Hur Kexet charmar Sandra

Det är dags att träffa söta E och Kexet igen. Som fyller 1 år om någon vecka, så jag bestämmer mig för att köpa present och släpar med mig M. Kläder känns som en bra idé men jag inser snart att jag och M är ett solklart fall av en blind leder en blind över E4 i rusningstrafik.
-Kan du storlekarna? Vad är 76? Hur stor är en ettåring?
-Ehum, det måste väl bero på om han är normalstor.

Så det slutar med att jag köper träklossar som man både kan banka med och bygga med. Min matematiklärarpappa skulle vara nöjd med valet. Träna logik. E öppnar paketet och ger Kexet en röd kloss som han omedelbart försöker äta upp. Med stora blå ögon tittar han lite avvaktande på mig. Men sen är det kört. Han drar av ett fyratändersmajl och E lyfter ur honom ur vagnen och med sin blåbärsgångstil tar han två vingliga kliv fram mot mig och suger tag i mitt byxben. Sen får han syn på mina guldskor och stirrar storögt och nyper i dem. Sen tittar han på mig igen och bestämmer sig för att jag nog kan få förvalta den röda klossen och lägger den i min hand och jag lägger andra handen över och hokuspokusborta, då tittar han på mig och ser bekymrad ut innan han smajlar och drar i mina fingrar och hokuspokus där är klossen igen. Sen greppar han tag i min mobiltelefon och dunsar ner på sin blöjrumpa och sitter och beundrar den storögt innan han dunkar den i golvet så gubben bredvid hoppar till. Och igen. Och igen. Vilken hightechbaby. Sen tuggande innan han bestämt lägger den i vagnen och hämtar den röda klossen och så kör vi hokuspokusborta igen säkert tio gånger och jag är inte alls så gullegull med barn säger jag och känner hur jag inte kan låta bli att le.

Kexet - Kackig jurist, 2-0.