Jag kommer drömma mardrömmar om stafettpinnar i natt.
Imorgon är den där stafetten som jag sprang i ösregn förra året. Springer i hysteriska prestationsångestlaget. Misstänker att det är kraftigt olämpligt för mitt välbefinnande att tvingas umgås med vissa av mina lagkamrater och att jag skulle springa så mycket bättre om jag fick springa just for fun.
6 kommentarer:
Jag lovar att heja på dig när jag springer förbi ;-)
Åh, förstår den där känslan. :/ Men försök tänka bort hysteriskan och gör det till DITT lopp. Go girl!!
Kram!
emtner - Du kanske kan dra mig i en liten vagn också?
felicitas - Visste att du skulle förstå. Jag tål de flest människor, men hon....är speciell. Och jag blir irriterad för att jag låter det påverka mig. Jag ska tänka bort, tänka bort, tänka bort och tänka positivt. Tack, finaste!
Kram!!
Det hade jag kunnat göra då de veka i mitt lag blev sjuka. Fast jag tror inte att du riktigt hade gillat läget i vagnen.
Så ni sprang inte? Jag upprepade min taktik från förra året - alldeles för högt tempo i början, kände mig riktigt stum i kroppen (kan bero på minusgraderna) och sen håll och snigelhastighet på slutet. :)
update: jag sprang i snabbare snigelhastighet i år tydligen. drygt två minuter snabbare, men ändå en minut från mitt mål.
Skicka en kommentar