Lilla Rom.

Två nätter i Rom. Då får man turista effektivt om man vill hinna se så mycket som möjligt. Mitt första besök och jag hade vissa krav på vad jag ska se, men det bestående minnet från Rom är nog nära döden-känslan. Jag höll hela tiden på att bli överkörd. Kändes det som i alla fall. Vespor, små bussar och polisbilar swischade förbi i hundraåttio på de inte alltid särskilt breda vägarna. Tog skydd bakom en liten böjd italiensk tant när vi skulle gå över gatan första gången. Hon satte resolut ut foten i gatan och började gå. Bilar tvärnitade och vespor svängde runt henne. Taktiken att vänta är meningslös. Det blir inga luckor i trafiken. Lösningen är att gå och hålla tummarna. Det lilla hotellet där vi skulle bo ligger i kvarteren vid Spanska trappan. Vi nöjer oss med att betrakta trappan på håll, tar ett foto och check på kartan över Rom som blir skrynkligare och skrynkligare när vi inte orkar vika ihop den ordentligt utan använer den beprövade knölmetoden. Köper stora flaskor vatten. Solkräm med faktor 25. Solglasögon. Inleder vår första dag i Rom med den där världsberömda fontänen. Fontana di Trevi. Check! Det är verkligen galet mycket folk, kameror smattrar hysteriskt och en arg polis blåser i visselpipa när någon inte gör som han vill. Fram med kartan igen. Vi går vidare mot Colosseum. Check! Det är stort. Pampigt. Men jag trodde jag skulle falla för det mer än jag gör. Kanske beror det på att man sett arenan så många gånger på bilder och på film att den tappat lite av sin charm. Det är magnifikt, visst. Och när man lutar sig mot staketen som ska hindra nyfikna besökare från att dunsa ner så är det lätt att fantisera om hur det har sett ut. Hur djuren flyttats från sina burar upp till arenans markplan. Var kejsaren och hans följe satt. Hur allmänheten strömmat in genom de många ingångarna för att man skulle kunna fylla arenans sittplatser på kort tid. På väg tillbaka till hotellet går vi genom Forum Romanum. Fram med kartan igen. Check! Tempelruiner, kolonner och Septimius Serverus gigantiska triumfbåge. På kvällen går vi ännu en promenad. Denna gång till Piazza Navona för att se om torget har den där teatraliska atmosfären som guideboken beskriver och för att se om vi kan hitta någon trevlig restaurang på vägen. Rom är turisternas stad. Torget är fullsmockat. Så mycket människor att det bara är ett myller. Vi smiter in på en bakgata istället och vimsar runt i jakt på den restaurang som hotellet rekommenderat. Hittar den lilla pizzarestaurangen, men väljer att äta pasta istället. Det är resans billigaste måltid. 17 euro för två personer. På väg tillbaka till hotellet svänger vi förbi Pantheon. Alla gudars tempel, där Rafael ligger begravd. Det är skitstort. Imponerande. Check, check! Vi bestämmer oss för att köpa glass på en av Roms alla Gelaterias. Kokos, körsbär och stratcciatella. Den godaste körsbärsglass jag någonsin ätit. Sover som en stock trots att vår airconditioner inte sammarbetar utan hackar och knackar och bråkar. Vår heldag i Rom är vikt för Vatikanen och Peterskyrkan, som tillhör mina ska se. Vi har hört om de timslånga köerna och fått tipset att vara där så fort de öppnar. Den planen har spruckit redan när vi vaknar klockan 11 istället för klockan 9. Vi bestämmer oss för att det inte är någon idé att flaxa dit i panik. Istället äter vi frukost på ett litet café i närheten av hotellet, köper vatten och lite godis i en affär och går till tunnelbanan. Bestämmer oss för att gå till Vatikanmuseét först. Blir stoppade på vägen fram till museet av frivilliga guider som förklarar att det är två timmar kö, som vi slipper stå i om vi väljer att gå deras guidade tur. Vi tackar nej och fortsätter runt hörnet. Och det är ingen kö. Alls. Vi kliver in i byggnaden och väntar på att kön ska dyka upp eller att vi ska få bekräftat att vi är på fel ställe. Men inget händer. Vi får våra biljetter och kan börja rundvandringen. Check, check! Jag tappar hakan. Samlingen är häpnadsväckande. Målningar, kartor. Jag läser nästan sönder guideboken. Vill titta på allt. Men museet är gigantiskt. Sixtinska kapellet är mycket mindre än jag väntat mig. Men fantastiskt. Sevärt. Det tar mycket längre tid än man tror att följa pilarna genom hela museet. Peterskyrkan är nästa stopp. Det gigantiska torget bredvid. Köer fram till kyran. Men inga timslånga. Det tar en haltvimme. Skyltar med krav på klädsel. Inga bara axlar. Jag har linne. När vi kommer fram till två herrar som avvisar folk som inte har något att täcka axlarna med krånglar jag fram min svarta tunika och drar på mig den och tror att jag ska avlida av värmen. Kupolen ska vara the shit. Så självklart ska vi checka! den också. Hiss eller trappor? Trappor såklart. Att ta trapporna upp till terassen är piece of cake. Trappan upp i kupolen är lite värre. Det är trångt. Amerikanarna framför oss med dålig kondis flåsar och stånkar sig med möda upp steg för steg. Det går snigelsakta. Men så är vi uppe. Kupolen är fantastisk. Människorna nere på kyrkgolvet är små myror. Kyrkan är helt otrolig. Gigantisk. Tydligen högre än Globen. Den är något man måste se om man kommer till Rom! Restaurangjakten för kvällen ska gå bättre än kvällen innan. På väg ut för att leta restaurang stannar vi till i hotellets lobby för att lämna nyckeln och tjejen bakom disken är upptagen med att förklara något för ett sällskap på italienska. J lyssnar och när vi lämnar hotellet är han nöjd.
-Vi går dit!
-Va?
-Vi går dit!
-Vart?
-Till stället hon rekommenderade dem.
-Men vi vet ju inte var det ligger?
-Hon sa vid Ferrari-butiken. Och det ska vara en siciliansk restaurang. Hur många kan det finnas?
Vi promenerar iväg. Allt som syns från gatan är en dörr och en trappa upp. Vi kliver in och servitrisen tittar på oss som om vi var aliens. När vi frågar om det finns ett bord förklarar hon något långt på italienska innan hon tar med oss upp för trappan flera våningar upp. Där träffar vi en liten kypare som förstår oss och svarar att visst finns det bord för oss. Restaurangen är jättefin. Vi är de enda som inte pratar italienska och när sällskapet från hotellet dyker upp sitter vi vid ett fönsterbord och ser nöjda ut. Det är den bästa middagen under hela resan. Dagen efter tar det oss en timme att krångla oss ut ur Rom med hyrbilen. Thank god att vi hade GPS:en. Om 300 meter sväng till höger. Utan hennes guidning hade vi kört runt där fortfarande.