This is it, this is the shit.

Rethosta. Dricker vatten. När andra på kvällen har trinda får som ska hoppas hit eller dit i tankarna har jag akter. Akter i en enda röra. Akter som jag bara haft på mitt arbetsrum några sekunder innan jag kunnat lämna ut dem och andra som försvunnit ut och därefter kommit tillbaka gång på gång. Och när jag lägger huvudet på kudden rasar de över mig. Avskriv. Återkallas. Stäm och kalla. Anstånd. Förordna. Vissa minns jag knappt, måste ju sett flera hundra under hösten. Ibland minns jag ett namn eller en åtgärd. Och jag går upp och dricker hostmedicin. Den står på bänken i köket och jag häller upp på en matsked och huset på andra sidan innergården är mörkt. Alla fönster. Och det hänger en skjorta i ett av träden. Jag sätter händerna mot fönsterbrädet och låter Stockholm försvinna genom att titta upp mot himlen. Stockholm är hålla balansen. Och jag är min senaste prestation. Och just därför måste jag vara frisk till imorgon, för på onsdag är det dags att ta ett kliv till. Jag ska på allvar få prova mina vingar. Och jag ska klara det. Det borde vara som klippt och skuret för mig. Bara jag blir frisk. Sirapshjärna funkar inte. Att jag har hot flashes som en pensionär funkar inte heller. Halsflussjävel. Jag lutar pannan mot fönstret. This is it, this is the shit, som Mr Pilot skulle sagt. Det här är det du har att jobba med. Efter en överdosering hostmedicin är jag tillbaka i sängen med mina akter och lyckas somna. Och idag mår jag lite lite bättre.