Jag skulle behöva hyra en bil och åka härifrån en liten stund.

Aha.

Det här var då. Nu är det på riktigt. Lakritspuck. Lakritspuck. Lakritspuck. Lakritspuck. Lakritspuck. Lakritspuck. Lakritspuck. Lakritspuck. Lakritspuck. Lakritspuck. Lakritspuck. Lakritspuck. Lakritspuck. Lakritspuck. Lakritspuck. Lakritspuck.

Saker var enklare när man var sju år.

Jag har glömt att berätta för er om Stockholms kanske coolaste sjuåring. Vi ska storhandla till en fest och är på Prisextra. Jag går för att hämta blockljus och då står han där helt försjunken i en sån där tavla där man vrider på två rattar för att skriva. Jag kikar över hans axel när jag går förbi. Han har med en sjuåringshandstil och ett felvänt R skrivit så fint han kan Mamma är en bajskårv. Hans pappa dyker upp och säger men vad är det du har skrivit och kan inte riktigt hålla sig vuxenallvarlig. Och vissa dagar tänker jag på honom när saker blir för allvarliga och tråkiga och folk bara bråkar. Att de beter sig som riktiga bajskårvar.

Oooooh happy days.

Min nya plattång äntligen i ett paket nära mig. Så självklart plaskar jag iväg i regnet och hämtar den. Vad gör man inte för att slippa fraggelfrilla.

Jaha.

Nu har jag varit på bio. Snubben i kassan rekommenderade Sweeney Todd.

Filmen berörde mig.

Jag blev äcklad på riktigt.

Scary mama.

Idag fyller M år och det är mingel och middag på restaurang kl 21. Ringer I för att bestämma tid. Men inget svar. Försöker en stund senare och fortfarande ingen som svarar, men mobilsvar går på. I som alltid svarar. Pratar in. Väntar. Skickar ett sms en stund senare. Väntar och ringer en gång till. Och nu börjar jag bli nojjig. Den lilla mullvaden i mig börjar gräva. Jag minns att hon sagt att hon skulle till en kompis och fixa naglarna. Och jag vet vad kompisen heter. Facebook ger mig ett efternamn. Jag vet ungefär var hon bor. Och vad kompisens man heter. Hittar ett mobilnummer. Skickar ett sms och frågar om I är där. Några minuter senare ringer I och skrattar. Och det är officiellt. Jag kommer bli en sån där mamma som sätter GPS-sändare på mina barn alternativt följer dem till skolan tills de fyller 18 år.

Snabbhelg.

Afterwork och hejdåfest i fredags. Shopping och fika med I igår. Shoppar två nya kjolar och nyttiga saker. Sen fira busfröet som fyller 2 år. Vi ger honom en Brio-byggsats med hammare. Det hamras vilt vid fikabordet. Hem för snabbmiddag. Iväg till A som har styrt upp en schlagerkväll. Ch är på toppenhumör och har satsat pegar på att Frida ska gå vidare direkt till finalen. Vi fattar inte hur han tänkt, men jag ringer två gånger på henne för att stötta Ch:s dröm. Vi tror inte att det är sant när Kristian Lukk säger Nummer 3 går direkt till final. Ch hoppar upp och vrålar Jag kan köttberget och 560 euro, yeah baby och sliter åt sig en flaska Bollinger och gör en champangefontän ut i hallen som plaskar ner på golvet.

En torsdagkväll, vilken som helst.

En lång promenad. Och Råttatouille på dvd.

Ge mig perspektiv.

Jag är skiträdd för att göra fel/missa något. Så jag drömmer om mitt jobb. Och dubbelkollar allt.

The flying meatball.

Och så levde hon lycklig i alla sina dagar.

Har jobbat som en iller hela dagen och fått galet mycket gjort. Sitter intrasslad i ett problem jag inte sett tidigare när jag blir hämtad. Tar med mig problemet i hissen och det snurrar i mitt huvud i bilen på väg till affären och när jag plockar ner clementiner i en påsa. I brödavdelningen ska jag välja bröd och jag kan inte välja och försöker få lite hjälp:
-Vad vill du ha för bröd?
-Bara ta något.
-Men jag vet ju inte vad jag ska.
-Ta något som inte är så stort.
-Men vad spelar det för roll?
-Vi äter ju aldrig upp det.
-Men det var ju inte det jag frågade.
Och så blir vi stående.
Då hör jag en röst bakom mig.
-Ta det där.
Jag vänder mig om och där står en liten dam i kappa och virkad mössa. Hon pekar på en korg med bröd.
-Det där är gott. Det kan du ta!
Jag plockar upp ett av bröden ur korgen.
- Tack. För hjälpen.
Thank god att hon kom förbi annars hade jag nog stått där än.

Han klarade 15 minuter innan han gick bananas.

Korta versionen.

Cafébesök. Shopping. En flygande gris. Dry martini. Avloppsläcka. Yoghurt med honung. Starbucks. Havet.

Det svinkalla Köpenhamn.

Långweekend.

I Köpenhamn. Flyger alldeles för tidigt imorgon. Och självklart har jag inte packat. Skit också.

Ja, det var jag som önskade tältrummet.

Helgen kan bli intressant. Vad tror ni om hotellet och det önskade rummet?

Vassego, små baciller.

Blev övertalad att ge bacillerna ett glas whisky igår.

Tror ni att jag är bättre idag?

Enough.

Imorgon är det två veckor sedan jag blev sjuk och var i feber- och ontihalsenkoma i flera dagar. Sen körde jag på fake it til you make it för en vecka sedan och drog igång med jobbet. Men nu har jag så jävla ont i halsen igen. Så imorgon är det jag som ringer till husläkaren. Kanske är jag bara kraftigt allergisk mot mitt jobb just nu.

Enkelt är bra.

Vaknar utan väckarklocka kl 09.30. Äter tv-frukost. Ser reprisen av Let´s Dance. Pratar med T i telefon. Bestämmer upp en brunchtid. Brunchen blir treochenhalv timme lång. På hemvägen köper jag tulpaner. Rosa. Sen bädda, diska, tvätta, plocka undan, dammsuga, städa kylskåpet och torka golvet. Allt i någon form av harmoni. Så jävla märkligt. Det är inte alls likt mig.

Bring it on, mr Transit.

Söndagsfrukost, tv och läsa bloggar. Och då får jag se att Martin skrivit att jag jämfört med hans morgonfrilla inte längre har något att komma med. Väntar nu med spänning på bildbeviset. Jag trodde inte att det blev värre än så här.

Scones.

Det är mycket mer spännande att vänta på resultatet när någon plockat bort decilitermåttet från måttsatsen och jag utan att märka något använt enochenhalvdecilitermåttet.

När får man gå upp och be dem dra åt helvete?

Samma diskussion varje kväll den här veckan om elefantparet:
-Jag klarar inte av deras klampande.
-Så farligt är det inte..
-Jo, det är det. De kan ju inte fatta hur mycket det låter.
-Men du...
-Jag hatar det.
-Äsch, jag tycker det är lite mysigt nästan. Särskilt nu till helgen om jag skulle känna mig lite ensam när du är borta.

Men nu. En flock elefanter på speed. Det ekar i lägenheten.

Och det är inte mysigt.

Uppe vid ytan.

Idag gick vi från jobbet innan fem.

Home alone.

Tills på söndag. Så nu kan jag göra som jag vill. Så vad tycker ni, ska jag hasa in min gigantiska manchesterfåtölj i tvrummet? Jag tror inte den trivs ute i hallen.

Lilla Moët.

Bah, det visste jag ju. Såklart.

Anstränger mig för att vara en bra flickvän och:
-Hoppas ni får jättekul i Sälen i helgen!
-Mmm...tack. Vi ska till Åre.

Judge Judy.

Om en halvtimme är det dags. Är redan stel som en salt pinne.

Time for Kenny.

Efter en frukost bestående av gröt, hostmedicin, nässpray och alvedon är jag redo för en jobbdag. Bestämmer mig för dunjackan som får mig att se ut som Kenny i South Park. Ska gå till jobbet och inser när jag låser ytterdörren att det är kallt. Redan i trapphuset. Ute är det polarvindar och promenaden till jobbet tar dubbelt så lång tid som den brukar. Inleder starkt med att lägga ett beslut jag skrivit i pappersåtervinnigen och sen leta efter det i fem minuter. Det får mig att vakna till på ett käckt sätt.

This is it, this is the shit.

Rethosta. Dricker vatten. När andra på kvällen har trinda får som ska hoppas hit eller dit i tankarna har jag akter. Akter i en enda röra. Akter som jag bara haft på mitt arbetsrum några sekunder innan jag kunnat lämna ut dem och andra som försvunnit ut och därefter kommit tillbaka gång på gång. Och när jag lägger huvudet på kudden rasar de över mig. Avskriv. Återkallas. Stäm och kalla. Anstånd. Förordna. Vissa minns jag knappt, måste ju sett flera hundra under hösten. Ibland minns jag ett namn eller en åtgärd. Och jag går upp och dricker hostmedicin. Den står på bänken i köket och jag häller upp på en matsked och huset på andra sidan innergården är mörkt. Alla fönster. Och det hänger en skjorta i ett av träden. Jag sätter händerna mot fönsterbrädet och låter Stockholm försvinna genom att titta upp mot himlen. Stockholm är hålla balansen. Och jag är min senaste prestation. Och just därför måste jag vara frisk till imorgon, för på onsdag är det dags att ta ett kliv till. Jag ska på allvar få prova mina vingar. Och jag ska klara det. Det borde vara som klippt och skuret för mig. Bara jag blir frisk. Sirapshjärna funkar inte. Att jag har hot flashes som en pensionär funkar inte heller. Halsflussjävel. Jag lutar pannan mot fönstret. This is it, this is the shit, som Mr Pilot skulle sagt. Det här är det du har att jobba med. Efter en överdosering hostmedicin är jag tillbaka i sängen med mina akter och lyckas somna. Och idag mår jag lite lite bättre.

Frukost nummer två serveras.

Maybe baby.

-Du är den enda tjej jag vet som har en clownnäsa bland sina smycken.

Vad ska jag göra nu när jag läst alla tidningar?

Värdelöst med all tid jag får att surfa.

Vad snygga. Me want!

The Biatch.

Gör lite egen research på vårdguiden och kan det vara halsfluss kanske?

Det gör ont att svälja - Check!
Du får feber - Check!
Allmän sjukdomskänsla - Check!
Halsmandlarna svullna och ömma - Check!
Hosta och snuva tydder på att man smittats av virus - Check!
Går min omgivning på nerverna - Check!
Går mig själv på nerverna - Check!

Tydligen hjälper inte antibiotika mot virus, men brukar läka inom en vecka utan behandling. Slutsats; frisk inom en vecka alltså. Lucky me. Jag som tänkte vara frisk imorgon.

Anamnes.

Helhetstillståndet är nog lite bättre, fast det känns sämre. Jag har ont i halsen. Känns som jag försäker svälja en hel kaktus när jag tar en klunk nyponsoppa. Efter SR Jämtland-gubben somnar jag om och sover i tre timmar. Sen alvedon, hostmedicin och strepsils och värmer en matlåda som jag hittar i frysen innan min febervirriga hjärna inser vad jag håller på med och jag skickar ett nödsms: -Är spaghetti och köttfärssåsen i frysen vegetarisk? Det var den. Hallelujah. Sen hittar jag länken till Perez Hilton hos Ajja, knåpar ihop ännu en kalender - inte till mig den här gången och surfar på Odd Molly innan jag somnar om igen. Mitt liv som koala.

Argh.

Vaknar av telefonen. Dolt nummer. Tänker att det är från jobbet.
-...harkel...
-Jahejsan, jag heter......jag ringer från Sveriges Radio Jämtland...
-Va?
-Du har säkert fått ett sms från Christina?
-Va?
Här börjar jag tänka att jag gjort något fel på jobbet och min febermosiga hjärna kämpar för att trassla ut situationen och han pratar vidare.
-Ja,...om miljö...
-Du måste ringt fel.
-Nej, ni håller ju på att bygga ett sånt där miljöhus och vi ska...
-Nej, det gör vi inte.
-Va? Gör ni inte?
-Nej. Det gör vi inte.