It´s something about.

I fredags började min första semester ever. Inleddes med vindrinkar med kollegor på Kungsholmens pråm. Sen bilkörning ner till Casa del Päron på lördagen för att fira födelsedagar. På vägen ner möter det mig. Hur fjantigt det än låter. Alltid samma känsla. Den möter mig någonstans efter Söderköping. Det är något med skogen. Träden. De stora tallarna. Kullarna. Sjöarna. Husen. Stora pusselbitar av mig. Jag sover utan vridande. I den vita sängen med trägavlarna. Med Disneystickers som jag klistrat dit någon gång för länge sedan. Det är havet. Saltet. Måsarna. Det är varenda gruskorn på stigen ut till vågorna. Det är gräset som böjts av ständig vind från Östersjön. Det är svanarna som vinglar i svallet från Gotlandsbåten. Där har jag min tillflyktsort. Mitt andrum. Där fattar jag mina beslut. Där klarnar tankarna. Där är jag som bäst.