi smiter in på en bakgata istället och vimsar runt i jakt på den restaurang som hotellet rekommenderat. Hittar den lilla pizzarestaurangen, men väljer att äta pasta istället. Det är resans billigaste måltid. 17 euro för två personer. På väg tillbaka till hotellet svänger vi förbi Pantheon. Alla gudars tempel, där Rafael ligger begravd. Det är skitstort. Imponerande. Check, check! Vi bestämmer oss för att köpa glass på en av Roms alla Gelaterias. Kokos, körsbär och stratcciatella. Den godaste körsbärsglass jag någonsin ätit. Sover som en stock trots att vår airconditioner inte sammarbetar utan hackar och knackar och bråkar. Vår heldag i Rom är vikt för Vatikanen och Peterskyrkan, som tillhör mina ska se. Vi har hört om de timslånga köerna och fått tipset att vara där så fort de öppnar. Den planen har spruckit redan när vi vaknar klockan 11 istället för klockan 9. Vi bestämmer oss för att det inte är någon idé att flaxa dit i panik. Istället äter vi frukost på ett litet café i närheten av hotellet, köper vatten och lite godis i en affär och går till tunnelbanan. Bestämmer oss för att gå till Vatikanmuseét först. Blir stoppade på vägen fram till museet av frivilliga guider som förklarar att det är två timmar kö, som vi slipper stå i om vi väljer att gå deras guidade tur. Vi tackar nej och fortsätter runt hörnet. Och det är ingen kö. Alls. Vi kliver in i byggnaden och väntar på att kön ska dyka upp eller att vi ska få bekräftat att vi är på fel ställe. Men inget händer. Vi får våra biljetter och kan börja rundvandringen. Check, check! Jag tappar hakan. Samlingen är häpnadsväckande. Målningar, kartor. Jag läser nästan sönder guideboken. Vill titta på allt. Men museet är gigantiskt. Sixtinska kapellet är mycket mindre än jag väntat mig. Men fantastiskt. Sevärt. Det tar mycket längre tid än man tror att följa pilarna genom hela museet. Peterskyrkan är nästa stopp. Det gigantiska torget bredvid. Köer fram till kyran. Men inga timslånga. Det tar en haltvimme. Skyltar med krav på klädsel. Inga bara axlar. Jag har linne. När vi kommer fram till två herrar som avvisar folk som inte har något att täcka axlarna med krånglar jag fram min svarta tunika och drar på mig den och tror att jag ska avlida av värmen. Kupolen ska vara the shit. Så självklart ska vi checka! den också. Hiss eller trappor? Trappor såklart. Att ta trapporna upp till terassen är piece of cake. Trappan upp i kupolen är lite värre. Det är trångt. Amerikanarna framför oss med dålig kondis flåsar och stånkar sig med möda upp steg för steg. Det går snigelsakta. Men så är vi uppe. Kupolen är fantastisk. Människorna nere på kyrkgolvet är små myror. Kyrkan är helt otrolig. Gigantisk. Tydligen högre än Globen. Den är något man måste se om man kommer till Rom! Restaurangjakten för kvällen ska gå bättre än kvällen innan. På väg ut för att leta restaurang stannar vi till i hotellets lobby för att lämna nyckeln och tjejen bakom disken är upptagen med att förklara något för ett sällskap på italienska. J lyssnar och när vi lämnar hotellet är han nöjd.
-Vi går dit!
-Va?
-Vi går dit!
-Vart?
-Till stället hon rekommenderade dem.
-Men vi vet ju inte var det ligger?
-Hon sa vid Ferrari-butiken. Och det ska vara en siciliansk restaurang. Hur många kan det finnas?
Vi promenerar iväg. Allt som syns från gatan är en dörr och en trappa upp. Vi kliver in och servitrisen tittar på oss som om vi var aliens. När vi frågar om det finns ett bord förklarar hon något långt på italienska innan hon tar med oss upp för trappan flera våningar upp. Där träffar vi en liten kypare som förstår oss och svarar att visst finns det bord för oss. Restaurangen är jättefin. Vi är de enda som inte pratar italienska och när sällskapet från hotellet dyker upp sitter vi vid ett fönsterbord och ser nöjda ut. Det är den bästa middagen under hela resan. Dagen efter tar det oss en timme att krångla oss ut ur Rom med hyrbilen. Thank god att vi hade GPS:en. Om 300 meter sväng till höger. Utan hennes guidning hade vi kört runt där fortfarande.

Vilohem i Vasastan

Landade en timme försenade igår kväll. Hann bara hem och byta om innan det var dags för födelsedagsmingel hemma hos E. Vi avverkade ett antal små snittar och flera flaskor rosévin. Och drinkar. Så idag var jag inte trött. Jag var 80 år. Har haft en heldag i soffan. Man skulle kunna tro att jag haft tråkigt. Men det har varit fantastiskt. Läsa tidningar. Surfa. Slötitta på tv. Gangs of New York. Simpsons. Project Runway. Innan han försvinner iväg för att fira en kompis fiskar han fram Elle och ett godishalsband.
-Det finns en tiramisu i kylen också.
Om jag skulle sakna Italien för mycket I guess.

Jag tror inte på tomten heller.

Har legat i soffan hela dagen och läst alla bloggar, tidningar och snokat på Facebook. Så nu har jag även gjort numerologitestet. Och jag tror inte på horoskop. Men det stämmer löjligt bra.

Siffran Åtta:
Åttor förutspås världsstor framgång, kanske på grund av sin otroliga övertygelse och viljestyrka. Du kan ibland verka kylig trots att du har stor medmänsklighet, vilket förvirrar de nära och kära. Som åtta känner man sig ofta missförstådd. För att nå dina mål går du gärna den långa vägen, bara du slipper att få råd ifrån andra. Tycker du arbetet är intressant kan du jobba hur mycket som helst.

Se upp så att du inte försummar dina närmaste och glömmer att säga vackra ord till dem. Din enorma arbetsvilja och prestationsförmåga kan leda till att du drabbas av så kallad dålig stress. Var rädd om din psykiska hälsa.

För att du ska kunna ha ett fungerande förhållande måste du ha antingen dra ner på arbetet eller ha en mycket förstående partner.

Saturnus regerar ditt liv och de bästa färgerna för dig är mörka färger som svart och mörkblått.

Och...

...nu ska jag sova.

För om fyra timmar ska jag gå upp.

Sen väntar Rom i tre dagar och sen allmän roadtrip i Italy.

Vad tror ni om det?

It´s something about.

I fredags började min första semester ever. Inleddes med vindrinkar med kollegor på Kungsholmens pråm. Sen bilkörning ner till Casa del Päron på lördagen för att fira födelsedagar. På vägen ner möter det mig. Hur fjantigt det än låter. Alltid samma känsla. Den möter mig någonstans efter Söderköping. Det är något med skogen. Träden. De stora tallarna. Kullarna. Sjöarna. Husen. Stora pusselbitar av mig. Jag sover utan vridande. I den vita sängen med trägavlarna. Med Disneystickers som jag klistrat dit någon gång för länge sedan. Det är havet. Saltet. Måsarna. Det är varenda gruskorn på stigen ut till vågorna. Det är gräset som böjts av ständig vind från Östersjön. Det är svanarna som vinglar i svallet från Gotlandsbåten. Där har jag min tillflyktsort. Mitt andrum. Där fattar jag mina beslut. Där klarnar tankarna. Där är jag som bäst.

Imorgon åker jag till Italien.

Ni vet ju redan att jag är sämst på att planera packning och packa. Men har en hel del idéer om vad jag måste komplettera med innan jag kan packa.
-Pocketböcker och tidningar
-Några nya linnen
-Ett par sandaler
-Solskydd
-En större resväska
-En större väska att ha som handbagage

Men nu ska jag smita iväg och äta frukost på något Café.

I min naturliga miljö.

Att jämföra med då.

You´re the Apple of my Eye.

I´m bored.

Really really bored.

Krakel Spektakel.

Lååång dag på jobbet. Men är inbjuden till Allsångsafton hos Ch kl 19. Möter alltid lika stiliga E vid Vasaparken och promenerar dit. Sedan chockas vi i en timme av Anders Lundins kroppsspråk och Magnus Ugglas frilla. Sen går jag och E hem igen.