Jag vill inte.
Snart E4 och vindrutetorkare och bilköer och Stockholm. Jag vill inte åka. Jag kan inte stanna heller. Jag gör ju det som så många vill göra. Den där drömplatsen.
Vad är det för fel på mig just nu?
söndag, augusti 17
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Men så kan du fan inte tänka. Du sitter där du sitter för att du faktiskt kvalat in på egna meriter. Det är okej att tycka att allt inte är vaniljsås hela tiden. Det finns många som vill göra det du vill men om de inte lyckas har de då lagt ned tillräckligt mycket jobb?
Man får tycka att det är skit ibland. Att det är motigt. För det är det. Oavsett vad man gör.
Instämmer med eff. Med tillägget att jag också kan känna den där bluesen, motståndet mot att åka ibland när jag lämnar Hemstaden...
hm...men skriv nått då
Och jag känner ett stort agg mot livet i allmänhet. Ro hit med mera vaniljsås hörrni...
:´(
eff - Jag vet ju att du har rätt. Det känns bara så jäkla bortskämt att ens säga att det inte är vaniljsås hela tiden. Jag borde vara nöjd. Och ärk. Fan.
Du är klok. Och du vet ju hur det lät när jag skulle söka platsen jag har nu.
ninde - Det är svårt. Att jag inte lärt mig hantera det än. Jag vet ju att det jag gör kan jag inte göra där, vill jag inte göra där. Staden är för liten. Men samtidigt känner jag mig lite halv i Stockholm. Samtidigt som hemstanden verkligen inte är ett alternativ.
emtner - Jag har haft en bloggpaus. :)
puman - Hoppas du hittat vaniljsåsen nu!
Det är inte bortskämt att vara mänsklig.
Gnäll är sällan trevligt att höra på, men att understundom inte fisa solsken över tillvaron är naturligt.
Och du är nöjd största delen av tiden. Slutar du vara det är det dags att leta efter något annat att göra. Att tillåta sig må bra är inte en svaghet.
Skicka en kommentar