Jag har fått en överdos juridik.

Gissa vad jag köpte i stan!

a) En ny lagbok
b) Tre svarta kjolar
c) En 0,8 liters termomugg

Tjohoo!

Nu går jag från jobbet! Tidigt va?

Det är ett mirakel, faktiskt.

Vet ni vad? Jag har gått upp klockan 07.00 tre dagar i rad nu. Det är på grund av wake up-lampan.

I tell you.

Ibland tror jag att jag bor i ett restaurangkök.

Idag serveras jambalaya.

Världens största kanelbullar finns på Saturnus.

Bullarna är lika goda som de är stora!

Nachos-mannen.

Igår åt vi middag på Peppar. Alltid bra. Förutom gubben vid bordet bredvid som var tvungen att förklara menyn för sin fru. Tre gånger. Fast hon verkade ha koll på läget.
-Jaha, nachos... Det låter ju spännande. Det är såna där potatisar.
Hon lät honom hållas. Själv hade jag klarat fem minuter. Max.

Har inlett lördagen med tidingar, Fab 5 och scones.

Recension 1.

Ljuset blippar igång kvart i sju. Jag vaknar. Stirrar in i lampan och fattar först ingenting. Klockan sju drar grodorna igång. Kväk och plask. KVÄÄÄÄÄÄÄÄK. Jk vaknar direkt. Min reaktion? Den framgår av ett MMS jag fick när jag var på väg till jobbet. Jag och lampan måste helt klart arbeta på vår relation.

Darth vader.

Nu har jag installerat den i sovrummet. Provlyssnat på grodljudet. Testat olika ljusstyrkor. Vad tror ni om att jag sätter den på maximalt kväkande och full effekt?

Wake me up.

Kan den här vara lösningen?

Alternativet är att vi köper en säckpipa.

Dagens prestationer.

Gå ner till bilen. Åka till Nacka Strand. Äta brunch på Restaurang J.

Det hade varit smart att stretcha efter loppet.

Jag tycker att medaljen är så snygg att den är värd ganska mycket geggamojja.

Vädret är fantastiskt och solen skiner över ängen där starten ska gå. Det är geggigt på marken och alla vill stå på de torra gräsplättarna som finns här och där. Har fått tydliga instruktioner från min coach om att målet för mig är att springa hela vägen i bra tempo och utan prestationshets. Alltså inte ta rygg på någon och rusa iväg. Jag har trots att coachen förbjudit det min ipod på armen och lyssar på Damien när jag springer iväg. Springer inte om till en början. Håller ett jättelugnt tempo. Det känns nästan som att springa min favoritrunda i hemstaden. Efter en stund måste jag ändå springa om. Det är relativt kuperat. Plötsligt breder en stor vattenpöl ut sig framför oss. En gubbe i gul väst som står och pekar hur vi ska springa ropar Kom igen nu tjejer, det är bara att köra för det blir värre framöver. Försöker kliva på kanten. Det går inte. Sätter foten i pölen och hoppas att det inte ska vara så djupt. Vattnet når mig upp till knät. Skon fylls med vatten. Iskallt. Tre stora kärr. Vi är ett lämmeltåg. Efter en evighet kommer vi ut på skogsstigar igen. Vattnet rinner runt i skorna. Jag fryser om fötterna. Stigarna är jättehala av gegga och lera. Tjejen framför mig trillar. Många är trötta efter kärren. Sen kommer hemska backar, där den person som är överst i backen bestämmer tempo för alla bakom. Att springa om är en omöjlighet. Efter kärren följer två kilometer geggamojja och berg. En liten gubbe står i en av de branta backarna och ropar Det är bara 3,7 km kvar. Banan går ner vid målområdet. Över en snöhög. Bort över en äng. Där ska man hoppa över ett vattenfyllt dike två gånger. Får iskallt vatten i skorna igen. Springer vidare och kommer fram till en å man har dragit två blå rep över. Ser nästan inte tjejerna framför mig. De försvinner ner i ån en efter en. Bestämmer mig för att hålla i det vänstra repet och kliver rakt ner och vattnet når mig till bröstet. Nästan flyger upp ur ån av köldchocken. Halkar i geggan och sätter händerna och ena knät mot marken. Försöker torka av händerna på mina dyngsura byxor. Tittar inte på knät. Springer vidare. In på RedBull-delen av banan. Det är sumpmark och vass. Extremt tungt. Men jag håller fortfarande samma tempo. Hör startskottet för herrarna gå. Jag har alltså varit ute en timme. Ännu mer vattenlöpning. En funktionär ger tjejen framför mig en putt i ryggen när hon stannar på bryggan och inte vill hoppa i vattnet och ropar Vamos. Sen en fasansfull backe som ingen springer uppför. Därefter spurt mot mål. Har krafter kvar. Jag höll mig i skinnet och hetsade inte. Och nu vet jag att jag orkar utan problem. Får min medalj och skyndar mig till bilen för att hämta torra kläder. Byter om och drar på mig fleecetröja, dunväst, mössa, vantar, tjocka strumpor och vinterstövlar. Hämtar en kaffe och ställer mig vid målfållan för att vänta på herrarna.

Men enligt SMHI ska det inte regna i alla fall.

"Sträckan mellan 4 km och 5 km är fruktansvärt tungt och blött. Detta är banans jobbigaste parti. Du springer genom obanad terräng och även genom kärr där du sjunker ned till knäna."

Jag kommer dö. Hjälp!

Hur man avslutar en festlig dag på ett riktigt festligt sätt.

Man häller ut en stor kaffe från Sleven över tangentbordet.

Det här tycker jag mycket om.

Är det inte alldeles för kallt för att springa idag?

Min coach är inte hemma för tillfället. Så jag är själv ansvarig för löpträningen i helgen.

Beats me.

Idag hällde jag ut allt som fanns i förpackningen till Nokia E71. En sladd, hörlurar och lite broschyrer. Och instruktionsboken. Tydligen ska man trycka på T för att kameran ska ställa in skärpan när man ska ta bilder. Det hade jag aldrig kunnat gissa.

En present från the Big Apple.

Jag tycker att det är onödigt att läsa instruktionsboken.

Jag har klara problem med min nya mobiltelefon. Idag när det ringde svarade jag genom att stänga ner samtalet. Sen lyckas jag ta kort av misstag hela tiden. Blir ju så sjukt fina bilder.

Start spreading the news...

Idag fyller C och I 30 år. Det firar damerna med en lååååång weekend i det stora äpplet. Jag tror inte man kan fira på ett bättre ställe.

En underbar söndag.

Har tvättat. Diskat. Bäddat. Vikt tvätt. Dammsugit. Dammat. Torkat golv. Rensat i garderoben. Och nu är jag så uttråkad att jag nästan dör. Varför är det så tråkigt att städa?

Morning has broken.

Att hitta en klipptid på en söndag är omöjligt. Håller för fullt på med damage control. Vad tror ni om detta? Jag kan kanske överleva en dag med mitt hår. Inlåst på mitt arbetsrum. Istället har jag förhandlingar hela måndag. Det innebär att jag måste sitta i förhandlingssalen med min frisyr som efter gårdagens löprunda, dusch och fön visat sig i sin fulla prakt. Det är ganska mycket längre på ena sidan.
-God morgon Sandra och Sandras hår.
-God morgon.

Spegel spegel på väggen där.

-Ser du hur det ser ut?
-Så farligt är det inte.
-Skojar du med mig?!
-...
-Ser du inte att det typ fattas en massa hår här vid örat?
-...
-Det ser ut som en crazy person klippt mig.
-Det enda är väl att det är lite längre på den sidan.
-...
-Där är det lite längre.
-Lite längre? Det ser ut som jag klippt mig själv!
-Det finns inget du kan göra åt det nu.
-Nej, jag förstår att jag inte kan klistra på det igen.
-Du får övergå till damage control.

Ungefär som när jag var fem och min lillebror vred upp en leksaksbil och hjulen snurrade fast i mitt hår så vi fick klippa bort den.

Har jobbat så mycket att jag inte haft tid att klippa mig. På väg från stan går jag förbi stället där jag klippte mig sist. Och går in för att boka tid. Då visar det sig att tjejen bakom kassan kan klippa mig direkt om jag jag vill det. Toppen! Förklarar att jag vill ha det som det är, bara lite kortare. Känslan av att allt är toppen försvinner i samma sekund som hon gör första klippet. Hon tar en hårslinga här och en hårslinga där. Klipp, klipp, klipp. Först förnekelse: hon vet vad hon gör, det är bara jag som är nojjig. Sen kommer chocken: hon har absolut ingen aning om vad hon gör, det är inte jag som nojjig. Det är lustiga huset i mitt hår. Hon drar i min lugg. Försöker få den att bli längre. Det blir den inte. Jag stirrar in i spegeln. Det är för kort på vissa ställen och för långt på vissa. Det ser ut som en treåring har klippt mig. Tror ni det går att jobba hemifrån några månader?

Han är förvånansvärt snabb för att vara så fet.

Höll för andra gången på att kliva på en råtta på grusvägen. Undrar om det var samma råtta som förra gången. Då hoppade jag skithögt och trodde först att det var en jätteliten tax. Det var det inte. Det var Stockholms trindaste råtta.

Ingen regel utan undantag.

Har precis kollat ut och det är ju skitmörkt ute. Min coach har bestämt att jag inte får springa var jag vill när det är mörkt.