Ungefär som när jag var fem och min lillebror vred upp en leksaksbil och hjulen snurrade fast i mitt hår så vi fick klippa bort den.

Har jobbat så mycket att jag inte haft tid att klippa mig. På väg från stan går jag förbi stället där jag klippte mig sist. Och går in för att boka tid. Då visar det sig att tjejen bakom kassan kan klippa mig direkt om jag jag vill det. Toppen! Förklarar att jag vill ha det som det är, bara lite kortare. Känslan av att allt är toppen försvinner i samma sekund som hon gör första klippet. Hon tar en hårslinga här och en hårslinga där. Klipp, klipp, klipp. Först förnekelse: hon vet vad hon gör, det är bara jag som är nojjig. Sen kommer chocken: hon har absolut ingen aning om vad hon gör, det är inte jag som nojjig. Det är lustiga huset i mitt hår. Hon drar i min lugg. Försöker få den att bli längre. Det blir den inte. Jag stirrar in i spegeln. Det är för kort på vissa ställen och för långt på vissa. Det ser ut som en treåring har klippt mig. Tror ni det går att jobba hemifrån några månader?