Och jag vet redan nu hur pigg jag kommer vara när klockan ringer imorgon.

Varför kan jag inte bara gå och lägga mig tidigare? Hur svårt ska det vara?

En virvelvind.

Den där lilla ettåringen skall komma på kvällsbesök. Som ett yrväder drar han in i lägenheten. Får syn på bultbrädan jag fick i julklapp. Sen försvinner han in i sovrummet - upp i sängen. Drar i sladdarna. Plockar upp fjärrkontrollen. Trycker på alla knappar samtidigt. Fem myror är fler än fyra elefanter. Han stannar upp med snuttefilten i ena handen. Och är stilla i säkert fem sekunder. Hittar dalahästarna. Dunkar dem mot en stol. Hämtar sin pipmugg och skålar noga med alla innan han vänder den upp och ner och försöker skaka ut vatten på golvet. Försvinner sen in i sovrummet igen. Återvänder med en mobiltelefon. Klättar upp på stolen. Klättar ner efter en sekund. Springer det snabbaste han kan runt bordet. Sen några varv irländsk julafton innan han bränner iväg mot köket igen. Återvänder med en tidning. Sträcker sig och greppar efter stekpannans handtag. Som reflexmässigt flyttas undan av hans pappa. Viftar efter vinglaset. Blir övertalad att följa med till köket och återvänder med russin. Äter upp dem och försvinner tillbaka till köket och återvänder med hela burken russin. Sträcker fram den mot mig och pekar på sin hand. När han ska hem och sova andas vi ut för första gången på en och en halv timme.

Här försöker man vara snäll och huslig och vad får man för det?

Slaskar ur tvätt ur tvättmaskinen.
-Vad gör du?
-Jag har tvättat lite bara. Kolla jag har tvättat till dig också.
-Har du tvättat det där tillsammans?!
-Va?
-Har du blandat vittvätt och kulörtvätt?
-Inget av det här är ju vitt.
-Men du..
-Men ja.
-Du kan ju inte göra så där.
-Det har jag gjort förut och det går ju jättebra.
-Okej, experimentera gärna, men inte med den där skjortan för tusen spänn.

Hur orkar man sätta sig ner och läsa om straffansvar och påföljd när man helst inte vill göra något alls?

Min första kurs.

Kaffe. Fralla med ost. Föreläsning i en timme. Paus. Föreläsning en timme. Lunch. Kaffe. Föreläsning. Kaffe och tårta. Gruppövning. Paus. Promenad. Middag. Kaffe.

Sammanfattning: jag har druckit jävligt mycket kaffe idag.

"Vi drar!"

En schweindag.

Lyckas gå upp i hyfsad tid, men sen urartar dagen till ett kaos av papper. Lyckas leverera ut sju akter genom dörren, men ändå är det ett berg kvar. Och så i bilen på vägen hem efter lååånga dagen inser jag att jag glömt att kolla en grej. Schwein också. Men nu efter en dusch känns det bättre. Och nu är det kurs i två dagar. Kanske kan få lite perspektiv. Jag är i stort behov av perspektiv och en spark i baken.

Okejrå.

En hel dag instängd i kontorsrummet med aktberg gör att man blir trött och fnissig.
-Så, hur uttalar du ditt namn egentligen?
-Vadå? Med p på slutet.
-Gör du? Hihi. Då rimmar det ju på..
-...
-Hihi.
-Ska du gå till posten eller?
-Nej.

Roses are red.

Det där om IKEA på en söndag.

Men vi klarade det på mindre än 45 minuter (inklusive kaffe och kladdkaka).

Love is in the air.

Den här ska jag hämta imorgon.

All by myself.

Frozen margaritas i torsdags. Kräftskiva igår. Kom hem 03.00 och gick upp 09.00 för att städa bort kräftor, bröd, jordnötter och en miljard andra saker man tydligen behöver för en lyckad kräftskiva. Sen var det dags att träffa Stockholms spexigaste ettåring som hade myror i brallan och klättrade, skuttade, kokade kaffe på sin lilla spis, dunkade en lampa i väggen, åkte bobbycar och slängde russin omkring sig. Duracell fick en ny innebörd. Sen var det fika med fina I och nu är det jag och soffa resten av dagen.

Minne som ett Mariekex.

Och när jag kommer till jobbet och öppnar min matlåda är det kyckling i den. Fel låda. Bestämmer mig för att ta hem lådan igen. Självklart står den kvar i kylen på jobbet.

Tips från coachen.

Är av någon oklar anledning för andra morgonen i rad redo att gå hemifrån klockan 08 och ska bara kicka igång diskmaskinen innan jag går. Fram med disktablett. Vi har sånadär som är små inplastade kuddar med både vitt pulver och grön vätska i. Får upp två som sitter ihop. Här borde en varningsklocka ringa. APHÖGT. Det gör den inte. Så med ett snitsigt ryck drar jag isär kuddarna.

Allt blir ju skitjobbigt då.

Precis insett att mitt nya tillstånd är spänd som en liten fjäder.

Scones.

Jag är så frisk att jag orkar baka. Märkligt.

Sagostund.

Murmeldjur.

Hasar ut i köket. I gigantisk t-shirt och lika gigantiska strumpor som jag lånat. Håret i tofs. Varför måste man bli så ful när man är sjuk? Vore det inte mer rättvist om man var skitsnygg, så skulle man må lite bättre. Det som till slut fått mig att lämna täckesberget är hunger, men jag kommer inte orka laga något. Så mitt enda hopp är något färdiglagat. Det finns potatis-och purjolökssoppa i frysen. Yes! In i micron. Pling. Röra runt. In i micron. Snegla på förpackningen. I min förkylningshaze har jag inte sett det som står med ganska stora bokstäver precis under texten Potatis- och purjolökssoppa. Med bacon.

Miss Rasta.

Sitter i bilen och för att inte bli mer sjuk drar jag på mig den nyinköpta mössan. Så vid trafikljuset får han syn på den. Stirrar. Som om det suttit en krokodil i passagerarsätet.
-Vad?
-Inget.
-Jag ser ju. Vad är det för fel?
-Jag visste inte att temat för kvällen var rasta.
-Du är så rolig. Verkligen.
-*kvävt fniss*
-Jaja... Så jävla rolig är den inte.
-Du vet en sån där badrumsmatta.
-Jaja.

Meh.

Raggsockar, Alvedon och allmän feberyra är fredagskvällens tema.

Perspektivkaka.

Trött. Trött. Trött. Trött. Trött. Trött. Trött. Lika trött är han på andra sidan fikabordet. Den där verkligheten som ofta är sorglig. Vi ser den från olika positioner nu. Han är självklar på sin nuvarande plats. Jag kan se att det var självklart att vi skulle hamna där vi är nu. Våra perspektiv drar åt olika håll. Nästan irritation i luften. Jag envis. Han likadan. Går en promenad och får sen ett sms. Alltid så logisk. Nej, bara det där om att det är i motvind en drake lyfter.

I´m doing good.

Det där nya livet. Arbetslivet. Som ni (de flesta) haft i flera år. Men som jag inte riktigt hanterar så snyggt som jag önskar. Att gå upp klockan 6.30. Ta en kort löprunda. Hem och duscha. Äta gröt, ägg, rågmackor. Dricka ett glas juice. Ta på sig kläderna som valdes ut kvällen innan (och som självklart är strukna). Fixa frisyr på två minuter. Sen gå ut genom dörren. Rask promenad till jobbet i klar hög luft.

Reality check.

Snoozar. Snoozar. Snoozar. Fuck. Inser att jag snooozat i 27 minuter. Klockan är 07.27. Iiiiih. Halkar ur sängen. In i badrummet. Vad ska jag ha på mig, vaaaaaad, VAAAAAAD? Mobilens alarm ringer igen för att jag glömt stänga av snoozen. Har jag tur har jag shampoo i håret när jag plaskar ut och stänger av den. Tittar mig i spegeln och fattar inte att jag kan stå utan att luta mig när det känns som jag borde sova i tusen år för att bli utvilad. FRAGGELFRILLA. Hårfön. Plattång. Gröt i mikron. Vad ska jag ha på mig? Förhandlingsdag. Dräkten. Skrynklig. Gröten kokar över. Hinner inte stryka. Hoppas ingen ser att byxorna är skrynkliga. Hey baberiba vilken underbar dag det kommer bli tänker jag när jag slår tån i blomkrukan på hallgolvet. Argh. Klockan är 08.00. Inser att jag måste gå om fem minuter. Mascara och gröt. Blinkar (säkert på grund av sömnbrist!) och ser plötsligt ut som en panda. Yippi. Drar på mig jacka och öppnar dörren. Monsunregn. Och på St Eriksbron vänder sig paraplyet till en trattkantarell och regnet träffar mig rakt i pannan. Ridå.

I dare you.

Miami inc på femman. En dam tatuerar in en grilled cheese sandwich.
-Fan vad fult. Varför säger ingen till henne?
-Så du skulle försökt hindra mig om jag ville göra en sån?
-Ja, vad fan skulle du sagt om jag tatuerat in en rostmacka på bröstet?
-Jag skulle nog inte säga så mycket. Kanske dö av skratt.

Singing in the rain.

Svinlång väntan. Hällregn. Kall som en isglass till slut. Ska springa näst sista. Dyngsur. Får en hal stafettpinne lagd i handen och vänder mig om och börjar slira över åkern. Har bestämt mig för att inte dras med, utan springa sakta i början och öka. Istället bränner jag iväg som en iller ner för backen. Och efter två kilomter (på en glimrande tid) sitter det som en smäck i sidan. Håll. Helt galet. Jag surar och saktar och tror jag ska dö. Av ilska eller av håll. Kilometer tre och fyra i undertempo, men det är allt som går. Sen av ren åsneenvishet tvingar jag kroppen att öka igen sista kilomtern. Och resultatet? Två minuter över tiden jag siktade på.

Behöver jag säga att jag är långt i från nöjd?

Det var det där med regnet.

Det regnar inte lite. Det regnar istället jävligt mycket.

Häller ner.

Det blir ingen walk in the park. Mer gyttjebrottning.

Vem ska trösta Knyttet?

Har precis varit inne på min fiendes hemsida. Jag har inte besökt den sen i juli, men kände att det var dags. Bara för att kolla av så att det inte ska dra förbi en gigantisk hagelstorm eller orkan imorgon.

Det skulle det inte.

Men några driljoner liter härligt ösregn. Kan man springa stafett i sydväst?

Löplabbet.

Blir meddragen till Löplabbet och samma speedade kille som hjälpte mig att prova ut löpskor jobbar. Han är fantastisk och till skillnad från i andra butiker vi varit så är han intresserad av vad jag vill ha och vad jag behöver. Ungefär en miljard ljusår från tjejen som tyckte att det vore piffigt med en knallrosa löparjacka fast jag förklarade att jag tyckte att den var skitful. Det här är ju höstens modell som vi tjuvstartat med, den är ju så snyyyyyygg. Och jag bestämmer mig för att gå någon annanstans. Så nu står jag där på Löplabbet.
-Jag behöver ytterplagg för löpning. Svart, grått och inget som prasslar. Jag gillar den här. Funkar den?
Han nickar och förklarar funktionen och vad jag behöver komplettera med. Jag är nöjd med att han är askunnig och kan löpning och fattar vad jag vill ha. Utan att komma studsande med en illrosa jacka. Jag hittar ett par tights också. De funkar under hösten men sen måste du ha tjockare såklart, men det behöver man ju inte köpa nu! Det tar tio minuter, sen har jag köpt ett par tights och en jacka (som inte är prasslig) och jag är mer än nöjd. Allt som förenklar och sparar tid är fab.

Jag vet, vi lägger alla möbler i en hög mitt i rummet. Det är kul.

Jag kan dansa också.

Det har varit en seg torsdag. En sån där torsdag när man inte vill. Något. Alls. Uppförsbacke. Och så det där med lägenheten. Mäklaren får syn på alla skolböcker.
-Du pluggar?
-Jag är klar.
-Fyraochetthalvtår va?
-Ja.
-Vad gör du nu då? Sitter ting?
-Ja.
-Var?
Berättar var.
-Då är du duktig!!
Vänder sig mot Jk.
-Då är hon duktig!

Hoppas han är lika bra på att sälja lägenhet som på att prata.

Idag har jag träffat mäklaren som ska sälja lägenheten jag bor i.

Nu får jag inte bli förkyld.

Och så hokuspokus är jag med i jobbets lag till Bellmanstafetten. Tänkte vara snäll och erbjuda mig att vara reserv när laget saknade medlemmar, men lagledaren ler brett bakom skrivbordet och kanon, då är du med i laget. Ärk. Jag som inte sprungit sen mitt första möte med Hellas på grund av förkylning. Så bums efter jobbet blir det dags för Hellas igen. Idag är jag Rocky med grå huvtröja uppfälld. Det regnar och jag bestämmer mig för fem kilometer. Hur mycket tappar man på två veckor löpmässigt? I helvetesbacken som inleder slingan säger kroppen NEJ och musklerna gnisslar och jag känner en lätt panik. Så här kan det inte kännas. Men så hittar jag rätt känsla mitt i regnslasket medan jag kryssar mellan vattenpölarna. Och jag ler. Som ett litet lyckligt freak mitt ute bland granar, med blöta axlar och kalla lungor springer jag omkring och ler. Tiden är inte min bästa när jag springer i mål. Jag har sprungit på säkerhet och på den enligt lagledaren flacka Bellmanbanan borde jag kunna göra en hyfsat bättre tid.

Att jag bloggar lite dåligt just nu beror på att all min tid går åt till att vakta Kakmonstret som flyttade in här igår.

Here we go again.

Minns ni den där gigantiska solhatten? Idag var det dags igen. När jag vände mig om trodde jag att I slukats av ett gigantiskt blåbär.

Classy.

Man känner sig verkligen fantastisk när man vaknar klockan 10 och inser att sänglampan fortfarande är tänd och att man har sovit nio timmar med ansiktet i NK-tidningen.

Ansiktsboken.

Nu har jag efter tjat och inbjudningar också skaffat den där ansiktsboken.

Vad ska jag med den till?