Scary mama.

Idag fyller M år och det är mingel och middag på restaurang kl 21. Ringer I för att bestämma tid. Men inget svar. Försöker en stund senare och fortfarande ingen som svarar, men mobilsvar går på. I som alltid svarar. Pratar in. Väntar. Skickar ett sms en stund senare. Väntar och ringer en gång till. Och nu börjar jag bli nojjig. Den lilla mullvaden i mig börjar gräva. Jag minns att hon sagt att hon skulle till en kompis och fixa naglarna. Och jag vet vad kompisen heter. Facebook ger mig ett efternamn. Jag vet ungefär var hon bor. Och vad kompisens man heter. Hittar ett mobilnummer. Skickar ett sms och frågar om I är där. Några minuter senare ringer I och skrattar. Och det är officiellt. Jag kommer bli en sån där mamma som sätter GPS-sändare på mina barn alternativt följer dem till skolan tills de fyller 18 år.