Det ligger en liten gourmetrestaurang på Sveavägen.

Var inbjuden på middag till Ch som är en man som lyckas med det mesta. Men jag hade mina misstankar om att matlagning inte var ett av hans intressen och att jag skulle kunna lista ut att det vi bjöds på var takeaway. Men när jag kommer in genom dörren röd som ett stoppljus efter att ha halvsprungit längs hela Sveavägen (Hur lång kan en gata vara?) luktar det fantastiskt. Och han har gjort den godaste potatisgratäng jag någonsin ätit. Försöker fiska ur honom receptet, men han säger att han gjort den på känn.

Mera Milano.

Milano var svinkallt. Men många skyltfönster att titta i.

Duomo.

La Scala.

Galleria Vittorio Emanuele II

Nära nackspärr.

Ännu en storslagen kyrka till samlingen.

För en euro får man välja ett ljus i högen. På väg bort mot bordet med alla andra ljus når det mig. Lugnet. Allvaret.

Allt annat än "And the Oscar goes to....".

"...knaster.....weather......knaster.....skrap......snow....brus....delay
...knaster.....new...time...for...departure.....16.30...knaster..."

Milano.

På fredag är det dags. Det viktigaste är att de inte har svenskt kaffe på hotellet.

Nödlösning.

Jag funderar på att anställa ett eniro-troll som assistent.

Vägen till mitt hjärta.

Att hämta från skomakaren.

Snart på en balkong nära dig.

Bara jobb. Ingen träning. Och kroppen hatar mig för det och tjurar. Har haft ont i nacken i snart en veckan.
-Jag har så ont i nacken.
-Snart är du som han i Beck.

In Russia.

På lördagen går vi till KGB Bar & Restaurant av alla ställen. För att prova något nytt. Våra namn finns i bokningen, men de har missat att fixa bord till oss. Vi får ett bord som mer tillhör baren än restaurangdelen. Kyparen kommer med menyer och två små glas vodka, som ursäkt för att de missat oss. Förrätten är fantastisk. Blinier. Huvudrätten är också bra. Det kommer allt mer folk och när vi går är det en lång kö utanför. Min recension; stället är värt ett besök enbart på grund av blinierna.

Fredag.

Det har slutat regna och taxibilarna crazykör på Fleminggatan. Jag och M höll på att dö en snabb död förra veckan när en bil stannade i ena körfältet och lät oss gå ut på övergångsstället och en crazytaxi kom i andra körfältet i 180 och var tvungen att tvärnita för att inte köra över oss. Jag var en mikrosekund från att banka M:s gubbparaply i motorhuven på taxibilen. Istället gjorde vi de obligatoriska fula gesterna innan vi fortsatte runt hörnet. Vid Kicks står tre femtonåriga tjejer i likadana gigantiska blå Fjällräven-jackor och röker och knattrar nervöst på sina mobiltelefoner. Håret i den obligatoriska Stureplans-luggen och en kaka puder i ansiktet. Thank god att jag inte har en lillasyster. Jag hade oroat mig till döds. Svänger runt hörnet och håller på att springa in i en gubbe som halsar det sista ur sin ölburk innan han kramar den och kastar den mot soptunnan. En fredag i Stockholm, från den finaste sidan.

Nu tror jag tydligen att jag bor på jobbet också.

Har lovat att höra av mig när jag går från jobbet och efter att ha packat väskan full med papper slänger jag iväg ett sms. Jag går hemifrån nu!

Nästa gång något ska tapetseras är det jag som bestämmer.

Jag tycker att den är skitsnygg!

Han tycker nog egentligen att jag borde vara ännu mer på jobbet.

När jag kommer hem är jag hjälpsamma flickvännen och börjar pumpa upp Jk:s nya träningsboll. En skitstor boll. Med världens minsta pump.
-Det är fel på pumpen.
-Du måste ju ha lite tålamod.
-Jag har tålamod!
-Jo.
-Jag HAR det!
-Ja.
-Det är något fel på pumpen!
-Det är det inte.
-Har du provpumpat?
-Nej.
-Då vet du ju inte om det är något fel på den eller inte!
-Mhm...
-Det kommer inte in någon luft.
*pumpar hysteriskt*
-Det gör det visst.
-Nej.
-Jo. Det syns.
-Det är FEL på pumpen.

Det var självklart inget fel på pumpen.

Plötsligt händer det. Inte.

Har lovat att följa med och titta på en kavaj när jag slutat för dagen.
Mobilen ringer när jag roddar i pappersberget.
-När kan jag hämta dig?
-Jag vet inte.
-Du skrev klockan 17.30 innan.
-Jo.
-Eller ska jag åka själv?
-Jag har en del jag måste fixa. Men klart jag kan komma med.
-Det är okej.
-Okej.. Då jobbar jag lite till.
-Okej. Hej.
-Hej.

Jag önskar att klockan var 17.00 imorgon.

Prestationsmonstret har hängt efter mig som ett plåster hela veckan och i morse tog han så stor plats att jag knappt kunde andas in. Så självklart ska jag jobba idag. För att minska risken för magplask imorgon.

Fast inte lika fluffig.

Känner mig fortfarande så här.

It´s a sign.

Går från jobbet och håller på att bli överkörd av Swebus 835. Nästa helg packar jag in M i lilla vita bilen och turbokör söderut.