Latmasken.

Jag dör inte på första berget. Däremot tappar vi bort oss inne i skogen vid ett tillfälle och börjar skratta eftersom vi ser ut som två muppar när vi vimsar omkring i jakt på rätt väg. Skratta är inte bra för seriös löpträning. Sen håller vi ett ganska snällt tempo, trots att vi absolut orkat springa fortare. My bad.

Latmasken måste bort.